Villaavslutning

Det kändes inte helt självklart att sticka iväg och fira villaavslutning igår kväll. Förutom den lilla detaljen att vi inte har någon villa så var jag halvt golvad av förkylning och vädret utomordentligt grått och regnigt. Men om vi vuxna är tröga ibland så får vi en spark i baken av barnen som inte alls tyckte det var ett alternativ att hoppa över villaavslutningen vid "Sjöblommas villo" - den traditionen skrev jag om ifjol! Så jag drack lite finrexin, packade med varma kläder och så körde vi iväg till Monäs i alla fall. Och hade förstås en jättetrevlig kväll! Det blev faktiskt till och med kvällssol... och en massa god mat och choklad och glada släktingar. Och raketer och sprakastickor. Jättemysig kväll!

Idag har jag till min besvikelse fått inse att min förkylning inte alls har försvunnit som jag tycker att den rimligtvis kunde göra nu så småningom. Istället har jag varit ganska trött och hängig - tillsammans med min käre make som också håller på att bli förkyld. Vi får inte mer tålamod av att vara förkylda, så vi kan väl inte påstå att den här söndagen har varit perfekt. Men en helt okej söndag ändå med mycket vila - och på pluskontot kan jag till exempel sätta trädgårdshallon, Björnstad och en smarrig efterrätt. (Ungefär som det här!)

Det där med rutiner. Rut-in. Inrutat?

Två veckor har gått sedan skolstart och det känns snarare som två månader - det är intensivt med allt som drar igång igen! Då har jag ändå haft en relativt lugn start på läsåret; alla barnen trivs på skola och dagis och själv har jag faktiskt inga nya grupper alls den här perioden, så förutom några mindre förändringar var det mest bara att plocka upp bollen där den lämnade i våras. Men ändå! Det är först nu som jag börjar känna att inte all min fokus behöver gå till jobb och vardagslogistik.

I slutet av sommaren hörde man här och där hur folk längtade tillbaka till rutiner och vardag. Jag vet faktiskt inte vad jag själv ska tycka om det? Jag tycker verkligen om mitt jobb (tycker helt uppriktigt det är jättekul att börja igen!) och min familj trivs med det de gör på dagarna, men just det där med rutinerna... alltså, att vara tvungen att starta bilen allra senast åtta på morgnarna? Att inte få vara uppe hur länge jag vill utan att lida för det dagen därpå fast jag är vuxen? Jag vet inte jag. Men lite roligare är det ju med rutinerna när man gillar innehållet i dem, det är det ju. Och så skadar det inte heller att jag som lärare har en viss frihet när och var jag jobbar utöver lektionerna och mötena. Tack och lov för det!

Åbo

Den här gången kan jag inte ta in det. Åbo, en av mina lyckliga platser, ett av mina hem. Imorgon kan jag kanske smälta det, men inte ikväll.

Umeå!

Ja, jag hann inte ens skriva ett yttepytteinlägg om vår fina fjällresa innan det var dags att lämna fosterlandet igen. I våras började jag, syster Hanna och våra kompisar Karin och Virpi (+ Nina, som sedan inte kunde komma med) prata om att det skulle vara kul att smita iväg till Umeå i början av sommaren. Färja över, en övernattning, god mat och kravlöst strosa runt på stan. Superbra koncept! "Början av sommaren" blev visserligen "början av augusti", men jag är så glad att vi lyckades hitta ett datum och få till resan i alla fall! Det var inte helt enkelt, men så värt det. 

Förra året när vi (= familjen) tog färjan över till Umeå på väg mot fjällen försökte vi parkera oss på soldäck och njuta av blå himmel och solglitter i vattnet. Det gick förstås sådär, det blev mer "jaga liten vildhjärna som försöker falla nerför trappor" och "slussa barnen till ansiktsmålning och spårning". Därför var jag så glad att jag nästan studsade över att vi fick blå himmel och sol den här gången också. Våra totalt tio (!!!) barn var i gott förvar hemma och vi kunde chilla ute på soldäck nästan halva resan innan det till sist blev så kallt att vi gick in och spelade klöver åtta i kafeterian istället. (Fatta lyxen för fyra mer eller mindre trötta småbarnsmorsor!)

Det är nästan konstigt, men jag har egentligen inte varit till Umeå förr. Jag minns att vi stannat till i Umeå på väg mot fjällen när jag var liten, och en gång på väg hem från en körresa på 90-talet... annars har vi bara gjort ett snabbt pit stop på Ica maxi innan vi kört vidare mot Arjeplog. Jag har ju hört så mycket gott om Umeå, så nu var jag väldigt peppad att se det själv. Faktum är att det var bara Hanna som kände till Umeå från tidigare, så hon fick agera guide och tipsmaskin. Hon tipsade t.ex. om hotellet vi bodde på - Stora hotellet, som jag absolut kan tipsa vidare om!

Vårt första intryck av Umeå kunde inte ha varit bättre. Vi lämnade våra väskor på hotellet och gjorde stora ögon när vi såg den halvknasiga och jättecoola inredningen och fortsatte sedan för att så snabbt som möjligt hitta lunch. Det gjorde vi två dörrar bort, på Två fiskare. Det var så gott att vi knappt kunde prata om något annat. Deras fisklunch hamnar också på min tipslista!

Sedan gick vi ut för att kolla in stan lite. Jag tycker det är lite pinsamt att säga att jag ägnat mig åt shopping (fast det är precis vad jag gör och faktiskt ofta gillar), men det gjorde vi nu. Det var jättekul! Jag går nästan aldrig i affärer tillsammans med någon (förutom kanske mer eller mindre samarbetsvilliga familjemedlemmar), så det var jätteroligt att göra det utan barn tillsammans med vänner nu. Dessutom! Vi upptäckte The Honeycomb och fick nästan dåndimpen igen för att deras frozen yoghurt var så god. När jag ätit upp min började sällskapet skratta åt att jag råkade säga att jag såg fram emot morgondagen när jag kunde köpa en till. Jag skämtade inte. Det var helt seriöst. Glassen jag åt dagen därpå var jättestor och precis lika god. (Jo, det här var en "leva la dolce vita-resa", då får man ösa på med glass varje dag om man har lust.)

Efter att vi hade fått checka in på riktigt hade vi en promenad med två motiv inplanerad. Vi ville 1) se oss omkring och få frisk luft och 2) kolla in butiken Lager 157. Den hade vi blivit nyfikna på efter att ha hittat det här blogginlägget när vi surfade på Ume-tips. Promenaden ut till Strömpilen var fyra kilometer och ett superfint promenadstråk! Det var en gångbana som gick längs med älven hela tiden, helt klart värd en promenad även utan särskilt syfte.

Konstverk man blir glad av passerade vi också - jag är lite nyfiken på om det hade fortsatt med lika roliga omgivningar åt andra hållet? Det får jag ta reda på nästa gång jag är i Umeå... (Kolla hur klädnypan kniper upp marken, så snygg tänkt!)

Lager 157 var vi sedan inte så imponerade av - det var ganska mycket som kändes slattrigt och lite för billigt - men vi hittade allihopa något smått vi ville ha. Efter att ha bunkrat upp med lite mellanmål gick vi tillbaka och njöt precis lika mycket av promenaden tillbaka in till stan. Hanna och Karin drog tempot, och då blir det ingen småflummig söndagspromenad, utan vi var rejält trötta när vi kom tillbaka till hotellet. Gott så!

Sedan blev det en underlig, men på det stora hela ändå bra kväll. Vi skulle äta fint och hade bokat bord på hotellets restaurang Gotthard's. Virpi och jag gick lugnt upp på vårt rum för att duscha, vifta med tårna och byta om i allsköns ro. Det hade Karin och Hanna också tänkt göra... förutom att de inte kom in i sitt rum. Dörren hade tydligen gått i baklås ("aldrig hänt förr!") och det blev diverse krångel och spring för dem innan de kom in. Vår bokning sköts upp med en halvtimme och de lyckades komma in till sist, men vi hade nog en vilsammare väntetid...

Gotthard's var mysigt och verkar vara ett populärt ställe, vilket jag inte är förvånad över! Däremot blev vi tvungna att vänta lite för länge (antagligen för att bokningen hade flyttats) och var redan från början hungriga och trötta - till och med vår första bokning var betydligt senare än vi brukar äta... Så summa summarum tror jag det är en riktigt bra restaurang, men den här gången hade den omständigheterna emot sig. Mätta och nöjda blev vi till sist i alla fall och kvällen slutade sådär övertrött och fnissigt som det kan bli. Skulle helt klart kunna tänka mig att testa igen, men då lite mindre panikhungrig!

Jag lovar, jag var med fast jag inte syns på några bilder! Det var därför jag måste slänga in selfien i början, den tog Hanna... För att bevisa att jag faktiskt var med. Annars består mina bilder mest av Karin, Hanna och Virpi som sitter och ser belåtna ut med något gott på bordet framför sig. Det känns som om vi gjorde just det hälften av tiden, så det är inte helt missvisande!

Hotellet måste jag ju också skriva mer om. Jag har tydligen bara dåliga bilder inifrån, men bildgoogla Stora hotellet Umeå om du inte tror mig när jag säger att det antagligen har den coolaste hotellinredning jag sett! Allt är så genomtänkt och det känns lite som en blandning av kråkslott, lekpark och gammaldags lyx.

Jag vet inte om det gäller hela hotellet, men åtminstone den våning vi bodde på hade maritimt tema, och även om våra rum var små (vi hade tagit den enklaste varianten) var de jättemysiga. Och roliga. Det visade sig sedan att Hanna och Karin hade ett lite annorlunda rum än vårt och deras var kanske ännu mysigare, men vårt gick ju i alla fall att komma in i hela tiden... Frukosten var också i särklass. Så mycket gott - ugnsvarmt blåbärsbröd, lokalproducerad fil och yoghurt, hemlagad sylt... åh. Så här bra har jag inte bott för så här lite pengar, någonsin.

Från lördagen har jag inte särskilt många bilder, men det var också en strålande dag. (Ja, vädret strålade inte fullt så mycket, men det gjorde oss ingenting. Det regnade bara några droppar på oss, så vi klagar inte!) Hanna hade bokat in oss på "vakna-yoga" några kvarter bort på förmiddagen och det var en ganska perfekt inledning på dagen. En aning flummigt, men vilsamt och välgörande.

Vad har vi sen? En Hanna som sitter och strålar med ögonen över sin goda grekiska sallad - ni ser, det var hälften av nöjet den här resan! Sedan ägnade vi oss åt shopping (kan inte omskrivas!) och frozen yoghurt resten av eftermiddagen. Speciellt nöjd var jag med att jag fyndade ett par promenadskor från Ecco och en läderväska som jag kan ha på jobbet, båda behövda och båda på 50 %. I like!

När affärerna började slå igen sina dörrar, våra fötter började känna sig slut som artister och det fortfarande var några timmar kvar tills transferbussen ut till färjan skulle gå fick vi in ännu en fullträff - ja, det blev många sådana den här resan! Vi hade tipsats om restaurangbåtar nere vid älven och gick lydigt dit och spanade. Vi hittade två och valde den som hade musik, infravärme och andra matgäster. Där satt vi sen i ett par timmar och åt (än en gång) så ögonen gick i kors. Kan varmt rekommendera Västerbottenspizzan på Sjöbris! (Vilken tipsguldgruva det här blir...) Ingen dålig avslutning alls på våra Umeådagar!

(För att vara noga var det förstås också transferbuss, terminalväntan, sömnig färjeresa och bilfärd hem på småtimmarna kvar innan vi officiellt avslutade resan. Men det är inte så mycket mer spännande att läsa om än det var att uppleva, så vi avslutar med Västerbottenspizzan!)