Nej, den här förkylningen hänger med. Efter en högst normal arbetsdag var det inte mycket sprutt kvar i mig, så jag måste medge att det är väldigt skönt att jag 1) för en gångs skull har hunnit jobba klart på jobbet och 2) att Matias och alla barnen är och grillar korv med äventyrsklubben. Tänk att det faktiskt kan hända någon gång att jag är ensam hemma utan en lång måste-göra-lista! Den friheten tror jag faktiskt att jag ska lägga på något så spännande som att sortera barnens ytterkläder, men först ett snabbt inlägg om min påskläsning. (Nåja, påskläsning är väl en sanning med modifikation eftersom jag avslutade den första precis när påsklovet började och inte har hunnit så långt i den tredje...) Det råkar sig nämligen så att jag läst tre böcker på raken som jag definitivt skulle rekommendera!
1. Som stjärnor i natten av Jennifer Niven har jag redan nämnt (men jag tror att jag fick efternamnet fel och har inte orkat gå tillbaka och ändra det...), men den är värd att puffa för igen. Det är en ungdomsbok för den som gillar kategorier, men helt klart läsvärd för vilken ålder som helst. Violet Markey och Theodore Finch är huvudpersonerna, två sjuttonåringar som försöker hantera sina respektive ryggsäckar. Stark personbeskrivning och en berättelse som fastnar!
2. Glöm mig av Alex Schulman. Han skriver självbiografiskt om sitt förhållande till sin alkoholiserade mamma, och han gör det andlöst skickligt. Jag har svårt att få den känsliga berättaren i boken att gå ihop med den elake medieprofil Schulman gjort sig känd som, och därför är jag lite ambivalent, men om vi lämnar allt sådant utanför så är det en fenomenal berättelse.
3. Och just nu håller jag på med Elizabeth är försvunnen av Emma Healey. Berättaren är dement och förvirrad, men hon är säker på att det har hänt något med hennes vän Elizabeth. Hon försöker nysta lite i det, men det är minst sagt svårt när ingen tar henne på allvar och hon hela tiden glömmer vad hon just gjorde. Så fascinerande med ett annorlunda berättarperspektiv - inte så ofta man får en dement berättare (som ändå verkar vara en väldigt skarp personlighet). Berättelsen knyts ihop men minnen från hennes ungdom, när hennes syster försvann. Man skulle kunna tro att en förvirrad berättare ger en förvirrad berättelse, men den är väldigt skickligt hopvävd och inte det minsta förvirrande att läsa. Den rekommenderar jag också!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar