Jo förresten.

Jag har köpstopp på godis eller glass i oktober. Stopp. Behöver bryta dåliga mönster.
Då var det dokumenterat då.

(Strejka kommer jag dock inte, vill ju inte riskera att göra någon besviken om de ger mig choklad i födelsedagspresent. Hrm hrm. Ja, och i den här meningen tar oktober slut 28.10, för 29.10 ska jag till Stockholm och vad är meningen med det om man inte får äta choklad på hotellrummet? Jag bara frågar.)

Lite av varje

Nä, den här bloggen ligger visst i vila. Det må så vara. Livet vilar däremot inte särskilt mycket. He mårar åpåå. Arvid simmade tio meter och tog nybörjarmärket i lördags. Josef har börjat säga "fon" istället för "pimm" om telefoner och Edvin tycker fortfarande att vi hämtar honom för tidigt från förskolan så gott som varje dag.

Vi har kavlat upp ärmarna för att lite reda upp i det kaos som egentligen varat ända sedan vi blev klara med vardagsrumsrenoveringen i slutet av sommaren - nu ser jag äntligen att vi så småningom kan få vardagsrummet till ett trevligt rum också, inte bara ett nytapetserat kaos. Jag ser fram emot att få sticka iväg till Stockholm för nytta + nöje om en månad. Snart fyller jag 36, men känner mig fortfarande ganska förvirrad.

Jag anfölls av en förkylning igår och hoppas på att den försvinner snarast. Annars försöker jag lista ut hur jag ska kunna ligga i sängen och läsa med gott samvete istället för att göra någon nytta. Jag har börjat läsa Orange is the new black och är helt fast, trots att vi har sett varenda avsnitt av tv-serien. Eller kanske just därför.

Det var det!

(Jag fuskade förresten med svamparna. Fotot är från fjällen i somras, för jag hade typ inga nya bilder överhuvudtaget att pynta bloggen med.)

Det jag läser och det jag vill läsa

Äh, när jag nu bröt bloggtystnaden igår kan jag väl lika gärna fortsätta nu? Till exempel skulle jag kunna skriva om något annat jag också har alldeles för lite tid för just nu - nämligen böcker. Jag läser en del, men skulle gärna femdubbla min dagliga boktid. Lite hinner jag ändå klämma in på kvällen innan jag somnar - och framför allt, i bilen på väg till och från jobbet! Det är en fördel med att ha 20 km istället för 6 km, som på mitt förra jobb... Att få lite egentid med en ljudbok mellan jobb och familj är helt klart värt tiden och bränslepengarna det tar!

Jag brukar sällan ha flera böcker på gång samtidigt, men just nu har det råkat bli så. För det första håller jag fortfarande på med Tigrar i rött väder (Liza Klaussman) - den är bra, men jag kom av mig när Sophie Kinsellas ungdomsbok Var är Audrey? hoppade på mig i skolbibban en dag. Den har jag läst ut och lämnat tillbaka, därför finns den inte på bild, men jag rekommenderar den! Läser väldigt lite ungdomsböcker nu när jag inte jobbar som moddelärare, men Audrey var ett fenomenalt bra sätt att få in mig på området igen. Sympatiska karaktärer i en mysig (!) berättelse om psykisk sjukdom, allt kryddat med humor och tonårsromans. What's not to like? När jag lämnade tillbaka den råkade jag få med mig deckaren Vila i frid (Sofie Sarenbrandt). Helt bra spänningsläsning, men till och med jag - som annars brukar vara ganska lättlurad - förstod lite för snabbt vem som var mördaren.

I bilen lyssnar jag just nu på Projekt Rosie (Graeme Simsion), också i kategorin "lättsmält feelgood". Den berättas av genetikern Don Tillman, som är en utomordentligt inrutad man som visserligen inte har någon diagnos, men inte heller någon social kompetens - även om han lyckas vara väldigt sympatisk ändå. Han behöver en fru. Han gör upp en enkät för att hitta sig en fru. Det går sådär halvbra med enkäten, hur vetenskaplig den än är. Den är också rolig. Och hemtrevlig. Och det lyckliga slutet hägrar här också. Det gör ingenting!

(Oh! Det finns en uppföljare ser jag nu! The Rosie Effect!)

För att väga upp allt myspys håller jag faktiskt också på med biografin Bonhoeffer - präst, martyr, spion (Eric Metaxas). Också den väldigt bra, även om den varken är rolig eller feelgood. Däremot är det en målande och fascinerande beskrivning av Tyskland under tiden före andra världskriget (och under, förmodar jag, men så långt har jag inte hunnit ännu). Bonhoeffer var teolog, präst och uttalad Hitlermotståndare och levde i en tid när en helt galen människo- och samhällssyn sakta men säkert etablerades i Tyskland. Det är skrämmande läsning på många sätt, men också väldigt intressant.

Så småningom vill jag också hugga in i på böckerna jag klickade hem häromveckan. Jag köper väldigt lite böcker nuförtiden (bibliotek for the world!), men det händer att jag gör undantag. Tid (Alex Schulman & Sigge Eklund) har jag velat läsa sedan den kom ut, och det jag bläddrat mig fram till verkar lovande. Den andra boken är Djävulen är en lögnare (Sara Razai) - Sara var min tutor när jag började på litteraturvetenskap och en av många smarta människor som hängde där. Hon var dessutom väldigt cool, vilket bevisas av att hon numera förutom lärare och fyrabarnsmamma dessutom är författare. Kliar i fingrarna att börja läsa, men borde nog avsluta åtminstone någon av böckerna jag håller på med först...

Tja. Sen har jag också en tungt vägande (ha) bokhög från biblioteket liggande, och fortfarande en bunt kvar av böckerna jag lånade av Linda i vintras. Förutom de många egna böcker jag aldrig lyckas komma fram till eftersom jag hela tiden släpar hem nytt från bibban. Jag lär återkomma...

Två år med Josef!

På den här bloggen har det visst inte hänt mycket sedan skolan började! Det är inget jag bestämt - ingen medveten bloggpaus eller genomtänkt datafasta. Mina dygn är bara så överfulla av jobb, familj och allt jag skrivit in i kalendern att det inte finns någon tid över för att tänka och skriva ner. Det har hänt att jag loggat in på bloggen, stirrat tomt framför mig och loggat ut igen. Det är - som alltid - svårare att kliva över tröskeln ju längre mellanrummen blir.

Men - armadis i he - om jag någonsin ska börja blogga igen så är det idag. Vår gullunge, vår  vildhjärna, vår lillknatte fyller två år. Grattis Josef! Jag har inte skrivit någon navelskådande vad-är-på-gång-rapport på länge, men nu får det vara dags. Två år, och nästan två år, är en intensiv ålder. Det är så mycket att vara entusiastisk för!! Så mycket att berätta!! Så mycket frustration när ingen fattar vad du menar!! Så mycket glädje i att skutta omkring!! Så mycket spänning när en katt springer förbi!! Och så, ibland, behöver man krypa in i mammas eller pappas famn och tanka kärlek.

Han har lärt sig så mycket, Josef. Han älskar att hjälpa till - och det är mycket lättare att be honom duka bestick på bordet än att fråga storebröderna... Besticken kanske hamnar lite huller om buller, men stoltheten är stor för det. Annat han kan:
- klättra upp på arbetsbänken för att klämma munnen full av xylitolpastiller när ingen märker det.
- ha stenkoll på var vi har allt i kökslådorna.
- vara med på ett hörn utan att riva saker när bröderna bygger lego.
-  hämta papper och penna för att rita precis som bröderna.
- dra på sig skorna och mössan när han vill ut.
- sitta lugnt och läsa en bok utan att äta upp den eller riva sönder den.
- bita sin mamma i näsan och komma undan med det.

Snart pratar han också så vi kommer att sakna tiden då vi kunde räkna upp hans några, gulliga ord. Tvåordsmeningar använder han ofta, men det händer att det blir mer. Igår tyckte Matias precis att Josef sa "Pappa, kan du laga" när han kom med en trasig leksaksbil. Det går så snabbt nu! Orden kan vi inte räkna längre, men några som jag vill spara (för mig själv!) är:

hejå! = hejdå
tatt = tack
pimm! = telefon (dvs pling)
kick! = klick (varje gång jag sätter fast bilbältet)
denn = igen
mema = mera (mat)
pipi = sjukt
tona/fona = skorna
tass = majs
yss-yss = russin (eller ost)
bate = maten
nan = banan
äpp-äpp = äppel
batte = vatten (eller mjölk, eller annat som dricks)
bott = gott
vann = varm
tatta = katt
foff = hund (och alla andra djur, förutom katt)
fatt = fast
e = ner (på golvet)
i ha = vill ha
ha den = vill ha den (förstås)
ita = rita
täta = läsa
bi-ba = bilar och andra fordon
pappa = pappa
mamma = "mamma" om jag är i närheten, "pappa" om bara han är i närheten, och på dagis använder han det ibland för moster Amanda som jobbar på hans avdelning...

Det var det. Han är en glad unge. Må han alltid vara det!