Sportlov. Eller bara lov.

När jag gick förbi en spegel idag såg jag en kvinna in need of a vacation. Badly in need. Håret spretade, byxorna hasade missklädsamt ned (inget bälte) och ansiktsuttrycket var lätt förvirrat.

Ska jag berätta den lyckliga fortsättningen? Det gör jag.

Kvinnan in need of a vacation städade bort förra periodens onödiga papper, sorterade sin mapp inför nästa period och hade en riktigt trevlig och givande första lektion med en ny grupp. Och sen? Sen fick hon ju sportlov!

Efter det har jag* inte gjort så mycket mer än lallat runt här hemma i collegekläder. Inte sportigt, men inte så illa. När barnen somnat smyger vi fram glass och bänkar oss framför Mad Men. Inte illa alls.

De senaste två åren har vi åkt till Norrfjärden på sportlovet, och det började redan kännas som en tradition. Eftersom vi var dit på julen bryter (eller pausar!) vi den traditionen i år, och även om en del av mig skulle gilla kvalitetstid i Norrland tycker en annan del av mig att det blir perfekt med ett sportlov med bara små planer. Små planer, bra planer. En större som jag kanske avslöjar om den blir av. Vila hjärnan. Lufta kroppen. Träffa lite folk. Det blir bra, det här.


* Nej hon! Nu blev min tredjepersonsberättelse plötsligt inkonsekvent.

Snöslottet i Kemi 2012