Häromkvällen hade jag varit på zumba i idrottsgården. Efteråt gick jag ut till bilen för att köra hem. Det var mörkt, ett par minusgrader och snön yrde runt mig - skönt mot mina överhettade kinder. Då kom jag ihåg den, den där känslan som jag hade som en sten i magen de första månaderna vi bodde här. Jag saknar friheten i att kunna gå dit jag ska. Bilen kan vara frihet för många, men för mig är det tillika en ofrihetskänsla att behöva krångla sig in i plåtisen och spänna fast säkerhetsbältet. (Alternativt att cykla, men jag är fortfarande feg och lite lat i vinterföre.) Istället för att strosa hemåt med snön yrande runt öronen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar