Situationen

Jag ser mig omkring och misströstar.

1. Vi har alldeles för mycket saker.
2. Vi har alldeles för lite skåp.
3. Inte en enda av oss som bor här är av naturen ordningssam.
4. Fyra av oss skapar oreda, bara två av oss försöker motarbeta röran.
5. De två av oss som motarbetar röran är mycket långsammare än de två som arbetar heltid med att skapa den.

Att strosa hemåt

Häromkvällen hade jag varit på zumba i idrottsgården. Efteråt gick jag ut till bilen för att köra hem. Det var mörkt, ett par minusgrader och snön yrde runt mig - skönt mot mina överhettade kinder. Då kom jag ihåg den, den där känslan som jag hade som en sten i magen de första månaderna vi bodde här. Jag saknar friheten i att kunna gå dit jag ska. Bilen kan vara frihet för många, men för mig är det tillika en ofrihetskänsla att behöva krångla sig in i plåtisen och spänna fast säkerhetsbältet. (Alternativt att cykla, men jag är fortfarande feg och lite lat i vinterföre.) Istället för att strosa hemåt med snön yrande runt öronen.

Min vän Pythagoras

Ja, imorgon ska jag jobba som mattelärare. Jag ska till en alldeles ny skola. Och den bekantskapen inleder jag med Pythagoras sats och kvadratrötter. Omväxling är bra. Omväxling är lärorikt. Men visst önskar jag att jag småningom skulle få jobba lite mer med något jag faktiskt kan!

Ät ett mellanmål först, vetja

Alla vet ju att det inte är smart att handla när man är hungrig, eftersom vad som helst (vad som helst!) kan slinka ner i vagnen för att det ser gott ut. Eller för att det råkar finnas nära till. Men det finns två andra orsaker som också borde väga tungt.

1. För varje hylla man avancerar i butiken, får man rusa bakåt två för att hämta något man glömt. Åtminstone jag blir tydligen lite trögtänkt av att vara hungrig.

2. Man glömmer sina vantar i en korg med billiga strumpor. Åtminstone jag blir också lite disträ av att vara hungrig.

Men slutet gott, allting gott. Jag lyckades få hem (nästan) allt på listan och dessutom mina vantar. Och inte alltför många impulsköp styrda av hungerkänslorna.

Ute yr snön

Imorse överraskade Arvid oss genom att vakna med 39 graders feber. Synd om den lille ynklige, men det passade mig bra att det var idag, för annars skulle jag ha klättrat på väggarna för att jag inte haft något vikariat varken igår eller idag. Nu har vi den mysigaste dagen på länge istället. Arvid blev gladare av en tupplur och lite mat. Nu sover han för andra gången, men annars har vi tittat på tv, läst böcker och bara legat på en madrass på golvet och pratat eller tittat ut genom fönstret på snön som yr runt knutarna. Jo, vi har tittat på Barnkanalen. Vi har tittat på snön. Vi har en mysig dag tillsammans. Det här är ett utmärkt sätt att fira Alla hjärtans dag.

Dagens topp tre

1. Jag fick ändan ur vagnen och gick ensam med barnen till pumphusbacken på förmiddagen. Ett bonusbarn anslöt dessutom på vägen. Varför har vi inte hängt där hela vintern? Vädret var visserligen klart behagligare idag än det varit på flera veckor, och det kan ju spela en viss roll... Och det var så roligt att åka i den lånade vanliga pulkan att jag måste köpa en precis likadan ikväll. Så nu är vi utrustade med babypulka, pulka, kälke och pruppabrä... Så nu kan vi bo i backen resten av vintern. (Alltid lika kul att höra vad de där små åklapparna kallas, hittills verkar pruppabrä vara strikt begränsat till Purmo. Eller kanske Överpurmo. Eller kanske... bara vår familj? Upplys mig!)

2. Arvid och jag gick på dansteater, JKG:s Ronja Rövardotter. Det är alltid lika imponerande när en förening samlar ihop frivilliga talanger och ordnar spektakel - speciellt när man såg mängden deltagare i alla möjliga åldrar. Vilken organisationsförmåga som måste ha krävts! Fint ordnat, bra dansat och stora ögon på Arvid. Efteråt var det servering, lyckohjul, ansiktsmålning och mycket mera, så om det bara inte hade varit så trångt kunde man ha roat sig länge efter själva föreställningen också.

3. Nu är vi hemma. Hemmet är fläckvis städat och det räcker. Maten är äten, lördagsgodiset likaså. Barnen är badade och snart... aah. Läggdags för barnen och chips framför tv:n för oss andra. Det är bara en öppen spis som saknas.

Böcker av olika slag

Egentligen borde jag ta och läsa den katolske biskopen Anders Arborelius bok Andens ABC, för den har jag lovat att recensera. Tyvärr går det inte. Jag är alldeles för uppslukad av första boken i Twilight-serien.

Jag känner mig en liten aning lättköpt.

Edit: Uppslukad är jag väl fortfarande, men Bellas blinda beundran för Edward börjar gå mig på nerverna. Liksom, vad är han annat än vacker? Och vampyr då, förstås, om man faller för sånt. Minns jag fel när jag har för mig att (den första) filmen inte var fullt så enkel?

Highlight of my day

Igår fick jag ett ryck och gick på Power Step. Och aaah, vad det värker i alla mina muskler idag... tio minuter in i passet kom det en serie med ganska fasansfulla armävningar och plankor. Mina plankor var ganska krokiga kan jag säga. Och mina armhävningar ganska fuskiga. Och jag säger bara - tack och lov för att vi gick över till annat och inte återkom till de där plankorna, för jag höll på att bli ganska spyfärdig också. Det är det här första otränade skedet som jag kommer till gång på gång... Man svettas. Man plågas och man darrar. Och till råga på allt skäms man också för att man är så klen. Jag borde verkligen ta och fortsätta förbi den fasen. Kanske jag ska. Åtminstone blir det zumba imorgon - obligatoriskt på onsdagar tack vare Arvids kära sagojumppa i rummet bredvid.

Jag bestämde att fem-tio minuter muskelövningar här hemma dagligen inte är för mycket begärt. Och när ska man börja om inte genast? Även om träningsvärken gjorde det till ett ganska lamt försök... Men här kommer vi till min highlight of the day.

Jag ligger på golvet och tränar magmusklerna. Arvid kommer glatt springande, hoppar ett varv runt mig och säger "Det ser roligt ut när du vevar med benen, mamma!" Han springer ett varv till. "Jag tycker den där tröjan är fin!" Han springer till köket och äter några skedar av flingorna han egentligen ska sitta och äta och kommer sedan tillbaka för att hoppa jämfota runt mig några varv.

Några minuter senare: Arvid, Edvin och jag hoppar jämfota runt i en liten ring till I don't feel like dancing med Scissor Sisters. Inte så coolt kanske. Men med de här ungarna hoppar jag jämfota i vilken ring som helst. Lätt.

Så mysigt så

Det är som om någon hade installerat en kamera i vårt sovrumstak och illustrerat medeltalet av de senaste åren. Lägg bara till en långbent fyraåring som kilar sig in nånstans där han ryms mot morgonkanten de flesta nätter, så har du det.

(Bilden snodde jag från Onekligen, men den verkar härstamma från How To Be A Dad. Klicka så blir den större.)

Sånt jag kommer att minnas från idag

Det här vill jag minnas från idag:

- hur fantastiskt skönt det är med en ledig dag mitt i veckan efter ett par alltför speedade veckor
- hur strålande glad Edvin kan bli av att få båda sina föräldrars fulla uppmärksamhet
- hur mycket spott som bubblade med i s-en när han formade dagens ord tass (glassen som han delade med Matias och mig på Hesburger efter vår eftermiddag i Kokkola)

Dessutom kommer jag antagligen också att minnas det mycket oväntade i att jag köpte ett par byxor från H&M:s pojkavdelning. Åt mig själv. Ett par softa collegebyxor visserligen, men ändå. Förvirringen!