Jag gjorde en tidsresa idag.
De kliniskt raka raderna och den febrila ivern. Den stora tystnaden och dussinet ansikten som vänder sig om för att titta om någon dristar sig till att skrapa med stolen. De mjuka kläderna, smörgåsarna, kaffetermosen och godiset som verkade vara en så bra idé på förhand, men som inte visade sig vara det efter en hel påse franska pastiller.
Idag övervakade jag textkompetensprovet. Efter ett par galet intensiva veckor var det väldigt vilsamt att inte göra annat än övervaka i en och en halv timme. Och ändå kunde jag inte undgå att fångas av spänningen i luften; trots att jag bara undervisat dem i mikroskopiska två veckor lusläste jag frågorna och hoppades ödmjukt på att något jag sagt under deras sista lektioner kan ha varit till nytta. (Eller om inget annat - att jag åtminstone inte trasslat till begreppen för någon!)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar