Jag har egentligen slutat skriva retroaktivt om sommaren, jag lovar! Men en trevlig händelse vill jag få med, eftersom jag samtidigt får tipsa om en fantastisk blogg.
Det började med att min cykelentusiast till make nämnde lite försynt att han brukar läsa en intressant blogg om och av två amerikanska cykelresenärer och att de skulle behöva få lite post skickad till en fast adress i den här delen av världen - som vår adress till exempel. Och kanske övernatta här också... Jag läste lite i bloggen, bestämde mig för att de verkade väldigt sympatiska och gav tummen upp. Och så kom det sig att Tara och Tyler bodde i svärföräldrarnas husvagn på vår gård några dagar i juli. Tyvärr hände väldigt mycket annat samtidigt (roliga saker, men tidskrävande), men det klickade direkt som det gör med vissa människor. Vi saknar dem! För mig skulle de gärna få fortsätta bo på vår bakgård...
Men nu är det ju så att de har några andra platser att upptäcka: de började sin resa - med mottot Going Slowly - i Skottland i april 2009, cyklade ner genom Europa till Tunisien (över vintern) och norrut igen, den här gången genom Östeuropa. I Tyskland köpte de en liten bil för att köra genom Ryssland och Mongoliet på sin resa mot Sydostasien; deras mål är att komma fram till Malaysia i slutet av året. Orsaken till att de överhuvudtaget gjorde en avstickare till Finland var att deras plånbok blev stulen i Tallinn och de behövde få sina nya kreditkort skickade till en fast adress. Tråkigt förstås, men trevligt för oss eftersom det betydde att vi fick lära känna dem!
De senaste dagarna har jag läst ikapp mig på deras blogg och är helt absorberad av deras äventyr i Sibirien och Mongoliet - platser jag knappt varit medveten om tidigare. I verkligheten är de tillbaka på sina cyklar, nu i Thailand, men bloggen ligger några veckor efter. Läs, läs läs! Deras blogg är oerhört målande och välskriven, och bilderna är konst. Deras besök inspirerade mig på så många sätt; jag blev intresserad av foto igen (inklusive bildredigering och kamerateknik!!), började tänka mig att cykla mer än minimum igen, kanske köpa en bättre cykel än den jag har haft sen jag var 15 år. Men framför allt var det spännande att prata med två kloka och mycket mänskliga människor som just nu lever ett ganska extraordinärt liv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar