Jag sätter mig ner för att skriva om helgen, men inser att det nästan är helg igen. Vad är det som händer? Hur kan dagar gå så fort?Förra helgen var semester. Den var lång, den var varm, den var vacker. Den var välkommet sverigebesök, den var god mat, den var barnvälsignelse och den var årets första lösglass på gågatan. Den var ett hav av blåsippor, den var ett passionerat väder, den var exploderande vårgrönska. Den var bra.
På barnvälsignelsen var jag kanske lite ofokuserad eftersom jag hela tiden försökte registrera var Arvid höll hus (bredvid mig - längst bak i salen - under bänkarna där framme - i min famn igen), men åtminstone lade jag märke till den helt oplanerade symboliken: precis när pastor Peter talade om hur Jesus sa "låt barnen komma till mig" tog Arvid sats och kom springande uppför mittgången och hoppade upp i min famn. En stor del av barnvälsignelsen stod han faktiskt framme tillsammans med oss. Och Edvin gillade tydligen att vara i centrum, för han var glad och förnöjd - ända tills barnvälsignelsen var över, predikan började och han somnade. Stolta är vi över våra fina pojkar. Stolta och tacksamma.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar