Stora små utmaningar

Nu är jag lite nervös. Imorgon ska jag vikariera i ettan. Ettan! De har ju knappt börjat skolan ännu, och förra veckan visade det sig att några av dem (bokstavligen) inte riktigt förstod ordet "läxa"... undervisa folk som är 20+ har jag vant mig vid, men det är något helt annat att lära ut bokstaven E - när det är den tredje bokstaven eleverna överhuvudtaget lär sig...

Hålla balansen

Åhå! Lämnade Arvid vid lekparken i förmiddags och hann gå till min förra (eller snarare förrförrförra) arbetsplats och språkgranska två timmar. Det var jätteroligt och jag hade gärna stannat längre, men när jag kom hem igen märkte jag till min förvåning att jag tyckte det var riktigt trevligt att tvätta kläder och bygga duplo. Tänk vad lite ostörd jobbtid kan göra! Knappt hann jag tänka tanken, så fick jag jobb några dagar till - ska vikariera en speciallärare, kanske resten av veckan. Kul! Sen återstår det att se vad jag kan om specialläreri... Men nu är det dags för pusslande igen, eftersom vi inte skaffat någon dagisplats (förstås - jag har ju faktiskt inget jobb). Fantastiska era för några år sen när man kunde bestämma själv över sin tid! Hoppa på ett jobb när det passade en. Sätta sig och studera/jobba när andan föll på. Ojoj.

Sommaren är lång

Vi har varit lite tröga i starten i nya radhuset. Flyttlådorna ligger i vägen vart man än vänder sig, och jag har varit väldigt dålig på att höra av mig till folk som bor här i trakten. Och idag är första gången vi överhuvudtaget är till Purmo, trots att det kliat i mina bärfingrar ett bra tag. (Jag skyller allt på Humlefestivalen... men snart funkar det nog inte längre, tyvärr.) Men idag är vi på Mellansjöbacken, idag har jag plockat svarta vinbär så det står härliga till och idag har det dessutom varit sommar! Härligt, härligt.

En annan sak vi varit tröga med är att gå till lekparken (med parktanter) med Arvid. Men tydligen har trögheten börjat lossna nu, för igår kom vi oss äntligen dit. Fantastiskt. Arvid stortrivdes där (också) och jag insåg att det faktiskt inte tar längre att köra dit än det tog att gå med Arvid till lekparken i Vasa. Men det är den eländiga bilen som jag verkar ha blivit beroende av... gillar inte. Men får väl så lov att vänja mig om jag inte vill nöja mig med Sandsunds serviceutbud som består av två postlådor och en bageributik...

Och så workshopparna då

Ja, jag hann ju faktiskt delta på en hel del på festivalen också... Vi hade ju satsat på att fylla lördagen och början av fredagen med workshoppar, och det blev både lyckat och inte så lyckat som jag hoppades. Det blev lyckat på så sätt att workshopparna var bra, folk verkade nöjda, workshopdragarna verkade trivas och det fanns folk så det räckte till för allt parallellt program även om det inte blev så jättestora grupper. Men tyvärr verkade workshopparna i sig inte locka några extra besökare, utan de fungerade mest som tidsfördriv för dem som redan var på området, så på så sätt var det mindre lyckat.

Själv tycker jag att Hanna S Backmans och Patrik Hagmans workshoppar var något av det bästa på festivalen. Härligt att lyssna på kloka, tänkande människor som satt sig in i sitt ämne i flera år! Även om det inte var planerat hade de vissa gemensamma poänger - Hanna lyfte fram konsumentens makt när hon berättade om hur en sko går från tillverkaren till köparen. Åtminstone uppskattar jag mina (billiga) skor mer när jag vet att vissa partier på dem kan vara handsydda av en hemmaarbetande tant i Bulgarien som får motsvarande 4 kronor/timme för besväret... Och även om Patriks workshop var helt annorlunda, fortsatte han med att få folk engagerade. Han lyckades omvandla de kunskaper han har fått genom att skriva en doktorsavhandling om asketer till något konkret och relevant och verklighetsförankrat.

Annars var det ju godisfabriken, jamverkstaden och serieteckningen som intresserade flest, kanske inte så överraskande om man tänker på medelåldern på dem som övernattade på området... Medeltida svärdfäktning skulle antagligen också ha blivit en hit om den inte hade blivit inställd p.g.a. sjukdom. Nästa år kanske!

Den snabbspolade festivalen

Det här var en annorlunda Humlefestival! Kan ha varit en av de roligaste festivalerna jag varit på (åtminstone på den här sidan av millennieskiftet), men också definitivt den mest intensiva, jobbiga, utmattande. Och den snabbaste! När nästsista bandet skulle börja spela på lördagskvällen gick det upp för mig att den egentliga festivalen nästan är slut - just som allt hade börjat fungera!

Början var kaotisk, och när vi skulle börja ta betalt halv sex på fredagen (programmet började 18) var oroväckande mycket halvfärdigt. Inget staket, ingen biljettlucka, ingen växelkassa bara för att nämna några ganska elementära exempel... Men två speedade timmar senare fungerade det mesta, och det utan att jag hade sett till några jättearga besökare. Och sen förflöt resten av festivalen i mer eller mindre samma takt som en speedad duracellkarusell. Ursäkta alla som försökt tala med mig och lämnat stående medan jag sprungit iväg med telefonen i högsta hugg! Men jag hade roligt, väldigt roligt! Behövde kanske det mitt i krisandet över att ingen vill slå mig i huvudet med ett spännande jobb, utan att risken för att förbli hemmamamma i stillsamt radhusområde blir alltmer överhängande...

Kunde skriva hur mycket som helst om festivalen, men skriver ett eget inlägg om workshopparna tror jag - blogginlägg borde väl per definition vara snabba och inte maratonlånga... Det blev några musikaliska höjdpunkter också - men missade tyvärr huvudbandet Paddington helt och hållet, men tyckte mig höra 90-talshiten Klockan sju genom tältduken... vilken nostalgikick! Daniel S. Diago & New Shoes, Beattown och Esther missade jag däremot inte, till min glädje.

Summa summarum: nu är vi lite klokare och kunde nog planera en riktigt, riktigt bra festival. Tyvärr försvinner en stor del av planeringsgruppen utomlands inom några veckor, så vi får se hur det blir nästa år... Nya eldsjälar efterlyses, det är en storartad kick att uppleva en (mestadels) fungerande festival som man varit med om att planera!

Husmor

Åh, jag älskar att känna mig duktigt husmoderlig utan att egentligen göra något! Tvättmaskinen och diskmaskinen puttrar i varsitt hörn, och det spelar ingen roll vad jag själv egentligen gör - jag tvättar och diskar. Samtidigt!

(Jo, jag gillar att ha diskmaskin igen efter tio månader utan... )

Mitt i naturen

Kanske vi flyttat närmare naturen än jag trodde, för vi hade ett litet naturdrama här tidigare idag. Satt vid matbordet och hade nästan ätit klart när det dunsade till (som ett hårt kast med tennisboll). Det var en fågel som flugit in i fönstret med full fart - en hackspett! Den låg en stund på gräsmattan och försökte kvickna till, men den verkade ändå ganska okej, lyfte på huvudet och såg sig om flera gånger, så jag lät den ligga. En stund senare var den borta, och jag kan bara hoppas att den tagit sig därifrån med egna krafter och inte med hjälp av grannens katt!

Och hurra, nu dundrar regnet ner och det åskar lite. Mysigt! Och exakt vad som behövdes för att jag äntligen skulle vakna till efter min alldeles för sköna eftermiddagstupplur tillsammans med Arvid...

Förflyttad

En vecka, en flytt och en försvarlig mängd förvirring senare. Här sitter jag i en bostad som varken är gammal bondgård eller halvgammalt höghus och vet inte riktigt hur man gör i ett radhusområde. Men bra tror jag att det blir, för lägenheten är stor och fin och vi kan gå rakt ut på vår egen gräsmatta (där det finns jätteroliga spindlar, kottar och klätterstenar). Så nu är det bara att packa upp lådorna och sluta tycka det är konstigt med en ort (inte by, inte glesbygd, inte förort, inte stad... vad?) där det bor en massa folk men det inte finns minsta lilla Siwa.

Välkommen hit och hälsa på!

Tillbaka till verkligheten

Hemma igen efter 2500 kilometer, en skön fjällsemester och mycket familjetid! Tillbaka i verkligheten med huvudet före, nästan så man får en kallsup. Nu ska det flyttas (i helgen), planeras Humlefestival (nästa helg) och jobbas lite. Men jag gissar att jag avslutar kontorsjobbet med ett minimalt antal timmar den här veckan, finns inte riktigt plats för detaljer som jobb de här fem dagarna...

Men vad gör man när man har några dagar kvar att bo i en stad där man bott i nästan fyra år? Vad är det man måste passa på och göra? Packa? Hänga med vänner? Turista i Trefaldighetskyrkan? Simma vid Smulterö?