*andas ut*
Det är först nu, när jag får sitta ensam hemma en stund medan Matias och Arvid är och handlar som jag märker hur jag misshandlat mitt behov av att vara ensam på sista tiden. För även om Matias och Arvid skulle ha låst in sig i skrubben och suttit tysta som möss en timme eller två skulle det inte vara samma sak. Det är bara om jag riktigt på riktigt är ensam som jag kan andas i hela lägenheten. Ibland tänker jag på hur fantastiskt det var att bo på egen hand (med trevlig kämppis) på Humlegårdsgatan i Åbo. Freedom! Visst är det mestadels fantastiskt att ha familj också... men jag älskade verkligen studietiden. Om man nu får säga det.
(No offence, mina kära män. Ni vet att jag tycker om er och är oändligt tacksam för er.)
1 kommentar:
Jag tror vi förstår varandra! Stugan på Blomsterängsbacka har du inte prövat ensam ännu. Ta med en bok och något gott att äta och njut! Blomsterängsbacka är toppen med familj och vänner, men också toppen när man desperat behöver få vara ensam!
Skicka en kommentar