Hamster

Jul- och nyårshelger är som... julafton för frysfyllare som jag. Före helgerna säljer butikerna bort mat som går ut i helgen för halva priset och efter helgen säljer de bort mat som plötsligt har fått ett väldigt kort datum. Bara man går till rätt affär - annars får man nöja sig med att komma hem med yoghurt som går ut samma dag fast man betalat fullt pris.

Hehe, jag låter väl inte som en sysslolös, närapå desperat, hemmafru?! Hamstra mat är min hobby! Nä, det är det inte - men det kunde bli den här årstiden...

Country Music Awards

För några år sedan körde vi i en hyrd bil i North Carolina. Landskapet började bli bergigt och det fanns kor och lador utspridda längs vägen. Radion spelade country. Vi bytte kanal: country. Vi bytte kanal: country. Vi bytte kanal: ja, ni fattar. Country vad vi än gjorde. Men det kändes helt rätt där mellan hamburgare och bumper stickers med "We support our troops". Ska det vara så ska det vara - country funkar inte i alla sammanhang... Och efter det är vi lite svaga för countrymusik. Och därför är det veckor sen vi ställde in Country Music Awards 2008 på bandning.

Inbandade countrygalan 2007 gick varm på vår digibox HELA det här året, och det var ett av våra idiotsäkra sätt att få Arvid lugn och nöjd. När vi hade flyttat in i den nya lägenheten testade Matias om det skulle kännas som hemma - med countrygalan på tv:n (jo, det passade in i vårt nya vardagsrum också). Nu när vi tittade på nya countrygalan kunde vi se en person i publiken och veta att hon presenterade en viss låt ifjol, drog ett rätt dåligt skämt och är gift med honom som sjöng föregående låt. Nördigt? Jo, ganska...

Årets gala ser ut som ifjol, med samma scen, samma upplägg och samma artister. Bra. Inga överraskningar... men en ny gala att sitta och kommentera. Härligt! Och hemtrevligt.

Tålamodstest

Det här med vinterpåklädning av småbarn... Jag undrar om det är en medfödd reflex att så fort påklädaren släpper en med båda händerna för att t.ex. knäppa en knapp så måste man springa iväg så långt man bara hinner..? Åtminstone verkar Arvid ha en rusa iväg-reflex. Inte för att han verkar vara särskilt led ytterkläderna eller för att det är något annat han vill göra; han rusar iväg bara för att han kan....

Bästa Bob

Det är några julklappar jag är rätt nöjd med i år, men den som helt säkert kommer att skapa störst förtjusning är förstås - en liten bok om Byggare Bob. Arvid har tagit Byggare Bob till sitt hjärta så det är inte klokt. Visst kan han se på andra barnprogram, visst kan han lyssna på andra böcker... men det är bara "Bobba" som kan få ögonen att lysa på honom när livet är hemskt och dumt och orättvist på olika sätt. Fantastiske Bob.

Tråkig eller inte tråkig?

Haha, vilken tråkig blogg jag haft den senaste veckan! Men mitt liv har inte varit tråkigt, faktiskt inte alls. Däremellan att jag gnällt i bloggen har jag hunnit bl.a. med humlefestivalsplanering (känns riktigt lovande igen!), besök av diverse systrar och en snabbvisit i Purmo där jag hunnit julstöka/garderobsstäda lite. Nu ska jag börja slå in lite julklappar, alltid kul - bara man inte gör det fem minuter före julgubben kommer...

Prickig pojke

Febern som varade i tre, fyra dagar blev till prickar så det verkar ha varit tredagarsfeber han hade/har... Jag som redan hann tycka att det var lite bra att han stökade undan febern som alla har just nu före jul - och att maken och jag inte fick den. Ha, kanske inte så konstigt att inte vi fick tredagarsfeber... :D Nu är det bara att hålla tummarna för att det är färdigfebrat för en tid, för det har varit ganska tålamodsprövande för alla inblandade!

Busig igen

Det är inte klokt vad glad man (jag) kan bli av att Arvid äntligen har börjat babbla onödigheter, banka med småbilar på tv:n och plocka böcker ur bokhyllan igen! Ännu har han nog feber, men han börjar iaf bli sig själv... Härligt!

Kaminpojken

Min stackars lillkille hänger som en slokande krukväxt. Feber igår och feber idag. Hittills har ett par nattgäster fått hitta annan logi (det lyckades till all lycka bra - i samma hus till och med!) och det ser inte bra ut med rådgivningstid och jullunch med språkcenterkollegorna imorgon. Äsch. Ville verkligen veta hur lång Arvid har blivit och såg fram emot jullunchen också. Men det är så det är. Börjar lära mig att planering och barn inte går särskilt bra ihop!

Luciarapport

Gårdagens Luciaspaning gav förresten inte särskilt mycket resultat. På morgonen kom vi oss inte upp till Luciamorgon i tv och på kvällen glömde vi banda reprisen. Men syster Amanda (på besök) och jag skymtade i alla fall ryggen av en Lucia och ett par småtärnor inne i trapphuset i huset mittemot... det var allt. Magert.

Julstämning

I år är första året på länge som jag verkligen njuter av advent. De senaste åren har det känts mest stressande och påtvingat med hela julcirkusen och jag har fått kalla kårar när julskrotet kommit fram i affärerna i november. Men jag vet inte vad som är annorlunda i år - men jag gillar det! Inte så att jag börjat julfrossa direkt, men jag njuter av julsånger, julpynt och julkänslor. Kanske för att jag har en lugnare och mer fridfull december än jag haft sen... innan jag började i skolan. (Faktiskt lugnare än ifjol - då presenterade jag bl.a. min gradu i december även om jag var "mammaledig", men i år tog mitt extraknäck slut redan i början av december och förutom en (!) timmes jobb på tisdagen har jag inget mer före januari nu!)

Och igår gjorde vi faktiskt plats för julgranen i vardagsrummet! Det är lite förvånande av två orsaker. Den ena orsaken: av princip är jag emot plastgranar. Den andra orsaken: av princip tycker jag inte granen ska kläs tidigare än kvällen före julafton. Men båda principerna fick gå och gömma sig eftersom vi ändå inte ska vara här i julhelgen, så det var plastgran eller ingen gran. Och tidig gran eller ingen gran. Fick också veta idag att det tar tio år innan en plastgran är miljövänligare än en riktig - men det är åtminstone inget problem eftersom det är en ärvd gammal gran som säkert redan avtjänat sina tio år med marginal! Då är det bara (?) de estetiska och känslomässiga invändningarna kvar... men sen när vi är stora och bor hemma hos oss på julen kan vi börja ha en riktig gran...

För övrigt tycker Arvid det är spännande med gran, och speciellt med julgransbollar. Men det innebär att granen för det mesta (när vi inte orkat klä granen mer än en gång i timmen eller så) bara har bollar högre än en meter upp...

(Ha - tolka den mörka bilden som stämning, tack! :D)

På gång

Det var kanske ett bra köp ändå, det där gymkortet. Jag skulle tro att jag aldrig i mitt liv har tyckt att det är så roligt att träna som jag tycker just nu. Återstår bara att se om det är en kortvarig knäpp eller... en lite mer långvarig en. Får hoppas på det senare! Men oj, vad jag är ytlig. För jag tycker det är så mycket roligare att träna bara för att det är i ett fräscht, fint gym med bra belysning och så vidare bla bla. Det borde ju gå lika bra att trängas i en svettig jumppasal..? Men på den här punkten tycker jag inte det är så farligt att medge att jag ÄR ytlig. Och därmed basta.

Ute

Grr. Vilket idiotiskt höghus som låser ytterdörrarna på kvällen - utan att ha vare sig portkod eller porttelefon! Vi har tänkt på saken förr, t.ex. hur knäppt det är att folk måste ha med sig telefon för att kunna hälsa på oss kvällstid, men hittills har det varit ett hypotetiskt problem. Ikväll fick jag pröva på det i verkligheten. Hade varit på jumppa, förstås utan telefon, och hade glömt nycklarna. Ingen fara, Matias och Arvid hemma. Men genom ytterdörren slapp jag förstås inte... så där fick jag stå på gården och titta upp mot vårt inbjudande, mysiga köksfönster. Försökte till och med kasta lite småsten på fönstret, men är ganska säker på att det landade på fönstret under vårt... har aldrig varit något vidare på att kasta och just nu är mina armar + axlar mycket sega efter fysiobodytimme! Till all lycka kom en vänlig själ ut från A-trappan och kunde låsa upp min ytterdörr med sin nyckel.

Men försök för all del inte överaskningshälsa på oss nån kväll utan att vara utrustade med telefon - ni lär inte ens ta er in i huset...

Rockbjörnen

Japp, jag ska göra lite gratisreklam för Rockbjörnen (där blev ni allt förvånade...) I år har de nämligen tagit ett kliv framåt och fixat så man kan lyssna på artisterna innan man röstar, och det är ganska fenomenal "musik 2008-allmänbildning" om man inte har hängt med i svensk musik under året. Visserligen är det ju mest artister/låtar man ändå hört till lust och leda som finns med, men ändå... passar bra för att fylla några av hålen i musikallmänbildningen!

Vinter på Mellansjöbacka

Ibland undrar man varför vi bosatt oss i centrum av Vasa när man kan vara i Överpurmo...






Det är en vacker och ganska egensinnig plats jag har växt upp på - men jag tänkte knappast på den på det sättet medan jag bodde här...

Bästa brödet

Jag har varit riktigt usel på att baka på sista tiden (och med "sista tiden" menar jag en ganska lång tid), men nu har jag faktiskt bakat bröd två gånger på en vecka. Och det är tack vare ett genialiskt brödrecept som jag tänker dela med mig av nu. Några saker jag gillar med det här brödet: det är snabbt, det är enkelt (inget knådande, bara att veva runt lite med en slev) och det är gott.

Havregrynsrutor

5 dl vatten
4 dl havregryn
1 påse torrjäst (11 gram)
1 tsk salt
1 msk socker
½ dl olja
6 dl vetemjöl (eller något grövre, enligt behag)

- Blanda havregryn + torrjäst. Tillsätt 42-gradigt vatten.
- Tillsätt salt, socker + olja. Blanda i mjölet.
- Kavla ut degen på en plåt.
- Låt jäsa övertäckt ca 30 min.
- Skär i lagom stora rutor. Pensla ev. med ägg och strö havregryn ovanpå (det har jag struntat i).
- Grädda i 225 grader ca 15-20 minuter.

Om man gör dubbelsats blir det riktigt lagom för en långpanna, annars blir det inte en hel panna. Men då behöver man säkert använda lägre värme och mer tid, konstaterade jag igår...

(Johanna - jag fick receptet av dig för några år sen. Har du kvar det? Annars får du det i retur här... :) Tack!)

Bra jobb och...

När jobb är som bäst ska man njuta av att jobba. Man ska bli uppfylld av energi och inspiration och känna sig kompetent, kunnig och ivrig att fortsätta - för själva jobbets skull, inte för lönen. Jobbet jag håller på med just nu (vid sidan om grötkokandet och läsandet av tummade leksakskataloger) uppfyller inte så många av de där kriterierna. Kompetent känner jag mig visserligen, men det är inte så stor tröst när det får mig att känna mig passiv, avtrubbad och uttråkad. Och så måste jag hela tiden påminna mig om att jag ju åtminstone får betalt. Och att det ju är så praktiskt.

Men nu har jag inte mycket kvar på hög. Och oftast är det bättre än nu, men för tillfället är mitt mått rågat. Roligt blir det kanske igen efter att jag pausat lite.