Mitt nya jag

Nu är jag gymkortsinnehavare!

Det här tror jag blir bra. Men lite potentiellt prestationsångestskapande är det ju också... tänk om jag inte orkar släpa mig iväg till gymmet? Då är det bara pengar i sjön. Men å andra sidan är det ju en bra sak - för då förlorar jag ännu mer på att inte träna! Kan behövas för en latmask som jag.

Nej!

Nej!
Arvid!
Int upp på bordet!

Ibland blir jag lite orolig för att all min språkförmåga utom de tre fraserna ska skrumpna bort i brist på användning. För sen, när Arvid slutat att klättra upp på matbordet två gånger i minuten, skulle det bli lite tråkigt att bara ha de här språksmulorna kvar att kommunicera med.

Helgens bok

Hur bra kan det bli när någon får för sig att börja släktforska och skriva en bok om sina berömda släktingar, berätta fakta så långt det finns och skarva resten? Nä, jag trodde inte det skulle vara särskilt bra, men fel hade jag. Jag satt som klistrad (så gott det gick... ni vet, med unge som ska utfodras och snytas mellan varven) med I skuggan av ett brott (av Helena Henschen) i helgen. Boken började med att skicka kalla kårar nerför ryggen på mig, och fortsatte med att gå tillbaka i historien och bygga upp inför det oundvikliga som man redan vet att kommer att hända. Och när det hände (igen) i slutet, var det hemskt igen, men samtidigt vemodigt och sorgligt.

Ni hänger inte med, jag kan förstå det. Jag ska ta det från början. I mars 1932 slog Helena Henschens morbror ihjäl hennes morfar och två tjänstekvinnor för att sedan rymma med sin fru och skjuta henne och sig själv dagen därpå. Då var Henschens mamma 15 år och blev den som upptäckte morden. Och det är i skuggan av den händelsen som författaren har levt hela sitt liv, och det här är boken om... familjen. Hon har rotat i arkiv och hittat mängder med material, och det hon inte lyckats lista ut diktar hon ihop och det fungerar hur bra som helst. Även om åtminstone jag trasslar in mig ibland i alla personer som beskrivs så är det en av de starkaste böcker jag läst på länge. Jag är helt förundrad av hur poetiskt man kan skriva om något som ändå är så faktabaserat. Rekommenderas.

Och nu kan jag gå till biblioteket och lämna tillbaka boken. Det gick inte innan jag hade bloggat om den...

(Och nu ångrar jag mig nästan att jag skrivit något alls, för nu har jag verkligen trissat upp förväntningarna på den här boken. Hoppas ingen går och lånar den. För det är inte säkert att du tycker om den.)

Du vet att det stormar när...

...vattnet skvalpar i toaletten. Det gjorde det faktiskt hos oss i söndags kväll. Ingen aning om hur det kom sig - jag utgår i alla fall från att det inte var huset som svajade.

Och på tal om väder - jag är så barnsligt glad över snön! Nu vill jag ha vinterväder till början av april, inget smältväder före det, tack! Idag ser det faktiskt lite blötare ut, men så länge det är snö på marken är jag nöjd...

Nyklippt son

Nu är han klippt, för första gången i sitt liv! Det är en klippning som han nog skulle tacka mig för med isande tystnad om han var lite äldre, men nu tycker jag det duger. Hans hår på bakhuvud bara växte och växte, men började aldrig... falla neråt. Han började se mer och mer ut som ett vildvuxet får och nu ser han ut som... ett lite mer välvårdat får. Är rätt nöjd med hur det gick - jag tror inte ens han märkte att jag satt och klippte medan han satt i min famn och tittade i en leksakskatalog. Hade föreställt mig att det skulle vara lite krångligare!

Loppmarknad

Vårt vardagsrum väger numera lite mindre - vi har äntligen blivit av med våra stora "ska till loppis"-lådor! Från och med idag hyr vi loppisbord, och - oj, vad mycket saker vi lätt kunde göra oss av med! Och mer lär det bli vartefter vi hinner gräva mer i gömmorna. Men det blev ändå så mycket att vi måste ta hem en del saker igen, för de rymdes inte på/vid vårt bord. Förhoppningsvis köper folk undan lite så de ryms dit småningom... Åh, vad jag inte vill kånka hem alltihopa igen!

Så om du är sugen på finfina prylar till mycket billiga priser (special price only for you...) kan du förslagsvis förirra dig till vårt bord. Där säljer vi t.ex. en splitterny (!) väska som är kylbag OCH radio - vem behöver inte en sån på stranden??

(Svar: vi klarar oss nog utan... och nej, vi har inte köpt den... och inte fått till julklapp heller, så jag tror inte jag sårar någon genom att driva med den!)

Fixat

Japp! Jag åstadkom en matlåda och två julklappar till tonårstjejer till Hoppets stjärnas insamling! Är så övermåttan nöjd med mig själv, för det här är en sån typisk sak för mig att planera att göra, men sen inte hinna för att jag lämnat det till sista dagen. Nåja... det lämnade nästan till sista dagen, men jag hann!

Riktigt roligt var det att tänka ut, handla och packa ner med en massa välvilja och goda tankar till familjen som får paketet - hoppas de gillar det jag stoppat ner... Samtidigt blir jag lite misstänksam mot mig själv och mina motiv. Jag fick faktiskt julkänslor av att göra det, jag tyckte det var roligt och jag kände mig lite, lite som en god människa. Så vem gjorde jag det för egentligen? Men å andra sidan - familjer som knappt har mat på bordet i jul tror jag struntar blankt i mina motiv. Och dessutom var mina motiv åtminstone till en liten del osjälviska - när jag ser på min egen älskade unge är jag så glad och tacksam att jag kan spricka för att jag har råd att ge honom mat, kläder, julklappar och ett varmt hem. Och det var den tacksamheten som sipprade igenom när jag packade matpaketet.

Hjälp till!

Jag är ganska sent ute, men A-K har (på sin blogg) lyckats övertyga mig om att jag också ska bidra till Hoppets stjärnas julklapps-/matpaketsinsamling. Paketen måste vara inlämnade senast på torsdag, så imorgon ska jag handla och packa! Läs mer om det hela här!

Uppkopplad

Välkommen hem till oss, kära nät! Jag är övertygad om att nätlösheten har lett till att jag onödighetssurfar mycket mindre nu, men det är fantastiskt att kunna jobba och uträtta ärenden här hemma!

Ha - en annan orsak till att jag nog kommer att dra ner rätt mycket på onödighetssurfandet här hemma är att Arvid har upptäckt datorn. Så fort någon av oss satt oss vid datorn (märkväl, det har ju inte blivit så ofta utan nät) har han velat komma upp i famnen och titta på bilder av katter, helikoptrar, morfar och annat vi råkar ha bilder på...

Men nu sover han, så nu ska jag jobba. På nätet!

Snålsurfare

Bild av undertecknad för en stund sen när jag skickade iväg ett jobbmail som måste skickas. Nej, vi har inte fått internet ännu. Och nej, det är ingen ny vana jag har att balkongsurfa... men ett par gånger har det hänt. Känns alltid lika komiskt. Så jag kunde bara inte låta bli att visa bilden som Matias tog mig ovetandes... Observera puckelryggen - det är ett ganska svagt nät vi använder, så jag vågar inte rucka på datorn innan jag uträttat allt jag ska, så då får jag stå krokig istället...

Men nu ska jag ta min förkylning och gå in i värmen. Burr.

Flyttad!

Nu bor vi inte här längre...

Nu bor vi där!



I vårt nya hem ser det ut så här:

Nä, jag skojar bara. Den bilden är tagen dagen efter flytten. Nu börjar det faktiskt vara riktigt beboeligt, men nån sån bild har jag faktiskt inte att visa upp... ni ser ju iaf hur tapeterna ser ut nånstans bakom allt bråte. :) Visserligen står det fortfarande ouppackade lådor här och där, men de minskar stadigt. Gardiner har vi också fått upp (i två fönster av tre åtminstone), och vi trivs jättebra! Det är klart, vi kommer att trivas ännu bättre när det blir lite mer välordnat, men det känns mycket, mycket lovande. Och riktigt välordnat lär det väl aldrig bli så länge Arvid bor hemma, vi får väl bara inse det. När jag skulle dra på mig vinterstövlarna idag hittade jag ett burklock i den ena och ett decilitersmått i den andra. Häromkvällen dunsade en visp från tomma intet ner på golvet när jag satte mig i soffan och imorse hittade jag en soppslev under sängen. Sånt kan jag inte bara skylla på flytten - vi måste skaffa fler barnlås till kökslådorna!!

En annan följd av flytten är att vi - hör och häpna - lever utan internet! Det tar nån vecka till innan anslutningen är flyttad, och jag har insett två saker: 1) vi klarar oss riktigt bra utan och 2) vi behöver det verkligen. Å ena sidan är det väldigt skönt att bli tvungen att skala bort slösurfandet (tv:n är absolut ingen tidstjuv för mig - det är däremot onödigt surfande), men å andra sidan har jag märkt hur mycket jag använder nätet för nödvändigheter - till exempel använder jag det massor för mitt språkgranskningsjobb och det blir mycket knöligt att hela tiden hitta på alternativa lösningar (som visserligen inkluderar snigelpost - men också att låna nya grannens/gamla vännens dator eller att stå genomfrusen med en laptop och snålsurfa på balkongen när man absolut måste få en fil ivägskickad...) Just nu sitter jag vid Kvarnen efter avslutat skrivhandledningsjobb och njuter av nättillgången - det kändes nästan som en overklig lyx med en firefox-ikon som kan användas... Hur som helst. Tror det är riktigt nyttigt för oss att vara utan ett tag, tror det minskar på onödighetssurfandet sen när vi är uppkopplade igen. Men ändå - vad jag kommer att njuta när nätet flyttar in med oss igen...