Bo här och bo där

Det är olika det här med lägenheter. Det kan vara kärlek vid första ögonkastet eller så kan det vara en segt framväxande, tillkämpad tillgivenhet. Eller så kan det förstås vara hat vid första ögonkastet också, men då brukar man ju sällan fortsätta förhållandet med den lägenheten tillräckligt länge för att se vad det utvecklas till. Lägenheten vi är på väg till känns bra. Den känns redan som en aning hemma. Tror inte det blir svårt alls att bo in sig, även om det aldrig går utan åtminstone lite kamp. Lägenheten vi bor i nu har vi trivts jättebra i, men det tog ett halvår innan jag kände mig riktigt hemma i den. Jag vet fortfarande inte vad det beror på, för den är fin och bra på alla (eller åtminstone många) sätt. Kanske det var de silverfärgade handtagen på de vita skåpdörrarna i sovrummet? Inte vet jag. Men nu tror jag det är lättare att flytta ut tack vare att det inte var stormförälskelse - även om jag har trivts alldeles utmärkt i 2 ½ år, vilket rimligtvis borde väga upp det första halvåret det tog mig att bli hemmastadd. Utsikten kommer jag att sakna - åh utsikten. Annars känns det okej att flytta. Men visst, ibland blir jag lite sentimental när jag tänker på att det är Arvids första hem. Det var hit vi tog honom när vi körde hem från BB. Här har han lärt sig krypa, gå och klättra upp på toalettstolen (bildbevis senare). Inte för att jag tror att han själv kommer att bry sig så jättemycket... det är ju jag som är nostalgisk för hans del bara.

Och svar: ja, jag är medveten om att min blogg har blivit lite ensidig på sista tiden. Men jag har ju funderat på det där att det skulle vara roligt med en nischad blogg - härmed är min blogg en flyttblogg. Ett tag framåt i alla fall.