Pratmakare

Jag vet inte riktigt när Arvid började prata - ganska länge (hela sommaren, eller kanske ännu tidigare) var det så att han sa mamm eller mammammamm, men jag var inte riktigt säker på om han menade mig eller om han bara tyckte att det var ett lustigt ljud. Men när han väl hade lärt sig att gå (13 månader) verkar det som om han fått lite överloppsuppmärksamhet som han kan rikta på talandet. För nu märks det att han menar mig när han säger mamm, och den senaste veckan eller så har han blivit förtjust i att ge saker och säga da (tack) och ta saker och säga da - det är kanske hans allra första ord som har en tydlig betydelse. Mycket välartad, väluppfostrad gosse! Och nu har han ibland börjat säga baba om sin pappa. Det har inte hänt många gånger, men det har hänt. Det är spännande! Ser fram emot att han ska lära sig mer så vi kan kommunicera mer på riktigt - känns som om vi lär känna honom ännu bättre bara han lär sig att berätta vad han tänker på. Så det här verkar vara en till period då det händer mycket! (Den första var mellan åtta och nio månader, hittills har jag inte varit med om maken till snabb utveckling). Han går så bra vid det här laget att jag knappt kommer ihåg att det inte var mer än en månad sen han började med det - det söta "nyfödd kalv-vinglandet" är borta och han traskar omkring som om han aldrig gjort annat.

Och idag fyller han 14 månader, grattis! :)

Det här blev tydligen ett typiskt dokumentationsinlägg... men jag behöver dokumentera nånstans, och om någon tycker det är intressant får ni gärna säga ooh och aah och ååh vad han är duktig... Det är bara extra bonus, tycker jag. ;)