Raketer, marshaller och grillkorv...

...eller te och tv i soffan. Jag hade helt glömt bort att det är veneziansk idag! Undrar om de har haft marknad i Kortesjärvi idag? Förr var det tradition att cykla dit, varje år... men det börjar bli ganska länge sen jag var på kårttisjärvmaarkna. Så till din fråga i kommentaren, anonym-hanna, vi ska nog inte göra något speciellt ikväll. :) Dessutom har jag gått och blivit förkyld, så det passar riktigt bra att bara slappa ikväll. Slappa så mycket Arvid tillåter. Och just nu tillåter han inte att jag sitter här, tjingeling!

Squash

Det lönar sig att jobba, jag visste ju det! Idag hade en kollega med sig en hel hög överlopps squash - de största jag sett! Så idag fick jag kånka hem en bamsesquash i axelväskan. Ganska ostrategiskt eftersom jag var ute och vimsade på det ena och det andra innan jag cyklade hem - har aldrig trott att en grönsak kan väga sådär mycket... Eller är det en grönsak? Det är det kanske inte alls. Baljväxt? Gurkväxt? Eh... nu känner jag mig lite växtanalfabetisk.

Så nu är frågan: vad gör man med squash? Enligt kafferummet enhälliga åsikt kan man göra vad som helst med squash... men mer specifikt?

Nykomlingsvimmel

Det verkar ha anlänt en ny kull gulisar till Kvarnen idag, för matsalen vimlade av rundkindade, uppklädda människor som försökte se hemmastadda ut. Antingen åt de ensamma ("jag väntar bara på min kompis") eller i flockar ("vi kan låtsas att vi känner varandra, kanske det är sant om ett år"). Those were the days.

Wildlife i Vasa

När jag cyklade hem idag såg jag en hare och tyckte det var lite synd att inte Arvid var med och såg den - men ikväll när vi varit ute och grävt lite i sanden på Smulterö träffade vi en igelkott på väg hem. Mycket roligare än en hare!

Helg

På sätt och vis känns det som om helgen hållit på ända tills ikväll eftersom den avslutades med att syster Jenny kom till Vasa ett dygn eller så och gav sig iväg först för några timmar sen. Tänk att helgkänslan inte förstördes av att jag var till Kvarnen och jobbade en halv dag... inte illa. Juthbackamarknaden i fredags visade inte sin bästa sida - vi höll på att regna bort och det slutade med att vi fick byta nästan alla kläder på stackars Arvid i bilen innan vi körde vidare till Purmo. Fynd? En lakritsrem.

Desto mer strålade Proppkalaset som jag hört berättas om i flera år, men som jag för första gången fick se med egna ögon. Vad man gör på Proppkalaset? Eh, tittar på bilar. Tävlar om vem som blir Varvkungen. Jag hade förberett mig på att nicka kunnigt och inte säga något som kan förstöra illusionen av att jag har en åsikt, men jag behövde inte anstränga mig så hårt. Gillar man god mat och trevligt sällskap en solig augustikväll verkar det räcka, jag trivdes som fisken i vattnet och träffade vänner som jag sällan eller aldrig träffar annars. Härligt.

Och helgens tredje händelse, på söndagen: planeringsträff på Humle. Efter en kreativ paus ska det väckas liv i Humlefestivalen igen - eller kanske något helt annat, det får vi se nu. Spännande! Om du, kära läsare, är intresserad av att komma med och bestämma vad vi ska göra av festivalen, hör av dig!! Nästa träff är om tre veckor och man är välkommen med även om man inte kan eller vill satsa massor på planeringen!

...vem var du, sa du?

Så här annars är jag väl ganska medelbra på att minnas namn. Lite knepigt kan det vara, men det är inte omöjligt alls. Men jag är hopplös på att uppfatta folks namn när jag hälsar på dem första gången! Scenario: jag träffar en ny människa. Hon säger vad hon heter, jag säger vad jag heter, vi skakar hand och ser lite vänliga ut. En minut senare slår det mig att jag inte har en blekblå aning om namnet jag antas ha hört alldeles nyss. I bästa fall kan jag lista ut det på något annat sätt och memorera det, annars får jag bara låtsas som om jag vet... eller fråga förstås. Men det är ju lite jobbigt.

Det är samma sak med telefonsamtal, det händer nästan aldrig att jag vet vem jag talar med om en främmande person ringer och börjar med att presentera sig. Kanske jag bara ska inse att jag är extremt trög? Eller så borde man kanske göra det allmänt att man alltid presenterar sig en bit in i samtalet, då även tröga hjärnor hunnit med..?

Pratmakare

Jag vet inte riktigt när Arvid började prata - ganska länge (hela sommaren, eller kanske ännu tidigare) var det så att han sa mamm eller mammammamm, men jag var inte riktigt säker på om han menade mig eller om han bara tyckte att det var ett lustigt ljud. Men när han väl hade lärt sig att gå (13 månader) verkar det som om han fått lite överloppsuppmärksamhet som han kan rikta på talandet. För nu märks det att han menar mig när han säger mamm, och den senaste veckan eller så har han blivit förtjust i att ge saker och säga da (tack) och ta saker och säga da - det är kanske hans allra första ord som har en tydlig betydelse. Mycket välartad, väluppfostrad gosse! Och nu har han ibland börjat säga baba om sin pappa. Det har inte hänt många gånger, men det har hänt. Det är spännande! Ser fram emot att han ska lära sig mer så vi kan kommunicera mer på riktigt - känns som om vi lär känna honom ännu bättre bara han lär sig att berätta vad han tänker på. Så det här verkar vara en till period då det händer mycket! (Den första var mellan åtta och nio månader, hittills har jag inte varit med om maken till snabb utveckling). Han går så bra vid det här laget att jag knappt kommer ihåg att det inte var mer än en månad sen han började med det - det söta "nyfödd kalv-vinglandet" är borta och han traskar omkring som om han aldrig gjort annat.

Och idag fyller han 14 månader, grattis! :)

Det här blev tydligen ett typiskt dokumentationsinlägg... men jag behöver dokumentera nånstans, och om någon tycker det är intressant får ni gärna säga ooh och aah och ååh vad han är duktig... Det är bara extra bonus, tycker jag. ;)

Arbetets lov

En kort tid har vi svängt på rollerna - Matias har pappamånad och jag jobbar. Förstår ni hur fantastiskt det är att ha ett eget litet hörn med en (visserligen urgammal och rosslande) dator i ett alldeles tyst och orörigt rum? Faktiskt koncentrera sig på sitt jobb? Kunna gå till ett arbete där man kommer att se folk och därför tvingas klä på sig annat än mjuka byxor och en billig t-shirt som blivit fyrkantig i tvätten?

Nåja. Kanske är jag så lyrisk för att jag vet att det är en mycket kort tid. Men ändå. Jag njuter.

En ny

Det är inte alla dagar man får så fint besök som vi fick idag - det händer nästan inga dagar alls, egentligen. En alldeles splitterny liten dam som hunnit med fem dagar ute i världen, så väldigt fin! Henne ser vi fram emot att lära känna!

(Och visst var det roligt att träffa hennes mamma, pappa och storebror också - nu ska vi inte åldersdiskriminera.)

15.09

Be ware! Jag läste nyligen att 15.09 är det klockslag då det är vanligast att ge efter för sötsuget, bryta dieter och vräka i sig snacks. Det magiska klockslaget närmar sig - men jag är förberedd, jag sitter här utrustad med en skål svensk filmjölk. Att jag ätit godis ända sedan i förmiddags skyller jag bara på att jag packat upp... och då har jag förstås också packat upp diverse frestande svenska godsaker...

Konsten att ta det lugnt

Jag hoppas på att de här bilderna får mig att komma ihåg hur det är att ha semester sen om det råkar behövas en sån påminnelse nångång. Annars är vi urusla på att ta det lugnt när vi reser (måste ju passa på att se allt när man en gång är här får ju inte missa någonting...) Men i Vuoggatjålme kan jag slappna av. Jag har varit där många, många gånger och jag vet att jag kommer att återvända många, många gånger, så det spelar liksom ingen större roll om jag inte gör allt man kan göra. Kan alltid ta det en annan gång.

Sverige

Småningom börjar semestern gå mot sitt slut... Har haft några härliga dagar i Arjeplogsfjällen med familjen, och nu avslutar vi med ett besök i Luleå. Lulebesöket blev lite längre än vi hade tänkt oss på grund av en hares ödesdigra rendez-vouz med mina föräldrars bil - det ledde till att vår bil körde hem utan oss och vi hoppas på att mammas och pappas bil är hämtklar i Arvidsjaur imorgon. Men Matias har pappamånad som bäst, jag har en liten påse full med jobb (längst ner i kappsäcken) och Matias bror med flickvän är gästvänliga, så varför inte ta vara på tillfället att njuta av Norrland när man kan?

Åh, vad jag har saknat Vuoggatjålme. Jag har tänkt på det ibland, men nu när vi var där märkte jag hur viktig den platsen är för mig. Utan Vuoggatjålme skulle jag inte vara riktigt den person jag är. När vi gick uppför Tjidtjakgaise kom mina ben ihåg varje backe, bäck och lutning. Kasta smörgås med de platta stenarna på stranden till Vuoggatjålmjaure och vandra på det vilda, vackra kalfjället i närheten av Guoletisjaure. Alperna i all ära, men de är lite... tama och gräsbeklädda. Varje dal är full med folk. Fjällen i Arjeplog bryr sig inte så mycket om att behaga, de bara är som de är. Fridfulla och vilda på en gång.

Massor

Hoppsan! Vasabladet brukar publicera besökssiffrorna för bostadsmässan dagen efter. Den här veckan har det rört sig om ca 4000 personer per dag - igår hade det tydligen varit 6482 personer där! Tur att vi inte såg de siffrorna på förhand, då skulle vi nog ha blivit avskräckta... men vi tyckte faktiskt inte det var så farligt. Inte så hemska köer, inte så mycket armbågar och stressade medmänniskor.

Bostadsmässa

Nå, idag har vi gjort det alla goda vasabor bör göra den här sommaren - vi var till bostadsmässan och spanade takhöjder, tapeter och terrasser. Vi står ju inte direkt (!) med hammaren i hand, beredda att börja bygga bo, men vi hade ändå riktigt roligt. Vi kunde med gott samvete skippa alla uppvärmningslösningar och tråkiga, informativa fakta och bara tycka. För det är ju ändå det som är det roliga - för att bo i en hyrd höghustvåa har jag rätt mycket åsikter om hus och boende...

Bilderna är från det hus på mässan som jag kände mig absolut mest hemma i - undrar om det kan bero på de sköna tapeterna? Åh, jag är svag för tapeter som ser ut att höra hemma i ett gammalt ödehus eller en riktigt orenoverad villa... (Se bilderna!) Huset är nr 1 på mässan om någon är nyfiken... visserligen fick huset underkänt av maken som hittade små missöden som en omålad planka och en oiskruvad skruv, och det kan jag visserligen hålla med om att var klantigt. Men huset kändes som ett miahus, och om det är trots eller på grund av en och annan omålad planka låter jag vara osagt...

Annars typiskt för mässan: massiva terrasser som trängde undan pyttefjuttiga gräsmattor och spa-avdelningar lika stora som vår lägenhet. Och mycket takhöjd. Överlag rätt mycket pompöst yt- och rymdslöseri.

Och vi är numera ca ett tjog polypropylenpåsar rikare. Verkar som om alla företag kommer på exakt samma merchandiseidé - men visst, nu har vi att gå och handla med!