Igår kväll var vi på konsert med Jacob Gospel i Baptistkyrkan. Arvid var förstås med, och gillade allt utom applåderna... Och jag blir ju bara så glad när han hoppar, dansar och diggar - i
takt med musiken! Kanske han blir den förste österbottniske mannen som
rör på sig när han lyssnar på livemusik..? Mer än att stampa med stortån i kängan och avmätt, nätt och jämnt märkbart nicka med huvudet... Fast det finns förstås en risk att det växer bort nångång i samband med att han lär sig stå utan stöd.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar