9A

Du har väl inte missat SVT:s Klass 9A? (Gå i så fall till SVT play och fyll glappet i din tv-bildning.) Väldigt intressant, både för lärarwannabes och... tja, folk som gått i skola nån gång.

I ett avsnitt jag såg idag beskriver en av killarna sin mamma: "(Vad tycker du är det bästa med din mamma?) Allt! Hon är bästa mamman, jag svär. Kan du hitta en bättre mamma får du hundra spänn."

Om Arvid säger något åt det hållet i tv när han är femton år blir jag lycklig, jag svär.

Jag är periodare

Ibland förvandlar min hjärna allt jag ser och hör till en potentiell bloggtanke, men ibland verkar den hjärnfunktionen helt ha torkat bort. Som den senaste veckan till exempel. Jag har bara inga ord som trängs i fingertopparna och vill ut på bloggen, och även om min blogg må lida av det, så inte lider jag själv.

Vädret är fantastiskt, det är fredagseftermiddag och livet är bra.

Nördbekräftelse

När ika tipsade om ett boknördstest som Barnens bokklubb har, kunde jag ju inte låta bli...

Tredje gången gillt

När jag tänkte på mitt liv efter gradun tänkte jag mig en uppsjö av möjligheter på öppna universitetet. Jag skulle kunna gå små, skojiga kurser för mitt höga nöjes skull så mycket jag hinner medan jag fortfarande är inskriven som studerande (och alltså går gratis på öppna uni-kurserna).

Men hittills har lyckan inte varit med mig. Jag började med att anmäla mig till en liten kurs i informationsförvaltning, eftersom jag förr eller senare gärna skulle skrapa ihop ämnesstudienivå av ämnet. Men det visade sig att den lokala arrangören ville ha 30 euro för 3 ynka studiepoäng, och det gällde också ordinarie studerande. Dessutom blev min graduspurt lite senare än planerat, så den krockade med den dyra fjuttkursen. Så jag tog tillbaka min anmälan.

Nästa försök gjorde jag inom ämnet dramapedagogik - jag skulle gå en kurs i filmspråk och såg redan fram emot att få börja snobba med filmvetartermer i tv-soffan. Kursen ställdes in p.g.a. för få deltagare.

Tredje försöket verkar faktiskt lyckas! Jag har anmält mig till "Introduktion till kvinnovetenskap", och allt tyder på att den verkligen kommer att gå, och att jag verkligen kommer att gå den. Idag fick jag en bunt kursmaterial på posten, och jag blev genast sugen att sätta mig och plöja igenom materialet - jag tror det är för länge sen jag gick en vanlig kurs... Ser hur som helst fram emot kursen, för det känns som om jag som (färdig!) litteraturvetare har ett glapp i min utbildning eftersom jag inte alls studerat kvinnovetenskap. Nu ska det åtgärdas!

Påskgräs

Vårt påskgräs är vackert, om jag får säga det själv. Väldigt estetiskt. Det är korn, inte vanligt rajgräs. Rekommenderas!

(Fast bilden är från ifjol, lyckades inte få till nån snygg färsk bild just nu...)

Framåt

Det är dags för en arviduppdatering igen. Fast nuförtiden borde jag egentligen skriva en sådan minst en gång om dagen, eftersom det går så otroligt snabbt framåt. I måndags upptäckte han hur man kryper. Spännande! Först såg han ut som en nyfödd kalv när han vinglade fram på alla fyra, men övning ger färdighet, och nu smäller han militäriskt ner händerna och kryper snabbt och effektivt dit han vill. Häromkvällen när jag kom hem lyste han upp, började skratta och kröp i full fart mot mig där jag stod innanför dörren. Sånt smälter man av. :)

En flirtmin skaffade han sig också förra veckan. Det är inte ett helt äkta leende, utan mer ett som kan knäppas på och av vid behov. Minen på bilden är en korsning mellan spontant leende och flirtminen - flirtminen ser ibland nästan ut som en grimas. Jag jobbar fortfarande på att komma underfund med vad den egentligen betyder...

I onsdags var han sjuk, hade feber en dag. Och då var jag oerhört tacksam för vår långa bärsjal som vi inte använt på länge nu. När han var trött och ledsen snurrade jag helt enkelt fast honom på magen, där han gungade och trivdes. Han somnade till och med medan jag gick runt och pysslade på med ett och annat. Ändå skönt att det var kortvarigt förstås... Men igår var det min tur att bli förkyld, och jag skyller på den lille killen jag lever i symbios med. Fast jag har visserligen väntat mig det ända sen min gradu blev färdig, att mitt immunsystem ska slappna av och släppa in en eller annan förkylning. Och vi hade ändå inga planer i helgen, så vad kan väl passa bättre än en skojig liten förkylning..?

(Okej, jag kan på rak arm komma på ganska många roligare helgsysselsättningar, men jag försöker bara vara positiv...)

Toleranta Europa?

Jag begriper det inte.

På dagens Vbl står det om en film som en nederländsk parlamentariker planerar. Geert Wilders har sagt att filmen han arbetar med ska "visa att islam är en religion som står för intolerans och terror". Men... är det verkligen en fördom som behöver förstärkas ännu mer? Stereotyperna om muslimerna här i västvärlden är knappast så smickrande som det är. Slutsatsen när man läser om typen Wilders är att europeer är toleranta när de kritiserar islam, medan islam är en intolerant religion för att den kritiserar västvärlden. Är det jag som missat något, tycker alla andra det här verkar logiskt? Vad vann danskarna på muhammedkarikatyrerna? Varför kände danska media sig så hotade av islam att de måste publicera bilder som oundvikligen mest skulle såra? Det är knappast mer provokationer världen behöver, men däremot skulle det inte vara så dumt med lite mera respekt. Peace, love and understanding och sånt...

Det här kunde jag skriva massor om, men det får vara... har tänkt hinna med annat också idag.

Tillbaka till aerobic-eran

Igår gjorde jag något komiskt. Eller smått bisarrt, det beror på hur man ser det. Trogna läsare kanske minns att jag gick till bibban och lånade några timmar motion på DVD för några veckor sen. Hittills har DVD:na inte cashat in så många duktighetspoäng, förutom att jag lyckats komma ihåg att förnya lånen i tid. Men igår var det dags för Perusaerobic med Annu & Tuija. Vilket upplevelse! Man hejades på av två slanka, käcka kvinnor med pudelpermanentade hästsvansar och riktiga aerobicdräkter, sådana som ger intrycket av att de satt underbyxorna utanpå. För att ytterligare förhöja helhetsupplevelsen fick man göra stegserierna i takt till musik som påminde mest om sådan som brukar vara förinspelad på gamla synthar under namnet "pop", eller kanske "disco". I bakgrunden prydde tre stora krukväxter en grå skärmvägg.

Men det kändes bra i kroppen, och så fick jag ett och annat skratt på köpet, så överlag tycker jag det var välinvesterade 35 minuter. Tänk vad roligt man kan ha när man är ensam hemma och babyn sover på balkongen!

Ordning och reda

Medan jag hållit på och graduspurtat har ett och annat prioriterats bort. Ordning och reda till exempel. Men nu ska det minsann bli andra bullar, det här ska bli Metvikens prydligaste lägenhet. Eller åtminstone ska den bli medelmåttig. Idag har börjat bra. Jag har rivit ut allt ur mitt klädskåp (katastrofområde, säger inte mer) och ordnat det i prydliga högar. Nu kan jag stå och bara titta in i mitt klädskåp och sucka av välbehag (och blunda med etta ögat, så jag inte ser högen med osäkra fall som fortfarande är travad på skrivbordet). Gott folk, jag har inte bara sorterat ut kläder som ska ges till loppis, jag har till och med slängt kläder! Jag fick verkligen bekämpa samlardjuret i mig. Det jag slängde var visserligen mest trasiga strumpor och underkläder, och en simdräkt utan minsta lilla stretch kvar, men ändå... "Den där simdräkten har jag ju faktiskt använt i Australien, måste ju ha den som minne..." Eller?

Dessutom har vi köpt en fin korg till Arvids leksaker, som har börjat leva ett eget liv i hela lägenheten i takt med att killen har blivit rörligare. Nu återstår att se hur ofta leksakerna vill bo i korgen. Men det är alltid en början...

Nu blir det fjortisfilm med yngsta systeryster som hälsar på i helgen!

Freedom

Who can speak the blessedness of that first day of freedom? Is not the sense of liberty a higher and a finer one than any of the five? To move, speak and breathe, --go out and come in unwatched, and free from danger! Who can speak the blessings of that rest which comes down on the free man's pillow, under laws which insure to him the rights that God has given to man?

(ur Uncle Tom's Cabin/Harriet Beecher Stowe)

Ja, det här är min first day of freedom! Idag lämnades gradun in till tryckeriet, och jag har lämnat tillbaka högvis med böcker till diverse bibliotek. Nu är det bara att sortera bort pappersdrivorna på skrivbordet och sen... småningom vänja mig vid friheten!

Jag har verkligen gillat min gradu. Ämnet valde jag mer eller mindre slumpmässigt, men det kunde inte ha passat mig bättre. Och fast det är rent pinsamt hur länge jag hållit på, och hur många pauser jag haft, så är jag nöjd och belåten med hur länge jag hållit på. Har lärt mig massor som jag skulle ha missat om jag hade varit effektiv och lämnat in för... några år sen. Och faktiskt var det först i förrgår kväll jag blev trött på Onkel Tom. Det hände helt plötsligt, nån gång i mitten av sista genomläsningen. Missförstå mig inte - tidvis har jag varit innerligt trött på hela graduprocessen, men otroligt nog har jag inte tröttnat på det jag skriver om.

Det här känns skönt.
*Belåten suck*

Kom igen katten, det svänger ju!

Jag känner mig gammal. Jag hänger inte med. Hur kan man lära sig så här otroligt mycket på en vecka? Arvid är inne i värsta upptäckarfasen, och på inte mycket mer än en vecka har han lärt sig att dra upp sig på knä, dra upp sig och stå (!) och ta sig över trösklar. Dessutom har han blivit mycket bättre på sånt han kunde förr: dra sig fram på magen, stå på alla fyra och leka och hitta en tuggbar sladd inom en halvminut.

Spännande! Men av någon mystisk anledning får jag mindre och mindre tid att göra annat än att vakta barn... Men som bäst sitter jag och väntar på att min färdiga gradu (!) ska skrivas ut så jag kan börja med den allra sista (!) genomläsningen. Imorgon printar jag på riktigt, sen åker den till inbindning! (och här kunde jag sätta in precis hur många utropstecken som helst utan överdrift...)

Och om du undrar - nej, fotot är inte arrangerat...