Försiktiga piruetter och spaghettiben

Hurra, hurra, äntligen har Edvin fått göra premiär på isen! Ja, inte utomhus om nu någon trodde det (skulle jag trilla ner från ingenstans skulle jag lätt kunna övertygas om det är april, eller till och med en kylig maj...), men under sportlovet har ishallen öppna tider som vi passade på att utnyttja. Så roligt! Jag insåg också att jag själv inte heller stått på skridskor på ett par år... Men ingen slog ihjäl sig, Edvins ögon tindrade med en blandning av skräck och förtjusning och Arvid hittade ett par kompisar från förskolan som han skrinnade med.

Fulla poäng. Hoppas vi får till fler gånger!

(Vi har för övrigt anmält barnen till skidtävling på torsdag också, men mycket misstroget... Snöläget KAN ju vara radikalt annorlunda i Nykarleby, men jag tvivlar...)

Dagens tips

Bästa musiken just nu?

Carla Bruni, lyssna!

Säga vad man vill om den här veckan...

... men jag har åtminstone hunnit läsa en hel del.

(Men i ärlighetens namn har jag bara hunnit med ett kapitel i Cirkeln ännu. Och största delen av Män som hatar kvinnor har jag hört som ljudbok tidigare i vinter... rätt ska va rätt.)

Inte på väg

För ett par veckor sen lät syster Amanda och jag oss nästan lockas att slå till på Ryanairs tokbilliga biljetter till London ett par dagar på sportlov. Vi tänkte lite för länge, och plötsligt var tokbilligt tokdyrt istället. Problem solved, slutfunderat!

Å ena sidan har jag tänkt den senaste veckan att det kanske är lika så bra att vi inte har så mycket sportlovsplaner (som kan förstöras av vinterbacillerna som härjar).

Å andra sidan... hade jag inte haft nåt alls emot att vara på väg om ett par dagar.

Å tredje sidan hoppas vi i alla fall på en utflykt till Tammerfors! Alltid något.

Läget?

Jodå, det blev värre innan det blev bättre. Är det bättre nu då? Ja, låtom oss hoppas innerligen! För imorgon vill jag verkligen vara i skick för att sätta mig vid mitt skrivbord på skolan några timmar, ta igen vad jag inte fått gjort de senaste dagarna, och äntligen kunna ta sportlov på riktigt.

Och sen håller vi tummarna för ett friskt sportlov!
(Om inget annat så för att vi börjar känna oss helt sjukt asociala och trötta på de här väggarna... eller åtminstone jag.)

Nu får det räcka!

Denna februari månad. Jag har kanske klagat på det förr, men jag gör det igen. Någon här i familjen är sjuk hela tiden och jag börjar bli så sjukt (!) trött på det. Det har varit streptokocker, långförkylningar, magåkommor och lite smått och gott. Läget just nu? Jodå. Edvin spydde inatt, men har mått hyfsat bra idag. Sämre är det med föräldraparet som går omkring (eller ligger) och suckar och mår illa och knappt har fått i sig nån mat förutom lite limpa och nyponsoppa (jag sen igår kväll och Mattus sen imorse). Nu hoppas jag bara innerligt att det vi ALLA har nu är samma bacill som Arvid hade i slutet av förra veckan, för nu tycker jag det RÄCKER! Hör du det februari! Det räcker med baciller nu!

Vilka jobb behövs?

En ovanligt intressant kolumn dök upp i mitt facebookflöde ("Vilka jobb behövs?" av Mari Lindman på mfåa). Det handlar om idealet att ha ett utmanande och kreativt jobb, men samtidigt om problemen som uppstår när det är det som eftersträvas. Bland annat innebär det att vissa människor får ägna sig åt kreativa, utmanande arbetsuppgifter medan andra istället får ägna sig åt att serva de kreativa proffsen för att de inte ska behöva ta tag i rutinartade vardagssysslor. Eller ungefär så. Läs själva, hon säger det bättre.

Det här är något jag tänkt mycket på - eftersom jag tänkt mycket på jobb de senaste åren. Olika sorts jobb. Olika arbetsförhållanden, olika arbetsuppgifter. Olika betydelse. Olika meningsfullhet. Behöver ett arbete vara utvecklande och kreativt, eller räcker det med att det är en aktivitet som ger en rimlig lön? Jag har provat många varianter. Utmanande och tråkigt, utmanande och roligt, utmanande och bara rörigt; enkelt och roligt, enkelt och tradigt och ett antal varianter däremellan. I olika perioder har jag uppskattat olika typer av arbeten - det är en jämn växling mellan utmanande och bekvämt som skulle vara det perfekta.

Att jobba med något jag åtminstone lite tycker är roligt tror jag däremot är helt avgörande - för mig. Ett halvår sorterade jag elavtal och svarade på mejlfrågor om elabonnemang. Efter det halvåret kunde jag mina standardsvar i sömnen (det var i det skedet det gick från att vara avslappnande och trevligt till att vara ett sömnpiller) - men jag var bara inte tillräckligt intresserad för att ta det vidare och göra det arbetet mer utmanande för mig. Det yrke jag har utbildat mig till, däremot, är ett som jag i grund och botten tycker är roligt. Inte alltid, inte alla delar av det. Men tillräckligt. Det går inte att stå stilla, och det finns tillräckligt mycket som lockar mig vidare.


Hur ser du på jobb? Vilken typ av jobb vill du ha? Vilken typ av jobb har du? Måste man brinna för sitt jobb?


(Äh. Jag kan bara inte konsten att skriva ett kärnfullt, kort blogginlägg om ett intressant ämne. Det blir antingen två meningar och en bild av vad jag gjort i helgen, eller så en evighetsutläggning. Se, där har jag något att utveckla.)

En sån vinter

Jag kan ju inte låta bli att tycka att den här vintern levererar ganska dåligt med just vinterkänsla - men vad kan nu vara ett bättre snökonstverk än ett badkar på gräsmattan..? Att vattenkranen håller på att smälta bort lär inte vara så stort problem för den glade badaren; vattenförsörjningen har tryggats på andra sätt idag...

Ett renoverat rum - check!

Att det skulle ta oss nästan ett halvår att få det första rummet färdigrenoverat hade vi väl inte riktigt tänkt oss. Men nu! Ännu återstår en utflykt till ikea för att vi ska få upp gardinstänger och skaffa en byrå att skruva ihop, men i stort sett funkar det. Slutresultatet är inte överhuvudtaget som vi hade tänkt oss, men vi börjar gilla det ändå. Jag har ju skrivit om våra tragikomiska försöka att bestämma tapet förr, men det slutade inte där. Efter det där blogginlägget beställde vi Cotton Tree Wallpaper (längst ner i det andra inlägget) och var nöjda och belåtna med vårt beslut. Ända tills företaget vi beställt från meddelade att fabriken hade skickat fel tapet, och de kan lägga in en ny beställning först efter jul. Leverans i januari. Say what? Vi som äntligen, äntligen skulle få det här klart på jullovet!

Då fick det räcka. Inga tapeter för oss. Vi skulle måla rummet ljusgrått istället, med en lite mörkare grå fondvägg. Och så köpte vi färg till det. När färgen satt uppe tittade vi förvirrat på våra ljusblå väggar - som dessutom ser exakt likadana ut, utan någon nyansskillnad överhuvudtaget - och bara accepterade att det här rummet blir vad det här rummet blir. Ljusblått it is. Har börjat tycka riktigt bra om färgen, och den funkar fint ihop med golvet. Golvet gillar jag också, och tur är det, eftersom det på sikt kommer att täcka en stor del av husets golv. Tavlorna har legat och skräpat ända sen Mattus framkallade dem för en fotoutställning på Humlefestivalen för ett par år sedan, men nu fick de äntligen komma till användning.

Ja, och att skåpet vi hade köpt redan i höstas visade sig vara så brett att det täckte fönsterkarmen... tja, det förvånade oss inte särskilt mycket. Det får bli en byrå istället.

På väg mot helg

Denna vecka, ett liv. Eller tre.