Så lite tid, så mycket att skriva om! Det är tydligen en månad sen jag var inne här senast och som vanligt betyder det att livet utanför skärmen har snurrat på i full fart. Jag har mycket jag vill skriva om, men jag tänker börja med det jag är allra mest stolt över den här sensommaren. Min runstreak på en dryg månad! Japp, du hörde rätt. Jag, som aldrig tyckt om att springa, fick ett infall i slutet av juli - min syster småbarnsmamman berättade att hon kommit igång med löpningen igen genom att springa två kilometer om dagen i två veckor och sen öka på lite. Det tyckte jag lät rimligt och plötsligt tänkte jag att kan hon, kan väl jag? Två veckor med två kilometer per dag. Kör!
I början gick det långsamt, långsamt och det ska väl snarare beskrivas som lufs än löpning. Men så småningom började det kännas lättare, och till min stora förvåning gick det bra att springa två kilometer per dag, även dagar när jag hade huvudvärk eller annars bara kände mig ur form. En sån kick att inse! Två veckor gick och en månad blev mitt nya mål. Det gick också fint, så jag tänkte fortsätta så länge det kändes bra. I slutet av förra veckan, efter 32 dagar, kändes det inte bra längre, så då avbröt jag. Jag hade kanske hoppats på att fortsätta lite längre, men jag passerade ju ändå en månad. Kroppen var åtminstone väldigt tydlig med att jag behövde vila några dagar, så då fick det så bli.
Det har varit så nyttigt för mig - att inse att jag orkar och kan. Jag tror också det har varit bra för mig att varje dag göra nåt som känns lite jobbigt och så småningom till och med börja se fram emot det. Jag tror att det framför allt var enkelheten som gjorde det för mig. Två kilometer per dag, inget träningsprogram, inga variationer, inga alternativ. Det enda jag varierade var rutten, och några gånger sprang jag tre kilometer. En dag sprang jag till och med 5 km och var (är fortfarande) stolt som en tupp! Ja, och Matias fick jag också med mig! Han började lite efter mig, men eftersom han fortfarande håller på tror jag han passerat mina 32 dagar redan... också en bonus!
Nu, efter att ha vilat några dagar, är då planen att fortsätta, men inte med en runstreak den här gången. Jag tror det blir för slitsamt i längden, och kanske också svårt att få till när dagarna blir kortare och arbetstimmarna fler. Dessutom märkte jag runstreaken fick mig att välja bort styrketräning och det känns inte heller så smart. Nu ska det istället bli en träningsstreak - men förhoppningsvis med ett par löpturer per vecka så att jag inte tappar det nu när jag är på gång! Men samtidigt varvar jag med annan träning - idag inledde jag min nya streak med pilates och imorgon fortsätter jag med vattengympa. Men på torsdag kanske jag springer en tvåa igen..?
