We're back!

High-five till alla inblandade! Våra tre distansveckor är avklarade och det med hedern i behåll!

Nog är det skönt att vara tillbaka i skolan! De här veckorna har rullat på riktigt bra, men 1) det är så mycket roligare att undervisa i skolan och 2) det är så skönt att slippa alla överlånga timmar framför datorn. Idag var vår första dag tillbaka i skolan - och det här har varit den första kvällen på flera veckor  som jag inte har känt att jag måste jobba. Underbart! Nu tänkte jag räkna upp alla sköna saker jag gjort, men listan ser inte så mycket ut för världen när jag granskar den närmare... Men wow, jag har plockat i diskmaskinen, tränat online, duschat och (atypiskt nog) suttit i soffan med Arvid och Edvin och sett på ishockey. (Who are we? Ingen av oss ser väl på ishockey?) I all sin enkelhet, ganska fantastiskt för en måndag kväll. 

Mina föresatser att prioritera utomhuspauser gick det åt skogen med (och tyvärr inte bokstavligen). Men på pluskontot hann jag faktiskt ut och skida fem gånger på en dryg vecka, vilket var mångdubbelt mer än jag skidat överhuvudtaget tidigare i vinter. Sen kom våren. Jag har bestämt mig för att inte vara irriterad på mig själv för att jag kom igång så sent - januari och februari var nu en gång som de var - men nog kan jag ju önska att jag hade varit lite snabbare på bollen. 

Det är först i år jag har insett hur smidigt vi har till vårt närmaste spår - jag kan bokstavligen spänna fast skidorna på gården, skida på en bred stig med skoterspår genom skogen och hamna direkt på ett välskött elljusspår. Hela rundan blir ungefär fem kilometer, vilket är ganska lagom för mig och min skraltiga skidteknik - och skulle jag mot förmodan få till tekniken lite bättre är det bara att skida ett varv till eller två innan jag styr hem genom skogen igen. Fast med tanke på hur snön har regnat bort idag lär det få vänta till nästa vinter... Nu hoppas jag på en lika fin vinter nästa år igen!

När jag kom till skolan idag hittade jag förresten en miniräknare i snödrivan utanför mitt klassrum. Den var halvvägs framtinad ur drivan - och fungerade felfritt. Det tyckte jag var lite hoppingivande.

Groundhog day

Jag vaknade i morse med en känsla av att det inte var en ny dag. Det var en gammal, begagnad och vid det har laget ganska trådsliten dag. Det är knappast något jag är ensam om efter ett år med pandemi (och då lever vi ändå ganska fritt här), men det har blivit så påtagligt nu när vi dessutom har distansundervisning. Jag vaknar, jag jobbar, jag äter, jag jobbar jobbar jobbar sover. Och så samma igen. Jag längtar efter avbrott, omväxling och ledighet! 

Jag antar att jag borde radera det här direkt. För varför skulle jag klaga? Jag har bättre förutsättningar än så många andra i den här situationen vi befinner oss. Men ändå. Den här vintern äter på mina reserver. Januari-februari var slitsamma och jag såg så mycket fram emot mars och den luftigare läsordningen som skulle komma. Enter: Distansundervisning. Ridå. Jag var väl inte riktigt rustad för en intensiv distansperiod efter att ha tuffat på lite mer än jag orkat de föregående två månaderna, så nu tar jag det dag för dag och tänker att som din dag så skall din kraft ock vara. Jag hoppas att vi får återvända till skolorna efter de här tre veckorna!

På sätt och vis borde det ju vara lättare nu än förra våren eftersom vi har vanan inne och familjens två yngsta får gå till skola och förskola som vanligt (tack och lov!). Men en sak som gör väldigt stor skillnad är nog att varje lektion ska inledas med ett meet nu - förra våren hade vi på sätt och vis mycket mer frihet! Meet-kontakten är bra och viktig, så jag skriver egentligen helt under på den, men det blir också bra mycket tyngre (både för lärare och elever kan jag tänka) att passa tider hela tiden istället för att pyssla på mer i egen takt och ha ett meet då och då när det finns behov. Däremot har jag blivit bra mycket bättre på att styra upp vettiga meet-träffar och tycker också att det är roligt att ha den kontakten med eleverna.

Oh well. Dags att göra det sista inför morgondagens lektioner och sen se till att komma i säng!

PS. Bilden är från Barcelona 2014. I Barcelona är jag alltså inte just nu. Alltså verkligen inte tyvärr.

Fem sportlov

Årets sportlov blev ju en ganska vardaglig historia där vi varvade jobb (för mig) med mindre utflykter. Det var ett bra och behövligt lov, men inget som går till historieböckerna. 

När jag tittade bakåt insåg jag att det faktiskt är flera år sedan vi varit hemma på sportlov - lite lustigt med tanke på att vi så gott som aldrig flyttar på oss överhuvudtaget på höstlov och jullov... Eftersom vi haft det tvivelaktiga nöjet att fira ettårsjubileum för coronapandemin samtidigt som rubrikerna blir dystrare för var dag som går tänkte jag fly verkligheten en stund genom göra ett sportlovssvep över de fem senaste åren. Jag vet att vi har det bättre än väldigt många i dessa tider, men jag längtar verkligen efter frihetskänslan jag får av att resa - må det så vara till vår gamla favorit Norrfjärden/Piteå eller till nya berg, hav och främmande städer. 

*****************************************

2020

Det här har jag skrivit om flera gånger förr, men vår sportlovsresa till kusinerna i Norrfjärden 2020 går till historien som veckan som delade in tideräkningen i före och efter corona - eller rättare sagt, före/efter tiden när corona var något som berörde vår egen verklighet. Vi njöt i stora drag av livet och sällskapet precis som vi brukar, både hemma i soffan och ute på roligheter. En extra guldkant var det dessutom att vi fick njuta av vinter och snö den här vintern som annars mest bjöd på halka och gråväder här hemma. Att vi fick hänga med dem var roligt och trevligt som alltid, men det var först i efterskott som vi verkligen insåg precis hur värdefullt det var. Nu har det gått ett år och fortfarande vet vi inte när vi kan träffas igen, men vi hann verkligen ta ut det sista av tiden före pandemin. Det är jag tacksam för!

2019

Även 2019 körde vi iväg norrut i karavan med svärfar och hans paketbil. Då åkte vi också slalom i Piteå, men den gången lite mindre lyckat eftersom Arvid kraschade sina urgamla pjäxor i första åket och dessutom hann med en dag feber... men det var mindre viktiga "bumps on the road". Leos lekland var däremot utomordentligt lyckat, liksom förstås att bara hänga hemma hos våra favoritsvenskar. Teknikens hus i Luleå blev det också, tack vare en framgångsrik övertalningskampanj av A&E. Strunt samma om vi börjar kunna de fasta utställningarna utantill, det är succé varje gång vi åker dit. 

2018

För tre år gjorde vi som flyttfåglarna och flög söderut! Någon solsemester blev det inte på Mallorca den här årstiden, men det var vi inte ute efter heller. Däremot blev det svindlande vacker natur, vandringar, bergsbyar och en välkommen paus från allt tjat om vinterkläder. Att vi hade bokat en lägenhet som gav oss tillgång till spa-avdelningen på grannhotellet var inte heller helt fel, så en del bad blev det i alla fall, om än inte utomhus! 

Vi hade hyrt bil för hela tiden, så vi kunde ratta runt se oss omkring bäst vi ville - och det ville vi!

Naturen uppe i bergen är nästan overkligt vacker. Jag skulle gärna återvända nån gång för att göra fler och längre vandringar - det verkar finnas nästan hur mycket vandringsleder som helst. För tre år sedan var ju Josef bara tre (!) år, så vi fick nöja oss med det som var kort och lättillgängligt. Att vandra med barnen nu, bara tre år senare, skulle vara något helt annat! 

2017

Det var faktiskt redan året före Mallorca som vi hade testkört konceptet med sportlov i Spanien och gav det klart godkänt. Den gången flög vi till Alicante och bodde i tio dagar i färgglada, urmysiga Villajoyosa som ligger lite norrut längs kusten. Det var en så rolig resa - vi bodde bekvämt (vilket inte bör underskattas för en småbarnsfamilj - vilket vi ju fortfarande var 2017) i en ny och fin lägenhet och gjorde en massa roliga utflykter åt olika håll. Fortfarande, fyra år senare, är jag ohemult nöjd över att jag navigerade oss bort från alla mindre mysiga turistområden som det verkar finnas rikligt av omkring Alicante och landade just i fina Villajoyosa. 

Jag hade läst mig till att området kring Alicante har ett av de bästa mikroklimaten om man hoppas på värme under vinterhalvåret och antingen hade vi en väldig tur eller så stämmer det helt enkelt, för största delen av tiden hade vi behagligt, soligt sommarväder. (Sommarväder för oss nordbor som inte är bortskämda med alltför mycket värme alltså!) En dag tog vi tåget in till Alicante som verkar vara en väldigt trevlig stad, men största delen av tiden tillbringade vi uppe vid fästningen Santa Bárbara (bilden nedanför). En fenomenal utflyktsdag! 

Bil hyrde vi bara en och en halv dag, men vi utnyttjade tiden till max. Att köra runt i bergstrakterna i närheten är nog något av det vackraste vi gjort, inte minst för att vår resa sammanföll med att mandelträden blommade så vackert att det nästan gjorde ont i ögonen. (Är det mandelträd förresten eller tror jag bara det? Rosa blommor i varje dal och sluttning, och däremellan mysiga byar och storslagna berg.  

2016

Mitt sportlovssvep landar där det började - i ett snöigt Piteå/Norrfjärden för fem år sedan! Ännu ett sportlov med det klassiska upplägget som jag saknade lite extra mycket nu under pandemiåret som gått. Vi hoppas, ber och tror att världsläget så småningom ska tillåta lite större rörlighet. Tills dess får vi nöja oss med att vintervädret åtminstone är som det ska även här hemma i år!

Dags igen

Då är vi igång igen - det är mars, det är stränga restriktioner och det är tomma klassrum. Så knäppt att det nästan känns som ett vårtecken, tydligen har distansundervisning redan blivit något som hör mars månad till... Tack och lov att vi inte visste det i mars förra året. Men två år tycker jag räcker; i mars 2022 vill vi ha lagom fulla klassrum, utflykter och gäster i skolan igen, thank you very much! 

Idag jobbade jag faktiskt i skolan trots att mitt klassrum ekade tomt. Eftersom jag ändå måste dit för att hämta en chromebook passade jag på att stanna kvar för att ta dagens distanslektioner från klassrummet på samma gång. Det kändes ganska bra att köra meet från skolan - mer okomplicerat att stiga in i lärarrollen än när jag gör det hemifrån - men kommer nog annars att jobba mest hemifrån, inte minst för att Arvid också jobbar hemma och det passar bra att vi håller varandra sällskap. Min ambition är ju också att ta vara på de vackra vårvinterdagarna och planera så att jag kan gå ut och pausa under dagarna - idag misslyckades jag kapitalt, men från det utgångsläget kan det ju bara gå uppåt tänker jag? 

Det blir nog bra det här! Jag tycker inte om att sitta hopkrupen framför en skärm hela dagarna och jag tycker inte om oron för elever som kämpar med det här upplägget. Men att stuva om i mitt upplägg och hitta på uppgifter som funkar lika bra (eller i sällsynta fall till och med bättre) att göra på distans, det tycker jag konstigt nog är riktigt kul!

Blå himmel

Sportlov + lördagskväll och min största kick fick jag av att klicka på "spara" efter att ha matat in de sista periodvitsorden... Jag tror inte det är en indikator för ett riktigt ledigt och avslappnat sportlov, men det är åtminstone en väldigt fin känsla! För nu loggar jag ut... och återkommer först imorgon (söndag) för att planera inför våra tre kommande veckor av distansundervisning... hehe.

Nej, sportlovet 2021 har inte varit min ledigaste vecka någonsin. Visst har den varit lite vilsam och visst har vi gjort roliga saker, men jag har inte riktigt lyckats koppla bort alla måsten och borden. Efter en intensiv jobbperiod i januari-februari hade jag helt enkelt inte hunnit avsluta allt före lovet började, så jag har fått ta det lite vartefter. Det hjälpte ju inte heller att vi mitt i veckan fick höra att det INTE var helt säkert att vi skulle jobba på distans de kommande veckorna - tills det ett par dagar senare nog blev så ändå. Läste om någon som liknade skillnaden mellan att planera för när- och distansundervisning vid skillnaden mellan att sätta upp en teaterföreställning och göra en biofilm. Lite så. Inte för att jag hunnit planera så hemskt mycket konkret ännu, men det har ändå snurrat i bakhuvudet på mig, liksom säkert också för många andra. Men nu när vi äntligen fick klart besked är jag riktigt taggad för att jobba på distans ett tag, det blir nog bra!

Den här sportlovsveckan finns det i alla fall en plats som har gett mig den där sköna ledighetskänslan jag behövde så väl - Överpurmo! I söndags var vi med mamma och pappa till deras stuga på Blomsterängsbacka och åkte pulka och stekte plättar på Muurikkan och igår packade vi bakluckan full med skidor och körde till Överpurmo igen. Vi hade från början planerat en slalomdag i Vimpeli, men efter att ha hört om isiga backar och mycket folk ångrade vi oss och bestämde oss för en till eftermiddag i Bergöbacken (återkommer till den!). Men till sist, när vi fick höra att Hanna och hennes kids var på väg till mamma och pappas, ändrade vi oss igen och for sist och slutligen till Överpurmo... BÄSTA alternativet! Och det stämmer att vi bröt mot rekommendationen om sex personer, men vi höll oss ute största delen av dagen. Och prioriterar att träffa familjen så länge läget känns tillräckligt lugnt här i nejden. Alternativet var ju från början att trängas med en massa främlingar i liftköerna vid Vimpeli och då känns det här ändå som ett både tryggare och mer givande alternativ!

Och tack vare Hanna blev det en skidtur dessutom! Vi skulle nog inte ha kommit oss för annars, men nu skidade hela familjen - säsongspremiär för de av oss som inte går i förskolan eller lågstadiet... Det var så roligt, så nu är jag taggad för att fortsätta skidsäsongen lite bättre än jag inlett den hittills! Tyvärr insåg vi att Arvid har på tok för små skor och på tok för korta skidor, så nu borde vi illa kvickt hitta ett skidpaket åt honom så han inte får för sig att skidåkning är en enda plåga - vilket det i ärlighetens namn förmodligen var igår med minst två nummer för små skor... Jag som var så nöjd med mig själv efter att ha uppdaterat och fixat med skridskor och slalomutrustning för hela familjen - men alltid finns det någon idrottsutrustning som inte hänger med... ett heltidsjobb i sig att hålla koll på det, ju. 

Hur som helst. Det här blev nog den bästa, soligaste och roligaste dagen detta sportlov, så den tackar jag för!