"en grej på jobbet"

När jag skrev ett nyårsinlägg i vintras handlade en av frågorna i listan om mina förväntningar inför året som kommer. Där skrev jag bland annat:

Jag hoppas på att få åka på bokmässan i Göteborg och jag hoppas på att kunna dra igång en grej på jobbet.

Rätt sällan ställer jag upp tydliga mål för framtiden, utan jag tar det hellre som det kommer och ser vad som dyker upp. Med tanke på det var jag förvånansvärt tydlig den gången i januari. Och tänk! Nu har jag en färdigbokad resa till Göteborg om en månad och "en grej på jobbet" är i högsta grad på väg att förverkligas.

"En grej på jobbet" är ett Erasmus+-projekt som vi fick godkänt bara för någon vecka sedan, men som har legat på jäsning bra mycket längre än så. Jag har länge lekt med tanken på att få dra igång något internationellt projekt på skolan (eller okej, ännu hellre bara få delta i, men det hände liksom inte av sig själv). I december ifjol slutade jag att bara tänka på saken och gav mig in i djungeln av Erasmus-möjligheter. Nu är det möjligt att det är jag som har relativt låg byråkratisk intelligens, men det tog mig nog en månad eller så av att läsa, googla och ringa upp halvbekanta eller helt främmande personer som kunde tänkas ha någon erfarenhet av det här innan jag till sist fick rätsida på hur saker fungerar och vad som kunde tänkas vara aktuellt för oss.

Sedan fick jag okej från skolan och började fiska kontakter. Att vara en finländsk skola är tydligen väldigt (!) attraktivt när det gäller samarbeten, så förslagen formligen vällde in tills vi bestämde oss för ett som verkade seriöst och realistiskt. Vi lämnade in ansökan i början av mars och har försökt att inte tänka för mycket på det fram tills nu i augusti när vi äntligen fick besked. Och det blir av! Hurra! Och oh no! För tillfället känner jag mest skräckblandad förtjusning - det ska bli jätteroligt, men samtidigt blir det onekligen mycket jobb och mycket nytt att sätta sig in i, igen. Häromdagen fick jag inbjudan till ett nätbaserat utbildningstillfälle på finska om byråkratin i samband med projektet. Jag kan tänka mig många andra saker jag hellre ger mig i kast med, om vi säger så...

Men tack och lov har jag ett par peppade och peppande kollegor med mig som flankstöd, och våra partners i de andra länderna verkar alla ha gott om erfarenhet. Så det fixar sig nog, fast jag ibland känner "oh no, vad har jag gått och dragit igång nu..." Hur som helst är jag stolt över att ha åstadkommit det här så här långt, för jag känner mig ofta som en person som inte riktigt får saker till stånd. (Ni vet, typen som plötsligt ligger i sin saccosäck och läser Min Häst när hon egentligen skulle städa rummet. För hon råkade hitta ett gammalt nummer under sängen och då måste den ju läsas... True story, den typen är jag.)

Ja, vi får se vad som händer - en av personerna jag ringde upp och pumpade på information i vintras var noga med att påpeka att det första projektet man deltar i alltid bara är en testomgång, sen blir man så småningom klokare. Det känns lugnande att tänka på - det hör till att inte förstå allt och göra allt rätt på första försöket. Det första som händer är i alla fall att - drumroll - jag och en av mina kolleger får åka på planeringsträff till Irland i november!!! Det skadar ju inte att träffen råkar vara just där, på den gröna ön som jag gått och drömt om att se i flera år... (Sedan att november kanske inte är den mest idealiska tidpunkten att resa dit är en annan sak...) Ja, det var en av sakerna som stressade mig när jag skrev det yra inlägget häromveckan, för ett tag såg träffen på Irland ut att bli redan i början av oktober, prydligt instoppad under de två veckor jag har mellan Göteborg och flytten. Puh! Tack och lov att det blev först mot slutet av november, när vi rimligtvis borde vara inflyttade och installerade i vårt nya hem!

Bilden är från London i maj 2013, när jag fick åka på en kurs för engelskalärare tack vare Comenius/Grundtvig som väl var någon slags föregångare till Erasmus+. Då gick det att ansöka som enskild lärare, vilket passade mig bra då, när jag varvade snuttjobb och inhopp med arbetslösa lov och alltså inte hade någon egentlig arbetsgivare att söka genom... Det var en av mina all time favourite-veckor och min hittills enda erfarenhet av något Erasmusrelaterat. Den enda skillnaden nu är att jag dragit in en massa andra människor i det hela - heh. Bara att hoppas att det var ett bra drag! Håll tummarna!

Hjärta skogen

Det duger ju inte att lämna bloggen med det röriga inlägget här nedanför längre till - men varsågod för inblicken i en yr och nystartad lärarhjärna mitt i första skolveckan! Nu har vi redan hunnit avsluta den andra skolveckan och även om allt fortfarande känns intensivt både på hemma- och bortaplan känner jag att alla pusselbitar som slängdes upp i luften vid skolstart småningom håller på att landa på rätt plats. Den här hösten blir helt säkert varken lugn eller avslappnad, men den innehåller så mycket roligt att det får väga upp för den här gången! Vi får helt enkelt försöka hitta de där luckorna som ger oss energi nog för att ro resten i land. 

Ett sätt att tanka energi som funkar bättre än allt annat jag kan tänka mig just nu är att gå i skogen. Det är ju ingen ny uppfinning direkt, men som med allt annat går det ju i perioder. Just den här årstiden är ju också alla tiders bästa att gå i skogen och tanka energi - fortfarande ganska varmt och ljust på kvällarna, inga myggor (och fortfarande inga älgflugor heller vad jag sett) och inte minst - marken full av bär! När jag är trött och övermätt på intryck och människor och att göra-listor finns det verkligen ingenting mer terapeutiskt än att gå omkring i skogen och så ofta som möjligt sätta mig i blåbärsriset och mumsa i mig lite blåbär innan jag går vidare igen. Ibland har jag sommarprat i öronen, ibland ingenting. Och jag kommer hem gladare och lugnare än när jag gick iväg, varje gång.

Nån gång i somras nämnde förresten Underbara Clara i sin blogg om hur Sandra Beijer inte ens kom ihåg när hon senast var ute i en skog. Det kunde jag bara inte släppa (läser och gillar båda de bloggarna), så jag var tvungen att googla "Sandra Beijer skog". Hittade inlägget! (Verkar det kanske som att jag trots allt har liite för lite att göra..?) Inte vet jag vad jag ville säga med det, men det är alltid intressant att få upp ögonen för de där oväntade små sakerna som skiljer ett liv från ett annat. Sandra Beijer verkar vara en av de där människorna som har en enastående förmåga att njuta av livet, så det gäller väl bara att hitta något som funkar helt enkelt. Men skogen funkar för mig! (Stockholm funkar bevisligen också för att göra mig glad, men skogen ligger liksom lite närmare till.)

Men en sak vi tyvärr varit ganska dåliga på fastän både Matias och jag har börjat dras alltmer ut i skogen igen är att ta med hela familjen. Det blir lätt en så stor grej med alla som ska ha lust och alla som ska ha rätt skor och så blir det bara så mycket skönare att smita iväg på egen hand. Gårdagskvällen hade verkligen inga gyllene förutsättningar när vi kom på att vi skulle gå ut en sväng efter maten - ungefär halva familjen var riktigt trött och grinig och den andra halvan hade inte pepp nog för att kompensera det. Men vi for i alla fall. Och det var härligt! Vi gick faktiskt till ett ställe som är förvånansvärt nära oss, men barnen hade ALDRIG varit dit förr (jag vet, skandal). De hoppade och rusade och upptäckte och gillade. Och vi gillade hur glada de var. Vem kunde tro att en skogsutflykt med hela familjen en trött torsdagskväll skulle vara så skön? 

Platsen vi gick till är förresten en skog vi "upptäckt" sedan vi köpt vårt nya hus, för den kommer att bli en av våra närmaste grannar. (Tänk det, när man vill gå ut en kort sväng på morgonen innan man tar itu med dagen!) Det är ingen ödemark direkt, men det har helt klart sina fördelar med alla stigar - en del av dem är faktiskt upptrampade på vintern också. (Jag var där och gick en gång i vintras med min kompis Linda, men vi startade från ett helt annat håll och jag förstod aldrig den gången hur nära oss vi faktiskt var då!) Och mycket folk har jag aldrig stött på där, bara en och annan terrängcyklist eller hundrastare. Det knäppa är att den ändå är på enkelt gångavstånd härifrån (vi flyttar ju trots allt bara en kilometer), men vi har inte FATTAT hur fint det är där och hur många stigar som går runt kors och tvärs. Lite smådumma känner vi oss efter att ha bott här i fem år... men bättre sent än aldrig, och vi flyttar ju inte bort från skogen, utan tvärtom ännu närmare! 

En extra rolig grej med den här skogspromenaden var dessutom att vi fick testa vår nya kamera! Vi har talat i ett år eller två om att det skulle vara roligt med en ny systemkamera, men har liksom aldrig kommit till skott. Vår gamla Nikon D40 är helt okej, men den börjar faktiskt ha nästan tolv år på nacken (vi köpte den i väntan på Arvid) och vi har velat uppgradera lite. För några år sedan köpte vi faktiskt en ny men blev aldrig riktigt vän med den, så den sålde vi sedermera vidare och fortsatte med vår gamla trotjänare.

Nu har vi i alla fall kommit till skott, tack vare att vi hittade en Nikon D5300 - begagnad, men i prima skick - till ett bra pris. Den känns en aning smidigare än vår gamla och verkar ta riktigt fina bilder! (Än så länge är allt fotat på autoläge...) Dessutom gillar jag att det går att föra över bilderna till telefonen när man är på resande fot, vilket jag ju kommer att vara i två omgångar i höst. Tummen upp så här långt! Nu blir jag också ännu mer sugen på att uppdatera eller flytta bloggen för att göra den mer bildvänlig... men how to? Gissar att just det projektet får ligga på is ett tag till. 

Stream of consciousness

Läsåret 2018-2019, nu är det på gång!

Jag fick pulpeter till mitt nya barack-klassrum ungefär 15 minuter före elevernas ankomst, jag har guidat mina nya, gulliga sjuor till livet på högstadiet och jag har kommit ihåg minst ett dussin saker samtidigt i stort sett hela tiden. Och eleverna som slutat och eleverna som börjat gör det så tydligt att livet går vidare och om jag inte aktar mig kommer jag snart att ålderskrisa. Men samtidigt, tänk att ha det här roliga jobbet som jag har, det står aldrig stilla! Jag har haft spänningshuvudvärk nästan varje dag i över en vecka, men ikväll var jag länge och väl ute i skogen. Världens bästa terapi. Oh, skolan har fått nya rektorer och ny struktur och nytt namn och nya busshållplatser också. Vi har fått ett positivt besked på en projektansökan, vilket är jätteroligt, men också sannolikt kommer att föra med sig inte alldeles lite jobb för yours truly som ska vara koordinator. Och en JÄTTEROLIG men URUSELT tajmad resa, som jag ser fram emot jättemycket samtidigt som just tajmingen gör mig INTE SÅ LITE stressad. Mer om det när jag smält beskedet som kom igår. Och så den där flytten som närmar sig för varje dag som går. Och så har jag ju bokat en resa till bokmässan i Göteborg, även om tajmingen är ännu sämre än Danmarksresan i somras. Det kunde väl inte jag veta när jag bokade? (Eller kunde jag?)

Den som hoppas på bra saker får ibland ALLT på samma gång.

Har i flera dagar tänkt ta en peppad skolstartsselfie, men har varken hunnit eller kommit ihåg det. Kanske det får räcka med att vi har rekordtidig skolfotografering idag/imorgon. Varsågod, nu blev det istället en väldigt rörig stream of consciousness med alldeles för mycket versaler. Det är så det ser ut i min hjärna just nu. Alldeles för många versaler. Men det är bra. Jag är peppad.

Hemester-semester i Norrfjärden

Vi är vana med att avsluta sommaren till fjälls, men av olika orsaker blev det ingen fjällresa för någon i familjen i år. För att nu i alla fall få uppleva lite Norrlandssommar bestämde vi oss för att avrunda sommarlovet hemma hos Ylva och Anders i Norrfjärden istället. Dessutom började det bli riktigt, riktigt länge sen sist! Under flera år var vi dit och hälsade på minst två gånger per år, vissa år ännu mer, men förutom ett kort endagsstopp på väg hem från fjällen för ett år sedan är det faktiskt så mycket som ett och ett halvt år sedan sist! Då hälsade vi på tillsammans med faffa/svärfar över trettondagshelgen mitt i smällkalla vintern, så det var lite annorlunda aktiviteter den här gången... 

Det känns som en så oerhörd förmån att känna att dörrarna är öppna för oss närhelst vi känner för en Norrfjärdenresa! Vi har varit där så mycket vid det här laget att vi börjar känna oss som hemma - behöver vi tvätta, så startar vi en maskin. Behöver vi något i köket vet vi var skålarna finns. Om något behöver handlas, handlar den som har vägarna förbi affären. Vi stortrivs i alla fall med att leva i storfamilj några dagar när vi är där, förhoppningsvis känner våra värdar likadant! 

Tänkte bjuda på en lista över saker vi gillar när vi är i Norrfjärden!

Bada i Alterälven

Vi har badat vid Bruksbadet i Nybyn förut, men den här gången - mitt i värmeböljan - slog nog alla rekord! Under vårt första dygn i Sverige hann vi bada hela tre gånger där; kvällsdopp, morgondopp och kvällsdopp igen! Sedan blev vädret svalare och vi lugnade ner oss lite, men sen hann vi ännu med ett kvällsdopp sista kvällen. Bruksbadet har nog blivit en av mina absoluta badplatser och jag tror hela familjen håller med! Det är barnvänligt, fin botten, vacker omgivning - och eftersom det är en älv känns vattnet alltid fräscht, samtidigt som det strömmar så stillsamt att inte ens jag tycker det är läskigt. Finns dessutom omklädningsrum, gungor och leksaker som det är fritt fram att använda. Efter allt simmande som den här sommaren bjudit på är det dessutom jätteroligt att se hur modiga A&E har blivit med att hoppa och dyka i vattnet, och flytbryggan där är perfekt för sånt. De är så orädda! Älskar att se hur de växt och blivit riktiga blötdjur i sommar! Det har inte alltid varit självklart, inte ens för en månad sedan...

(Edvin var förresten lite extra fascinerad av det han kallar "Spökande stugan" precis bredvid badplatsen... Antar att huset har hört till bruket i tiderna. *googlar* Se där! Det gjorde det!)

PMU
PMU är en välgörenhetsorganisation som, om jag förstått det rätt, har second hand-butiker över hela Sverige. Den vi brukar besöka (om den råkar vara öppen när vi är där) finns i Öjebyn en bit in mot Piteå. Fint och fräscht loppis med hög fyndfaktor! Nu försöker vi ju faktiskt göra oss av med mer saker än vi skaffar med tanke på kommande flytt, men att det följde med några bokfynd hem var faktiskt helt oundvikligt. Det är minimum. Arvid hittade dessutom ett par coola 90-talssolbrillor! I vanliga fall brukar vi också fynda barnkläder, virkade dukar och en och annan vas.

Vi var förstås också in till Piteå, där jag tydligen inte överhuvudtaget fotade, men det är också en favorit. Väldigt trevlig stad! Kul att fynda kläder tillsammans med Ylva, extremt sällan jag går på stan tillsammans med någon som är mer än tre äpplen hög. Eh... en sak som också hör till kategorin "while in Norrfjärden" är ett besök på Dollar Store. Det är lite pinsamt, men det hör liksom till med en sväng där för att köpa på sig lite billigt schampo och godis. Den överpeppade bilden är dock ironisk, obs obs obs! Den tog vi egentligen som ett inside joke att skicka till syster Amanda som tycker om Dollar Store om möjligt ÄNNU mer än vi gör!

Kalas
Ja, det kan kanske te sig lite märkligt, men vilken tid på året vi än åker till Norrfjärden så blir det födelsedagskalas. För det är liksom alltid någon som har fyllt år sedan vi sist sågs eller kommer att göra det före nästa gång. Gissningsvis träffas vi nästa gång på lillajul, vilket betyder att vi passade på att fira Matias, Josef och undertecknad. Under vår snabbvisit förra sommaren hade A&E fått dekorera en tårta och när vi pratade om vad de ville göra allra helst i Norrfjärden den här gången kom "dekorera tårta" allra högst på listan. Sagt och gjort! Och det blev så snyggt, med en racerbana med publik och allt. Tänk, så kreativ man kan bli med en påse lösgodis!

Och presenter också - Josef var nog den som tindrade allra mest, för han fick sin första alldeles egna Lego-byggsats!

Mexican Train
När tystnaden äntligen lagt sig och vi vuxna pustar ut, då sätter vi oss på altanen med te, snacks och dominobrickor. Mexican train är beroendeframkallande, men jag är rätt övertygad om att det inte går att spela någon annanstans än i Norrfjärden. Det är semester för mig!

(Edvin när han såg bilden: Vad är det i den här skålen? Det är ju godis! Men det är okej. När barnen sover brukar vuxna äta godis.)

Stora Nolia i Piteå

Noliamässan är visserligen inget vi brukar göra, även om Matias och jag var dit på tu man hand en gång för några år sedan - men vi var dit den här gången, så det får ändå en plats på listan. Vår sista heldag i Norrfjärden var Noliamässans första dag, och eftersom Y&A också gärna ville gå tyckte vi det lät kul. Barnen samlade godis som riktigt mässproffs och tyckte det var roligt att spana på husbilar och grävmaskiner. Själv tyckte jag också det var ganska kul, men just den dagen hade jag tappat rösten och börjat känna mig ganska hängig (vilket sedan hängde med nästan en hel vecka - tur att jag inte visste det då!), så det var kanske inte idealt med ett smockfullt mässområde. Jag kände mig ganska mör när vi väl körde tillbaka till lugnet i Norrfjärden... Bäst gillade jag att gå runt i mathallen och plocka smakprover!

Bara vara

Näst efter "dekorera tårta" önskade Edvin att "bara vara". Och ja, det är ju så skönt att bara vara! Det är verkligen semester, att bara kunna vara och känna sig hemma - men utan att vara hemma, där det alltid finns tusen saker att ta itu med! Bonus att se hur de tre minsta knattarna leker tillsammans och gillar varandra!

TACK för den här gången Y&A&A&A! Nu ska vi bättra oss och inte vänta lika länge till nästa visit!

(Insåg precis att tre av bilderna i det här inlägget visar minst en tumme upp. Det är på gränsen till fånigt, men samtidigt berättar det rätt mycket om vad vi tyckte om vår borta-hemester!)

Egeskov slott (efter stängning)

Varning för semesterbilder!

--- Danmark, dag 2 ---

Att vi stannade var på slottet efter stängning var alltså inte särskilt rebelliskt, utan helt tillåtet. Även om alla byggnader och utställningar stängde kl 17 var det helt okej för besökare att stanna kvar på området till solnedgången. Vi hade precis hunnit se vad vi ville se inomhus före stängning, så nu var det perfekt att stanna kvar lite till efter!

Den enda missen var kanske att vi nog hade bullat upp med mer mellanmål (och dricka!) om vi hade vetat om att vi skulle vilja stanna kvar hela kvällen. Att sommarkvällen skulle vara så vacker. Och trädgårdarna så prunkande. Och lekparken så rolig. Men vi klarade oss på lite bananer och kex och kokade snabbnudlar i lägenheten några timmar senare!

Först fick barnen leka, leka och leka, sen gick vi runt slottet - vilket inte var någon liten promenad!

Jag fotade nog slottet ur alla tänkbara vinklar, men jag försöker begränsa mängden lite... blir ändå en veritabel fotobomb jag kastar ut här! Maken till fotogeniskt slott är svår att hitta.

Här och där fanns konstverk i trädgården... självklart.

Och självklart fanns det buskar klippta till sniglar på utsidan av vallgraven. Självklart!

Som om inte sniglarna var nog, vaktades slottet också av svanar. Svanar med ulliga, gulliga ungar, vilket gjorde att jag hade mycket stor respekt för mamma Svan!

När vi till sist började bli lite trötta och hungriga och äntligen kloka nog att inse att vi ännu hade nån timme kvar att köra till vår lägenhet i Ammitsböl begav vi oss ut till parkeringen. Trötta, men väldigt nöjda. Egeskov var nog en av mina favoritplatser i Danmark, och den här kvällen var nog en av sommarens vackraste!

Lite roligt var det att misstolka busskylten med flit. Är det här man ska lämna allt sitt bus innan man går in på slottet? Eller är det kanske så att man får parkera sitt bus här innan man kör i väg - för att få det lugnt och harmoniskt i bilen kanske? Jaja, det är lam humor. Jag vet. Men icke desto mindre väldigt roligt.

Sedan fortsatte vårt Danmarksäventyr, med en plats som genererade minst lika många bilder som Egeskov. Legoland!

Egeskov slott

Varning för semesterbilder!

--- Danmark, dag 2 ---

Danmark! Jag tror faktiskt att Egeskov slott kan vara orsaken till att Danmarksbloggandet efter resan i juni kom av sig. Eftermiddagen/kvällen på Egeskov genererade sådana mängder med bilder att det började kännas som ett helt projekt att slimma ner det till ett överkomligt blogginlägg. Det lyckades jag inte heller med, utan det får bli två - men nu ska det i alla fall bli av!

Vi hade tipsats om Egeskov och jag kan varmt rekommendera det vidare! Eftersom det blev en kortare natt än planerat (den uppmärksamme läsaren minns kanske att vårt flyg till Köpenhamn var flera timmar försenat) kom vi också iväg senare än planerat och när vi kom fram var det inte såå länge kvar till stängning. Till vår glädje fick vi veta att det bara är utställningarna (och biljettförsäljningen) som stänger vid stängningsdags, sedan är det fritt fram att stanna kvar på området ända till solnedgången. Perfekt för oss, vilken tur att vi inte skippade det hela på grund av den sena starten!

Ända fram till 1960-talet var Egeskov i första hand ett jordbruk, men när jordbruket rationaliserades började Egeskovs ägare småningom göra det till en turistattraktion. Det finns lite av varje på slottsområdet, allt från flera olika typer av trädgårdar till utställningar till veteranbilsmuseum till lekparker... och allt är så välskött och polerat, utan att kännas plastigt. Visst, det fanns nån slags mysko Draculagrotta (!?!) i en av byggnaderna - den var nog nån slags hjärnsläpp som hade passat bättre på ett kringresande tivoli i b-klass... men i övrigt: så genuint! Och intressant! Och bildskönt!

För att säkert hinna med det viktigaste styrde vi rakt mot själva slottet. Det byggdes i mitten av 1500-talet, som tydligen var en orolig tid - därav vallgraven och skottgluggarna. Vi började med utställningarna i portbyggnaden, där de hade utställningen Fra slotsfruernes gemmer som visar hur kläderna såg ut i slutet av 1800-talet - för allt från springpojkarna till herrskapet. Intressant!

(Edvin gillade särskilt hattarna. Givetvis!)

Själva slottsbyggnaden är faktiskt också hem för de nuvarande ägarna, även om delar av det varit öppet för besökare i flera decennier. Det första rummet vi kom in i var kanske också det mest överraskande. Vet inte vad jag ska tycka om rummet som var fyllt av jakttroféer från Afrika och Indien! Fascinerande. Och lite... skruvat, kanske. Jag kan inte låta bli att tänka på bilden som cirkulerade på FB i början av sommaren, av den amerikanska kvinnan som poserar med en ovanlig giraff som hon skjutit. Jag uppskattar älgköttet pappa jagar på höstarna, men jakttroféer... nä, jag kan faktiskt inte förstå grejen.

Gillade också att slottet inte var inrett i äldsta möjliga stil, utan varvade lite olika tidsperioder! En hel del verkade vara inrett i 1800-talsstil.

Uppe på vinden fanns en leksaksutställning. Och allt var så snyggt planerat - istället för att leksakerna stod i vanliga, tråkiga hyllor och montrar var de utplacerade i inramade bubblor. I like!

Från vinden såg man också ut över trädgården åt olika håll, inte heller någon tråkig syn...

Lite mer creepy var trädockan som enligt sägnen aldrig får flyttas från sin plats på kudden, för då störtar Egeskov slott i vallgraven på julnatten. Det hela verkar ganska random, hade gärna hört mer om bakgrunden till den spådomen!

Sedan fortsatte vi med de andra utställningarna. Eller museerna borde jag kanske skriva, för det finns ett veteranbilsmuseum, ett motorcykelmuseum, ett Falck-museum (med gamla ambulanser och liknande) och ett konstgalleri (som vi missade - eller skippade, minns inte vilket).

Veteranbilsmuseet var förvånansvärt intressant! Så mycket coola bilar! Bussen ovanför kopplade Arvid och Edvin förstås till en viss scen i en viss film... helt förståeligt! Fanns också en rosa (!) Farmor Anka-bil, men den hade vi tydligen inga bra bilder av.

Vilken samling, alltså!

Det sista vi hann göra medan slottet officiellt var öppet var att gå på promenad bland trädtopparna! Det är en 100-meterspromenad på en gångväg/hängbro mellan olika plattformar uppe bland trädkronorna. Egentligen inte så läskigt, men kul!

Och precis när vi kommit ner och funderade på om vi skulle gå en gång till blev klockan fem, slottet stängde och de låste grinden till spiraltrappan upp. Men vi hade inte bråttom, utan stannade kvar ett par timmar till på området! Fortsätter bildbomben i nästa inlägg...