Nöjd med mitt betyg

E: Du är en jättebra mamma!
M: Vad kul att höra!
E: Ja, du är typ 98 % av 100 bra. De flesta mammor är bara ungefär 70 %.

(De resterande 2 procentenheterna rök för att jag blir arg och tjatar ibland. Det kan jag inte förneka. Gillar ändå hans statistiska jämförelse med andra mammor. Det får mig att känna mig lite extra bra faktiskt. För statistik kan väl inte ljuga?)

Dagens bostadsannons

Nu är det på riktigt! 

Ska vi vara noga får vi väl säga att den här flytten blev "på riktigt" redan i början av juni när vi undertecknade köpebrevet för det nya huset... men igår var mäklaren hit för att avsluta allt inför försäljningen och idag kom annonsen upp på deras hemsidor. Vi har redan hunnit ha en första visning, bara ett par timmar efter att annonsen kom upp! Inte vet jag, men det känns lovande. Lovande, men samtidigt väldigt nervöst. Och lite, lite stressande att veta att huset borde vara klanderfritt städat ett tag framöver nu... inte bara enkelt i ett hus med tre sommarlovslediga barn! Haha. En lustig detalj är att när vi satt vid köksbordet tillsammans med mäklaren insåg vi att det var på dagen fem år sedan vi undertecknade köpebrevet för det här huset!

Även om jag har varit ambivalent på vissa punkter när det gäller det här huset som varit vårt hem i fem år så finns det vissa saker jag verkligen kommer att sakna. Och när är det väl ett bättre tillfälle att fundera på det än just när huset ska marknadsföras..?

1. Vårt kök
Det rummet har vi bokstavligen totalrenoverat, från golv till tak, och vi tycker så hemskt mycket om det. Jag kan ärligt säga att det förändrade hela mitt förhållningssätt till det här huset; med det nya köket blev det här hemmet så mycket mer vårt. (Här ett blogginlägg om köksrenoveringen.) Nu tänker jag inte alls klaga eftersom vi flyttar till ett underbart stort, vackert stugkök med både Högfors och öppen spis - men ändå kommer mitt hjärta att fortsätta bulta lite för det här köket där vi själva har bestämt varje liten detalj. På sikt kommer vi ändå att behöva rusta upp en del saker i vårt blivande kök, så då kanske vi får samma känsla av att ha landat i rummet som vi har fått här!

2. Vår utsikt från köksfönstret
En av de saker jag föll för när vi bestämde oss för att flytta hit var den rogivande utsikten från köksfönstret. Fastän vi bor på ett tätbebyggt planerat område så har jag kunnat andas lugnt eftersom jag har en åker att vila blicken på. Att se hur grönskan börjar spira på våren, hur snön gnistrar i januari, hur en och annan hare hoppar förbi, hur dimslöjorna lindar in marken tidiga höstmorgnar... Doften av vår när det gödslas... haha. Det har gjort mig (mer) harmonisk till sinnes så många gånger.

3. Vårt varmgarage
Det här var lite otippat, men jag tycker verkligen om vårt varmgarage! Det bör kanske påpekas att det inte ens varit nära att användas som garage av oss, utan istället har tjänat som hobbyrum/tvättstuga/Kalle Anka-läsplats. Det är så oerhört skönt att ha en byggnad som är ut och bort från huset (mer än en gång har jag väl gått ut och fyllt tvättmaskinen när det härjats som mest här inne...), men samtidigt varm och fräsch som inomhus. Matias har fixat med mysbelysning och för det mesta står en dator och spelar radio eller musik där. Alltid lite extra plats för förvaring, alltid en extra soffhörna för barnen att sitta och läsa i, alltid ett skrivbord där det är okej att lämna fram sitt pyssel, alltid ett ställe där Matias får pilla med sina elektronikprojekt utan att någon invänder. En enda stor bonus, helt enkelt! Rätt ofta rörigare än det kunde ha varit, men det är ju ändå inte inomhus så det är A-okey! Skönt.

4. Bastun och badrummet i ekonomibyggnaden
Det här är lite genant, men... vi fortfarande inte invigt bastun. Nu får vi allt skynda oss. Av olika orsaker har projektet blivit extremt långdraget, men tack vare den deadline som kom i och med försäljningen är det minus en fönsterlist och ett besök av elektriker KLART nu. Och det blev så fint! Här kunde man ha många mysiga bastukvällar... men helt ärligt känns det riktigt bra trots allt att lämna vidare till vem som nu kommer att flytta in. I nya huset har vi tyvärr ingen bastu, men med tanke på hur lågt vi prioriterat bastuprojektet måste vi väl inse att vi klarar oss helt okej utan...

5. Ett stenkast till biblioteket
Jag fattar att inte alla skulle prioritera den här punkten lika högt som jag gör - men jag älskar att ha 200 meter till vårt lilla närbibliotek!! I övrigt bankar mitt hjärta inte så hårt för närområdet närmast kring vårt hus (det är inget fel på det, men det är inte särskilt intressant heller), men att kunna ta ett par låneböcker under armen, stiga i crocsen och hojta över axeln att "jag går till bibban, kom med den som vill" kan vara bland det bästa med att bo just på den här platsen. Jag gör i alla fall mitt bästa för utlåningsstatistiken... Nu kommer jag visserligen inte att ha mer än en kilometer till lillbibban efter flytten, men det blir ändå lite mer en grej att ta sig dit. Nu känns det som min egen bakgård. Typ.

Men trots den här listan känns det okej. Det känns bra. Ända sedan vi lämnade vårt anbud på det nya huset har jag mentalt börjat lämna det här huset och vänja mig vid tanken på flytt. Först kände jag att det skulle bli jättesvårt att bryta upp, men ju längre sommaren går, desto mer naturligt känns det. Men långsam som jag är, är jag glad att flytten är först i höst - jag behöver tid på mig att ställa om. Och framför allt har jag insett att det är BRA att det finns saker jag kommer att sakna; tänk om vi skulle ha bott här i fem åt och jag skulle kunna flytta utan sakna någonting alls! Det först skulle vara tragiskt.

Läs mer här och boka in en visning, vettja!

Och så tänker jag vara riktigt bloggklyschig och slänga ut en fråga för att fiska kommentarer - vad skulle du sakna om du skulle flytta? Vad uppskattar du allra mest där du bor? Just nu tycker jag det är oerhört intressant att tänka på boende och olika typer av hem!

Mot Danmark!

Varning för semesterbilder!

---Danmark 2018, dag 1-2---

Hurra, nu är det dags att Danmarksblogga! Det börjar bli måndag kväll, och därmed får vi bocka av båda Arvids kalas på att göra-listan. Både släktkalaset och kompiskalaset var trevliga historier, men nu är jag så trött. Så. Trött. Om det inte vore för detta nerviga, stressande faktum att vårt hus ska visa sig från sin bästa sida inför försäljning mycket snart skulle jag glida ner i vår sköna solstol och inte stiga upp igen på två veckor. Nu får jag väl försöka göra någon nytta ibland ändå. Men just nu - häcka framför datorn och kolla på semesterbilder = perfekt!

Jag lämnade er, mina trogna läsare, med en lista på allt krångel vi hållit på med innan vi kom iväg - det slutade inte riktigt där, men efter ännu fler vändningar för att få det felande passet med oss på resan lyckades vi köra iväg mot Helsingfors. Vi kom väl till Seinäjoki ungefär innan vi fick ett meddelande om att flyget är 3,5 h timme försenat och skulle starta först vid elvatiden på kvällen... Det kunde ju ha varit skönt att veta om när Matias stressade fram och tillbaka mellan r-kiosken och polisen i turbofart lite tidigare på förmiddagen! Heh.

Nu passade vi istället på att ta en långpaus på Ikea i Tammerfors, köpte en wc-borste, åt några stödkorvar och fortsatte till flygfältet, där vi ändå hade löjligt mycket tid till godo. Här måste jag ge en eloge till kidsen, som orkade och orkade och orkade! De tyckte mest det var mysigt att sitta på flygfältet och äta wienerbröd som vi köpte för kupongerna vi fick som kompensation... Allt väl alltså; förutom att det var mitt i natten när vi kom fram och förutom att vi fick betala lite extra för att få hämta ut hyrbilen så sent funkade det hela riktigt bra trots förseningen.

Under resan bodde vi på tre olika ställen (faktiskt helt och hållet airbnb den här gången), men det första var tänkt mest som en snabb övernattning på vägen. Nu blev det en ännu snabbare visit eftersom vi missade den första kvällen... det var ett riktigt mysigt litet gårdshus i Dragör strax söder om Köpenhamn. Utan dusch och med wc i "huvudhuset" visserligen, men för en natt passade det fint.

Efter en lite längre sovmorgon än planerat och en sömnrufsig frukost (på mat som jag och Josef hade gått en sväng och handlat - alltid lika kul att handla mat utomlands!) satte vi oss i bilen och körde vidare. Det passade riktigt bra att börja dagen med bil, för regnet hällde ner... Körde runt en sväng i Dragör, som verkar riktigt mysigt! Öresundsbron såg vi också, vilket var lite kul. (Jag lovar, bron syns på bilden här ovanför, även om det inte är någon närbild direkt..! Haha. Alla bilder ovanför är för övrigt från Dragör.)

Vartefter vi körde vidare ut i Danmark klarnade det upp, och vid lunchtid när vi pausade i Nyborg för att äta och rasta benen strålade solen. Vi visste inget annat om Nyborg än att det låg bra till när vi började bli hungriga, men det var också en riktigt mysig stad.

Det blev en riktigt sommaridyllisk paus, med mat på en uteservering på den lilla gågatan. Jag förirrade mig också in i en butik som skyltade med allehanda stormönstrade kläder och kom ut igen med en klänning och en blus... hrm. Sedan körde vi vidare mot dagens detour som åtminstone jag hade sett väldigt mycket fram emot - Egeskov slot! Men det blir ett helt eget, väldigt bildspäckat inlägg, för Egeskov var nog ett av de mest fotogeniska slott jag har sett... Stay tuned!

Glad midsommar!

Snabbt livstecken och midsommarhälsning! Vi har kommit hem från intensiv men rolig Danmarksresa (more to come, i bloggväg alltså!), tapetserat om ett rum, börjat på med Arvids födelsedagsfirande (mer blir det ikväll och imorgon) och firat midsommar här hemma och på Humle. Ingen rast och ingen ro, men ser fram emot ett par veckor med välsignat tom kalender nu. Visserligen är vi lite nervösa både för att få bilen besiktad och huset sålt (!), men däremellan borde det finnas tid att pusta ut också...

På Humle har det varit baptisternas midsommarkonferens och även om vi inte ens orkade tänka tanken på att övernatta och vara där hela helgen så har vi haft det riktigt trivsamt där både på midsommarafton och midsommardagen. (På bilden ovanför är det min pappa som är Emmausvandraren med glasögon... Bibeldrama med åsna och allt var det!) När Arvid hörde att det skulle bli midsommarkonferens på Humle igen glittrade han till i ögonen och tyckte att han hade en väldig tur som skulle få vara på en av sina favoritplatser på födelsedagen. Inte så illa!

Helgens roligaste enligt A&E var antagligen cafépasset vi hade igår. Förstår fullständigt - mina roligaste minnen från konferenserna när jag var liten var helt klart att sälja glass. Helst skulle det vara mycket kunder och långa köer! Så kul också att se på vilket stort allvar de tog sig an uppgiften och hur bra de klarade av både att tala med kunder, hämta beställningarna och räkna ut växel. Allt jag behövde göra var att sköta om kortbetalningarna och beundra den duktiga cafépersonalen...  (På bilden är det faffa som köper kaffe.) Annars gillade jag också att träffa en massa folk och att lyssna på inspirerande talare. Hemåt med en bra känsla i kroppen!

In need of a vacation

 Denna dagen, ett liv!

1. Vi har haft besök av mäklaren som ska sälja vårt hus. Det betyder att de senaste dagarna har varit ett veritabelt arbetsläger för att kunna visa upp ett så snyggt hus som möjligt. Storbarnen har varit på barnläger och de där nästan-barnfria dagarna som jag i våras föreställde mig skulle gå ut på att ligga i en solstol och läsa, varvat med skogspromenader och god mat blev mest ett maraton i städning, röjning, målning och diverse fix. Det är kanske bara jag som är hispig, men mina nerver dallrade lite inför dagens besök! Imorgon får vi veta hur han värderar vårt hus. Mycket intressant med tanke på att vi är i färd att skaffa ett kännbart större huslån... Nu har vi i alla fall ett väldigt prydligt hem! Varför har vi inte alltid så här, kan man ju undra..?

2. Vår mellanunge hade skaffat sig ett brännsår under barnlägret (long story) och det visade han oss först igår kväll. Eftersom det var så pass stort åkte jag in med honom till jouren och fick höra att det är lugnt, men vi ska visa upp honom igen om det börjar vätska. Det hade det börjat idag, så vi fick inleda dagen med att åka in och visa upp honom igen. Med en laddning silverförband ska vi nog klara oss utan att träffa några danska läkare... för ja, IMORGON ska vi på sommarens Danmarksäventyr! Tajmingen är ganska urusel mitt i husköp och husförsäljning, men det kunde ju inte vi veta när vi bokade i våras...

3. Men det betyder att vi behöver pass. Och mitt i allt jobbkaos och all husyra i maj glömde vi bort att tre av oss behövde förnya våra pass för att få flyga... (Sen lär det vara osäkert om vi ens kommer att behöva visa passen när vi flyger inom Norden, men i teorin behöver vi pass, så att chansa känns inte så kul.) Vi var tillräckligt sent ute för att det skulle bli lite nervöst, men JA! Passen anlände idag! Men NEJ! Ett av passen hade vi inte fått någon försändelsenummer för, så även om det ligger på r-kiosken och väntar kan vi inte få det utlämnat utan numret som vi inte har fått... Så vi får inleda resan imorgon med en avslappnad liten utflykt till polisen (för att hämta numret) och r-kiosken (igen). Det kommer att lösa sig, men det kunde ju ha varit så mycket lättare... suck.

4. Packning nu då! Det är redan läggdags för barnen som sitter framför tv:n och vi kan väl lugnt säga att packningen inte är helt under kontroll. Det är på gång, men... återstår lite nattjobb.

I NEED A VACATION!

När vi köpte vårt drömhus

Det var söndag morgon och två veckor kvar i skolan. Jag hade gigantiska högar av jobb som absolut måste göras innan vitsorden skulle in några dagar senare. Det skulle nog gå. Visserligen fick jag se till att ignorera omvärlden och leva med tunnelseende några dagar framåt, men det skulle gå. Det var vad jag intalade mig när jag vaknade.

Vid frukostbordet bläddrade jag igenom tidningen och såg annonsen. Annonsen! Drömhuset som har legat som ett litet tankefrö i bakhuvudet ända sedan vi fick höra förra sommaren att ägarna höll på och renoverade ett annat hus. Nu låg det ute till försäljning och den allmänna visningen skulle vara dagen därpå. Min spontana tanke var fånigt nog INTE NU! Jag KAN INTE tänka på viktiga, avgörande saker som inte har med avgångsbetyg och vitsord att göra NU! Det här är inte RÄTTVIST! Sedan gick jag ut till Matias, gav tidningen åt honom och visade annonsen - "Du kan ju fundera på det här, men jag vill inte prata om det." (Moget, jag vet. Men jag höll på att få kortslutning.)

Sedan pratade vi. Vi tyckte lika. Eftersom vi känner ägarna ringde jag ett kanske lite osammanhängande samtal bara för att berätta att vi var seriöst intresserade. Dagen därpå gick vi på visningen som var helt galen; i ett skede lär det ha varit kö in till huset och hela gränden var full av bilar. Vi gick och kände efter. Vi blev förälskade. Vi cyklade hem och visste att vi skulle lägga ett bud, även om vi sade till varandra att vi ska sova på saken. Att det skulle bli budgivning och ett svindlande pris kändes nästan givet med tanke på att huset hade varit fullt av folk, så det kändes fortfarande inte särskilt realistiskt att det skulle bli vårt.

Följande dag ringde vi mäklaren och bjöd det begärda priset. Vi fick veta att vi säkert skulle höra något under veckans lopp. På jobbet försökte jag fokusera precis så stenhårt som jag hade planerat, men det gick väl sådär - de här dagarna var jag spänd som en fjäder och hela tiden gråtfärdig av blandade känslor som hotade att rinna över. ( I slutet av den veckan var jag ett vrak och det är kanske först nu, efter en vecka sommarlov, som jag börjar känna mig normal igen...) Vi behövde inte vänta mer än en dag - sedan fick vi besked att vårt bud hade godkänts! [...!!!] De kunde ha väntat på fler bud, men valde att låta det gå till oss redan två dagar efter visningen. Det kändes stort. Det gör det fortfarande!

Jag kunde skriva i flera timmar om det här: om huset vi föll för, om huset vi kommer att lämna, om alla pusselbitar som fallit på plats, om allt vi hoppas på och ser fram emot - men jag återkommer. Helt säkert. Till sist bara några svar på frågor som folk brukar ställa när de hör om vårt infall:

- Nej, vi flyttar inte ännu, utan till hösten.
- Nej, det är inte ett nybyggt hus i gammal stil som det stod i annonsen. Det är i själva verket från 1840 och flyttades till Sandsund i början av 1990-talet!
- Ja, barnen fortsätter att gå i samma skola; vi flyttar nämligen inte längre än en kilometer bort... De får alltså en kilometer till skolan istället för 200 meter! Äntligen lite vardagsmotion. ;)
- Ja, lite sorgligt känns det att flytta ifrån huset där vi bott i fem år och renoverat en hel del. Men det kändes hela tiden som att vi kanske inte skulle stanna här.
- Ja, vi ska lägga ut vårt nuvarande hus till försäljning inom kort. Vi fixar och donar och håller tummarna!

(Det här är två av många bilder från visningen, men eftersom det är någon annans hem ännu i några månader till låter jag bli att visa fler här just nu.)

Castell de Bellver, Palma

Sportlov på Mallorca, dag 5

Efter att ha blivit bortskämda med fantastiskt försommarväder i flera veckor känns det nästan lite chockerande nu när det blivit kallt och blåsigt här. Hu! Jag tror det passar bra med en utflykt till Mallorca. Vi tar en kort en!  

Det är något med slott och borgar som lockar, precis som med utsikter. Så när jag läste om att det finns en 1300-talsborg med utsikt över Palma tyckte jag det var ganska givet att den skulle ses. Castell de Bellver är inget krävande utflyktsmål; det tar inte länge att se det mesta och för oss blev det dessutom gratis. (Fritt inträde både för barn och för lärare... woop, woop! Men kostar inte många euro annars heller.)

 Fact, fun or not: Borgen är rund, vilket tydligen ska vara unikt bland spanska borgar.

Utsikten kan man inte klaga på, den var precis så bra som den beskrivits! Tyvärr var vädret ganska ruggigt och ostadigt och det var inte så skönt som man kunde ha hoppats att stå och spana ut över Palma. Dessutom började familjeharmonin krackelera lite ungefär här. Det är väl tur att man inte minns allt man varit oenig om, men mest av allt var vi i otakt. Vissa var klara, andra var inte. Vissa var på väg ut till bilen redan när andra hade tänkt se museet på första våningen. Sånt händer i de bästa av semesterfamiljer.

Men mellanmål löser visst allt, så vi satte oss på en mur ute vid parkeringen och åt en omgång smörgåsar medan vi laddade om och blev sams igen. Sedan tog vi ny sats och bestämde oss för att köra in till Palma en sväng. Det återkommer vi till i nästa Mallorca-inlägg!

Sommarlov!

Sommarlov! Nu har vi allihopa haft våra skolavslutningar och har hela sommarlovet framför! Lite jobb väntar ännu för oss vuxna, men i stort sett - sommarlov. Så behövligt, så nödvändigt med lite vila nu. Josef gick och blev lite halvsjuk idag igen och jag höll på att börja gråta av ren trötthet - efter den här våren vill vi ha friska barn! Den bacillmättade våren skulle ju övergå i en frisk sommar nu. Punkt. Det verkar sist och slutligen inte ha varit desto värre, men av våra erfarenheter tidigare i vår kan det lika gärna bli så att familjen turas om att vara sjuk i en halv evighet också, hur oskyldigt det än börjar. Och det GÅR inte, det är alltför mycket på gång nu. Roliga saker. Viktiga saker. En del roliga och viktiga saker. Låtom oss hoppas på det bästa.

(Jag inser att jag verkar överdramatisk. Det brukar vara ett säkert tecken på att jag bör ta en tidig kväll. Så - hej pyjamas! Hej bok! Hej sängen!)