Veneziansk

...men att räkna upp vad jag gjort på sistone är ju åtminstone roligare om det nyss har hänt, eller hur? Så här kommer "detta har jag gjort"-inlägget om årets villaavslutning. Redan dagen efter!

(Icke-österbottningar som känner sig lite borttappade nu kan klicka här.)

Vi har alltså ingen villa själv. Jag vacklar lite mellan att tycka att det är lite småtrist och att det är väldigt skönt att inte ha ett hus och en tomt till att sköta om, men just på villaavslutning behöver vi faktiskt inte alls sakna någon egen. Vi har nämligen en stående inbjudan (sedan... så långt tillbaka jag kan minnas) till pappas kusiners villa, och de senaste åren har vi tagit upp traditionen från att jag var liten. Då satt jag mest och läste medan syrran Hanna rusade omkring och smällde smällare; nu är jag här med mina barn (och lyckas aldrig läsa en enda rad fast jag alltid har med en bok - och fast bokhyllorna i villan är frestande överfulla!) I somras var vi faktiskt dit och njöt av sommaren också en vacker julidag, vilket gjorde att det kändes ännu mer logiskt att säga tack och hej till sommarsäsongen här!

Just det här året blev det varken simtur, kanot eller raketer eftersom det var stormväder på gång. Yr.no sade 10-11 sekundmeter, och det stämmer säkert. Visst skulle det ha varit fint med en vacker sensommardag, men lite spännande var det ändå med ruskväder! Och det gick ingen större nöd på oss - istället för att simma och paddla och ha oss satt vi inne i timtals och åt och umgicks med en kort promenadpaus i mitten för att ladda om aptiten. Inte så dumt det heller!

Det är lustigt med traditioner som går långt tillbaka - när jag var liten hörde det till att faffa och fammo och fammos syster med man alltid var där, och även om den generationen varit borta i flera år redan känns det som att de ändå är lite, lite delaktiga. Gränsen mellan då och nu blir lite mer utsuddad, och det känns - hemtrevligt.

Och nu är sommarsäsongen ordentligt avslutad, och hösten kan börja på riktigt. (Som om den inte redan hade gjort det...) Det firar vi med en bild från den där varma, soliga villadagen i juli!

Tack och hej, älskade sommar! Vi ses snart igen!

Vänner och blåbär

Ja, det går undan här! Å ena sidan går veckorna i överljudshastighet, å andra sidan känns det som om det är flera månader sedan skolan började istället för en och en halv vecka. Tid, alltså, det är väldigt relativt. Har tänkt så många gånger att jag borde - och vill - blogga, men när jag satt mig ner är det ingenting som rinner ur fingrarna. Nada. Det känns lite tråkigt att räkna upp saker vi gjort, särskilt när jag för tillfället inte ens kan lätta upp med bilder - får inte upp vårt bildredigeringsprogram pga för lite hårddiskutrymme - och tankar som går djupare än det hinner jag liksom aldrig tänka till slut.

(Kan eventuellt bero på att jag tänker för långsamt..?)

I väntan på mer inspiration tänker jag i alla fall räkna upp tre saker som gjorde förra helgen värdefull.

1/fredag. Jag gick på Juthbackamarknaden, fyndade en grillkorv (varken mer eller mindre) och, framför allt, hängde med min kompis Jane länge och väl. Annars bor hon i Åbo, som är alldeles för långt från Sandsund.

2/lördag. För första gången sedan maj fick jag till en promenaddejt med min kompis Linda (som bor 4 km härifrån, vilket ju borde betyda att det är enkelt att träffas - eller?) Vi gick längs med vandringsleden som finns här i Sandsund och det var så vackert! Varför har jag aldrig gått där förut? Jag som går här och saknar skog runt mitt hus? Får kompensera nu när jag insett att den finns. Dessutom fanns det ställvis så mycket blåbär att vi stannade varannan meter för att äta... Borde nog gå tillbaka med något att plocka i också!

3/söndag. Vi fick besök av min kompis Emma och hennes Olga. Så roligt att träffa dem - de bor annars i England, som - wait for it - verkligen är alldeles för långt borta från Sandsund. Det också. Men det bästa med vänner som bor opraktiskt långt borta är ju att man faktiskt anstränger sig lite extra för att träffas när det går - det lite för lätt att tänka att vänner som bor närmare till alltid finns kvar nästa vecka. Och nästa månad. Det borde jag bli bättre på!

Strålande start

Oavsett om jag var peppad eller inte på förhand så blev det en första skolvecka av det här i alla fall. Och det blev bra! Jag tror hela familjen har haft en riktigt rolig start - och allra mest har det nog varit Edvins vecka. Vi andra fortsätter ju mer eller mindre som i våras, men för honom är det mesta nytt. Och som han har strålat! Förskolan, som han nog var lite nervös för utan att riktigt medge det, har gått fenomenalt bra. "Ett problem bara", sa han en morgon, "Det är så kort tid på förskolan!" Dessutom började han med musiklekis i måndags (samma dag som förskolestarten!), och det var han nog minst lika nervös för. Det var också en succé, och strålande glad var han när han förklarade och visade på sin kantele vad han lärt sig den där första gången! Hoppas året fortsätter lika bra - för oss alla!

Kom igen, solen och peppen

Ja, nu är det definitivt ingen skarv mellan sommar och höst längre. Alla skolor har börjat, regnet häller ner och delar av familjen är/har varit småförkylda. Jag känner mig lite snuvad på det där härliga skolstartsvädret som gör att jag älskar augusti. Nu blev det liksom sen oktober direkt, och det... gör mig lite trött. Eller så kan det vara småbarnslivet. Okej, när jag tänker efter är det antagligen mest småbarnslivet.

Hur som helst har jag fått anstränga mig lite mer än vanligt för att uppbåda den där nystartsivern som brukar dyka upp i mitten av augusti. Nya böcker! Nya pennor! Nya elever! En tom kalender att fylla! Det brukar räcka för att peppen ska infinna sig, men i år har det gått lite trögare. Inte så att jag egentligen har något emot att skolan börjar - jag fick träffa ett par fenomenalt sympatiska nya klasser idag och stod och log spontant för mig själv när jag bläddrade i niornas nya lärobok. Tänk ändå att ha ett roligt jobb att gå tillbaka till! Nu gäller det bara att få till lite mer tid för att andas och tänka egna tankar så blir det riktigt bra, det här.

I skarven mellan sommar och höst

Den här veckan är en märklig gråzon mellan sommarlov och terminsstart. Vi kom hem från Sverige och hade en skön, lat, ledig söndag med sol och blå himmel. Så blev det måndag. Och vardag. Vi vuxna försöker göra någon nytta och förbereda så gott vi kan inför hösten medan barnen försöker... sysselsätta sig. Det är inte riktigt sommarlov längre, men skolstarten är det nästan en vecka kvar till. Vilken tur att Arvid och Edvin fick leka med kusinerna i Nykabi medan jag försiktigt klev in i mitt klassrum och kollade läget i eftermiddags!

Sverigeresan var bra, som den brukar. Det var roligt att umgås med min familj (eller de delar av den som var med på resan), Guoletsjaure var lika vackert som vanligt och stigen upp till Tjidtjak lika välbekant som alltid. På hemvägen fick vi två soliga, roliga heldagar i Norrfjärden också. Där gjorde vi följande:

Upptäckte Bruksbadet i Alterälven. Rekordmysig liten badplats! Vi lyckades tappa bort två (av badplatsens) badbollar så de flöt iväg till en vassrugg på andra sidan älven, men när Matias hämtade dem kom han tillbaka med tre bollar, så vi var visst inte de första som inte hade full koll. Vi kunde inte låta bli att komma hit båda dagarna! Och som vädret ser ut nu är jag inte helt förvånad om det blev sommarens två sista dopp... men hoppas kan vi ju, på en värmebölja för att fira läsårsstarten.

Flyttade en bod. Eller, själva flytten hade jag faktiskt ingenting med att göra, men männen i sällskapet höll sig sysselsatta så till den milda grad att Matias inte ens kom sig in till Piteå överhuvudtaget denna gång. Bra blev det på den nya platsen!

Strosade på stan. I Piteå, alltså. Och på mitt absoluta favoritloppis, PMU i Öjebyn. Några fynd här, några fynd där. Allra roligast var det nästan att fika på PMU med Arvid och Edvin och att åka in till Piteå på tumis med Arvid på fredagen! Vi var båda två väldigt nöjda med att för en gångs skull ge Akademibokhandeln mycket tid...

(Tårtan fick Arvid och Edvin dekorera. I början var den mönstrad och stilren, i slutet... tja, då hade de använt ALLT som fanns att använda. God var den!)

Nattade barn. Och såg till att barn var nöjda, mätta, torra, glada, rena, snälla... Det kan bli intensivt ibland med fem barn (varav tre småbarn) under samma tak, men sista kvällen somnade de tillräckligt tidigt för att vi vuxna skulle orka med ett barnfritt parti Mexican train på seino. Hurra!