Loppistips

Sådär utan att förfalla till något mastodontiskt resebloggande måste jag skriva ett inlägg till. Ifall någon har vägarna förbi Öjebyn en lördag eller tisdag nån gång kan jag rekommendera ett loppisbesök. En eftermiddag visade Ylva och Anders oss PMU:s loppis, som är ett särdeles fräscht och fint loppis inklusive café med hembakta godsaker. Trevligt!

Och för övrigt? Det spelades Mexican train, åts god mat, gicks i butiker och lektes av hjärtans fröjd. Tre barn är fortfarande tre barn, så jag kände mig kanske inte direkt utvilad (haha!) när vi kom hem - speciellt inte efter bilresan hem som prövade en och annan nerv - men miljöombyte är alltid trevligt! Nu väntar vi med spänning på att få höra norrländska nyheter på babyfronten så småningom...

Vintersol

Jag vågar lugnt påstå att det väder jag tycker allra minst om är slask. Gråslask, blötslask, fulslask. Därför var jag väl inte överlycklig över att sportlovet skulle komma med en lång rad plusgrader... What to do? Vilken tur att vi hade planerat att köra norrut! Inte för att det var särskilt kallt där heller, men det höll sig åtminstone på rätt sida om noll, och vi hade två dagar med fantastisk vintersol i Norrfjärden. (Den tredje var mulen, men då går det ju att äta thaimat, gå i butiker och på loppis...) Sådär så det känns i hela kroppen och hela själen hur solen bara gör gott. Måste bara slänga in en d-vitaminbomb för dagar som inte gnistrar fullt så mycket.

På söndagen hade Ylva och Anders planerat pulka och picknick - perfekt! Solen sken, snön lyste vit och snöskotrarna påminde oss om att vi var i Norrland... :)

Hittills har vi haft ganska kasst med geocacheflyt utanför Finlands gränser - en ynka cache har vi lyckats hitta (också den i Norrfjärden), men på måndagen gjorde vi ett nytt försök. Den här gången lyckades vi! (Egentligen bryr jag mig rätt lite om huruvida vi hittar cacharna eller inte, men det är ett utmärkt sätt att få ut hela familjen + i bästa fall hitta roliga nya platser. Hela geocahing-grejen har legat i vinterdvala ett tag, men det är nog dags att skaka liv i den igen!)

Lumilinna 2015

Det blev alltså en sportlovsresa till Norrfjärden! Vi planerade mycket öppet, eftersom storken kommer att leverera en ny liten kusin inom ett par veckor... Men kusinen hade inte för bråttom, och vi hann med några sedvanligt mysiga dagar med Ylva, Anders och Adil. Det här är faktiskt vårt tredje sportlov hos dem (men nu är det tre år sen sist), och varje gång har vi passat på att pausa vid snöslottet i Kemi på väg dit. (2012 bloggade jag om det)

I år var temat Finland, och det funkade fint! Riktigt kul också att se vad som räknas som typiskt finländskt... det var bland annat Kalevala, julgubben, Angry Birds, natur och en Valtratraktor. Mycket som gör sig bra i snö- och isform! Snöslottet må ta lite överpris i inträdet, men det är en rolig paus i bilsittandet - mycket fint att titta på och så ett par rutschbanor/isrännor där det går att göra av med lite av överskottsenergin man samlat på sig i bilen.

(Och till sist en suddig bild som bevis för att jag också åkte i isrännan. Om jag hade hjärtat i halsgropen när ringen snurrade runt? Ja. Om jag trodde att jag skulle sprätta över kanten i slutet? Ja. Om det var kul? Javisst.)

hjärta sportlov

Den här bloggen har levt en borttynande tillvaro, men inte vi - tvärtom faktiskt. Vi har hunnit fira sportlov i Norrfjärden och fortsatte i full fart med skidtävling och plättkalas i Nykabi igår, efter att ha kommit hem från Sverige på seino kvällen före... Idag är det riktigt skönt att lufsa runt här hemma, måste jag säga! (Eller ja, en programpunkt har vi inplanerad, men eftersom den går ut på att bjudas på mat av svärföräldrarna känns det inte så betungande).

Edvin har varit anmäld till Onnis runda tre gånger, men det här är första gången som han faktiskt startat... För två år sedan var han förkyld och fick stanna hemma när Arvid skidade, och ifjol regnade hela jippot bort. Men nu blev det av, och förväntningarna var höga!

När jag frågade Edvin om han ville jag skulle springa bredvid eller om han ville åka 300-metersrundan på egen hand svarade han lite förvånad: "Men he i ju int mörkt? Då är jag int rädd!" Åka ensam blev det alltså.

Arvid åkte en kilometersbana och kom i mål rosig och nöjd. De har redan fått mig att lova att de får skida Onnis runda nästa år igen... Kul! Och eftersom det gick bra att skida åtminstone på Skogsvallen har jag vissa förhoppningar om att jag kanske hinner med årets skidpremiär före sommaren ändå... Återstår att se.

Efteråt bjöd systeryster Hanna på plättar - kul att hänga lite hos dem, det händer konstigt sällan med tanke på hur nära vi ändå bor. De två månaderna mellan Josef och Leander börjar småningom jämnas ut, och det är nog inte länge tills vi uppfattar dem som väldigt jämngamla!

Mer än en läslus i familjen

För en stund sen:

Matias undrar var ipadden är.
Arvid sitter helt tyst och stilla i sin koja bakom fåtöljerna.
Han sitter och tittar på något med ett misstänkt sken.
- Arvid, har du smugit iväg med ipadden? Du vet ju att du inte får---

Här avbryter han sig.
Arvid sitter i sin koja med pannlampa och läser Lill-Kitty och det hemska kalaset.
Matias ursäktar sig, Arvid fortsätter att ha tittat upp lite förvirrat, jag ler brett.

Just nu har Arvids klass läsprojektet En kvart om dagen, helt enkelt att han ska läsa tillsammans med en förälder - en kvart om dagen. Det har gått över förväntan! Visserligen brukar han sitta och läsa här hemma, men oftast blir det Bamse. Den vanliga läseläxan kräver för det mesta ganska mycket lirkande, men det här har varit något helt annat. Plötsligt har han börjat välja svårare böcker, han läser också annat än "En kvart om dagen-läxan" och skriver upp i ett litet häfte vad han läst. Ibland faller saker i god jord; det var precis den spark i baken han behövde just nu. Jag önskar så innerligt att han fortsätter att njuta av böcker (förstås!), men för tillfället ser det ljust ut!

Torsdag igen alltså?

Torsdag kväll igen, och fast jag gick på Mama shape up i förmiddags så värker det faktiskt inte i kroppen så jag tror jag är höggravid den här gången. Yes! Det måste ju betyda att jag blivit mycket mer vältränad på en vecka... (Haha.)

Den här veckan har gått utomordentligt snabbt, och varit utomordentligt bra. På ett aktivt sätt, så där att jag önskar att jag kunde ta semester en dag eller två nu. (Eller åtminstone sova en lång natt utan att någon vill mig nåt innan jag vaknar av mig själv.)

Förra helgen lyckades vi verkligen utnyttja till max med dansteater, grannbarn på besök, sjuårskalas, mat på Stennabba, pulka på Blomsterängsbacka och till sist gospelkonsert med Mrs Bighill Singers. Inte illa! (Inte vilsamt heller, men det tar vi en annan gång.) Dansteaterna var JKG:s föreställning Mästerkatten, som jag gick på med Arvid och Edvin. Tänk att det med frivilliga krafter går att få ihop en så välgjord, smidig föreställning med så många inblandade - från småbarn till tanter. Schaumansalen är ju också ganska fantastisk, tänk att ha en så proffsig scen på hemmaplan! Vi köpte biljett bara några timmar på förhand, så vi hamnade uppe på läktaren, men jag tror faktiskt att det gjorde det hela ännu mer spännande för barnen...

 

Söndagseftermiddagen i Överpurmo var faktiskt vilsam, även om vi måste hålla koll på klockan för att hinna vidare. 

Skogen. Jag saknar den. Ser till alltför lite skog till vardags.

(Om bara allt annat... var lite närmare skogen. Då skulle jag minsann bo i skogen. Mitt ständiga dilemma.)

Ouch

Det där med träning... det är slitsamt!

I förmiddags var jag äntligen på mitt första träningspass bortsett från barnvagnspromenader och lätt pilates (mama shape up på Studio Z, rekommenderar!). Det kändes bra. Men jag vågar lugnt påstå att jag inte känt mig så här mör i ryggen och höfterna sedan augusti/september. Kanske ett tecken på att det behövdes lite träning... Kommer absolut att fortsätta, och så hoppas jag bara att jag inte behöver känna mig höggravid varje torsdagskväll framöver!

Reality check

 

Citat av Matias:
Det är först när man tar lös nåt som man ser hur fult det egentligen är.

Sovrummet är på gång! Jag har faktiskt inget emot att sova i vardagsrummet, men alltid kul när ett projekt blir klart. Vår renovering går ju i snigeltakt (frustrerande när man tänker på det, så jag försöker låta bli), men fördelen är ju att det alltid känns lite extra kul när något faktiskt händer. Vi lär inte flytta in i sovrummet i brådrasket, för ännu återstår golvmatta, lister och ett platsbyggt skåp, men sakta men säkert går det framåt.

Babyboom

Igår träffade Josef inte mindre än två nya kompisar som är födda inom 2½ vecka efter honom, båda barn till mina gamla vänner. Det känns så osannolikt och så kul att det råkat bli så! Den ena babyn har jag träffat en gång förr, men den andra inte alls - vilket kanske bevisar att mammaledighet som ett tillfälle att vara supersocial kanske är en myt... (Det var på den här kvällen vi var med om det mycket, mycket otippade att vi insåg att tre av oss fyra som var där väntade barn nästan samtidigt.) Om bara kusin Leander, 1½-2 månader yngre än det här gänget, inte hade varit tvungen att stanna hemma igår pga. en febrig storebror skulle det ha blivit riktigt babystarkt!

(Puh, jag kan tänka mig våra träffar om ett år..!)