Kära tomten...

Kära tomten,

Vi behöver roliga kläder att klä ut oss i. Lego är också roligt, och kanske pussel och böcker. Annars har vi saker i överflöd. Det säger mamma i alla fall. Och mamma lyder vi alltid.

A&E

Lågt blodsocker kallas det visst

Det finns en tidpunkt varje vardag när jag frågar mig vad jag gjort fel som uppfostrat sådana jobbiga gnällspikar. Den tidpunkten brukar följas av insikten att vi borde få kvällsmaten på bordet lite, lite tidigare imorgon.

En stund senare är gnällspikarna söta igen.

Hört och hänt denna lördag

Arvid till Matias:

- Men pappa, du måste göra som mamma säger... för he e så!

Kunde inte ha uttryckt det bättre själv!

Annars har vi varit på mysigt släktkalas i Nykabi idag. Trevligt, trevligt, trots att inte mindre än tre av mina syskon håller till i Sverige för tillfället...

När vi kom hem låtsades vi trevlig lördagsmåltid - de tända ljusen var rätt, mörkret utanför fönstret var rätt, de grillade smörgåsarna var helrätt. Det fanns bara två störande moment: Edvin som (visserligen först efter att han ätit sig mätt) slängde runt smörgåskanter som en galning - han prickade smörasken tre gånger, trots att vi flyttade den fram och tillbaka på bordet - och Arvid som ålade på stolen och gnällde över att han är sååå töjtt... (Tröttheten var som bortblåst när maten var bortstädad - vilket vi iofs är tacksamma för.)

Och nu är mina män fullt sysselsatta med att grovsortera leksaker (!!!). Och jag - tja, jag sitter här.

Littvet

Hear, hear!

Här står det intressanta och lite nedslående saker om litteraturvetenskapen vid ÅA. Själv är jag mer än nöjd med mina studier där och håller alla tummar jag har för att det här hyvlandet är just tillfälligt.

Snöfall eller gröngräs?

Bläddrade igenom våra foton från november ifjol och började tro att dateringen på vår kamera hade fått fnatt - men när jag tänker efter stämmer det nog ändå. Men det var tydligen en helt annan årstid i november ifjol än det är i år. Se bara:

Edvin hölls fortfarande i vagnen när han betraktade det där vita som föll ner från himlen.


Arvid och Matias hade inte bara hunnit ta fram kälken, utan också skotta ihop en backe. (Det betydde iofs att de använde det mesta av snön på vår gräsmatta, vilket jag tyckte var lite oestetiskt.)


Och Arvid och jag hade byggt en racerbil.

I år har jag skrapat framrutan på bilen en gång (i onsdags), men annars verkar vintern inte ha en tanke på att sparka igång ännu. November har dragit en gråfuktig filt över sig och somnat. Inte för att jag har något emot grönt gräs och behaglig värme, men något behöver göras åt allt det gråsömniga! Snö, till exempel, skulle funka.

Mångsysslare

Mitt oregelbundna arbetsliv är faktiskt ganska omväxlande, för det mesta på ett riktigt bra sätt. Idag har jag bland annat pysslat farsdagskort i färgglad kartong och språkgranskat ett lärdomsprov i bioanalytik. Jag vet att lärdomsprovet hade något att göra med natrium- och kaliumhalter, men fråga inte mer än så. Imorgon ska jag vara komplärare i bl.a. fysik på högstadiet och återse en av "mina" klasser, men nu i hälsokunskap istället för modersmål.

(Och nästa vecka? Ingen aning!)

Sova och låta sova

Jag bara frågar:

Om man passar systerson och systerson sover som en sten (en mycket mjuk och gosig sten) nästan hela tiden - är det riktigt okej att låta sina egna två marodörer härja fritt och själv sitta i soffhörnet och beundra baby istället för att uppfostra marodörerna? Så gjorde jag ikväll i alla fall, och jag är mycket nöjd.

(Och min nästa fråga är - varför, varför var båda mina söner så uppskruvade att den äldre slocknade två timmar efter läggning och den yngre först för en liten stund sedan? Själv kunde jag gott ha somnat vid åttatiden. Inga problem. Lär bli en skojig morgon imorgon bitti.)

Novembermys

Nå, det tar sig. Visserligen ser det här ut att bli en minst lika jobbfylld vecka som förra veckan, men det går faktiskt att njuta av livet också. Se bara:

Igår, söndag eftermiddag. Edvin sover ute medan maken och jag spelar ett parti Scrabble, äter glass och dricker glögg. Arvid satt med, helt och hållet fascinerad av spelet, delaktig utan att störa alls. Grått ute, tända ljus inne.

Idag, måndag kväll. Mattus jobbar hela kvällen, men det gör inget. Här har vi Hanna och Joar som sällskap på smårörigt vardagsmys. Maletköttpaj av rester, grått ute och tända ljus inne. Och snart ska den nyblivna mamman iväg och handla till Citymarket medan den nyblivna mostern barnvaktar. Barnvaktspremiär!

Kommer ihåg juli

Den här veckan har jag jobbat på tok för mycket, vilat på tok för lite och varit alldeles för lättirriterad på de här människorna jag bor med. Vädret har varit jämngrått och väckarklockan har ringt alldeles för tidigt.

Men i juli, då var det annat. Bilden är från en av många livsnjutardagar i somras. Storsand med picknickkorg och goda vänner. Och njöt av livet, det gjorde vi nästan varje dag. Vi passade på. Träffade vänner. Cyklade i kvällssol. Hittade på roligheter. Åkte iväg på småresor. Åt vattenmelon. Åt glass.

Men egentligen - varför inte införa lite mer livsnjuteri i november? Visst, jobba måste man. Visst, sola och bada är inte så skönt just nu. Men det är inte så mycket omständigheterna som gör det, utan attityden: juli ska avnjutas, november genomlevas. Men är det verkligen omöjligt att ändra på det? Eller är det bara lite svårt?