Jag har sett
den här listan redan tidigare, men varit lite tveksam. Men nu kör vi, det är ju inte så att jag har
tiotusentals besökare dagligen direkt. (Snarare 20 en bra dag. Det trivs jag ganska bra med.) Dessutom gillar jag ju listor. Och dessutom finns det tydligen inga begränsningar på hur intressant man själv kan tycka att det är att tala om sina graviditeter och förlossningar. Alla icke-nördar får hoppa vidare...
1. När fick du veta att du var gravid?
1) Jag hade frusit i flera dagar, och en lördagsmorgon i november 2006 tog jag reda på det jag redan gissade. Det var samma dag som första snön kom.
2) Det var i juni 2009 (eller nej, kanske i början av juli?) Dagen efter föreslog jag att Matias skulle komma ut på stan på lunch, för att vi hade något att fira.
2. Hur gammal var du?
1) 26
2) 28
3. Hur tog din partner det?
1) Glad och förvånad, men inte chockad.
2) Glad och förvånad, men inte chockad.
4. Mådde du mycket illa?
Nej, tack och lov har jag klarat mig bra. Båda gångerna har det varit okej så länge jag ätit och vilat ordentligt. (Största problemet andra gången var att det var lite knepigt att vila med ett barn som vill ha uppmärksamhet...)
5. Var du känslig?
Ja? Nä? Lite? Men kanske mer mot det arga än det ledsna hållet...
6. När kände du bebisens första sparkar?
1) Dagen efter ultraljudet (februari 2007). Antagligen hade jag känt bubbel tidigare, men när jag väl hade sett med egna ögon att det fanns en baby där kände jag igen det som sparkar.
2) Minns inte säkert, men ungefär lika långt in i graviditeten som första gången.
7. Var du ofta orolig?
1) Egentligen inte, nej. Jag tog helt naivt för givet att allt skulle gå enligt planerna. Lite orolig för medfödda sjukdomar och sånt, men inte så värst.
2) Betydligt oroligare än första gången - jag förstod på ett helt annat sätt att man inte kan styra vad som händer. Men ändå inte så hemskt orolig.
8. Sparkade bebisen mycket?
Jag kan ju inte jämföra med någon annan - mina två ungar har åtminstone sparkat ungefär lika mycket. Men sparkarna har varit något av det absolut bästa med att vara gravid, det är då jag känt att jag fått den första konkreta kontakten med mina pyren. Det finns inget häftigare än en riktigt kraftig spark som syns utanpå tröjan!
9. När började du läcka bröstmjölk?
Minns inte när, men minns att det började redan när jag var gravid. Men när jag väl började amma (speciellt första gången) var det som om något vridit på en kran som inte stängdes förrän några veckor senare...
10. Fick du bristningar?
Inte så mycket.
11. Blödde du någon gång?
1) Inte egentligen
2) Två dagar före förlossningen satte igång. Jag var in till BB och kollades upp och fick veta att det närmar sig.
12. Hur många ultraljud gjorde du?
1) Ett. Det var tidigt en kall vintermorgon och jag hade en grym förkylning, men oj, vad det var värt att stiga upp den morgonen!
2) Tre, jag hade inte fattat att det första ultraljudet var bara om man ville screenas för Downs syndrom... Men det var ju bara kul med en extragång! Den här gången var vi nyfikna på om det var pojke eller flicka, och fick också veta det. Första gången ville vi inte veta.
13. Hur ville du att din förlossning skulle se ut?
Båda gångerna hoppades jag att jag skulle kunna vara hemma så länge som möjligt och fördriva tiden i lugn och ro, ta varma duschar och tänka på annat. Så blev det varken första eller andra gången. Första gången hade jag också tänkt mig en förlossning utan medicinsk smärtlindring, men det struntade jag i inför andra gången (och det gjorde jag helt rätt i.)
14. Hur började din förlossning?
1) Vattnet gick utan förvarning: två veckor före bf och utan att jag ens visste hur en sammandragning kändes. Till och med när vi åkte in till sjukhuset trodde jag att babyn skulle stanna där den var länge till eftersom jag inte hade känt minsta lilla sammandragning.
2) Slemproppen gick några dagar före förlossningen, och två dagar före blödde jag också lite. Sammandragningar hade jag haft i ett par månader, så den här gången fick jag betydligt mer förvarningar av min kropp. Förlossningen började på riktigt med att vattnet började sippra. Eftersom jag inte kände några värkar och bara hade hunnit sova 1½ h den natten var jag inte så pigg på att åka nånstans, men lydde snällt när de tyckte jag borde komma in.
15. Hur många timmar tog förlossningen?
1) Vet inte hur det räknades, men från att vattnet gick till att Arvid plockades ut, ca 9 h. I operationssalen kanske 20 minuter?
2) Enligt pappren ca 26,5 h, men har förstått att det räknas lite olika. Det är från att vattnet gick, sedan tog det en timme innan jag började känna värkar och så lite till innan de blev jobbiga.
16. Födde du vaginalt eller kejsarsnitt?
1) Kejsarsnitt
2) Vaginalt
17. Hur mycket var du öppen när du kom in?
1) Inte alls
2) Inte mycket
18. Vilken smärtlindring tog du?
1) Det man får när det blir kejsarsnitt i vaket tillstånd...
2) Lustgas (värdelöst), vetedyna (ganska skönt), andningsteknik (helt ok), varma duschar (mest arbetsamt) och bad (ganska skönt, lite sövande). Till sist den fantastiska epiduralen.
19. Dragen med sugklocka?
1) Nej
2) Nej
20. Hur lång tid tog det att krysta ut bebisen?
1) -
2) Ca 45 minuter
21. Blev det komplikationer?
1) När vi kom in till BB efter att vattnet gått upptäckte läkaren helt överraskande att A var i sätesläge, och det blev kejsarsnitt några timmar senare. Det var en smärre chock (jag hade inte ens tänkt på den möjligheten och visst ingenting om snitt), men i slutändan är jag väldigt nöjd.
2) När E föddes hade han navelsträngen runt halsen och började först inte andas - på grund av chock, enligt barnmorskan. Barnmorskorna försökte få igång honom, men tog honom ganska snart till rummet bredvid där han fick syrgas. Senare fick jag veta att det tog 20 minuter innan han började andas av sig själv - precis när barnläkaren kom. Barnmorskorna var så lugna och proffsiga att vi inte riktigt fattade att det var något på tok förrän långt senare, och det var nog tur... Men efter det kom han igång snabbt och fick inga men av det. Det räckte med att han övervakades på barnavdelningen ungefär ett halvt dygn.
22. Vad tyckte du var jobbigast?
1) Att ligga på uppvaket i två timmar och vänta på att mina ben skulle vakna så jag skulle få komma ner på BB och träffa min baby. Det var nog den mest surrealistiska upplevelse jag varit med om - nedre halvan av kroppen bortdomnad, totalt tyst och tomt på uppvaket (inte många operationer på midsommarafton) och enda sällskapet en tidningsläsande skötare. Precis ovanför mig en stor klocka som gick ungefär hundra gånger långsammare än normala klockor. I ett skede började jag tro att jag hade inbillat mig alltihop, jag kunde inte riktigt ta in att jag var mamma till ett barn nånstans i byggnaden. (Att komma på benen dagen efter var inte så kul, men jag mådde jämförelsevis bra efter snittet.)
2) Alla timmar det tog. Krafterna sinade och jag vet inte hur jag skulle ha orkat hela vägen utan epiduralen som gav mig några timmars värdefull vila. Och sedan allt efter att epiduralen hade släppt, då var det bara att hålla hårt i sig och hänga med.
23. Var du rädd för något?
1) Jag har aldrig opererats varken före eller efter kejsarsnittet och det var lite skrämmande. Men jag hade tack och lov inte så mycket tid på mig att vara nervös heller.
2) Att det skulle ta en evighet och ändå sluta med akutsnitt. Men det gjorde det ju inte.
24. Skrek du?
1) Nej
2) Jo, men är nöjd med att det var mera tyngdlyftningsljud (tänk stora män som släpar långtradare) än "det här går inte"-ljud.
25. Hur många var inne i förlossningsrummet?
1) Ett operationsteam - men inte min man. Kejsarsnittet var inte så värst akut, men eftersom det var midsommarafton fick han ändå vänta utanför. (Mindre personal än vanligt?)
2) Två barnmorskor, den blivande fadern och jag.
26. Hade du någon nära med dig?
Se ovan
27. Fick du sys?
1) Ja. Uppenbarligen. :)
2) Ja, en hel del. Men mest mindre bristningar.
28. Vilken vecka födde du i?
1) 37+6
2) 39+2
29. Vad var vikt och längd på bebisen?
1) 3625 g; 49 cm
2) 3725 g; 51,5 cm
30. Ammar/ammade du?
Ja och ja. Länge och väl. Speciellt första gången fick jag kämpa för att få det att funka och kunde sitta och gråta högt av smärta. Efter två veckor var jag nära att ge mig, men då svängde det och jag fortsatte av bara farten i två år... Andra gången gick det utan större problem; jag vet inte om E råkade ha bättre tag, om jag var härdad eller om jag bara var mer självsäker och vågade styra och ställa med den lilla pirayan så att han åt på rätt sätt.
31. Hur gammal är bebisen nu?
1) Snart fyra år (Kalasdags!)
2) Ett år och tre månader
32. Vad tyckte du om förlossningen?
1) Jag gled igenom den på en räkmacka. Visst, ett kejsarsnitt är inte enkelt och det är klart att det var jobbigt innan jag var tillbaka på fötterna, men totalt sett känns det som om det var en väldigt lätt förlossning. Jag behövde inte ens vara nervös för operationen på förhand eftersom jag inte visste om den!
2) Jag gled inte igenom den på en räkmacka. Inte alls. Det var nog det jobbigaste jag någonsin gjort. Men jag klarade det och jag är nöjd med resultatet!
Gemensamt för båda gångerna är att jag inte fått uppleva att ligga och gosa med min baby på magen när allt är över, som jag hade föreställt mig. Men det har jag ju fått ta igen senare istället.
33. När kommer nästa barn?
Vi kan säga så här - åtminstone inte förrän livet är så att vi hinner andas mellan varven igen. Jag vill ju räcka till för de barn jag har.
Det där huset vi skulle se på, ja. Det var fullt av skavanker. Så långt allt väl. Men tyvärr var det också väldigt trevligt, faktiskt det första hittills som jag på allvar övervägt. Det gör det lite svårare att avfärda.
