Den blomstertid nu kommer

Det känns så mycket roligare att avsluta terminen när man vet att man har en ny att se fram emot! Visserligen är mitt vikariat ändå inte evigt, men att mitt arbetsliv är ovisst efter 4.10 är bra mycket behagligare än att det är ovisst efter 4.6. Hurra!

Det är också en mycket trevlig insikt att man blir glad av möjligheten att få fortsätta lite till på sitt jobb. Om jag hade känt mig mer lättad av att få sluta borde jag kanske ha funderat en gång till på mitt yrkesval...

Just nu spurtar jag. Vitsorden är klara för två av fem grupper, och jag har fortfarande en ansenlig mängd elevtexter att läsa eftertänksamt innan resten av vitsorden kan matas in. Dessutom har faktiskt nästa nummer av Mst en deadline och det försöker jag komma ihåg den här gången. Men det går bra! Jag har flow! Det är den farliga, lätt pressade sortens flow, men jag lovar att varva ner efter skolavslutningen.

("Efter skolavslutningen" är också den tidpunkt då alla eventuella krav på städning eller organisering hemmavid vänligen ombedes återkomma.)

Cykelglad fegis

Dagens minus: Jag var till tandläkaren idag för att få ett hål lagat. På köpet fick jag insikten om att jag är en liten mes och det är ingen trevlig insikt. Bedövning nästa gång, tack!

Dagens plus: Jag har träningsvärk i hela kroppen efter ett (urtråkigt och smått hysteriskt) pass bodytrim igår kväll, men föreslog ändå en kort cykeltur med familjen efter kvällsmat. Eftersom mina benmuskler har darrat och gråtit krokodiltårar när jag så mycket som sneglat på en trappa idag hade jag tänkt mig att glida runt en liten stund och titta på den härliga majgrönskan. Jaja, javisst, sade min man och trampade iväg. Det blev 13 km, som i sig visserligen inte är någon imponerande sträcka - men trots all träningsvärk skulle jag gärna ha trampat vidare länge till om inte Arvid hade börjat nicka till i cykelkärran. Det här bådar gott!

Allt en lördag behöver

Det är vår i luften och damm i hörnen. Det är liksom ingen här i huset som prioriterat städning på ett tag. Det är inte så att jag inte bryr mig om att ha det fint - jag älskar känslan av ett nystädat, odammigt och ordnat hem. Tyvärr är det väldigt länge sedan det hänt; till och med de nödtorftiga veckostädningarna har blivit väldigt nödtorftiga på sistone. Ekvationen tid + energi går bara inte ihop för tillfället. På förmiddagen hann vi med en halv nödtorftig veckostädning (vessan blänker!), men på eftermiddagen fick vi mycket välkommet sällskap som lyfte vår dag och gav den mycket mera lördagskänsla än en eftermiddag full av städning, tvätt och disk skulle ha klarat av. Tack för idag!































Tidigare idag fick Arvid en (reklam)ballong vid butiken. Den tog han med sig ut (ack, dumheternas dumhet) efter att eftermiddagssällskapet åkt vidare. Det var roligt en liten stund, sedan seglade ballongen iväg. Tårar, men sedan funderingar om var ballongen hamnat: "Kanske uppe i himlen där det är mörkt, långt borta från jorden." Eller, när jag trodde att den fastnat i ett träd, föreslog Arvid istället att den "fastnat i solen". Det vet vi inte, men tårarna torkade i alla fall när Matias tog fram dagens lördagsgodis/souvenir från Göteborg...

PS. Det gick åt nästan en halv slickepinne ikväll. Det här kommer att räcka många lördagar framöver...

Sol ute, jag inne

Här sitter jag som bäst och längtar ut i solen medan jag läser en text som jag på grund av min egen stora klantighet blev tvungen att läsa ikväll. Under tiden kan jag alltid komma ihåg vår trevliga första maj-picknick i Esse. Sol, god mat, gott sällskap, lekande storbarn och glada små ångvältar. Sämre kan man ha det.

Uppdatering: Kunde inte låta bli - jag testade än en gång att köra min blogg i Google Translate. Och till min stora förtjusning översattes Esse till Tennessee. Varför känns det inte helt långsökt?

Show biz-dag

Visst är det trevligt med ett jobb som inte ser likadant ut varje dag. Idag har jag inte bara varit lärare, utan också regissör, scenarbetare, rekvisitör, städare och allmän organisatör. Niorna med dramatillval hade teater (eller snarare revy) idag - genrep och tre föreställningar. Är imponerad av att skådisarna orkade! Och annars också imponerad av dem. Så sent igår kändes det en aning (ha!) kaotiskt, men tydligen hjälper det med lite publik. Bra show!

Men nu sitter jag och undrar om det är lite feber jag känner eller om det bara är fredagen som slagit till med full kraft.

När jag hoppade på det här jobbet visade det sig att jag också skulle ha ett par dramagrupper. Även om jag alltid tyckt om teater och drama själv var jag inte överförtjust. Hur gör man när man undervisar drama? Vad gör man? De första veckorna planerade jag ungefär tre gånger så länge som en mo-lektion och var alltid missnöjd med hur det blev. Jag har fortfarande inte riktigt koll på hur man gör och riktigt lyckade dramalektioner duggar inte riktigt tätt, men jag håller på att hitta ett sätt som funkar. Jag har på känn att det skulle kunna bli riktigt, riktigt roligt och givande när jag väl ägnat mig åt försök och misslyckanden ett tag till...

Pedalglädje

Äntligen har den flyttat hem! Min gamla trotjänare må känna sig lite nobbad, men nu är jag lite kär i min nya hybrid. Det sved lite när jag betalade den (ve den cykeltjuv som vågar så mycket som snegla åt vårt håll) men jag vet redan nu att det var det värt. Den här kommer att gå många kilometrar!
















Innan vi på allvar började spana cyklar åt mig kunde jag aldrig tro att det kunde spela så stor roll vilken cykel man har - min gamla var trots allt inte efterkrigstida. Men vilken enorm skillnad! Visst känns det i benen att jag knappt cyklat sedan förra sommaren (och inte särskilt mycket ens då), men med den här cykeln känns det som att all energi jag lägger i den blir fart. Allt jag trampar för framåt - själva cykeln stjäl extremt lite energi. Det går fort! Hrm, ungefär så fort att Matias och jag kan cykla tillsammans när han har sin pendlingscykel och en cykelkärra med två barn efter... hisnande. Men vänta bara tills jag skaffat lite av dedärvadenuheter... jo, benmuskler!

Don't be a potato

Åh nej - jag får härmed anse mig vara en soffpotatis! Hur jag vet det? Jo, för att jag har bestämt mig för att gå på zumba ikväll. Och jag känner mig helt osäker, borttappad och nervös. Jag har redan kommit på mig själv ungefär ett dussin gånger med att tänka att det där med zumba nog inte är nåt för mig... det är för vältränade människor. Med muskler. Och kondition.

Det kan tilläggas att jag gick på zumba (eller motsvarande) två gånger i veckan i höstas och vintras och fick abstinensbesvär om jag av någon orsak lät bli mer än en vecka. Men det var då - sedan började jag jobba heltid. Den första månaden satt rutinerna ändå i ryggmärgen och jag tvingade mig iväg åtminstone då och då. Men sedan... torkade det liksom ut och jag prioriterade annat. Typ att göra det arbete jag får betalt för. Och sova några timmar per natt. Och se till så att mina barn är hela och rena. Och hela tiden har jag försäkrat mig om att "det är bara den här veckan, så fort det blir lugnare ska jag börja igen..." Och nu ser vi hur det går - här sitter en feg liten potatis som tycker svett är jobbigt.

Nu: dags att leta fram de länge försummade träningskläderna igen. Om de inte ätits upp av malar.

Uppdatering: Svettigt. Flåsigt. Knallröd. Men jätteroligt! Synd bara att det här var sista gången före sommaren... hm, det här känns bekant... Nåja, det finns ju sommaröppna gym i stan!

Översättningska enligt Google

Nu kommer det att låta som om jag har extremt lite att göra (det har jag inte - borde egentligen ta itu med morgondagens lektioner), men jag blev lite nyfiken på hur min blogg låter på engelska om man använder Google Translate. Oj, jag skrattade... men samtidigt fick jag en lite obehaglig känsla. Vem ÄR det där fånet som skriver som en halt kratta i min blogg? Oj, jag. Hoppsan.

Serietittare

Jag brukar se mig själv som en tv-seriemänniska. Jag uppskattar ett avsnitt eller två av en riktigt bra serie till mitt kvällste. Men i skolan idag blev jag lite tveksam till om jag ändå har någon koll. Alls.

Några nior satt och diskuterade tv-serier och frågade mig om jag ser på 2½ Men. Näe... One Tree Hill? Nope. Men How I met you Mother? Eh, inte det heller. Sedan tyckte jag det kändes säkrast att avsluta samtalet genom att säga till dem att sluta prata och ägna sig åt sina ungdomsromaner istället. Så nu är frågan - är det här serier jag borde kolla upp trots att jag är sexton år fyllda och lite till?