Hoppets stjärna 2010

Det här året skulle jag verkligen göra det i tid - det är flera veckor sen jag började på med att förbereda. Men likväl är det först idag, i sista minuten, som jag fixat årets julpaket till Hoppets stjärna. I år går paketen till åldringar och barnfamiljer i Lettland och Litauen. Vi har gjort i ordning julklappslådor i tre år nu, och det börjar kännas som en av mina favorittraditioner. I år har det dessutom varit spännande för Arvid att hjälpa till att packa lådan åt "familjen som int har na myki mat".

Lördagen 27.11 är sista dagen man får lämna in paketen och julklapparna, men om man inte hinner plocka ihop en egen låda kan man också betala in 25 euro som Hoppets stjärna får göra ett julpaket av. Läs mer här!

Lost & found

På tal oordning - ni vet hur saker man slarvat bort kan dyka upp på de mest överraskande ställen? Det hände mig igår. (Och det har inget med städskrubben att göra.) Jag har funderat ett tag över vart Edvins mörkblå strumpbyxor försvunnit. Igår hittade jag dem. I en korg på Missionsstugans loppis. Då slog det mig att de varit borta ungefär sedan jag förde dit några påsar med kläder häromveckan... Jag skrattade för mig själv, betalade 20 cent och tog hem dem igen.

Städskrubb

En första gång för allt. Så även för att städa vår städskrubb - som bokstavligen inte städats efter att vi flyttade in. Och då var den inte direkt städad heller, utan mer en viloplats för osorterade föremål av allehanda slag. Tillfällig naturligtvis, mycket tillfällig. Hittills har jag kommit så långt att jag tömt alla hyllor och torkat av dem. Och nu då? Kaoset som bodde i skrubben har flyttat ut på köksgolvet, och det är nog inte bättre, är jag rädd. Tydligen är det meningen att min dag ska fortsätta med att ordna i ett kaos som består av blomkrukor, sönderklippta gamla t-skjortor, skurmedel och kattmat. Glamvardag!

Men det är mycket upplysande. Jag har till exempel hittat vårt förråd med reservlampor. När en lampa slocknat har jag hittills vänt mig till min make, som har trollat fram en lampa från en plats som bara karlakarlar känner till. Och numera även jag alltså.

Det finaste

Det finaste just nu:

Edvin som börjar tindra med ögonen när han får syn på Tintin. Tintin som förstrött går runt från rum till rum med en trofast, överlycklig krypbaby som en skugga. Tintin som sätter sig ibland, men blinkar lite och går iväg igen (utan ett ljud, utan minsta lilla skrap med klorna) när Edvin grabbar tag i hans päls. Och den trofasta skuggan som kryper efter.

(Att den lyckliga krypbabyn inte sovit alls idag bekymrar trötta mamman något. Men så länge lyckliga babyn är lycklig är trötta mamman nöjd.)

Zumba här, zumba där...

Så där på avstånd är jag lite skeptisk till fenomenet zumba. Jag är lite skeptisk till alla motionsformer som marknadsförs av hurtiga små människor som försäkrar att det här inte är det minsta jobbigt, superträning av bara farten. Party, party bara! Dessutom har det blivit lite tantvarning, åtminstone här i trakten. Dessutom har jag faktiskt testat (typ) latinoaerobic i Vasa och det var en plåga - ledaren upprepade hela tiden att det ska vara ROLIGT, det GÖR INGET om man dansar fel, visst har vi ROLIGT. Själv kunde jag ha slagit till henne om jag hade hunnit mellan alla steg jag tog åt fel håll. Inte roligt alls.

Men testa måste man ju. Jag gick mitt första zumbapass i våras och tyckte det var helt okej. Men kroppen var inte riktigt redo för så hoppig, skakig träning då, så det var först i början av höstterminen jag testade igen. Och till min förvåning fastnade jag - nu försöker jag komma iväg minst (!) en gång i veckan. Det hjälper förstås att utbudet är enormt, bara JKG (som jag tränar mest med) har fyra pass i veckan att välja på... är det faktiskt så här överallt, eller är Jakobstad lite extra zumbagalet?

Hur som helst, för första gången i mitt liv har jag hittat konditionshöjande träning som jag verkligen gillar och som jag saknar de veckor då jag inte lyckas få in ett pass. Och det tycker jag är ganska fantastiskt!

(Utan sorg säger jag adjö spinning!! Det vimlar av människor i min närhet som älskar dem motionsformen, så jag har faktiskt försökt gilla det. Men plågsam träning är bara inte min grej. Jag kanske behöver få lura mig själv att det är party, party...)