Tre år!

- Jammo, jammo, minna fått pattill-låda!
(=Fammo, fammo, jag har fått en pastillask!)

En glädjestrålande treåring sprang fram till fammo och faffa och berättade om sin bästa present när de kom på kalas igår. Själv gick jag till köket för att kunna skratta obemärkt. Vi som funderade och funderade på presenter, vi kunde knappast räkna ut att en liten godisask skulle vara det allra roligaste! Men olika gäster fick höra om olika presenter, så det var nog inte bortkastat med de mer hållbara presenterna ändå.

Vi har alltså firat treårsdag som föräldrar! Vi hade en fin dag med ett sprudlande glatt födelsedagsbarn - presenterna kom i flera omgångar och det var lika roligt att öppna varje gång. Och oj, vad han har lekt. Och lekt. Och lekt. Men idag såg han lite fundersam ut och sa att han vill ha julklappar nu. Vi har försökt förklara att man får julklappar på jul och födelsedagspresenter på födelsedagen, men det är inte så lätt att veta... För vem kan nu förklara skillnaden egentligen om man räknar bort tidpunkten..? Men han gör sitt bästa för att utvidga sitt ordförråd - när jag hade satt på honom rena kläder och sade att han är fin i sina kalaskläder gick han stolt och visade upp sig för pappa: "minna ha sent-dläde" (alltså "jag har presentkläder"). Mitt hjärta smälter. :)

Punkt

I bloggen lyckas jag sätta ut punkt. Men varför, varför blir mina meningar två kilometer långa så fort jag skriver nåt annat? Varför. Ska. Det. Vara. Så. Svårt. Att. Sätta. Punkt?? När jag ser min gamla gradu ryser det fortfarande i min skrivhandledarnerv - jag skulle definitivt rekommendera mig själv att förkorta meningarna radikalt, det vet jag. Men det är alltid lättare att säga åt andra hur de ska göra... Och fortfarande sportar jag med meningar långa som sju svåra år. Jag kan bara hoppas på att jag växer ifrån dem en vacker dag...

(Nyfiken - vilka problem har ni när ni skriver? Något som alltid hänger med om ni inte är 100 % vaksamma?)

Var sak på sin plats

Haha, jag måste berätta om kvällens komiska inslag även om det faller under rubriken "du måste vara med för att skratta". Försöka kan man.

Det blir roligt när man överraskas. Saker händer på ett oväntat sätt, eller är på fel plats, eller bryter på olika sätt mot ens förväntningar. Kvällen scenario: Arvid somnade som vanligt i vår säng. Förväntningen var alltså att han skulle ligga kvar där nån timme senare. Men nej - när Edvin hade somnat och jag bar in honom i sovrummet för att lägga honom i vaggan var den upptagen; där hittade vi en nästan-treåring, med huvudet i fotändan och benen hopknycklade för att rymmas på längden. Så gulligt. Och så komiskt.

Men nu har vi var sak på sin plats: två sovande underverk i sina egna sängar. Underbart skulle det vara om det fortsatte så ända till morgonen...

Två sidor av samma dag

Det finns några bra saker med den här dagen.

Jag gjorde förmodligen min godaste makaronilåda ever, och det finns massor kvar.
Jag läser på Facebook att en bekant i Vasa har fått en fin liten baby.
Jag ryms i ett par snygga jeans som jag inte har kunnat ha sedan tidigt i höstas.
Jag var på ett intressant seminarium om hållbar livsstil på frikyrkokonferensen.
Syster Amanda sitter som bäst och läser saga för Arvid.

Sedan finns det en dålig sak, men den tänker jag ignorera så mycket det går för jag blir bara arg. And that's all I have to say about that.