Bara jag

Make och son på motorsöndag på Humle och jag njuter. Jag började med att äta kvällsmat i godan ro framför tv:n och lämnade min halvfulla temugg på soffbordet länge efter att jag stigit upp och börjat göra annat. Bara för att jag kunde, liksom. Sedan har jag pysslat med det ena och det andra och nu har jag tagit itu med språkgranskningsjobb. Vilken lycka att arbeta ostört.

(Men det är klart, skulle de vara borta länge skulle jag säkert börja klättra på väggarna. Men inte än.)

Stockholm calling

Råkade läsa det här och även om det i sig inte ens var speciellt intressant väcktes min "måste till stockholm-instinkt". Jag vill till Stockholm. Jag vill ha en hel sommar i Stockholm. Jag saknar lokaltrafiken, turisterna, Djurgården, dajmstrutarna* och parkteatern. Den här plötsliga instinkten kan ha ett samband med att det här är en sällsynt mulen och trist junidag i Vasa, med en sällsynt trotsig unge och en sällsynt trött morsa.

* Jag vet att jag kan köpa dajmstrutar vid Siwa tvärs över bron också. Men det är inte min poäng riktigt.

Vardag

Det är en helt vanlig måndag idag. Det känns som om jag haft väldigt få vardagar hittills i juni, så den här vardagen kom lite oväntat - men den är inte ovälkommen. Efter resan hann jag gå hemma två dagar, sen bar det av norrut, och sen blev det en midsommarhelg som kändes veckolång (bara positivt!)... så jag kom inte riktigt ihåg hur man bär sig åt en helt vanlig hemmamammavardag. Men jag tror jag har lyckats träffa ganska nära: först stökade Arvid och jag på med tvätt, disk och annat och nu när Arvid sover gott ska jag börja ta itu med lite språkgranskning. Är ganska trevligt. Vädret är också mycket vardagsmåndagstrevligt: det är somrigt, regnigt och ruggigt och väldigt mysigt om man håller sig på den inglasade balkongen...

Ett år

Jag har fått en ny sorts tideräkning. Förr har jag tänkt på ett år som perioden från nyår till nyår, från (min) födelsedag till (min) födelsedag eller kanske från sommarlov till sommarlov. Från och med för ett år sedan kommer jag alltid att tänka perioden från midsommar till midsommar som en viktig tidsindelning. Varje år, den 22 juni, kommer jag att komma ihåg 22 juni 2007 och - det är väl bara att inse - säkert berätta för Arvid varje år om hur tomt det var på gatorna när vi körde genom Vasa tidigt på en solig och vacker midsommaraftonsmorgon det året.

Det lilla skruttet som kom till världen för ett år och några timmar sedan har växt till sig och blivit en glad och mycket oskruttig unge som kan allt möjligt. De senaste dagarna har han exempelvis slagit oss med häpnad med att stå utan stöd längre och längre stunder - idag slog han sitt tidigare rekord med hästlängder.

Kalas hade vi - visserligen bara för familjen (lite utökad), men har man en stor familj blir det rejält kalas ändå. Födelsedagsbarnet var lite förbryllad när alla gav honom saker med papper på och samlades runt honom för att se på när han petade bort pappret (för att tugga på det). Tårta (tårtbotten) fick han smaka på, men det var ingen succé - mycket godare att knapra på ett äpple...

Ta sig fram

Även om vi drog nytta av tekniska underverk till fortskaffningsmedel som flyg, tåg och lokalbussar var det sittvagnen och bärselen (mei tai) som var de mest värdefulla vardagssätten för oss att ta oss fram under resan. Arvid mer eller mindre bodde i vår lånade sittvagn under resan: han åt, sov och utforskade världen i den... och det är kanske inte många hopfällbara sittvagnar som kan skryta med att de sett världen från nästan 2000 meters höjd. Bör kanske tilläggas att vi inte bökade upp vagnen till den höjden för egen kraft, utan bekvämt gungade upp med linbana... Ovärderlig var den i alla fall, inte minst för att den fungerade som en utomordentlig mobil säng!

Det andra hjälpmedlet var en mei tai, custom made by vår fantastiskt duktiga vän Mallo. Den är inte bara snygg, den är också det absolut bästa sättet att bära baby som jag har provat på. Det är klart att det känns att man bär, men den är mjuk och lätt samtidigt som den känns stadig och fördelar vikten väldigt bra. (Hrm, lite gratisreklam där - men jag överdriver inte!) Och Arvid trivdes väldigt bra i den - hans favorit var att "hoppa" i den (som när man manar på en häst) för att få lite fart på skraltiga gamla mamma i en uppförsbacke...

Så tack för att vi fick låna vagn och tack för mei taien! De underlättade vår resa massor. :)

Godisdebut

Idag gjorde förresten Arvid godisdebut. Helt utan vårt medgivande. Vi hade lämnat en godispåse på bordet (måste ju ha den nära till hands...). Inte trodde jag att jag måste gömma godiset, det slutade jag med när vissa småsyskon växte ur slukaråldern. Men när Arvid blev misstänkt tyst kollade jag vad han gjorde - och han hade fått ner påsen på golvet och satt och sög på en (farligt liten) godisplupp. Hoppsan! Så han åt visserligen inte upp godiset, men kanske han fick smak på små gula godispluppar nu och så är slaget för alltid förlorat...

Jag är här igen

Hemma igen - vi kom på seneftermiddagen och väskorna är närapå uppackade, kylskåpet är fyllt och i maskinen snurrar smutstvätt. Det är rent otroligt, lite energi har vi tydligen kvar efter resan. (För att ni ska förstå hur otroligt det är kan jag tillägga att ynksmå väskor efter en helg i Purmo brukar ligga ouppackade rätt så länge...) Härlig resa, lärorik på många sätt (allmän lärdom: det går fint att resa med barn, men alpängar är bättre än storstäder), intressant och rolig. Inte så värst avslappnande dock, det är vi ganska dåliga på. Måste ju passa på och göra allt när man nu en gång är ute och reser... Hrm. Men vi lär oss, kanske vi vilar lite nästa gång. :) Vi hann se mycket iaf!

Mer om resan kommer säkert efterhand... men nu är vi hemma iaf. Hade tonvis av brev och mail att gå igenom, varav en del var lite oroväckande. Tillbaka till verkligheten.

Snart resa

Resan närmar sig med stormsteg och förberedelserna är i full gång. Packa har vi inte hunnit börja med än, men tvättmaskinen går och de mentala förberedelserna börjar vara på rade. Vi har till exempel sett Sound of Music. Och så har jag läst ett trave guideböcker och Heidi . Så förbereder jag mig för en resa, och under resans gång brukar jag samla på mig titlar på filmer och böcker som jag vill kolla upp när jag kommer hem igen... Kanske jag är lite överambitiös, men det är väldigt allmänbildande. Visste ni till exempel att det finns tre byar i Brixental (Brixen, Westendorf och Kirchberg), att familjen von Trapp aldrig blev rika på att deras liv blev musikal (de hade redan sålt rättigheterna till ett tyskt filmbolag som gjorde nån slags tysk föregångare till Sound of Music) och att München betyder ungefär "hos munkarna" eller "till munkarna"? Väldigt värdefull information. Åtminstone tycker jag det är väldigt intressant information just nu...

Igår läste jag alltså Heidi (av Johanna Spyri), som jag har läst x antal gånger för x antal år sen. Det är något speciellt med att återvända till en bok som gjort ett starkt intryck på en när man var barn. Nu är jag fel målgrupp och om jag skulle läsa den för första gången nu skulle den kanske inte göra så stort intryck på mig. Men nu ekar mitt läsande då i mitt läsande nu så att jag ser precis hur vackert det är när solen går när över Alperna när Heidi är ute med Peter och getterna och Heidi tror att bergen brinner. Och fast jag trodde jag hade glömt det mesta av boken (utom att Heidi bodde med sin farfar på berget och att hon måste iväg till en rik familj i Frankfurt) märker jag att detaljerna fortfarande finns kvar nånstans långt bak i huvudet, för de är helt självklara när jag läser.

Bra saker

Syrenerna blommar, det doftar sommar och mitt lilla skrutt är inget litet skrutt längre utan en stor liten pojke som tycker det är roligt att gunga i lekparken. Och som om inte det var nog - på fredag ska vi ut på äventyr! Bra saker.

Vinkevink

Ikväll har Arvid lärt sig att vinka "hejhej". Jag trodde att det var något som barn småningom upptäckte, men Arvid lärde sig det ungefär halv nio ikväll - efter att Matias och jag suttit och vinkat som två tokar åt honom en bra stund kom han plötsligt på att han kunde göra likadant. Kul! Men vi får se om han minns det imorgon...