Studio 60 on the Sunset Strip

Jag har just sett sista avsnittet av min nya favoritserie: Studio 60 on the Sunset Strip, som går bakom kulisserna på en fiktiv komedishow. Det är bokstavligen sista, för nu gör de inte fler. Tittarna svek, och nu är det slut. Och det har jag lite svårt att förstå, med tanke på alla usla tv-serier som får fortsätta i lugn och ro säsong efter säsong. Kanske det är för att Studio 60 tar upp religion, politik och etik? För att man ibland skrattar och börjar tänka? För att replikerna är snabba och smarta? (Jag medger, det är svårt att hänga med utan text.) För att det ibland hjälper att ha lite allmänbildning för att fatta skämten?

Har bandat den senare hälften av serien, får väl nöja mig med att se om de avsnitten. Gång på gång på gång...

Poäng

Igår när jag var till bibban kände jag mig så präktig så det är inte klokt. Först plockade jag på mig inte mindre än tre pilates- och aerobic-dvd:n för att kunna träna loss bredvid Arvid på hans lekmatta (jumppapasset jag gick på i fredags måste ha varit lite inspirerande ändå). Sen gick jag vidare till skönlitteraturhyllan - den finska! Där lånade jag en roman på finska för att fräscha upp kunskaperna lite. Det var Wienin alkusoitto av Bodie & Brock Thoene (paret med bl.a. Sionserien). Jag minns att jag läste något av dem på finska inför studenten, och om jag klarade det då, borde jag klara det nu. Jag skulle kanske ha fått fler duktighetspoäng av Tuntematon sotilas eller något i den stilen, men någonstans ska man börja...

Men visst. Jag förstår principen med duktighetspoäng. De går inte att inkassera innan jag verkligen har tränat framför tv:n och kommit igenom den finska romanen. Men nu har jag en liten duktig hög som ligger och plirar uppfordrande på mig från soffbordet, och det är alltid något.

Lånade en bok till från den svenska hyllan också, som kanske inte ger duktighetspoäng, men åtminstone intressepoäng - Norwegian Wood av Haruki Murakami. Den har jag hört bra saker om. Någon som vet något om den?

Grönanbloggen

Den här årstiden börjar det pittra i benen på mig. Jag vill söka sommarjobb i Stockholm. Företrädesvis på Gröna Lund. Har jobbat som kassör där i två säsonger, och har till och med lärt mig vad berg- och dalbana heter på tyska. Fick hoppa in på Servicecenter ibland den andra sommaren och där skulle jag lätt kunna tänka mig att jobba en säsong. Det är till Servicecenter alla missnöjda gäster kommer och gnäller till exempel för att Fritt Fall måste stänga när det åskar och ovädrar, eller för att förvaringsskåpen har svalt deras pengar (för att de inte läst instruktionerna ordentligt). Det jobbet trivdes jag hur bra som helst med...

Grönan har börjat rekrytera för sommaren nu, sök för all del! Det är en lite knäpp, men fantastiskt rolig arbetsplats. Min mest bisarra jobbupplevelse är nog när jag sitter i en varm och dammig spökhuskassa och räknar ihop dagskassan medan den mekaniska spökgubben i luckan bredvid ropar "kom hit så ska jag hugga handen av dig" åt förbipasserande och Tommy Körberg sjunger "Stad i ljus" på Stora scenen alldeles bredvid.

Men ifall nån undrar - nej, jag ska nog inte söka... Har ingen nanny att ta med mig!

Mediespråk 2008

Vissa saker borde man inte få reda på så skulle det inte göra någonting. Men nu hände det ändå, jag råkade läsa att det är Mediespråk 2008 i Academill nu i helgen. Konferensen riktar sig egentligen till journalister och mediefolk, men det finns ändå ganska mycket som är intressant bara man är lite språknördig. När jag auskulterade för två år sen blev mo-auskultanterna inbjudna, och då fanns det ganska mycket intressant på programmet. För att inte tala om de fina gratisgrejerna*... fick bland annat Finlandssvensk ordbok och Språkriktighetsboken, som båda har varit i flitig användning när jag jobbat med språkgranskning och skrivhandledning.

Men jag tycker nog att årets program smäller högre. Några av programpunkterna som jag är ack så sugen på är chefredaktören för Språktidningen (har börjat prenumerera, rekommenderas) som talar om (det allmänna) intresset för språk, Ebba von Sydow från Veckorevyn som talar om hur chattar, bloggar och internet förändrar unga kvinnors språk, och "Lilla My i filmkrönikan" med Andrea Reuter.

Och här sitter jag. Tio minuters promenad från allt det roliga.

* "Gratis" är relativt... för oss auskultanter var det verkligen gratis, men för stackarna som pungat ut med (den svindyra) deltagaravgiften var det kanske inte så värst gratis ändå...

Toppform, eller?

Det var på tiden - idag har jag gått på ett jumppapass! Första gången på... kanske ett och ett halvt år? Ja, det är faktiskt sant. (Hanna, bli inte alltför chockad!) Jag blev gravid (=jättetrött) ungefär samtidigt som jag började jobba massor, och sen när jag slutade jobba massor och inte var gravid/jättetrött längre blev det liksom aldrig av... Till viss del bekvämhet, till viss del tids-/sömnbrist, men mest för att kvällarna och helgerna är alldeles för värdefulla. Om jag inte arbetar med gradun vill jag ju träffa min man nån gång! Och med en kropp som är sorgligt misskött för tillfället har det blivit mindre och mindre lockande att gå på flåspass tillsammans med supertrimmade människor som paketerat sina supertränade kroppar i supersnygga gymkläder.

Lösningen: mamma-barnjumppa på Fysiostep. Passet är dagtid, ungen tar man med sig OCH det är anpassat för folk som borde bygga upp icke-existerande mag- och ryggmuskler igen. Har tänkt gå i flera månader, men idag blev det äntligen av. Och det funkar. Känns skönt i musklerna och jag är inspirerad att träna lite oftare hemma på Arvids lekmatta. Arvid tyckte det var kul - och det är faktiskt roligare att göra armhävningar om man har en förvånad, ganska road unge liggande mellan armarna. Men (och det här trodde jag absolut inte jag skulle höra mig säga!) det kunde faktiskt ha varit lite... mer. Det var riktigt bra så länge det höll på, men slutade efter knappt 45 minuter. Varför inte en timme?? Det är ju inte direkt högintensivt, med lika många barn som vuxna inblandade... Men jag kommer nog ändå att köpa ett 10-gångerskort, för jag behöver inspirationen för att det ska bli nån träning överhuvudtaget, och jag vill ha ett pass på dagen, dit jag kan ta med Arvid. Och såvitt jag förstått finns det inte så många alternativ i Vasa? Eller är det nån som vet om det finns fler som ordnar motsvarande pass?

För övrigt har jag ju börjat ha mina egna träningspass här hemma. Har varit ganska duktig, tycker jag i alla fall. På mellandagsrean införskaffade jag en extremt förmånlig jumppaboll, och den har varit i flitig användning. Funkar bra fast den var billig. Den är bara inte helt... rund.

Vinter? Vinter.

Man ska ju inte vara otacksam. Så nu måste jag bara skriva om snön som gör Metviken så mycket vackrare och mitt humör så mycket mildare. Det var med ett stort leende jag gick ut i yrsnön igår för att svettig och glad skjuta fram barnvagnen på nersnöade, oskottade trottoarer. Härligt!

Och igår blev min unge sju månader gammal. Han firade med en braklunch bestående av broiler-/grönsakspuré och till efterrätt mangopuré. Mango hade han aldrig ätit förr, och efter lite skeptiska grimaser tyckte han det var riktigt gott. Det tyckte jag också, kanske det blir konkurrens om puréburken...

Saturday night

Tja, vad kan man göra en lördag kväll? Man kan klä upp sig till tänderna och gå på en het innefest eller så kan man gå ut på en mysig parmiddag eller så kan man samla sina vänner och ha hejdlöst roligt. Eller så kan man sitta framför datorn och knåpa med sin gradu, som inte alls kommer att vara färdig inom januari. Visserligen blir den säkert färdig i februari, men där var ännu en hemmagjord deadline som sprack.

Men å andra sidan har jag aldrig hört talas om nån som skriver om ett intressantare ämne än jag gör, så jag får väl vara ganska nöjd ändå. För jag har ändå ganska roligt trots allt...

Vinter?!

Jag har försökt låta bli att skriva det här inlägget eftersom det nu bara är som det är.
Men var är min vinter??

Det är mitten av januari. Borde det inte knarra lite under skorna? Bita lite i näsan? Falla lite stilla snö på kvällarna och gnistra vackert på dagarna? Ska det inte gå att skida? Skrinna? Kanske till och med gå ut på isen?

Är det så här det ska vara nu, med skruttvintrar i Österbotten? Jag vet, jag vet, man kan inte dra slutsatser om klimatet utgående från två dåliga vintrar, men bra kan det åtminstone inte vara.

Jag vill använda mina långkalsonger!

Hår

Jag har en pannlugg igen! Jag måste vara alla frissors dystra, tunga suck. Senast jag klippte mig var *skäms lite* i juni. Jag passade på att klippa och slinga håret innan Arvid kom, och eftersom jag anade att jag inte skulle komma mig för att klippa mig igen på ett tag bad jag om en rätt så kort lugg. Smart tänkt. En pyttekort lugg framhävde verkligen det bowlingklotliknande i mitt höggravida ansikte. Men ett par månader senare var luggen riktigt snygg. Sen blev den mindre snygg. Sen upphörde den existera och blev istället bara en gardin av hår som var mer eller mindre i vägen hur jag än gjorde. Men till frissan kom jag mig inte, ovanligt trögt till och med för att vara jag.

Men igår kom systerfrissan Hanna to the rescue, och nu har jag friska toppar och en pannlugg igen. Enda problemet är att det har blivit ännu mer uppenbart att jag borde göra något åt färgen också - nu har jag små blonda konstiga fläckar i pannluggen, eftersom det mesta av det håret har växt ut... Nåja. En sak i taget.

Dårfinkar?

Vi har (lite senare än resten av världen kanske) kommit på hur fantastiskt det är med talböcker i bilen, och eftersom det blivit ganska mycket körande av och an de senaste veckorna har det blivit ganska mycket bok också. Nu är vi mitt uppe i USA:s bombningar av Bagdad, i Åsne Seierstads Hundra och en dag. Som en av få utländska reportrar stannade Åsne kvar i Bagdad när bomberna började falla, utan att veta hur länge kriget skulle vara, hur det skulle utveckla sig eller när hon skulle ha möjlighet att ta sig ut ur landet igen. Alltså när alla normala människor skulle ha stuckit för länge sen. Själv skulle jag ha skuttat iväg som en skrämd hare många månader tidigare än så om jag på nåt konstigt sätt hade förirrat mig till ett politiskt instabilt främmande land. Men det är väl det som gör en krigskorrespondent, en gnutta dödsförakt. Men en rädd hare som jag är oerhört glad att det finns böcker som den här, så får jag åtminstone uppleva det hela i andra hand - med några års fördröjning visserligen. Har en känsla av att om det finns en massa människor som lever i krig borde jag åtminstone läsa om det, veta om det... Den här boken fungerar som en dokumentär, kanske inte direkt om hur det är att leva i krigets Bagdad, men hur det är att arbeta som skandinavisk reporter där. Man får gå in bakom kulisserna och se det som rör sig bakom nyhetssändningarna, och hur många mänskliga berättelser som ligger bakom rapporterna.

Läs första kapitlet i boken här om det låter intressant...

En annan reportagebok om ett annat krig, av en annan krigskorrespondent är Johanne Hildebrandt som skriver om sin upplevelse av Balkankriget i sin bok Blackout. Det är några år sen jag läste den, men jag har en känsla av att den var tyngre att läsa. Kanske för att Balkan i sig är så komplicerat, kanske för att det är lättare att lyssna, kanske för att Hundra och en dag helt enkelt är mer lättläst. Intressant i alla fall. Kommer ni på fler läsvärda böcker i genren "lära sig om den grymma verkligheten ute i världen"?

På Ebeneser

Mamma sa att flera personer kom fram och stakade sig lite och inte visste om det är riktigt okej att säga så... men det hade varit en trevlig begravning. Och det var det, faffas begravning igår. Zion var full med folk, och det märktes att faffa hade betytt mycket för många. Tårar, skratt och ganska många ägg- och ansjovissmörgåsar. Och tänk så ljus en begravning kan bli när man är övertygad om att man ses igen.

Frid över ditt minne, faffa Gunnar.

Uncle Tom's Cabin

Idag när jag strosade runt på stadsbibban blev jag av någon outgrundlig anledning förvånad när jag såg Uncle Tom's Cabin ligga där i hyllan. Samma utgåva som jag äger och har ca 300 små lappar i, förutom att min är en nyutgåva med lite fräschare färger. Varför blev jag förvånad? En stor poäng i min gradu är att boken blivit så inflytelserik att den påverkat senare stereotyper, och att det i sin tur påverkat senare bearbetningar. Så... då är det kanske inte så konstigt att den finns på bibliotek. Så folk kan läsa den. Pling. Kanske dags att yrvaket se sig runt och kliva ut ur gradububblan småningom. Det finns faktiskt en koppling mellan min gradu och verkligheten...

Rrrrrrr...

Egentligen finns det ju massor av saker att uppskatta, men som man inte har förstånd att sakna innan de är borta. Idag arbetar de med vattenledningarna här i huset, och jag har plötsligt börjat uppskatta ett par saker mycket mer än jag gjorde igår. Vattnet var borta på förmiddagen, och nu när det är tillbaka uppskattar jag att kunna tvätta händerna och sätta igång diskmaskinen. Och inte behöva snegla på Arvid och fundera på om vattnet hinner komma tillbaka innan han gör saker som ungar gör så de behöver tvättas...

En annan sak som jag verkligen, verkligen kommer att uppskatta ikväll när gubbarna går hem är tystnaden. Även om vattnet kom tillbaka relativt fort, har borrandet fortsatt. Det ekar mellan väggarna och snart (jag lovar) har min tankeförmåga försvunnit helt och jag går omkring som en stirrande fåne. Borde ju gå ut, men nu vaknar Arvid snart, så får stå ut tills det är dags för honom att sova nästa gång om ett par timmar. Att pyssla med gradun medan han sover är bara att glömma...

Framsteg

Ibland blir man bara så fascinerad av att ha en baby i huset. Arvid försöker komma underfund med hur han ska göra för att krypa - och det närmar sig. Än är baken i vädret med fötter och armbågar i golvet, än stöder han duktigt på armarna men glömmer att lyfta magen. Det är bara en tidsfråga innan han lyckas koordinera hela kroppen och kommer på hur man gör. Det är spännande att se, lite som att få sitta på första parkett och få se den första människan landstiga på månen.

Mogen?

Mogen eller ej, mognadsprovet är åtminstone skrivet och klart. Återstår att se hur det gick... Ämnet jag fick skriva om behärskar jag i alla fall, och jag skulle ha kunnat skriva mycket om det - religiös retorik i Uncle Tom's Cabin. Medan jag skrev var jag hur belåten som helst med mig själv, det var först efteråt som jag började fundera på om det verkligen var klokt att vinkla som jag gjorde, eller om det var en annan sorts text som förväntades av mig... Men nu är det inget att göra åt den saken, och det är skönt!

Men vilken styv hand jag har idag! Jag har nog inte skrivit en så här lång, genomtänkt och strukturerad text för hand sen studenten, och jag märker att det krävde ett lite annat sätt att arbeta. Det går inte att börja med att skriva ett skelett och sedan fylla ut, för då måste man renskriva, renskriva och renskriva. Och jag har inte behövt använda nån annan skrivstrategi på många år, eftersom jag skriver allt viktigt på datorn. Dessutom är det väldigt frustrerande att tankearbetet avbryts av rent fysiska bekymmer, typ kramp i handen eller fingrar som inte går att böja! Helt plötsligt blev jag helt övertygad om att alla som försöker få till stånd att studentproven ska skrivas på dator har helt rätt. Och mognadsprov också i och för sig... Jag förstår att det är svårt att genomföra helt praktiskt, eftersom alla som skriver proven borde ha en "ren" dator utan fuskmöjligheter... men så fort det blir genomförbart - kör hårt!

Till sist, lästips för alla som ska skriva mognadsprov på ÅA.

Upp till bevis

Ja, då var det dags. Imorgon ska jag visa att jag uppnått den ämnesmässiga och språkliga mognad som krävs av en *vördnad i rösten* fil.mag. Jag ska alltså skriva mognadsprov. Även om jag sett ett och annat exempel på mognadsprov, både rubriker och texter, önskar jag att jag visste mer om hela genren mognadsprov. Hur noggrant behöver man hänvisa till teoretiker? Hur noga måste man definiera termer?

Den som vet får mycket, mycket gärna kommentera, men gör det snabbt... för om ett dygn är det överstökat! Då ska jag sjunga och dansa (med Arvid i vardagsrummet). Och så ska jag förhoppningsvis skriva färdigt själva gradun också. Ja, inte imorgon kväll, men sådär inom några veckor...

Plötsligt händer det

Kommer ni ihåg den svenska reklamen för trisslotter från för några år sen? "Plötsligt händer det..." Jag jobbade på Gröna Lund den sommaren, och just den repliken kom en glatt överraskad gäst med när han råkade stå mitt framför en kassa som öppnade när det var långa köer. (Kassören som dragit upp sin rullgardin förstod ingenting först, men småningom kopplade han också till reklamen...) Lika glatt överraskad var jag i morse när jag långsamt vaknade och insåg att Arvid hade sovit tio timmar i sträck - och jag hade hunnit sova nästan lika länge. I flera veckor har jag gått och längtat efter att få sova åtminstone en halv natt i sträck. Men plötsligt hände det. Kanske var det hans nya spjälsäng som han premiärsov i, kanske var det ren och skär lycka över att vara hemma igen efter det myckna rännandet fram och tillbaka i jul- och nyårshelgerna. Vad det än var, så hoppas jag det fortsätter...