Och så var man 27 år. Fast det känns inte så konstigt, för hela sommaren har jag på nåt sätt haft för mig att det är just så gammal jag är. Så nu är det bara logiskt att jag verkligen fyller 27 också... Men det känns som en lagom vuxen ålder. Inte panikgammal (tror jag kan få en ålderskris när jag fyller 28, för det är nästan 30), men ändå lite lagom respektingivande. Dags för en summering kanske?
Jag är nöjd med att ha hunnit:
- hitta Matias och gifta mig
- bli förälder till en skojig liten Arvid
- se vissa delar av världen
- nästan skaffa mig en utbildning som jag är väldigt nöjd med
- ta ett första kliv ut i arbetslivet
Men det skulle ju ha varit trevligt om jag också skulle ha:
- skrivit färdigt gradun och fått ut min examen
- bott och jobbat utomlands (mer än somrarna i Stockholm, som visserligen var jättebra)
- listat ut var jag vill bo "på riktigt"
Ha! Mitt liv i fem + tre punkter, inte illa!
Och även om det här har varit en riktigt trevlig födelsedag, så nog var födelsedagarna mer magiska förr. Tänk en klar oktoberdag, kalas på Stennabba, knutgubbe, spårning, tårta och ibland smyga sig undan i sitt rum för att njuta av anblicken av de fantastiska presenterna. Brevpapper, luktsuddgummin, godis, hårspännen och glittriga klistermärken. Ah, vilken lycka.
5 kommentarer:
Grattis så här en dag i efterskott!
Skönt att höra att du hade en fin födelsedag! Jag håller definitivt med om att födelsedagarna när man var barn var mer magiska och underbara än vad de är nuförtiden. numera drar jag ju en lättnadens suck om jag klarar av min födelsedag på jämförelsevis gott humör och inte blir superangstig över hur min ålder inte passar mig, hur alla andra är så mycket vuxnare och har uppnått så mycket bättre saker. Fånigt, men vissa år verkar den här åldersångesten vara oundviklig.
Jaf faktist var det super kul med kalas förr! Nästan så man kan känna förväntningarna nu när man tänker på det..:) Angående mumin, kanske jag borde läsa en muminbok i höst? Har inte läst nån av dem... Ses i övermorgon!
nä, du, inte är 28 nästan 30, det är ju två hela år däremellan! men kalas var nog något annat förr, det håller jag med om.
Netta: Ja, det är förstås klart... Två år är ju en hel evighet! :)
Grattis än en gång! Nån slags present ska jag nog lyckas få ihop, måste bara komma på nåt bra. :-) Hjärnan hade inte hunnit så långt i söndags. Men det snurrar nog på i huvudet! Hoppas du hade en superduper dag i allafall! KRAM!
Skicka en kommentar