torsdag 30 april 2020

Glada vappen!


Glad valborg! 

För många är det säkert en jättekonstig vapp den här våren, men för oss känns den ganska normal - om något har vi firat nästan mer än vissa andra år. Tack vare Edvins jumppaläxa (majlinda) köpte vi med oss grisar från lokalbageriet och for på picknick till Gamla hamn. Jag ville ju (som alltid) till Fäboda, men mina barn har av någon outgrundlig anledning börjat sätta sig på tvären så fort jag föreslår det. De tycker visst att vägen dit är alldeles för lång och krokig... Nåväl. Jag får ta mig i kragen och köra dit på egen hand nån dag! Gamla hamn funkade bra som kompromiss. Vi åt oss sockriga, klättrade på stenar, städade upp glasbitar och hade roligt ända tills Josef föll ur ett träd så luften gick ur honom, vilket lade sordin på stämningen en stund. Men allt väl redan innan vi var tillbaka i bilen, så det får helt klart godkänt som familjeutflykt! 

Sedan mutade jag barnen med godis också för att de skulle sitta med mig och se tv-sändningen med tillbakablickar till tidigare valborgar på Vårdberget i Åbo... egentligen ingen viktig tradition för mig trots allt, men av någon anledning känns det extra viktigt i år att rama in högtider och göra dem tydliga. 

Och så har vi ju fått veta att skolorna ska öppna om två veckor! Jag är nöjd och barnen lyckliga. Visst förstår jag att en del föräldrar känner sig oroliga, men här i nejden tycker jag ändå det känns ganska tryggt att öppna under kontrollerade former. Så kontrollerat det nu kan bli i en skola... och jag är definitivt inte avundsjuk på alla som ska pussla med skolskjutsar, matsituationer och andra strukturer för att det ska uppfylla kraven. Puh! Men bra blir det att få knyta ihop läsåret - inte minst för Arvid och alla andra som går ut sin skola i vår!

(Hur fortsätter mitt vilda och galna valborgsfirande nu, undrar alla? En skål flingor, en kopp te och en deckare av Ann Cleeves har jag tänkt mig. Känns alldeles perfekt.)


fredag 24 april 2020

Fredag - igen!


Veckorna går så snabbt nuförtiden! Ständigt är det fredagseftermiddag och dags för fredagstacos! För ja, alla rutiner som gör det tydligare för alla vilken veckodag det är har blivit viktigare och viktigare... tror vi har dukat fram tortillas varenda fredag sedan undantagstillståndet inleddes och sedan bänkat oss framför tv:n för att se Bäst i test efter att Josef somnat. 

Dagarna rullar på och det mest spännande just nu är att vänta på beskedet nästa vecka om hur det blir med skolorna efter 13.5. Vi får se! Personligen hoppas jag att de åtminstone delvis öppnar upp - för min egen del tänker jag på Arvid som så gärna skulle vilja avsluta sexan med sin klass innan han börjar högstadiet, mina nior som annars avslutar grundskolan så här snöpligt och ja, alla som skulle få en chans att knyta ihop, säga hej och hejdå och avsluta året ordentligt innan vi går på sommarlov.  Med tanke på smittspridning tycker jag inte det skulle kunna spela så stor roll med de där 2,5 veckorna om man bara följer strikta rutiner, förutsatt naturligtvis att alla elever och lärare i riskgrupp eller som har riskgrupp i familjen skulle få möjlighet att fortsätta hemma... Här i nejden är det ju relativt lugnt på coronafronten ändå. Samtidigt trivs ju både jag och min familj mer eller mindre med distansundervisning, så någon katastrof är det ju inte för oss om vi fortsätter lite till. Än en gång är jag glad över att bara få göra som jag blir tillsagd i den här frågan! 

På tal om de som har mer att säga till om hade regeringen presskonferens om coronaläget för barn idag. Bra grej, tycker jag! Mina barn, särskilt Edvin, tyckte det var jätteintressant - naturligtvis, undantagssituationen är ju faktiskt något som i allra högsta grad berör dem också.

En annan bra grej som kanske alla andra har haft koll på? Kolla kanalen The shows must go on på Youtube! Där finns det varje helg en Westend-musikal i fullängd tillgänglig i 48 h varje helg, som en generös gest nu i coronatider. Så bra! Den här helgen vet jag dock inte om det blir av att vi går på musikal i soffan, för den som visas är uppföljaren till Phantom of the Opera och eftersom ingen av oss har sett the Phantom är det kanske bakvänt att se uppföljaren först? Förra helgen tror jag det var just the Phantom som jag väldigt gärna skulle ha sett, så det var ju trist att jag fick nys om det här en vecka för sent... Men jag väntar med spänning på att få se vilken det blir nästa helg!

Och till sist ett erkännande - bilden är en fredagsselfie från förra veckan när jag såg betydligt mer representativ ut. Idag har jag inte haft några videomöten och ser ut därefter! Plus rödsprängda, rinnande ögon, något som blivit allt vanligare i takt med att mina timmar framför skärmen har ökat lavinartat... Ungefär så fager ser jag ut när jag välkomnar den här helgen!

torsdag 16 april 2020

Vådan av skrivbordsjobb

Hej och välkommen till en dag med distansundervisning. Vi börjar egentligen igår, när jag satt uppe och jobbade till midnatt eftersom jag varit optimistisk nog att prioritera saker som att baka bananbröd, storhandla och spela blokus med Josef dagtid (obs - på min undervisningsfria dag). Efter en alltför kort natt gled jag nästan genast ner i stolen framför datorn i morse, redo för några lektioner, ett par videosamtal, lektionsförberedelser, feedback och elevkontakter - och här sitter jag ännu, tio på kvällen! Men nu har jag avslutat för idag. Wohoo!

Nä, de flesta dagar ser inte ut så här. Tack och lov inte! Men det blir verkligen så uppenbart hur dåligt man (jag!) mår av att inte komma mig ut och röra på mig nu när det inte blir många steg av sig själv under en arbetsdag. Känner mig ungefär lika fräsch och vital som en skrumpnad gammal morot som gömt sig längst in i slaskskåpet sedan ifjol just nu - både till kropp och själ. Inte nog med att kroppen spänner och värker, dessutom kan jag bara inte hantera alla dåliga nyheter som dyker upp på min skärm när jag nästan undermedvetet klickar fram svenska Yle än en gång. Jag kan verkligen känna med alla miljontals människor som sitter i lockdown med mer eller mindre stränga utegångsförbud nu! Nu är det bara två dagar jag suttit inne och det på grund av mina egna prioriteringar - och jag känner redan att världen är en dystrare plats. Då är det skönt att veta att stor del av mitt tungsinne faktiskt kan avhjälpas med en riktigt svettig skogspromenad imorgon. Åh. Skog = högsta prio imorgon! (Okej, efter jobb, familj och... ni vet.)

Men för att avsluta dagen on the bright side... När jag storhandlade igår passade jag på att köpa både en foamroller och en spikmatta - jag slår till på allt som kan tänkas hjälpa mina spända muskler just nu! Själv har jag knappt hunnit testa dem, men något överraskande har mina två yngsta barn tagit spikmattan till sitt hjärta! Visst, delvis för att kasta den på en intet ont anande bror, men faktiskt också för att ligga och slappna av på. Det trodde jag inte att en femåring skulle uppskatta! 

Idag fick vi också matpaketen från kommunen. Som ersättning för de uteblivna skolluncherna delar kommunen nämligen ut ett paket med basvaror till varje skolelev och idag var det dags att hämta dem - ett var för Arvid och Edvin. Det som är på bordet är innehållet i det ena paketet, så det är dubbelt upp och 10 kg potatis därtill... Arvid tyckte det var så kul att packa upp att han lagade kvällsmaten (av mat från paketet) av bara farten! Visserligen skulle vi klara oss även utan skollunch/matpaket, men det gjorde mig ändå glad. Det känns generöst och peppande, en fin gest! Och säkert mer än nödvändig för många familjer i de här tiderna av osäkerhet och permitteringar. Vissa kommuner låter sina elever hämta dagliga matportioner från skolköket istället, men jag är glad att vår kommun satsade på det här alternativet istället. 

Men nu - vad gör jag egentligen? Jag som suttit framför datorn och jobbat i osunt många timmar idag, varför fortsätter jag med blogg när jag äntligen är klar? Nä, nu är det dags för dusch, te och... Netflix eller bok? Netflix eller bok..? Hm.


tisdag 14 april 2020

Intervjuer

Ni kanske också har stött på de här intervjufrågorna som synts på Facebook på sistone? Tanken är alltså att man ska intervjua barn man har i sin närhet. Sagt och gjort, Edvin och Josef fick ställa upp!



Jag intervjuade: Josef

1. Om du fick köpa vad du ville, vad skulle du köpa då?
- Tårta

2. Vad säger alltid mamma till dig?
- Jag kommer inte ihåg.

3. Vad ska du jobba med när du blir stor?
- Busschaufför

4. Var kommer bebisar ifrån?
- Jag vet inte

5. Hur gammal är man då man är vuxen?
- Ganska gammal, typ... hur många år är du? Ja, 39.

6. Om du var en superhjälte, vilken kraft skulle du ha då?
- Typ att man kommer nära andra, typ att man är osynlig.

7. Vad vill du helst äta?
- Pasta pesto

8. Varför ska man vara snäll mot varandra?
- Man ska vara det. För att annars är man dum.

9. Vad är du rädd för?
- Jag är rädd för vargar.

10. Vad är viktigt?
- Att göra ordning och reda.

11. Är det nåt du vill fråga mig?
- Jag vet inte...


Jag intervjuade: Edvin 

1. Om du fick köpa vad du ville, vad skulle du köpa då?
- Ett jättedyrt stort hus med swimming pool och två våningar.

 2. Vad säger alltid mamma till dig?
- Att jag ska sluta bråka.

 3. Vad ska du jobba med när du blir stor?
- Lärare

 4. Var kommer bebisar ifrån?
- Gud

 5. Hur gammal är man då man är vuxen?
- 18 år

 6. Om du var en superhjälte, vilken kraft skulle du ha då?
- Att kunna flyga

 7. Vad vill du helst äta?
- Tortillas. Eller vänta nu, fick det vara efterrätter också? I så fall godis!

 8. Varför ska man vara snäll mot varandra?
- För att inte folk ska bli ledsna.

 9. Vad är du rädd för?
- Fästingar

 10. Vad är viktigt?
- Att vara snäll mot varandra

 11. Är det nåt du vill fråga mig?
- Vad är ditt favoritgodis?

måndag 13 april 2020

Sista minuten-resa


Hehe, jag inser att rubriken kanske antyder att vi slagit till på en billig resa. Lite sol i vårvinter eller en härlig cityweekend kanske..? Vet inte ens om det finns billiga resor om man av någon orsak skulle vilja boka en i nuläget? I början av mars fanns det ju sjukt billiga erbjudanden, men nu gissar jag att det kanske snarare är tvärtom istället, att de få avgångar som finns är sjukt dyra. Ja, jag har ingen aning egentligen, så över till det jag egentligen menade med rubriken...

På sportlovet hälsade vi ju på kusinerna i Norrfjärden och nu är jag så hemskt glad för att vi gjorde det! För första gången någonsin är gränsen i Torneå/Haparanda faktiskt en gräns och inte bara en kul grej att påpeka för barnen när vi passerar. Som det ser ut nu är det ingen som vet när gränsen öppnar och vi kan träffas igen - i vår, i sommar eller någon gång i framtiden?  Så desto bättre känns det att vi faktiskt hann träffas den där sista veckan när allt kändes i stort sett normalt. Dessutom reste vi ju och umgicks intensivt med med svärfar Ingemar, som vi knappt borde träffa alls nu. Före sportlovet var nyheterna om coronaviruset lite oroväckande, men inte mer - och definitivt inget att oroa sig för i Österbotten eller i Norrbotten! När vi kom hem efter resan tog rapporteringen fart och vi började så småningom inse att det kanske var något som kunde beröra oss även här trots allt. 

Genast efter att vi hade kommit hem bloggade jag om början av resan här och här. Där och då tyckte jag det var skönt och avslappnande att låta systemkameran ligga orörd, men nu när jag lägger in bilderna på datorn får jag lust att sparka mig själv lite grann för att vi bara har mobilbilder nu... oh well. 


En obligatorisk programpunkt som särskilt Josef hade längtat efter ända sedan sportlovet 2019 var Leos Lekland i Luleå! Det protesterade ingen emot, så det blev en springig, hoppig måndag där. Ylva och kusinerna hade tagit ut en semesterdag för att kunna hänga med oss trots att de egentligen inte alls var lediga. Jag måste faktiskt erkänna att jag själv gillar Leos lekland - åtminstone en måndag förmiddag när ingen i trakten har sportlov! Vi var inte ensamma där, men det var inte många vi behövde samsas med direkt... Perfekt!


På förhand hade vi lämnat det öppet om vi skulle köra hem på tisdag eller onsdag, men rätt snart bestämde vi oss för att stanna den där extra dagen - tillvaron var helt enkelt för skön för att bryta upp från i förtid... Vi hade fantiserat om en dag i Kåbdalis, ett skidcentrum i Jokkmokk, på helt rimligt avstånd för en dagsutflykt. Men vi insåg rätt snabbt att alla var lite för trötta efter våra aktiva dagar dittills, så det får bli en plan för framtiden. Istället tänkte vi göra "ingenting". Lustigt nog hann vi med massor ändå - men i lugn och ro och utan stress. Ibland bara händer det - de där märkliga, overkliga dagarna när man "bara latar sig" och utan att märka det hinner med en massa roliga saker. Till exempel startade årets bokrea just den dagen, så Arvid och jag körde in till Piteå redan på morgonen för att hinna nappa på Akademibokhandelns morgonkampanj. Kul med vimlet och bokyran! Och så fyllde vi på både i vår egen bokhylla och i lådan med "bra att ha"-födelsedagspresenter. 


På eftermiddagen hade vi kommit överens om att vi skulle hämta kusinerna lite tidigare från förskolan, så Josef, Edvin och jag promenerade iväg. Det är ingen lång promenad, men det fanns många snöhögar som skulle bestigas längs med vägen! Och vi hade vintrigare, vackrare väder än vi haft en enda dag här i trakten den här vintern...


Kusinerna var supertaggade på att visa oss runt inne på förskolan, så vi fick en rundtur också! (Ja, det var en annan tid än en månad senare...) 


Ja, sen gick vi hem och den här vuxna personen hade tänkt ut ungefär hur länge allt skulle ta för att vi skulle hinna äta tidig kvällsmat och hinna iväg på vårt kvällsprogram... Då kalkylerade jag inte med fyra barn som behövde klättra i varje snöhög, balansera på varje snödriva och sätta sig och vila en stund när det började kännas långt hem... Haha! Men vi kom oss fram i alla fall och jag tror alla hade roligt trots att jag puffade på lite!


...vi skulle ju nämligen göra en sak till - vi ville hinna till Lindbäcksstadion en gång till och åka slalom! Den här gången fick Josef stanna hemma och leka med kusinerna, eftersom det var mest Arvid, Edvin och jag som var taggade för en kväll i backen (och Matias hängde med som sällskap). Eftersom det var en helt vanlig vardag hade de tyvärr inte öppet på dagen, men det var riktigt kul att kvällsåka en stund! Kändes också bra att Edvin fick åka lite till så han inte behövde avsluta säsongen med vurpan han hade gjort på söndagen... Vi gissade redan då att det inte skulle bli fler gånger den här vintern med tanke på hur dåligt med snö vi haft här i trakten, och så blev det också. Men två gånger är ändå helt godkänt!


Ja, sen avrundade vi och körde hem dagen efter. Vi pausade för lite köttbullar (och dans, tydligen) på Ikea och radade sedan in oss i bilen och körde den vanliga maratonsträckan hem. Är för övrigt ohemult nöjd med vad vi handlade på Ikea! Till exempel köpte vi en hörndel till bokhyllan så att vi äntligen kunde möblera som vi ville ha det i salongen, och så fick Arvid ett rejält skrivbord - länge efterlängtat och väldigt nödvändigt inför distansundervisningen som vi inte ens visste om då... Vi har faktiskt fortfarande en bokhylla till sovrummet som ligger kvar i sina platta kartonglådor, så den ser jag fram emot att skruva ihop nån gång när vi känner att vi har en stund över...


söndag 12 april 2020

Glad påsk!


Glad påsk till alla! Det är ingen vanlig påsk, men vi har haft det riktigt bra. Eller rättare sagt - har. Det är ju faktiskt annandag påsk kvar, så skönt! Jag vet inte hur många gånger jag trott att det är arbetsdag i morgon innan jag insett att vi fortfarande har en lovdag till. På grund av - eller tack vare - undantagsläget har vi hunnit vila och vara ute i mängder. Det vi inte hann med före påsk var städning och pynt, men vi väntade ju ändå inget besök... heh. Och det åtgärdade vi idag med en dryg timmes städrace, så nu kan vi åtminstone avsluta påskhelgen utan att vada fram bland skräp och leksaker... Det är gott nog! 


Eftersom vi ändå ville träffa våra föräldrar åtminstone så gott det går i den här konstiga situationen fick väderleksrapporten avgöra hur helgen skulle se ut. Början skulle vara solig, alltså fick planerna bli då! På långfredagen bjöd vi svärfar på kvällsmat i trädgården - det är ju verkligen ingen sommarvärme vi har, men med några varv in för att fylla på med kläder gick det bra att sitta ute och äta och prata! Snart börjar det kännas som att en viss nedkylning är ett obligatoriskt element i att träffas... Det känns ändå tabu att överhuvudtaget träffas, men vi kunde nog inte ha gjort det på ett mer regelrätt sätt såvitt jag kan förstå. (Och vi har det inte heller för vana - har träffat svärfar två gånger under undantagstillståndet och mina föräldrar en gång...) Återstår att se om ens det känns okej om några veckor! Läste på ÖT idag att det nu finns fem bekräftade fall här i stan, så inte ens i vårt lilla hörn av världen kan vi inbilla oss att vi är onåbara längre, om vi nu någonsin har gjort det. 


Påskhäxor var det ju inte heller läge för i år, men eftersom alla varit införstådda med det i flera veckor redan så tycker jag faktiskt alla tog det med ro. Vi hittade på lite annat påskroligt istället, t.ex. fick de göra påskkort som vi satte i några kompisars och grannars postlådor. Josef och jag tjuvstartade redan på långfredagen med kompisen som bor allra närmast och sedan cyklade vi runt på lördagsförmiddagen och levererade några kort till. 


Sedan var det dags för skattjakt! Ska vi vara noga är det väl på påskdagen som det skulle passa bäst, men ska det vara en kompensation för påskhäxandet får det så lov att bli lördagen... Matias fixade en GPS quiz, så kul grej! Det var en spårning som han kunde göra bara genom att ploppa ner kontroller på en satellitbild och sedan fick barnen hitta frågorna med hjälp av Arvids telefon. Perfekt sätt att göra en promenad lite roligare, kommer säkert att använda det igen! Den sista kontrollen var i vår vedlada och där hittade de en välfylld korg... som de tömde imponerande snabbt! Haha! 


Inte nog med uteliv där. På eftermiddagen hade vi bestämt med mamma och pappa att träffas vid Blomsterängsbacka, alltså vid deras skogsstuga. Så roligt att träffa dem för första gången på länge! I vanliga fall skulle vi förstås ha fortsatt kvällen med att åka hem till dem och sitta och värma oss framför brasan, prata eller bara sitta och läsa, kanske till och med låna deras bastu... nu fick vi nöja oss med skogen... det är så det är nu och det är bara att acceptera. Tack och lov för skogen och våren! Som jag redan har konstaterat flera gånger tidigare - det mesta vi måste ge upp nu under undantagstillståndet är antingen enkelt eller åtminstone möjligt för mig att vara utan, men att inte kunna umgås fritt med familjen utanför vår lilla kärnfamilj... det gör mig ledsen på riktigt. 


Pappa "hade sett en hare skutta förbi" vid ett röse bakom stugan och puffade iväg barnen för att "se om det ser till den där". Det gjorde de förstås inte, men eftersom det inte var någon vanlig hare så hittade de påskägg istället! Sedan visade pappa dem vidare till några andra ställen där haren hade hoppat förbi... bra utdelning! 


Och så grillade vi korv, satt och pratade och flyttade oss när träden skymde solen... och Josef hjälpte duktigt till att kasta in ved i ladan! Jag är ibland helt tagen av hur duktig han är, vår lilleman. Låter jag lite sådär mamma-subjektiv om jag gissar att han kommer att bli en sån som får saker och ting till stånd i framtiden? (Jo, kanske lite. Jag hör det själv.)


Det mest fantastiska med den där dagen är att när vi kom hem efter att ha varit ute i princip hela dagen, så gick jag inte in! Eller, bara för att hämta mina hörlurar och sedan gå ut igen på en skogsrunda i sällskap med mig själv och en ljudbok. Kvällen var bara alldeles för vacker för att strunta i! På kvällen hettade det i kinderna och kändes i hela kroppen att jag hade varit ute och i rörelse hela dagen. Eventuellt världens bästa känsla. 


Idag, på påskdagen, var det ruskväder precis som utlovat, så vi skyndade oss att rasta familjen på förmiddagen medan det snöade och inte regnade. Bra drag, för sedan har vi kunnat hålla till inne och se på ösregnet genom fönstret utan att känna någon stress för att vi inte varit ute! Blev en riktigt skön dag trots att ett av mina barn varit så fullständigt ORIMLIGT mellan varven att jag får SPUNK. Men orimlig är kanske vad man kan förvänta sig av en social tioåring som umgåtts så gott som bara med familjen i snart en månad... Gissar att vi inte är den enda familjen med viss friktion den här våren, så vi får väl ta ett djupt andetag helt enkelt... De flesta dagar fungerar ändå helt bra!


Avslutar med ett nostalgisvep!

Här skrev jag om den sköna påsken 2019, vår första påsk här i huset, tillsammans med Sverigekusinerna dessutom. Här och här skrev jag istället om påsken 2018 som var mindre härlig då jag firade långfredagen på jouren med en sjuk och ynklig liten skrutt. Påsken 2017 var däremot också prima, även den med Sverigekusiner i landet. Och sedan avslutar vi svepet med inläggen från 2016 och 2015 och våra på den tiden pyttesmå och väldigt söta påskhäxor! 

tisdag 7 april 2020

Bara drömma lite, del 1

I den här situationen förstår jag att det är privilegierat och lite bortskämt att drömma om resor som inte blir av. I jämförelse med vilka seriöst viktiga följder coronaviruset får är det småpotatis - jag håller 100 % med. Men likväl, den här gången tänker jag strunta i fåfängligheten i det hela och ändå skriva om en resa vi knappt hann börja planera innan världen drogs med i den här malströmmen. Jag hoppas vi kan plocka upp planerna där vi lämnade dem inför någon framtida sommar! När den där framtida sommaren låter vi stå osagt - just nu känns det overkligt avlägset. Den inställda Erasmusträffen i Polen som skulle ha varit i maj har fått preliminära nya datum i december och fast åtta månader i normala fall är väldigt långt fram så vågar jag inte ens räkna med att det kommer att vara möjligt... Jag vet faktiskt inte om jag är pessimist eller realist när jag tänker så, men jag hoppas förstås att framtiden ser ljusare ut än jag tror!

Det är nämligen så att vi hade hunnit börja smida planer för en eventuell Englandsresa i sommar. Vi var fortfarande i det där vaga skedet där vi varken hade bestämt datum eller exakt upplägg när det så småningom gick upp för oss att det inte kommer att ske det här året. Väldigt skönt i och för sig att vi inte hade hunnit längre - visserligen hade det knappast varit några problem att avboka i det här läget, men det är ju enklare att slippa! 

De brittiska öarna har ju väldigt många hörn att utforska - så mycket att välja på! Den här gången skulle det nog ändå ha landat på England, av en rad orsaker. En av dem är...

WARNER BROS STUDIO LONDON - THE MAKING OF HARRY POTTER

Arvid och Edvin har nördat in på Harry Potter sedan flera år tillbaka och vi har till och från drömt tillsammans om att resa till England och se studiomiljöerna med egna ögon. Nu har vi kommit så långt i serien att vi tyckte det började bli dags... Ja, Arvid har ju läst hela serien flera gånger om, men vår gemensamma högläsning är mitt uppe i Fenixorden nu, och filmerna har vi hållit hårt på att ska komma efter boken... (Nä, inte göra saker för enkla inte!) Nu blir det ju inte så, men jag tänker att de ändå är tillräckligt insnöade för att intresset inte ska försvinna även om vi väntar nåt år... eller några. 

I väntan på det kan jag och alla andra som vill resa lite hemifrån soffan bland annat gå på British Library's interaktiva utställning om Harry Potter (här!) eller botanisera på webbplatsen Wizarding world of Harry Potter (här!). Därifrån kan man också ta sig till Stephen Frys inläsning av Harry Potter and the Philosopher's Stone (här!), som finns öppen och gratis för alla nu, som en generös gest under coronakrisen. Jag har hört att det ska vara en fantastisk inläsning och kommer helt säkert att ge det en chans!


(Det blir fler inlägg om vad vi fantiserade om att se och uppleva i England... så småningom! Jag insåg i tid att ingen orkar läsa inlägg som är tre kilometer långa och hejdade mig.)

måndag 6 april 2020

Skärmflimmer


Åååh. Just nu vill jag slita mitt hår. Är så oerhört trött på att sitta och jobba framför en skärm! Jag tycker fortfarande våra dagar i bubblan är mysiga på många sätt, men börjar bli så trött på alla timmar framför datorn. Känner nästan en fysisk spärr som jag måste komma förbi när jag ska öppna kalkylarket där jag håller koll på vem av mina elever som gjort sina uppgifter och vem som ligger efter. Det är inte kärnuppgifterna i sig - elevkontakten, planeringen eller de inlämnade uppgifterna - som jag är trött på, utan framför allt att systematisera och logga allt som lämnas in för att ha någon slags chans att följa upp de elever som riskerar att trilla av. Så oerhört tidskrävande!

Eftersom jag har varvat jobb med att hjälpa till med finskaläxor, ha fostrande samtal (med mina barn, inte mina elever - de jag har med elever tenderar att vara mer pedagogiska), läsa högt för uttråkad femåring och plocka i diskmaskinen är jag fortfarande inte ens ikapp med att följa upp dagens lektioner - för att inte tala om att planera morgondagens! Och då har Matias (förstås) också varit hemma och var bl.a. ute på en rätt lång cykeltur med alla barnen, så jag hade hur lugnt som helst. En stund. Ser verkligen fram emot påsklovet! Inte för att det är långt, men det är åtminstone några lediga dagar och det är drömmen just nu. Drömmen.

Bilden är för övrigt från igår. Idag hinner jag inte med någon promenad och inte är himlen blå heller. (Hälsningar från räven som sa surt.)

Men! För att få mitt välbehövliga avbrott innan jag fortsätter med att planera en distanslektionssekvens om danska tänkte jag ändå skriva om en intressant sak jag gjort. Det är nämligen så att mina föräldrar prenumererar på Hufvudstadsbladet och sedan ger tidningarna vidare åt moffa när de är klara. Då och då får jag i min tur en påse tidningar av moffa - vid det laget är de ju inte dagsfärska, men det finns faktiskt ganska mycket tidlösa reportage och kolumner som jag uppskattar. (Vadå? Har ni hört att Purmobor skulle vara snåla? Det är helt felaktigt. Sparsamma var det.)

Nu i helgen plockade jag hur som helst fram en påse som moffa hade med sig till Edvins kalas tidigare i vinter och det visade sig vara ännu intressantare än vanligt. De numren var från januari och februari - alltså från den tid när coronaviruset på sin höjd var en vagt oroande kinesisk angelägenhet. De senaste veckorna har jag ibland undrat vad nyheterna bestod av före viruset - fanns det ens något att skriva om då? Det visade sig att det faktiskt fanns annat. Brexit till exempel! Aldrig kunde man väl tro att Brexit skulle falla i glömska så här snabbt! Annat som oroade och upprörde var den onormalt varma vintern - och löst kopplat till den, de hemska skogsbränderna i Australien. Det handlade om brödköer och Östersjön och de amerikanska primärvalen. En rubrik i mitten av februari handlade om att nya rön visar att gamla patienter löper större risk för att dö av det nya coronaviruset. Intressant var det i alla fall, med en fläkt från den gamla världen där inte coronaviruset stjäl precis allt thunder. Hoppas vi snart är där igen!

Puh. Tack. Mitt avbrott gjorde vad det skulle, nu känns det okej att fortsätta jobba i expressfart igen tills det är dags för godnattsaga. Wish me luck!

fredag 3 april 2020

Fredag vecka 14


Fredag och fredagsselfie! För exakt så här peppad och uppåt känner man sig (...inte!) efter ännu en vecka av distansundervisning och sorgliga nyheter från världen. Men jag kände mig betydligt mer uppåt efter att ha smitit ut på en kvällspromenad före godnattsagan. Det är ju inte klokt att kunna gå ut i dagsljus när klockan är nästan halv åtta! "Inte klokt" på ett bra sätt. 


"Inte klokt" på ett bra sätt är det också att jag har upptäckt ännu en ny stig alldeles runt knuten - just när jag började tro att jag hade åtminstone lite koll på det stora nystanet av stigar i skogen här bakom så insåg jag att det finns en stig på andra sidan vägen också... En vältrampad fin i vacker skog - en perfekt runda för en timme ungefär. Wow! Fast nu ska jag väl medge att det inte är jag som "upptäckt" den, utan Matias som serverat mig den... annars hade jag nog aldrig tagit in på den, utan bara trott att stigen på sin höjd gick till grannens garage, för det ser precis ut som om den skulle gå in på deras gård i början... 


"Inte klokt" för tredje gången var solnedgången jag gick hem i. Knallig och fantastisk. Så inleder vi den här helgen.