Varför Paris, vi har ju Åbo

 

Titta här - ett halvfärdigt inlägg fullt av sommar och sol som bara behövde lite text för att läggas upp. Var så goda! Jag bjuder på en somrig, ganska härlig promenad längs Aura å. Dagen innan hade vi rullat in på Runsala camping och ägnat en eftermiddag åt Åbo slott. Nu var det dags för en annan favoritaktivitet i Åbo, nämligen strosa längs ån. Vi började vid Forum Marinum, kollade båtar, klättrade på prästkragen och begrundade lyftkranar. 

Efter en överfart med färjan Föri och en broburen återkomst till den sida av ån vi började på hade vi kommit till Kakola. Vi har ju knappt varit i Åbo sedan Kakolabacken befolkades av icke-frihetsberövade invånare, och inte har vi testat bergbanan heller. 

Vad fint det var där uppe! Jag är visserligen tveksam till om jag själv skulle vilja bo på ett gammalt fängelseområde, men den som planerat det nya området har onekligen gjort ett bra jobb! I det här skedet höll kämpaglöden hos vissa flanörer på att falna, så vi fick illa kvickt leta fram en parkbänk att äta mellanmål på nere vid ån. Sedan var alla redo för att gå vidare igen - in till centrum för att leta upp en lunch! 

Snopet värre när det visade sig att det inte fanns något Stockmann café längre, men besvikelsen lade sig när vi hittade en präktig asiatisk buffé i Hansakvarteret istället. Efterrätt och allt!

Sen hängde vi på stan, shoppade Funko Pops, åt glass nere vid ån, tog en sväng förbi Domkyrkan... men sen var det dags att återvända till Runsala - kvällsdopp, brädspel och chill väntade! 

Höstlovet som vaknade till liv igen

Oj, nu har jag låtit det miserabla föregående inlägget ligga högst uppe för länge... skynda skynda, här kommer ett mer positivt inlägg! 

Höstlovet var i och för sig inte så minnesvärt - det kom och gick, jag var krasslig och ur form och sen började jag jobba ungefär när barnen fick sitt lov. Men sen! På fredagen checkade jag ut från jobbet efter lunch och plockades upp av den höstlovslediga familjen. På grund av olika orsaker - framför allt de osynkade lovdagarna - hade vi ju inga stora planer för lovet, men något ville vi hitta på ändå. Och så blev det Tropiclandia, en hotellnatt och en massa god mat i Vasa. Så enkelt, men så trevligt! Ja, till och med att guppa runt i Tropiclandias överbefolkade bassäng utan att kunna ta fem simtag åt något håll utan att krocka med en annan höstlovsfirare var trevligt. Att sova på hotell och spela Carcassonne på rummet var trevligt. Att äta en massa gott var trevligt. Att gå på stan och titta på saker var trevligt. Att gå en sväng på färgsprakande, höstiga Sandön var trevligt. Framför allt - att umgås och göra något roligt tillsammans med familjen var trevligt. Det behövde vi!

Men sen tog min förkylning ny fart och nu, en och en halv vecka senare, känns det som att jag kommer att vara förkyld för alltid. Det är så det är nu. Huvudet som i ett akvarium, en röst som inte riktigt fixar lärarjobbet och en energinivå som ligger långt under alla önskemål. Kanske inte helt smart att ligga och skvalpa runt i en bassäng tillsammans med halva Österbotten när jag inte riktigt hunnit bli frisk ändå. Men det var det värt. 

(Men jag ger den inte många dagar till. För snart ska jag ut på äventyr igen!)

Regnhelg

Helgen har gått, och därmed två av mina fem höstlovsdagar. Kan inte påstå att det har varit två stärkande, upplyftande dagar, utan snarare en ganska eländig mix av gråväder, spänningshuvudvärk, konflikter med de två mer konfliktbenägna barnen, misslyckade planer och skärande Weltschmerz. Jag vet inte, kanske är det helt enkelt det som händer när det kommer lite ledighet efter en höst med alltför lite återhämtning? Sist och slutligen skönt ändå att vi inte har så storslagna planer! Vi hade funderat på en tur till Sverige för att hälsa på kusinerna, men det föll på olika saker - bland annat att kommunerna här har synkat lovet så dåligt att jag är ledig i början av veckan och barnen i slutet, vilket ju känns lite klumpigt... Matias, den lyxliraren, har höstlov hela veckan. Vi får ta lovet som det kommer och gott så!

Blir också så oerhört ledsen för det här jordklotet när jag läser nyheterna och går in på sociala media. Det sista världen behövde just nu var ett hastigt upptrappat, våldsamt krig på en redan så inflammerad plats. Redan nu syns det ju också hur polariserande den här situationen är - hur kan man välja sida i en konflikt där det finns så många fel och så lite rätt? Hur ska det någonsin gå att hitta en väg till fred när varje raketanfall gräver djupare sår bland människorna? 

Vad kan jag säga - jag ber om ursäkta för detta bedrövliga inlägg!

Jag har åtminstone plockat äpplen och kokat mos i helgen. Och gått på 12-årskalas. Det är åtminstone något!