måndag 28 juni 2021

Livstecken


Tvärstopp på bloggfronten. Absolut torka. Det enda som finns att göra är att sätta ribban riktigt, riktigt lågt och skriva ett blogginlägg om exakt vad som helst - då brukar det i bästa fall vara som att vrida på en kran, så vem vet om vi inte ser hur det börjar rinna till här så småningom!

Att inspirationen inte riktigt flödar har kanske också att göra med att mitt sommarlov också står liksom i standby och väntar på att resten av familjen ska sluta vara så upptagna hela tiden. Just nu är vi mitt inne i en period på fyra veckor när något av (eller alla) barnen har aktiviteter dagtid varje vardag och ibland i helgerna också. Dessutom renoverar Matias köket och trivs bäst i den bubblan utan inblandning från omvärlden. Så då får jag väl... rensa upp ett par garderober så länge? Kul, verkligen. (Men skämt åsido - det är inte kul att göra, men känslan efteråt är ju ganska fantastisk!)

Dessutom tyckte jag vår planlösa sommar ifjol var fantastisk, men i år får samma planlöshet mig mest att känna mig lite... uttråkad. Jag längtar efter omväxling, storstäder och nya impulser! Vi lär hållas inom Finlands gränser även den här sommaren, men jag kommer snart att behöva planera in något som innebär lite miljöombyte känner jag! 

Med det sagt har ju sommarlovet ändå börjat strålande på många sätt och vis: vädret är på topp, barnen är stora och vi har hunnit med ganska mycket roligheter trots allt. Idag träffade jag t.ex. en av mina systrar, tre av våra barndomsvänner, en liten knatte och en ännu mindre skrutta för lunch och en eftermiddag strosandes runt i vackra Aspegrens trädgård. Sånt! Det är livet. 

lördag 12 juni 2021

Ledig


Hej sommarlov.

Du tog tid på dig, men du kom till sist. Jag har sett så mycket fram emot det, men när det äntligen blev dags kändes det mest underligt och till och med lite obekvämt att umgås. Ledighet, det var så länge sen vi träffades att jag inte visste riktigt hur jag skulle återuppta bekantskapen. Men småningom börjar jag tänka att vi nog kommer att trivas tillsammans ändå. Vi behöver bara lite mer tid för att hitta tillbaka till varandra, men tid har vi ju nu. Välkommen!

Ja hjälp. Månaden före skolavslutningen var inte hållbar på något sätt alls. Här hemma är det kaos ute och kaos inne. Idag städade jag kylskåpet (long overdue) och skämdes ögonen ur mig när jag insåg hur mycket mat jag skulle behöva slänga bara för att ingen hade hunnit eller orkat hålla koll på vad som fanns där - typiskt symptom på en för stressig period. Jag tränade också mitt första onlinepass sedan början av maj och noterade att det minsann kändes i kroppen att jag skippat träningen och istället panikladdat med choklad för att orka i mål. Ingen energi alls. 

Som sagt, ohållbart på så många plan! Samtidigt försöker jag vara snäll och nådig mot mig själv fast jag inte lyckats hålla alla bollar i luften hela tiden - jag har trots allt lyckats knyta ihop ett skolår och se till att mina ungar mår bra och det får ibland vara gott nog. Men nu är det dags att vila och sakta men säkert börja räta upp det här skeppet igen. Så småningom!