Sommarlov!

Nu är det här - sommarlovet! 

Det har varit tvära kast den senaste månaden, och min hjärna gör sitt bästa för att hänga med. Det har varit allt från osunt sena kvällar framför datorn till äventyr med vänner i Polen till de sista skälvande dagarna av ett skolår när alla vanliga rutiner som vanligt flugit ut genom fönstret.  Samtidigt har Arvid tagit de sista stegen ut från grundskolan och Edvin från lågstadiet och till hösten blir det nya utmaningar och nya miljöer för dem båda... puh. Andas. 

Intrycket har haglat tätt och just nu händer det dagligen att jag starkt känner en känsla utan att vara säker på vad som utlöste den. Varför är jag illa till mods? Var det något som har med barnen att göra? Nåt som nån sa? Nåt jag läste eller hörde på nyheterna? Eller kanske en elev, vilken elev, vad handlade det om? Är det något viktigt jag missat? Det blir en hel tankeprocess för att spåra mina känslor bakåt för att hitta källan och i bästa fall komma underfund med om det är något jag behöver ta tag i eller något jag ska låta skölja förbi - var det en rimlig känsla eller något jag övertolkade för att jag är trött och lite hudlös?  Definitivt ett tecken på att jag behöver mer tid för att sitta och stirra ut i luften eller lufsa runt ensam i skogen. Sommaren är också nästan oplanerad eftersom det är jag som brukar planera och jag har varken hunnit eller orkat. Men något roligt ska vi nog hitta på... först måste jag bara gå runt i skogen ett tag och starta om mig själv.

Jag har inte checkat ut och tagit sommarlov riktigt ännu, utan idag hade vi planeringsdag på skolan och imorgon åker jag nog dit igen för att städa och ordna upp diverse saker. Sedan ligger en del Erasmusarbete fortfarande och väntar på att knytas ihop... men snart! Kanske från nästa vecka? Min syster beskrev det här som nerjogg efter ett svettigt träningspass och det tyckte jag var en ganska träffande beskrivning. Nu blir det bra att i lugn och ro få avrunda och knyta ihop lösa trådar för att sen, så småningom, landa i lovet. 

Och personerna på bilden - dem är jag så stolt över! Nu och alltid. 

Starten

 

Vårterminen 2023 inledde inte försiktigt. Ingen mjukstart, ingen skonsam bomull, ingen tid för att gäspa, sträcka på sig och hitta tråden igen. Den inledde mer som ett vulkanutbrott - visserligen inte helt oväntat, men ändå med oanad kraft. Efter den första veckan känner jag mig därefter, inte minst med en förkylning som jag struntat i pga. ingen lucka för sådant i kalendern. Snart dags för sportlov..?

Förutom allt det vanliga har det också varit full fart med författarbesök, prisutdelning(ar) efter skrivtävling, Erasmusplanering och möten som fyllt all eventuell luft i kalendern, med program till och med på lördag. Nu är det söndag och dags att planera nästa vecka... Mycket roligt ändå, särskilt kul både med besök av Österbottens deckardrottning Nilla Kjellsdotter och att få sätta lite strålkastarljus på några duktiga, skrivande elever! På fredag kväll kan jag inte påstå att jag var mogen för så mycket annat än en kollaps i soffan, men tack och lov hade Matias och jag färdigköpta musikalbiljetter... West Side Story på Vaasan Kaupunginteatteri! 

Vi började med mat på Hejm - vi hade begränsat med tid, så det blev ingen långsittning, men vi hann med en god varmrätt. Så roligt att vi kom oss iväg och att vi lyckades få till både mat och teater! Nu får vi planera in nästa date, de är lätt räknade de senaste åren... 

När jag var barn hade vi den gamla West Side Story på VHS och det var en av klassikerna vi "alltid" såg när vi var sjuka... det och Crocodile Dundee. Jag tyckte den var så oerhört gripande och sorglig, precis varje gång jag såg den. Den nya filmversionen var jag däremot inte så imponerad av när jag såg den i höstas och tänkte att jag nog blivit för cynisk med åren... Det stämmer visserligen att jag inte är lika lättrörd som när jag var tolv, men scenversionen slår den nya filmen med hästlängder! Så roligt att se en storsatsning med musik, dans och många skådespelare på scenen! Rekommenderar den varmt, tror den fortsätter ända till april om jag minns rätt? Missa inte!

November

Ni ser? Den novemberknastriga huden, det trassliga håret och den trötta, något stirriga blicken? Dagsljuset som som blir beckmörker långt innan jag kommit mig ut från skolan?

Det är the face of November 2022. 

Det här har inte varit en dålig månad egentligen, men osunt bråd. Jag försöker verkligen inte kokettera med hur bråttom jag har eller idealisera tusen bollar i luften. Tvärtom, jag vill gärna ge mig själv en spark på smalbenet för att jag har ställt det så för mig än en gång. Det är inte det tempo jag vill ha eller behöver, men när det är mycket man vill blir det så ibland. Som vanligt är det Erasmus som till ganska stor del skapat brådskan, samtidigt som mitt vanliga jobb fört med sig en hel del extraprogram. Det är helt enkelt väldigt mycket som sammanfaller just nu. 

Men count your blessings:

- Det går bra! Även det som krånglat eller varit oklart faller på plats. Är ganska stolt och ganska nöjd.

- Det är kul! Förstås. Finns egentligen väldigt lite jag inte gillar med mitt jobb, förutom bristen på fritid i november. 

- Det händer att jag ser dagsljus! Det är inte ofta, men ett par gånger kan det ha hänt den här månaden? En av gångerna såg Nykarleby ut att vara målat i akvarell (bilden nedanför). 

- Jag har antagit och hittills klarat en utmaning att gå ut på promenad minst 20 minuter per dag. Tjugo minuter kan tyckas vara ingenting, men många är de kvällar när det känts nästan fysiskt omöjligt att gå ut i novembermörkret efter en alldeles för lång arbetsdag. Jag har gjort det ändå. Kan inte påstå att jag alltid kommit in som en ny människa, men kanske är mitt huvud lite bättre i skick nu tack vare det. 

Och nu ska jag snart till Madeira med en snäll och trevlig elevgrupp! Vår värd Maria skickade ett program som verkar fantastiskt roligt och jag ser så mycket fram emot att se den sagolika ön igen. Men det har också krävt en del de senaste dagarna - vårt flyg från Funchal till Lissabon på väg hem blev inställt pga. strejk och det krävdes rätt många kontakter med Finnair innan vi kom till en lösning - nu är vi ombokade till ett motsvarande flyg som går 55 minuter tidigare. Heh. Man kunde ju tycka att någon av alla de kundtjänstpersoner jag haft kontakt med under fyra dagars tid kunde ha kommit på det ganska uppenbara alternativet lite tidigare... men gott så! 

(Och jag vet att det hänt förr en gång eller två eller trehundrafemton att jag lurat mig själv så här - men efter Madeiraresan tror jag verkligen att det lugnar ner sig lite så jag får börja varva ner inför julen!)

Augusti - både sommar och inte

Höstterminen är på gång igen, augustiluften är tropiskt klibbig och åskvädren är stora, mäktiga och ständigt återkommande. Som det har åskat den senaste veckan! Och som vi har svettats. 

Känner att min blogg har en viss identitetskris - än en gång. Förutom riktiga storbloggare är det ju knappt någon människa som bloggar längre? Är det någon som ens orkar läsa småbloggar? Men vill ändå inte sluta, för det här känns som mitt eget mysiga rum. Instagram använder jag rätt flitigt, men där hänger ju en stor del av min bekantskapskrets, så då och då blir jag blyg. Eller så övertänker jag - borde jag få in lite mer vardag, lite mer tråkig hemmalunk, lite mer vad som helst? Ger jag verkligen en rättvis bild av mitt liv? 

Vid skolstarten pratade jag med två olika kollegor som båda två nämnde att vi visst hade varit ut och rest mest hela sommaren. Tja... vi har ju rest. Fem dagar i London och sju i Sverige är en hel del, men däremellan finns ju också åtta (!) sommarlovsveckor till när vi mest gått här hemma och dragit upp ogräs, plockat i diskmaskin och tjatat på barn om att lägga bort skärmarna. Och jobbat förstås. Hoppsan, det syntes visst inte på the gram! Här på bloggen har jag mindre behov av att tänka efter före, för jag har färre läsare och det är ganska skönt. Det som syns, det syns! Mest roligt är det ju ändå för mig själv. 

En rolig sommar har vi i alla fall haft - sommaren 2022 slår sommaren 2021 med hästlängder tack vare att vi INTE renoverade kök i år! Det rekommenderas varmt. Det gav utrymme för betydligt mer roligheter. Den första delen av sommaren var ganska inrutad med många läger och andra aktiviteter för barnen. Sedan kom London, därefter ett par stillsamma hemmaveckor med covid och så Sverige, lite uppskjutet på grund av sjukandet. Efter Sverige hade vi ett par galet sociala och aktiva veckor, men hann till all lycka dra ner på tempot lite innan höstterminen började. Och nu är vi igång! Starten har varit bra, men lite snurrar det i min hjärna när jag försöker hålla kolla på skolfotograferingar, fotbollsträningar, läsordningar - och så mitt eget jobb. Men he var no bra!

God morgon, måndag. Och tisdag.

Hej!

Får man stjäla en måndagslista som är lånad i andra hand och svara på frågorna fast det är tisdag kväll och jag egentligen bara prokrastinerar lektionsplanering jag är för trött för att få till?

Svaret är nog nej. Och då kör vi!

God morgon, hur är måndagskänslan?

Med tanke på att det är tisdag kväll känns det väldigt mycket som måndag morgon måste jag säga. Helgen innehöll alldeles för mycket jobb och måndagen var lång och intensiv och tog liksom aldrig slut. Idag, tisdag, har jag varit hemma med en smått krasslig Josef, vilket å ena sidan var en rätt så skön andningspaus, men å andra sidan innebär ännu lite mer att hinna ikapp med imorgon. Efter många mutor och övertalningsförsök fick vi honom åtminstone att ta ett hemmatest, så det lär åtminstone bara vara en förkylning vi har i huset. Mindre komplicerat än alternativet!

Vad ska du jobba med i veckan?

Dels allt det vanliga, dels en ansökan om ett helt nytt och annorlunda Erasmusprojekt. (Ja, varför gör jag det egentligen? För att jag kan. Och för att jag tyckte det verkade vara en bra idé. Tänkte inte riktigt på mängden jobb det innebär. Hoppsan.)

Vad ser du fram emot mest?

Erasmusklubben på torsdag, min kollega ska hålla en läppomada-workshop. Och håltimmarna jag har, då ska jag allt bocka av en miljon små ärenden som måste göras just i skolan. Minsann!

Ska du gå på någon aw eller träffa någon kompis efter jobbet?

Det gör jag ju nästan aldrig. Trist! Men borde verkligen pricka in en promenad med min promenadkompis Linda, förra gången var på jullovet! (Eller... före jul?)

Vad har du jobbat med genom åren?

Mest lärare, men före det lite av varje, som väl de flesta har. Blir faktiskt riktigt glad av att se tillbaka på min brokiga samling sommarjobb och kan ibland tänka att det skulle vara riktigt kul att sommarjobba igen. Synd bara att jag gillar och behöver ledigheten lite för mycket när sommarlovet väl kommer.

Köra traktor och mjölka kor; bibliotek, storkök, glasskiosk, café, nöjesfält och museiarkiv. Sen var det inte helt lätt att få lärarjobb, så jag körde med strategin "tacka ja till allt", vilket gav några år av språkgranskning, skrivhandledning, ungdomssekreterarskap och ungefär femhundra blandade vikariat, inhopp och hopplockade kurser. Är jag glad för alla de erfarenheterna? Ja! Är jag också väldigt glad över att inte jobba på det sättet längre? Ännu mera ja!

Vilka jobb är du mest stolt över?
Det här känns egentligen som en fråga till någon mer karriärsdriven än en högstadielärare. Men jag är lite stolt över att mitt första egna lärarjobb var att undervisa i vetenskapligt skrivande på universitetsnivå. När jag inte ens hade fått ut min examen själv ännu. Inte för att det ligger någon status i det eller för att jag skulle ha gjort det så enastående bra, utan helt enkelt för att jag vågade ge mig på det och gjorde det helt tillräckligt bra. Kudos till mig!

Vad ville du bli när du var liten?
Lärare, bibliotekarie och skådespelare, utan inbördes rangordning.

Vad drömmer du om för jobb i framtiden?
Det jobb jag har, men gärna med nya utmaningar vartefter! Men det är jag inte orolig för - det här är mitt sjunde läsår på samma arbetsplats och hittills har jag inte lidit brist på variation. När jag märker att det blir tråkigt går det alltid att flytta på sig, men just nu finns det ingen orsak till det.

Vilken är din jobbpersonlighet?

Det här är en sån jättefråga - jag skulle kunna blogga ett år om jobbpersonlighet, lärarpersonlighet och allt som har med det att göra. Det låter jag bli. Men: Bäst tycker jag om att jobba med luftspalter mellan uppgifterna. Skönast är det när jag hinner känna att "det är lugnt, det kan jag fixa genast" när (inte om) något oväntat dyker upp. Älskar att vara i fas, väl förberedd, strukturerad och minst ett steg före, men lyckas lite för sällan med det. Jobbar inte bäst mot en deadline, men ofta blir det att jag gör det ändå. Kan fastna i detaljer i vissa sammanhang, prick samtidigt som jag förbiser rätt viktiga saker i andra sammanhang. Det stör mig. Jag gillar att få input av människor, men gillar också att få göra min egen grej - något som passar en lärare bra. Känner mig ibland för introvert för mitt yrke, men så länge jag hinner vila upp mig ordentligt mellan dusterna går det bra. Skulle inte heller passa i en koja i skogen. Älskar också att planera, min lärarkalender är min bästa kompis. Ingen bra egenskap i pandemitider, men jag är faktiskt rätt på att ta saker på studs också, så det är lugnt.

Livsnjuteri och orosmoln

När jag börjar skriva det här inlägget känner jag mig rätt osäker på var det kommer att landa. Kommer det att bli ett varmt och härligt inlägg om vårt sköna jullov eller ett frustrerat och oroligt inlägg om de motstridiga beskeden om skolstarten? Lite av båda gissar jag, eftersom de är två sidor av samma mynt. 

År 2022 har inte inlett särskilt starkt på pandemifronten kan jag tycka. Smittsiffrorna slår i taket och läget är sämre här i trakten än det varit hittills under hela pandemin. Omikron har anlänt till Österbotten, restriktioner hårdnar och hobbyer skjuts fram eller ställs in. I vår familj, där vi alla håller till i skolor om dagarna, har vi följt dagens allt starkare röster om distansundervisning i januari med visst intresse idag. Jag skulle egentligen sitta med min planering inför de närmaste veckorna nu, men jag känner hur motivationen runnit iväg i takt med att frågetecknen växt.

Jag förstår argumenten för båda sidorna, även om jag själv hoppas innerligt på att få fortsätta med närundervisning, men det är väl just oklarheten som gör mig mest frustrerad. Än en gång kommer det här med nästan noll varsel och utan någon chans för skolvärlden att förbereda sig ordentligt och göra omställningen så bra som möjligt. Som om ingen hade haft en aning om vartåt det barkade! Men blir det så blir det. Vi fixar det. Som vanligt, även om orken nog börjar tryta för många.

Särskilt med tanke på läget och de mörka framtidsutsikterna den närmaste tiden är jag samtidigt så oerhört glad över vårt jullov. Visst har även vi anpassat oss till läget och framför allt har vi sörjt att Sverigekusinerna blev tvungna att ställa in sin resa hit efter att ha skjutit fram den flera gånger, men vi har ändå umgåtts och haft väldigt roligt med familj och vänner. Det är just det jag hoppades på allra mest inför jullovet - att hinna och orka umgås med människor jag gillar. Och det fick jag! Och med tanke på hur läget ser ut framöver - även om jag hoppas på närundervisning inser jag ju att en fysisk skolstart antagligen gör att smittsiffrorna peakar ännu mer - har det känts bra att passa på. Vi har passat på att fira nyår med vänner, vi har passat på att fika med moffa - ja, vi har passat på att umgås med någon eller några vi gillar nästan varje dag under jullovet. Vi har till och med gått på bio med kusiner! Istället har vi skippat mellandagsrea och folkmassor. Rimligt byte. 

Ja, det har varit ett bra lov. Jag hann nästan tänka att jag känner mig redo att dra igång en ny termin. Nästan. Nu får vi bara hoppas på det bästa på alla fronter!

(Och maten på bilderna? Godast på länge - åt på Station 23 med syrran Hanna och tre av våra vänner häromkvällen. Kändes lite brottsligt att äta ute just nu, men det visade sig vara nästan folktomt... En tidig tisdag kväll var kanske ett bra drag i pandemitider!)

Nästan jullov!

Hej!

Aldrig borde man skriva ett så trött och stressat inlägg som jag gjorde senast och sedan logga ut från bloggen i en månad - det är lite fult gjort! Jag har inte stressat ända in i kaklet sedan dess, men jag har inte haft jättemycket extratid för att chilla och blogga heller. November var intensiv, helt ärligt osunt intensiv. December blev bättre ju längre det led och jag slutar terminen lite mer i jämvikt än jag var för en månad sedan. Jämvikten må rubbas lite av att regeringen som bäst förhandlar om nya restriktioner, men jag tror ändå att vi i grundskolorna ska få inleda terminen på plats som vanligt. Jag räknar åtminstone med det tills motsatsen bevisats! 

Det har varit en bra termin trots allt. Tidvis lite för intensiv, men ändå bra. Jag trivs så bra med alla mina undervisningsgrupper för tillfället och tycker helt ärligt att jag har ett jätteroligt jobb. (Och JA - det har absolut funnits perioder när jag inte alls tyckt att jag har "hashtag världens bästa jobb hjärta hjärta". Men just nu är jag väldigt, väldigt nöjd där jag är.) 

Erasmus på hemmafronten avslutar också året med flaggan i topp. Vi har gjort flera lyckade småprojekt och haft videoträffar med flera av våra partners - och så droppar det med jämna mellanrum in surprise boxes från de andra länderna, vilket alltid är kalas! Erasmus på bortafronten är lite mindre hoppfullt och för tillfället är det enda jag vet nog att vi inte kommer att träffas för en kick-off med lärare i Polen i januari som det var tänkt... Jag har inte helt gett upp hoppet om att det ska lyckas med någon fysisk träff senare på våren, men vågar egentligen inte tro på det. Det blir som det blir. Läste häromdagen att Pfizer räknar med att det tar till 2024 innan pandemin övergår till att bli endemisk och kände mest resignation. Det blir som det blir. Oavsett, är glad för våra Erasmusvänner i vilket fall som helst, även om det skulle vara ännu roligare att kunna genomföra projektet som det var tänkt... 

Men titta här - nu blev ju det här 100 % jobb ändå, fast jag gick in på bloggen för att jubla lite för det kommande jullovet. Att ta en rejäl paus för att vila, andas och umgås med familj och vänner kommer att bli så oerhört skönt. Och vem vet, kanske jag kommer igång här inne igen om det vill sig väl?

 

These are a few of my favourite things

Hur är läget nu då? Tackar som frågar, det är riktigt bra! Det har varit intensivt sedan skolan slog upp sina dörrar igen, men nu är alla betyg satta och vi glider i nerförsbacke mot skolavslutningen. Men samtidigt som jag vet i teorin att jag kan ta det lugnt nu är min hjärna alldeles för snurrig för att kunna ta in det. Jag brukar ofta känna mig låg i brytningen mellan skolår och sommarlov när mina ramar och min riktning försvinner och jag tror inte direkt det blir lättare att landa den här gången... Det får ta sin tid helt enkelt! 

Jag anar redan nu att det här blir ett rätt spretigt inlägg, för här sitter jag med en tilltagande huvudvärk (eftersom jag aldrig förstår att dricka tillräckligt med vatten) men har tydligen bestämt mig för att det ska skrivas ändå. Plockar helt enkelt bra saker som fastnat i min telefon de senaste dagarna. Tänkte mig ett riktigt feelgood-inlägg - varsågod!

1. I helgen smet jag ut med tidning och frukostbricka för årets första utomhusfrukost. Fler lär det bli!

2. Den här snubben som växer ca tre centimeter mellan varje gång jag tittar på honom. Efter arbetsdagen i lördags (för jo, vi nöjer oss inte med att öppna skolan igen, vi kör dessutom skoldag på lördag terminens sista helg... heh) gick vi två ut på prommis tillsammans och det var en sån höjdare. Vi skulle bara gå en sväng till Ekopunkten men det blev en riktigt långpromenad med långa stopp för lek på både förskolans och skolans gård. Han var så glad och så pratig att jag inte kunde annat än bli detsamma. Det är alltid så roligt att hänga med bara ett av barnen, det ska nog bli ett av mina mål den här sommaren - mera tumistid med dem alla tre!

3. Moffa som med pillemarisk blick plockar fram ett fotoalbum och visar hur han klippt in sig själv på en bild med mommo från innan de träffades. På bilden fanns från början en "skriftskolfriar" som moffa tyckte gott kunde klippas bort, så han högg in på en bild där han själv hade fotograferats med sin kusin... Vem behöver Photoshop? Vi har inte glömt coronaavstånden, men i söndags ringde jag och föreslog att vi skulle ta med oss en sockerkaka och komma på "ettmeddaskaffi" i solen. Min moster hade också fått samma idé och det slutade med att det blev ett riktigt släktkalas på moffas veranda. Jättemysigt - och än en gång, tack och lov för årstiden! 

4. Den här utsikten mellan min bil och min arbetsplats. Lovin' it. Parkerar nästan aldrig på min egen parkeringsplats invid skolan, utan ställer hellre bilen på andra sidan Kraftverksbron för att få en treminuterspromenad... ibland kan det vara så klart och stilla som på den här bilden! 

5. Visst lovade jag ett spretigt inlägg? Bara för det så avslutar jag med en bild som en gång för alla bevisar att inte ens katter alltid lyckas bli snygga på bild. Har skrattat så tårarna runnit åt Too-ticki på den här bilden... Jag som skulle passa på när hon låg i solen och såg sådär kattsnygg ut, ni vet, med det upphöjda lugnet som bara katter kan få till. Ända tills kameran kom fram. Haha! 

Helt normal skolmåndag

Så här strax innan skolvardagen börjar igen passar det kanske bra med ett inlägg från en av mina ovanligare skolvardagar under höstterminen? Det var en helt normal måndag i början av november - förutom att vi befann oss i vår vänskola i Funchal istället för i Nykabi! Även om det är roligt med utflykter och aktiviteter är det ju faktiskt den här biten som är en av mina favoriter på Erasmusresorna, att få hälsa på i skolorna, träffa lärare och elever och lägga märke till likheter och olikheter mellan skolorna och skolsystemen. 

(Den första bilden är det inte jag som tagit, utan den fick jag av min kollega Mikaela. Men tyckte den passade bra här!)

Vi hälsades välkomna vid ingången - komplett med staket och vakt, vilket vi inte direkt är vana med här! Vi började med en rundtur kring skolan, som ju är betydligt större än vår med, om jag minns rätt, omkring 2500 elever/studerande. De yngsta eleverna går på femman, men sedan har de allt upp till "studenten" och faktiskt också både senioruniversitet och vuxenutbildning på kvällarna. Mest märkligt för oss var förstås att solen sken och ingen tyckte att man måste vara ute och passa på att njuta av sommarvädret för det... Klimatet innebär förstås också en del skillnader, till exempel har de inga gymnastiksalar utan har all sin gymnastikundervisning utomhus - det är ändå så sällan dåligt väder... De hade också en liten skolträdgård som en trädgårdsklubb skötte om och lärarrummet hade en stor balkong - inget vi skulle använda någon större del av läsåret...

Annars var skolan lite sliten, men inte alls så dåligt i skick som vi hade fått intrycket av från våra partners på förhand. Det enda som var märkbart dåligt var elevtoaletterna - där fanns varken tvål eller vessapapper och ingen verkade använda dem... förstår varför. På den vid lärarrummet fanns faktiskt både tvål och papper, så lite lyx för lärarna! ;) 

Det vi däremot blev imponerade av var däremot deras Erasmusvägg! Där vi har en ganska blygsam anslagstavla hade de två stora - och dessutom en massiv målning i en trappuppgång! Där har de också en lista på alla projekt de genomfört och fyller på vartefter. Just den här skolan kommer faktiskt inte att delta i vår ansökan om ett nytt projekt som vi kommer att lämna in i vår - deras rektor har sagt stopp eftersom de har inte mindre än sex aktiva projekt just nu och det tydligen är samma person (?) som sköter administrationen för dem alla. (Men vi har faktiskt fått en annan partner på just Madeira, så om det projektet blir av går det ju ändå att träffa våra vänner på den här skolan under det utbytet - men nu tänker jag kanske lite väl långt framåt...)

Vi började hur som helst med en gemensam välkomstsamling för alla oss gäster och vad jag tror var en eller två klasser från värdskolan. Efter det blev det aktiviteter för eleverna och de medföljande lärarna medan koordinatorerna satte sig ner för ett maratonplaneringsmöte. (Kalla mig knäpp, men jag gillar faktiskt den biten också!) Förutom att vi gick igenom detaljer för resten av det här besöket och sedan också snickrade på vår nästa projektansökan presenterade jag också vad vi har planerat för besöket i Finland i mars. Vi har naturligtvis tänkt oss en hel del vinteraktiviteter, så nu tycker jag vintern och minusgraderna skulle kunna skynda på lite, annars får vi köra väldigt många plan B..!

Än en gång, är så glad över att ha hittat just de här människorna som projektpartners! I den här gruppen finns så mycket kunskap, engagemang och välvilja. Jag har ju själv inget att jämföra med, men efter samtal med andra som har hunnit med fler konstellationer är det inte självklart att alla är på samma våglängd och inställda på att skapa en positiv och uppmuntrande stämning. Vi har alltså bestämt oss för att lämna in en ny ansökan för de kommande två läsåren - även om vår partner på Madeira då tyvärr byts ut pga. ett nej från ledningen kommer alla andra att delta. Det projektet handlar om hållbar utveckling och om vi får vår ansökan beviljad tror jag det kan bli ett riktigt bra upplägg!

På lunchrasten fick eleverna äta i skolmatsalen ("helt okej men bättre hemma", var omdömet) medan vi lärare gick iväg till ett café i närheten. Där åt jag faktiskt en av de godaste måltiderna på Madeira, lite oväntat kanske med tanke på hur anspråkslöst caféet såg ut. Det var färsk tonfisk med tillbehör, jättegott! Tydligen fiskas mycket tonfisk i vattnen runt Madeira, så det finns ofta på menyerna. Se där lärde jag mig något nytt!

På eftermiddagen fortsatte eleverna med fler aktiviteter och vi med mer planering. Vår värd Alexandra som vet massor om etwinning körde dessutom en etwinning-workshop för oss i datasalen, väldigt lärorikt! (Och det påminner mig med en tagg av dåligt samvete hur mycket jag hade tänkt fixa och greja med på jullovet när jag skulle ha oändligt med tid... hm. En dag kvar!)

(På bilden Fatma från Turkiet och Monika från Polen. Runt halsen har de båda två godishalsbanden vi fick på morgonen - tydligen brukar de säljas på festivaler och liknande, men våra värdar hade köpt in för att ge oss som välkomstgåva!)

Efter själva skoldagens slut fortsatte vi med en litterär soirée där alla elever bidrog med poesi i olika former från sina egna länder. Våra elever hade förberett ett drama till dikten (egentligen sångtexten) Höstvisan av Tove Jansson och gjorde det jättebra! De andra bidrog med diktuppläsning, sång och dans och de portugisiska elevernas föräldrar hade också bjudits in, så det blev lite högtidligt och fint. Vi har olika teman som vi jobbar med inför varje träff och den här gången var det alltså "Say it with a poem". Jag har inte tagit med några bilder därifrån eftersom jag inte vill lägga upp elever utan att fråga, men i den här videon som vår ungerska partner gjort om träffen syns en del! 

Middagen hade våra värdar bokat på en riktigt fin restaurang den här kvällen, så det blev en promenad från skolan och sedan fick vi fördriva lite tid i väntan på att det skulle bli dags för vår bordsreservering. Eftersom bokningen var halv åtta om jag minns rätt började vi vara rätt möra efter en lång och innehållsrik dag, så det krävdes lite ansträngning för att hålla humöret uppe när det visade sig ta närmare en timme att få maten - trots att alla hade gjort sina beställningar dagen innan! Inte klokt. Men maten var god när den väl kom och den här kvällen blev det åtminstone efterrätt! (Vi kan ha lovat att det aaaldrig skulle ta så här länge att få förbeställd mat i Finland, så vi har att leva upp till sen i mars...)

Och dagens höjdpunkt enligt många av eleverna var att restaurangen hade en sällskaplig papegoja utanför... Som det glittrade i ögonen på djurvännerna vi hade med oss när de fick en riktig sjörövarpapegoja på axeln! Själv tyckte jag att promenaden på ett par kilometer hem till hotellet också var en höjdpunkt - så mysigt att få sträcka på benen och gå hem genom en glittrande stad i det varma mörkret! Kul också att gå tillsammans med en av våra värdar som gärna berättade om vad vi gick förbi. 

Det var den dagen - följande dag skulle vi ut på utflykt igen! 

Tre veckor senare

Jaha! Jag skrev tydligen ett inlägg om hur jag håller på att tappa tålamodet med folk och sedan lämnade jag bloggen skramlande tom och orörd i hela tre veckor. Så vad har hänt sedan sist?

Det som inte hänt är i alla fall att jag blivit en folkilsken enstöring som bor i mitt klassrum och lurpassar på förbipasserande för att kasta whiteboardpennor i huvudet på dem. Skönt! Däremot hade jag fullt sjå med att ro terminen i land och hade ingen tid för just nånting alls som inte var helt nödvändigt. Nu har sommarlovet kommit, men tyvärr måste jag erkänna att jag inte lyckats sluta jobba ännu. Färdig kommer jag förstås inte att bli, men förhoppningsvis lyckas jag dra streck inom en snar framtid så att jag kan släppa micken och - boom - börja känna mig ledig på riktigt. Det behövs, känner jag!

En rolig grej som hänt sedan jag skrev sist är förstås Ungernresan, som jag självklart kommer att skriva mera om. Allt gick bra, så nu har jag genomfört min första resa tillsammans med elever också - utan missöden! Att resa med en handfull mogna femtonåringar (och två kollegor) är förstås inte utmanande på så sätt, men man vet ju aldrig vad som händer längs vägen. Jag körde hela gänget i motorbåt på Lake Tisza till exempel, och det kunde ju i princip ha slutat hur som helst... (Spoiler alert: Allt gick bra, vi sitter inte kvar i vassen längre!)

Och så har det förstås varit den sista ruschen på terminen med allt vad det innebär: niornas projekt, sjuornas utflykt till Powerpark, avslutning, yra fjortisar med vårkänslor, skolgudstjänst och de sista lektionerna. Mycket roligt, men också mycket utmattande! Jaja, men nu är det faktiskt sommarlov. Och snart ska jag ta sommarlov också. Underbart!