Återhämtning i Queen's park (London, dag 2)

Välkommen med på en somrig förmiddagspromenad i Queen's park! 

Queen's park är ett lugnt och lummigt område en bit bort från the hustle and bustle i centrala London, men ändå inte mycket mer än en halvtimme från centrum med tunnelbana eller pendeltåg. För oss blev det en lyckträff att hitta ett vindsrum hemma hos en familj via Airbnb - vårt rum var mysigt, värdarna trevliga och det lugna området blev ett andningshål där vi kunde landa och återhämta oss mellan alla aktiviteter där vi trängdes bland tusentals andra Londonbesökare. Lite särskilt glad är jag också för att barnen fick bo i ett (pakistani-)engelskt hem och öva engelska med våra värdar, fundera över skillnader jämfört med ett finländskt hem och öva sig på att bo tillsammans med främmande men snälla människor från andra länder. Så mycket mera värde i det än att bo på ett kedjehotell, vilket var vårt andra alternativ!

Parken som gett området sitt namn anlades till Queen Victorias ära i slutet av 1800-talet och kvarteren kring parken består fortfarande av viktorianska stenhus. Lugnt och hemtrevligt område, och själva parken låg precis mittemot vårt hus! Vår första förmiddag i London hade vi bestämt att ta det lugnt och bara gå runt i närområdet - på seneftermiddagen hade vi biljetter till Warner bros studios och efter vår långa färd kvällen innan var det perfekt med sovmorgon och lågt ställda planer för förmiddagen. Älskar att gå runt i mysiga bostadsområden i främmande städer! Vi tog sikte på Kensal High street en bit bort och hittade en helt annan typ av gata - lite skamfilat och med en skön blandning av människor. 

Det blev lite shopping, men definitivt ingen high end-shopping! Vi köpte godis och snacks från Poundland och böcker från WH Smith - och så här efter resan kan jag konstatera att just godis och böcker var vad vi bar hem några kilo av från London! Det, och några Harry Potter-prylar. I övrigt blev det inte mycket shopping, men det var inte tanken heller.

Rätt snart började ändå gårdagskvällen och förkylningen som Arvid känt av ungefär sedan vi startade hemifrån ta ut sin rätt och vi bestämde oss för att gå tillbaka. Jag gjorde vad jag kunde för att få med mitt sällskap på fish and chips, men lunchen blev ändå mikromat från Sainsbury's kyldisk att värma "där hemma"... Well, så fick det bli, alla nöjda, alla mätta!

Vi läste med stort engagemang om diverse bortsprungna djur på lapparna längs med vår väg hem. Mest funderade vi på vad som hade hänt undulaten som rymt genom ett öppet fönster mitt under pågående antibiotikakur veckan innan... Spännande spännande, men det lär vi aldrig få reda på!

När vi kom hem var Arvid så trött att han sov i över en timme, tills jag med milt tvång väckte honom för att han skulle hinna äta sin mikrade portion innan det var dags att bege sig mot Warner bros studios... då skyllde jag tröttheten på dagen innan, men i efterskott har han själv sagt att han egentligen kände sig rejält förkyld både den dagen och resdagen, men försökte bortförklara det för sig själv eftersom han inte ville bli förkyld just då... Hehe. Och nu i efterskott undrar jag ju vad det egentligen var eftersom jag, Matias och (från och med idag) Josef testat positivt för covid nu medan Arvid och Edvin inte visar minsta lilla symptom. Men det skulle ju vara behändigt om det var det de hade då, så slipper de nu... Vi får se, vi får se, men lite misstänkt är det. Och så försöker jag isf låta bli att tänka på att jag - visserligen lyckligt ovetande - då har släpat runt två potentiella smittbomber i diverse folksamlingar i London... Förlåt världen. 

Men den trötta nyblivna femtonåringen vaknade, ruskade sömnen ur ögonen och en stund senare gick vi tillbaka mot tågstationen för att ta, om inte Hogwartsexpressen, så åtminstone London overground till Watford Junction!

Londonvyer och strapatser (London, dag 1)

London! Nu är det dags för några inlägg från resan känner jag! Dagen innan fick jag alltså reda på att den största spårvägsstrejken på 30 år var inplanerad just den dag vi skulle anlända. Ett orosmoment var Stansted Express, som vi skulle ta från flygfältet in till stan, det andra var att även tunnelbanor och pendeltåg var begränsade under dagen och helt kaputt på kvällen. Det förstnämnda visade sig fungera långt över förväntan. Tågen gick, men bara hälften av avgångarna och varken tidigt på morgonen eller sent på kvällen. Men vi hade inga problem alls, vi bara gled till perrongen, klev på och så gick det behagligt rymliga tåget inom ett par minuter - ingen väntan, inget strul och ingen trängsel! 

Någonstans här började jag fatta dåliga beslut, eller åtminstone ett sådant. Jag visste att strejken skulle ta all lokaltrafik utom bussarna efter kl 18 och i efterskott är det ju ganska enkelt att se att vi bara borde ha tagit oss till vårt boende i Queen's park, lastat av bagaget och tagit en chill kväll i närområdet. Meeen, tåget hade ju gått så smidigt trots allt och det var ju fortfarande tidigt på eftermiddagen, såattjaa... jag tänkte att ett par stopp längs vägen kan vi väl kosta på oss?

Efterkloka ord: stoppen i sig var det inget fel på, men krånglet det blev innan vi var framme var inte värt det. Nej, no, nope. 

Men let's not ta ut saker i förskott! Vi anlände till Liverpool Street station och bestämde oss för att börja med en promenad till St. Paul's för att sedan ta en buss till Leicester Square - och närmare bestämt Legobutiken som fanns på listan över absoluta måsten för åtminstone någon i sällskapet. Den här biten var rolig! Känslan av att ha trillat in mitt i city med skyskrapor, dubbeldäckare, svarta taxibilar och hus som kanske eller kanske inte föreställde Gringotts i Harry Potter-filmerna var oslagbar - även om värmen var tryckande och kappsäcken otymplig. (Sedan googlade jag Gringotts och vi hade nog fel - men det förtar inte känslan av att det kunde ha varit trollkarlsbanken vi såg!)

Huvudorsaken till promenaden till St. Paul's var att vi skulle stiga på en buss som gick därifrån, men en sekundär orsak var att jag gärna ville inleda starkt med att visa barnen en av de mest ikoniska byggnaderna i London. Men när vi dessutom råkade gå rakt på köpcentret One New Change kom jag ihåg att där finns en ganska fantastisk takterrass med utsikt över St Pauls' och en massa andra tak, så vi tog en detour upp med hissen. Den omvägen är jag åtminstone 100 % nöjd med! 

Det var stekande hett uppe på taket, men utsikten är enastående, åtminstone för den som bokstavligen precis stigit av tåget från landet! Det finns en bar/restaurang där och med mer tid och kanske ett vuxnare sällskap skulle det inte vara ett dumt ställe att sitta och chilla på!

Tycker den här bilden är så rolig - jag bad Arvid ta en bild av mig och när han tagit den började han skratta åt sig själv och konstaterade att han kanske ska byta vinkel för att få med St Paul's istället för lyftkranen och byggställningarna... Det kan jag ju inte annat än hålla med om!

Där är den då.

När vi sett oss mätta på utsikten åkte vi ner igen och gick till busshållplatsen. Då var peppen vi kände för att åka dubbeldäckare fortfarande stor - jag släpade till och med upp kappsäcken på andra våningen eftersom barnen ville sitta uppe. Vad gör man inte för sina söner..?

När vi steg av insåg vi att vi var mitt i teaterdistriktet och gick faktiskt också förbi Lyceum theatre där The Lion King, som vi skulle gå på två dagar senare, spelas. 

Men målet var Legos flaggskepp vid Leicester Square - tyvärr var bara en del av butiken öppen eftersom den snart stängs helt för renovering, så den var ganska medioker och levde nog inte upp till hypen. Väldigt överbefolkad dock. Och svettig. Och högljudd. Om jag var 100 % nöjd med föregående stopp så blev jag rätt snart färdig här. Visserligen smygköpte jag en dubbeldäckare att ge åt Arvid i födelsedagspresent dagen därpå, men sen var jag klar. Det var inte sällskapets yngsta. Inte på lääänge än. Igen, vad gör man inte för sina barn? Men efterklokhet här också: Borde nog ha haft stenkoll på klockan och sett till att vi varit klara innan tunnelbanan slutade gå, men så blev det inte nu.

Well well, en punkt på listan som vi fick bocka av. Sedan blev det också ett snabbt besök till den gigantiska m&m-butiken mittemot. Ursäkta, men vilken fullständigt meningslös affär! Jag kan inte förneka att det är gott med m&m, men att fylla fyra våningar med merchandise och låtsas att det är häftigt... fattar inte att folk köper det (bokstavligen). På den punkten höll faktiskt också mitt sällskap med mig så det blev en snabbvisit, tack och lov!

Och där... började vår långa resa hem. Tack vare den fenomenala appen Citymapper (vilken lifesaver under hela resan!) hade vi rätt bra koll på vilka busslinjer som gick mot Queen's park och varifrån de gick. Det som inte syntes i appen var det fullständiga kaos som uppstod när bussarna var det enda alternativet. Vi stod och väntade i vad som kändes som en evighet på bussar som inte kom, eller kom utan att stanna pga. fyllda till bristningsgränsen... Vid det laget var vi hungriga, överhettade och vimmelkantigt trötta alla tre och jag kände mig som en rätt så rutten förälder som utsatte mina barn för den här pärsen. 

För att vara efterklok igen hade väl det här varit ett gyllene tillfälle att kosta på mig mitt livs första uber, men jag var helt enkelt för trött för att ladda ner appen och ta reda på hur det funkade i det skedet, så vi väntade troget på bussen. Lyckan var stor när vi fick armbåga oss in i en buss, uppgivenheten ännu större när den stannade halvvägs och av okänd orsak förkunnade att den inte går längre än så, bara att stiga av och ta nästa buss vidare. Och där stod vi igen och väntade på ännu en överfull hållplats... Nå, till sist kom vi oss fram till lummiga Queen's park, vårt mysiga vindsrum och våra snälla och välkomnande airbnb-värdar. Lyckan! Och tröttheten. Vi orkade nätt och jämnt äta lite flingor istället för middagen som aldrig blivit av och dråsade sedan i säng. 

Nej, den kvällen var mer strapats och uthållighetstest än roligt äventyr, men karaktärsdanande kanske det var..? Mitt sällskap höll i alla fall modet uppe på ett imponerande sätt fast det märktes hur genomtrötta de var, så där fick jag allt vara stolt! Och till all lycka blev resan bara bättre efter den bottennoteringen. Följande dag väntade födelsedag och Harry Potter-äventyr. Återkommer!

Hälsning från högsommaren

 

Ute mörknar himlen, det mullrar i bakgrunden och blåser upp till oväder. Ända sedan vi kom hem från London för en vecka sedan har det varit tryckande kvavt, så en urladdning är mer än välkommen! Resan var rolig och vi hann förvånansvärt mycket  - det insåg jag inte riktigt då, men nog nu när jag kollar igenom bilderna från resan. Det blev rätt så turistigt med flera stora och väldigt typiska attraktioner, men jag är väldigt nöjd med hur vi valde. En annan gång skulle det vara roligt att bara strosa runt i olika stadsdelar, men i sällskap med en teen och en tween får man anpassa sig enligt deras önskemål - och som tur är gillar vi i stort sett samma sorts aktiviteter, så det blev bra för alla. Men för att hinna med allt som verkade roligt hade vi nog behövt en månad, tre och en halv dag räckte inte långt! Det lär blir några inlägg från resan framöver...

Sedan vi kom hem har vi mest hängt här hemma och tagit det lugnt, inte minst för att jag testade positivt för covid häromdagen, tätt följd av Matias som testade positivt idag. Om det är en souvenir från London eller inhemsk vara lär vi inte få reda på, men det kom på sätt och vis helt lägligt. Vi är lediga och hade inga stora planer just nu som vi måste ställa in - och som en kollega skrev, vad bra att jag uppdaterar med lite antikroppar inför hösten när det säkert kommer nya vågar! Vi är båda två i rätt bra skick, som en rejäl sommarförkylning men inte mer än så. Är väldigt tacksam över att vi har fått våra tre doser och klarar oss så här. Och tänk att vi klarat oss så här länge utan att alls ha det i huset! 

Josef är också lite förkyld, men testade negativt åtminstone idag, så vi får se... önskar i ärlighetens namn att han också skulle testa positivt så vi får köra covidracet för så många som möjligt i familjen samtidigt nu! Både Arvid och Edvin var förkylda på resan, men eftersom det visade sig redan på väg dit och var lätt och lindrigt för dem båda reflekterade jag inte desto mer över det. Arvid tog dessutom två negativa test när vi kommit hem eftersom han skulle iväg på läger nästan genast. Men så här i efterskott undrar jag ju lite vad det hade visat om de testats när de var som mest förkylda... Well, det lär vi inte få reda på och det spelar väl ingen större roll heller. Är i alla fall glad över att Arvid redan var iväg på behörigt avstånd på läger när jag började få symptom så han inte missade sin efterlängtade vecka på Humle!

Dan före dan

 

Dan före dan är den dagen jag gillar minst på alla resor. Oavsett när jag börjar håller jag alltid på för länge med att packa och greja - och det är inget jag blir snäll, glad och harmonisk av tyvärr. Att jag är på väg ut ur min bekvämlighetszon den här gången gör inte saken bättre, och att jag idag fick reda på att den största spårvägsstrejken på 30 år i England infaller imorgon, alltså den dag vi anländer, hjälper inte heller särdeles mycket...

Tåget från Stansted in till London går, men bara med hälften av turerna, så jag förväntar mig kaos. Under dagen går en del tunnelbaneturer, men på kvällen inga alls. Tala om tajming! Lokalbussar går, men jag antar att de är mer än fullpackade... Puh. Så nä, just nu skulle jag hellre sitta hemma i trädgården och lyssna på fågelsången. Men när vi väl är där blir det nog bra - och som tur är verkar vi ha en jättesnäll airbnb-värd som har hjälpt mig att hitta all info som jag behöver för att ta mig fram trots allt imorgon. 

Strejken fortsätter alltså på torsdag och lördag, men då gäller det inte tunnelbanan om jag förstått det rätt. Kan dock bli lite spännande att ta sig tillbaka till flygplatsen på lördag förmiddag... Håll tummarna för oss! Nu kör vi!

(Bild från 2015!)

Nya äventyr!

Det känns nästan lite dumt att klämma in det här mellan mina inlägg om en annan resa, men... det är dags för ett sommaräventyr!

Redan vintern 2020 började vi spinna på planer för en Englandsresa till sommaren - men som vi alla vet kändes det äventyrligt att ens resa till Vasa sommaren 2020... Så planerna lades på is och plockades inte fram på länge. Inte förrän en dag i slutet av maj när jag samtidigt både spontant och allt annat än spontant slog till - och nu blir det en resa till London med Arvid och Edvin! 

Jag har så länge velat resa med mina storbarn nånstans och fick en spark i baken av Erasmusresorna som kommit igång igen. Jag tycker hemskt mycket om att resa med mina elever, men jag vill ju ta med mina egna ungar ut i världen också! Planerna från 2020 har justerats eftersom det blir bara halva familjen och "bara" London, men några av idéerna vi bollade med redan då verkar bli av! Till exempel lyckades vi få biljetter till Warner Bros studios Harry Potter tour, fast vi var sent ute. Det blir på Arvids 15-årsdag, som han alltså firar i London! Vi har också köpt biljetter till The Lion King, men resten är öppet. London Eye lockar, men vi vill inte boka upp oss för mycket - vi vill verkligen njuta och strosa och bara vara också! Vi har ungefär tre och en halv dag på oss, så det är inte oändligt med tid, men jag tror det blir riktigt bra.

Matias och Josef kommer att skjutsa oss till flyget i Tammerfors och sen blir det en minisemester med hotellövernattning i Tammerfors för dem. Lite upprörd var Josef först över att han inte skulle få flyga, men rätt snabbt blev han taggad för Tammerfors och har faktiskt inte alls verkat missnöjd med fördelningen.

Barnen har ju faktiskt varit till London förut! Och om jag känner att jag går lite utanför min comfort zone den här gången genom att resa till mångmiljonstad utan någon annan vuxen i sällskapet är jag fortfarande imponerad av vår resa till England 2015... Vi reste med tre barn i åldern 0-7 år och hann med London, Isle of Wight, London igen, vänner i Huntingdon och ett besök i Cambridge på tio dagar. Inga hyrbilar i sikte, utan vi kånkade hela vårt ekipage på tåg, på bussar, i tunnelbana och till och med till fots med allt bagage en hel eftermiddag samtidigt som vi turistade i London. Ja, man har det som man ställer det för sig ibland! Haha! (Men vi hade det alltså väldigt bra, nästan hela tiden... Se bara hur små och gulliga ungarna var!)