Hejsan, läget

Skolstarten kom och svepte in över oss med full kraft! De första veckorna har gått jättebra och jag tror att vi alla fem har stortrivts där vi är på dagarna. Men ändå... puh, är det det här som kallas vardag? Samtidigt som jag förstår de som gillar rutiner så skulle jag inte ha något emot... tja, lite mindre rutiner! För med tre barn i tre olika skolstadier med ett antal hobbyer finns det inte jättemycket tid att tassa runt och göra det som faller en in. Jag råkar älska att tassa runt och göra det som faller mig in - men vem gör nu inte det..? Tack och lov har jag mjukstartat med en riktigt soft period (lediga fredagar!!), så när alla rutiner väl har klickat på plats blir det nog en jättebra höst det här. 

Idag är det villaavslutning och jag sitter här och skriver medan jag då och då hör dova smällare av fyrverkerier på avstånd. Själva har vi stannat hemma i soffan, sett Pippi på de sju haven och dukat fram lite extra chips och godis. I flera år har vi ju firat villaavslutning på samma villa som vi tältade utanför tidigare i somras, men i år är ju det mesta annorlunda och så även villaavslutningen. Det brukar vara släktingar som kommer och går i en mysig salig röra, men det passar ju sig inte detta nådens år 2020. Dessutom har jag haft förkylningskänningar idag, och även om jag är säker på att det är en klassisk skolstartsförkylning så... År 2020 stannar man hemma med förkylning, punkt. Men vi hoppas på att få till ett villabesök i mindre skala nån gång ännu före vintern kommer emot! 

Mycket är ju ovisst och för varje aktivitet barnen börjar på, för varje datum jag skriver in i min kalender och för varje planering jag gör i skolan finns alltid det där andra alternativet - att det inte blir av, eller att det blir något helt annat. Idag fick vi veta att Norrvallacuppen som Edvins fotbollslag skulle delta i om två veckor är inställd och det blir säkert inte det sista vi får stryka i kalendern. Det övar vår ödmjukhet om inte annat! 

Erasmusbesöket i vår skola som ställdes in med kort varsel i mars fick nya datum i september, men - överraskning, överraskning - det blir ingen träff då heller. Vi hade avvaktat in i det sista, men ungefär vid skolstart var det klart att det var helt uteslutet. Det var i stort sett rött ljus från exakt alla instanser som skulle ha behövt säga ja, och jag kan inte påstå att jag är upprörd för det, tyvärr. Det var ju det enda logiska. Den här gången satte vi inget preliminärt nytt datum utan hoppas bara försiktigt att det blir möjligt att fortsätta och slutföra projektet någon gång, på något sätt. Jag återkommer till Erasmus i ett eget inlägg, tror jag! 

Igår hade jag och några Erasmuskollegor ett messengersnack och som vanligt tyckte jag det var superintressant att höra om läget i de andra länderna och skolorna. Terminsstarten närmar sig för dem allihopa, på lite olika sätt. Irlands skolor öppnar på måndag, men med stränga rutiner, till exempel munskydd för lärarna. Samma sak i Turkiet, men deras skolor börjar med distansundervisning i tre veckor för att sedan öppna skoldörrarna. I Ungern är läget i skolorna ganska vanligt, alltså som hos oss ungefär. En intressant detalj är att Ungern enligt ungerska media och myndigheter är mitt uppe i den andra vågen nu, men samtidigt är det ett av bara tre (!) europeiska länder som just nu är på Finlands gröna lista.... 

På Prisma igår noterade jag en ny automat invid tuggummi- och studsbollsautomaterna. Munskyddsautomat! Försök bara tänk er den kompletta förvirringen om en sådan maskin hade stått där för ett år sedan... Jag skulle verkligen ha trott att någon hade blivit galen. Men nu måste jag medge att jag klickat hem ett fempack med tygmasker för att vara beredd om (när?) det kommer påbud om mask i skolbussarna, skolorna eller annars. Jag beställde, tvättade och satte undan i en låda i hopp om att de aldrig kommer att behöva användas, men gissar att det är oundvikligt att de behövs i en eller annan situation framöver.

Munskydd hit och munskydd dit. Måste bara avsluta med något roligare - typ alla blåbär i skogen. Vilket blåbärsår! Så stora och fina. Kan ju inte ens gå på en promenad längre, det slutar alltid med att jag smyger fram den medhavda påsen ur fickan och sätter mig i nån tuva och plockar. Ännu är de förvånansvärt plockbara. Känner mig nästan stressad av tanken på alla blåbär som ingen kommer att hinna plocka... det är inte ens så att de skulle behöva plockas till min frys, bara någon skulle ta vara på dem! Hehe. Lite vildhallon hittade jag också idag, det trodde jag inte skulle finnas längre. Min kompis Karin tipsade mig om ett superbt hallonställe i skogen mellan oss - det verkar vara väldigt välbesökt, men ändå har det alltid funnits att plocka. Generösa hallonsnår minsann! 

Vår sista rabarber skördades också och blev till saft, så min samlargrottmänniska är hyfsat nöjd. Om bara någon skulle känna för att få in alla vinbär som måste plockas typ igår... Vad är det med det här året alltså, jag känner ett sånt behov av att samla inför vintern att vi till och med beställt en ny frys..? Kanske var det vårens hamstringsyra som väckt nån slags prepper i mig. Om apokalypsen kommer så har jag i alla fall blåbär och rabarbersaft, liksom. Men det är inte bara jag i så fall, med tanke på hur svårt det var att få tag på en frysbox som inte var slutsåld... Haha. Nu känner jag att det börjar bli dags att sätta punkt innan jag riktigt börjar svamla. Tekopp och netflix, over and out!

Trädgårdssvep i augusti

Jag har gått ett par veckor och tänkt att jag borde göra ett nytt trädgårdssvep, mest för att själv komma ihåg hur det ser ut i trädgården så här på sensommaren 2020. Nu fick jag äntligen ändan ur vagnen - och insåg att jag nog borde ha gjort det när jag först tänkte göra det... Det finns gott om utblommade pelargoner, liljor och rosor att dokumentera, men det låter jag nog bli. Ni får tänka er! 

Istället börjar vi med det vackraste vi har i trädgården just nu - höstflox i tre olika färger! Köpte plantorna ifjol och planterade dem i ena änden av grönsakslandet mest för att jag inte hade något bättre ställe. Förra sommaren ägnade jag dem inte många blickar utan tyckte att det var ganska fjuttiga, trista blommor jag hade skaffat. Men i år har de verkligen tagit sig - nu blir jag glad varje gång jag ser på dem! Ska bli roligt att se vad som händer med dem efter ännu ett år. 

I vårt grönsaksland grönskar det också, även om det är mest blast. Både morötterna och rovorna ser stora och ståtliga ut vid en första anblick, men kollar man under jord är det inte mycket att hänga i julgranen - eller stoppa i salladen. Salladsbladen har åtminstone trivts! Enligt pappa, min go to-guy när det gäller odling, kan det bero på att det är för mycket kväve i den nya jorden (vi bytte ut all jord i grönsakslandet i början av sommaren), så nästa sommar ska vi skippa gödslingen innan vi sår. Hehe, det där skrev jag ner enbart för att jag själv ska komma ihåg det ända tills nästa vår...  

(Allt ogräs och alla otrimmade kanter bjuder jag på - varsågoda, nu borde ingen känna sig stressad av mitt trädgårdssvep!)

Jaja, vi fortsätter till den nya rabatten som nog fanns med i mitt förra trädgårdssvep också - men då var det kanske bara den vackra, vita pionen som blommade? Nu blommar allt annat. Började nästan skratta när prästkragarna slog ut, för jag hade förväntat mig vanliga, bondiga prästkragar och kände mig nästan lite dum för att ha köpt prästkragsplantor som ju finns i överflöd både här och där - men de visade sig vara en stor och maffig prästkrage deluxe! Så nu är jag nöjd med mitt köp igen. Rudbeckiorna gillar jag också, de är lite knasiga och rätt så roliga för att vara blommor. En gul daglilja har blommat då och då, även nu, men den vita jag skaffade samtidigt har inte velat blomma alls i år. Kanske nästa år? Blir intressant att se hur stort allt blir sen - än så länge är rabatten alldeles lagom stor, men när plantorna (förhoppningsvis) buskar till sig lite får jag kanske börja flytta bort en del till andra ställen. 

Det har hänt betydligt mer i trädgården i år än någonsin tidigare. Det beror säkert delvis på att vi helt enkelt varit hemma mer än vi brukar och haft tid att tassa runt och fundera på blomrabatter och buskar, men samtidigt tror jag också det beror på att det är vår andra sommar här. Förra sommaren vågade jag inte riktigt göra så mycket, för jag kände att jag behövde avvakta och observera allt som kom upp eftersom jag inte visste om det var ogräs eller något som skulle bli jättefint senare - men nu har vi observerat ett år och blivit tillräckligt självsäkra för att börja gräva och styra upp saker. Jag ser redan fram emot nästa sommar när vi får fortsätta! 

Vi har skaffat en del nytt som jag ville ha redan när vi bodde i vårt förra hus, men som aldrig blev av eftersom vi hade så begränsat med trädgård. Nu har vi plats i överflöd och det är bara hitta på vad vi vill göra av den. Vi har skaffat några hallonbuskar (varav vissa mår fint och andra verkar ha dött bort), havtorn (mår fint) och blåbärstry (mår fint). Syrener har vi också tagit från mamma och pappas trädgård och stoppat ner på några olika ställen. Kommer på nu också att vi har en annan ny rabatt som vi hastigt och lustigt fixade efter att vi hade fått storklockor och praktlysing från svärfars trädgård - där de höll på att ta över jordgubblandet och andra ställen där de inte behövde vara. Blev ingen bild eftersom de blommat ut och inte är så mycket att visa upp nu, men är riktigt nöjd med det miniprojektet också.

Bilden ovanför är en av blåbärstrybuskarna som verkar må bra och skjuta nya skott. Hoppas det är en bra grej. Urtjusiga färger har den i alla fall! 

En prydnadsapel har vi också köpt, borde vara en rosa sort som liknar de maffiga två prydnadsaplarna vi hade i vår förra trädgård. Stor och maffig är den inte ännu, men tids nog så... Ser väldigt mycket fram emot att se den blomma nästa vår!

Två buskar med röda vinbär har vi och de bågnar av alla bär just nu. Efter fotandet tog jag mig faktiskt i kragen och erbjöd Arvid och Edvin riklig belöning i form av 10 cent/plockad deciliter för att få lite sällskap och så plockade vi. Tills de absolut måste iväg till sina kompisar, tyvärr tyvärr. Hehe. Nån euro var hann de i alla fall tjäna ihop! 

I det sammanhanget bör jag kanske nämna det sorgligaste hörnet i vår trädgård också... nämligen våra svartvinbärsbuskar... Den observante iakttagaren kan se att vi har åtta präktiga buskar på bilden nedanför, men tyvärr är de inväxta i en rätt så präktig djungel av ogräs som har stått på vår att göra-lista hela sommaren... tyvärr har det inte varit den enda punkten, så dit har vi inte hunnit! Nu är det nog bara att plocka så gott vi kan och röja sen. Tyvärr står buskarna så tätt att det skulle vara en utmaning att plocka även utan ogräset... hm. Där har vi ett framtida projekt. För svarta vinbär gillar jag ju, så nåt bra måste vi hitta på!

Över till något mer välordnat som avslutning. De höga lådorna tror jag har synts på bloggen när jag målade dem en skön, ledig dag tidigare i sommar. Efter målandet tog jag bort de borttorkade smultronplantorna som fanns i dem och planterade några hemlösa jordgubbsplantor istället. Snyggt! De har inte gett så många jordgubbar, men det har väl i och för sig inga jordgubbsland gjort i år? Inte vårt i alla fall. Vi hann börja njuta lite när de första jordgubbarna kom, men tänkte att det var en försmak av den riktiga skörden... tills vi insåg att det nog inte skulle bli mer. Vi frös inte in en enda jordgubbe ur eget land i år, så det är tur att jag köpte en låda vid Prisma - trots att jag muttrade surt om hur dåliga gubbar jag hade betalat för när jag kom hem och började kolla igenom lådan... med facit på hand blev den lådan hela vårt vinterförråd, så jag tar tillbaka det sura muttrandet. 

Den låga lådan hittade vi bakom orangeriet och målade upp för att ha som kryddlåda. Full av dill är den, och lite röd basilika som jag köpte billigt när de slumpade bort kryddväxter i juli. Jag tycker det blev fint att ha odling i två olika nivåer där! Vår riktiga kryddlåda bredvid kvisten frodas också så jag blir alldeles glad, men jag undrar om vi kanske borde börja skörda? Eller rättare sagt, jag vet att vi borde skörda, men blir så glad av grönskan bredvid ytterdörren att jag drar mig för det. Snart snart. 

Det var det. Har verkligen njutit av vår lediga hemmasommar och även om jag inte skulle gå så långt som till att kalla mig trädgårdsmänniska ännu så har mina fingrar definitivt blivit lite grönare än de var innan. Tack för det, sommaren 2020!

Mera skolstart

Fredag kväll! Det är mycket skumt, för det känns precis som en välförtjänt, trött fredagskväll efter en hel jobbvecka - trots att jag bara jobbat några timmar igår och några timmar till idag. Och då har jag officiellt inte ens börjat ännu! Får se hur det känns om en vecka... heh. 

Men! Om vi bara går på hårstatus är jag redo för skolstart nu! Efter några timmar i en magiskt duktig frissas händer kom jag ut sjukt nöjd och lite imponerad av hur bra det kan kännas med fint hår.  Efter en lite mer bohemisk sommar tyckte jag det var dags att shape up lite nu när jag faktiskt kommer att se folk (eller framför allt ses av folk) var och varannan dag. Det blev mörkare än jag haft på länge - lite mer likt min naturliga färg, men snyggare. Så här välfönat kommer det dock aldrig mer att vara, så titta noga! Så här inför 40-årskrisen är jag rätt glad för att vara kvinna, så medelåldern åtminstone inte behöver betyda farväl till håret... dubbelhaka, rynkor och hängande ögonlock, hej hej - men håret blir åtminstone bara fluffigare och lockigare vartefter jag blir äldre.

Hösten då? Jo, det känns riktigt, riktigt roligt att få förbereda för att ta emot elever nästa vecka! Eftersom vi knappt hann återvända till skolan innan vi slutade i våras känns de vanliga skolvardagarna som något väldigt avlägset och väldigt välkommet. Vanliga dagar blir det säkert inte nu heller, men vi får försöka få det att fungera så bra som möjligt. Men visst har det där eländesviruset legat som ett oroande, mörkt moln över de senaste veckorna när jag tänkt på höstterminen. Det är ju så mycket vi inte vet ännu - och det ser ju oroväckande mycket ut som att en andra våg är på kommande efter den här underbara sommaren som på sätt och vis varit en paus både från alla möjliga åtaganden och från corona-oro. Hur blir det om vi börjar få fler fall här i trakten? Hur ska man få tonåringar att hålla avstånd? Tänk om det blir nödvändigt att jobba i ansiktsmask? Hur i hela friden ska undervisningen rulla på om alla lärare ska stanna hemma vid minsta tecken på förkylning (eller med barn med minsta tecken på förkylning)? Tänk om vi hamnar i samma situation som i våras - men i novembermörker istället för vacker vårsol? 

Puh. Inget av det här ligger i mina händer och glad är jag för det. Allt jag kan göra är att hålla avstånd, tjata om handtvätt och kanske beställa ett par tygmasker för att vara redo ifall att om när. Det blir som det blir, men att få elever till skolan på tisdag ser jag åtminstone fram emot!

Skolstart 2020

Läsåret 2020-2021, nu kör vi! Frågetecken och ovisshet inför hösten kändes långt borta, den här vackra augustimorgonen när jag skickade iväg barnen till sina nya skolår. Det är nya saker på gång för dem alla, men de är peppade och förväntansfulla - och jag är glad och tacksam för att skolorna står öppna och att vi får inleda det nya läsåret på plats i riktiga klassrum. 

Josef börjar förskolan och är mer än redo. Igår fick vi hälsa på i förskolan - istället för besöket som inte blev av i våras - och han hade inte alls bråttom med att gå hem efter den korta stunden, utan såg fram emot att få börja på riktigt idag. Det kändes inte mindre stort för att vi kunde cykla tillsammans dit - hittills har han varit ganska ostadig på cykel, men i sommar har han lärt sig på riktigt, så pass att det känns vettigt att cykla ute i trafiken tillsammans med honom. Nu får jag nog verkligen släppa tanken på att jag är småbarnsmamma, för de dagarna är förbi!

Edvin är den med minst förändringar, men byter ändå klassföreståndare efter att ha haft samma trygga lärare sina tre första läsår i skolan. Arvid byter istället riktigt ordentligt nu när han börjar sjuan. Vi har kollat hans läsordning, funderat på lärare, busslinjen, klassrum och rutiner. Vi fick hälsa på i liten skala i juni - de blivande sjuorna fick bara ha en förälder med sig och vi träffade bara den egna klassen, men ändå. Åtminstone jag är väldigt taggad (har ju både gått i och jobbat i den skolan själv) och jag tror faktiskt att han själv är det också!

Själv har jag lite sommarlov kvar, så efter att ha lämnat av Josef cyklade jag hem igen, satte igång diskmaskinen och tvättmaskinen, skrev det här blogginlägget... och nu börjar det inte finnas så många ursäkter kvar. Jag har flera timmar alldeles ensam (lyckan!!!) och även om det finns tusen saker som känns mer pockande är det dags nu - läsårsplanering, hej! Till all lycka fick jag ett ryck och satt och jobbade några regniga dagar i juli, så alldeles borta är jag inte. Har en massa halvskrivna blogginlägg om sommaren, så de kommer säkert att droppa in så småningom, men inte förrän jag har en och annan planering klar...