Ut å fäälas

Hur skönt vi än tycker det är att tassa på här hemma så började vi känna att det nog var dags för en utflykt. Ibland behöver även vi rastas! Matias, som grottat ner sig i byggnadsvård ända sedan vi flyttade hit, ville gärna till Stundars och vi andra var inte omöjliga. Vädret såg inte så stabilt ut, men eftersom väderleksrapporterna på sistone hoppat än hit, än dit tänkte vi chansa ändå. 

Men först skulle vi söndagsluncha! Om vi räknar bort ett par tillfällen när vi hämtat mat och ätit utomhus (och en sunkig hamburgermåltid på en sunkig servicestation i samband med en fotbollsmatch) var det här faktiskt första gången sedan i vintras vi åt ute hela familjen, så det kändes nästan lite högtidligt! Friends and burgers blev det, alltid ett säkert kort. Restaurangen i Vasa hade vi aldrig testat, men den får helt klart godkänt - lugnt och mysigt, åtminstone tidigt en söndag! Resten av centrum var också minst sagt stillsamt... Jag antar att det är coronavåren som fortfarande påverkar öppethållningstiderna? Inte mig emot, jag som är övertygad om att ett söndagsstängt samhälle är liiite sundare för människans mentala välmående än ett söndagsöppet.

Tur då att vi inte var i Vasa för att shoppa! Väderleksrapporten hade inte ändrat mycket, men just då var det uppehåll och till och med lite soligt, så vi kände oss optimistiska, hoppade i bilen och körde mot Stundars. Vi hann inte långt innan molnen tornade upp sig och regnet började vräka ner... Vi tänkte om, vände om och körde till Gamla Vasa istället. Kändes inte det minsta rimligt med friluftsmuseum i det vädret. Men se på bilden med molnen ändå, kisa bara tillräckligt så är det helt klart att vi egentligen var på roadtrip i betydligt bergigare trakter än motorvägen strax söder om Vasa..? Det där är nog så nära berg vi kommer i år, så det är bara att ta vad man får!

Istället körde vi till Gamla Vasa för att gå på museum. Ingen av oss hade varit där förr, men vi brukar gilla museer, inträdet är fritt och huset har ett regntätt tak, så varför inte? Det är inte ett museum som imponerar sockorna av sina besökare med flashiga utställningar och dignande montrar, men det är ett stadigt och vackert gammalt hus med en hel del vackra ting från Vasas historia. Inte alls illa som regnvädersunderhållning! 

En sak jag börjat uppskatta allt mer - av flera orsaker - är ju också att det var så behagligt halvtomt. Vi var inte de enda besökarna, men jag tror inte ens att vi råkade vara i samma rum som de två andra besökarna en enda gång... Efter de senaste månaderna känns det alltid bra med aktiviteter där man inte behöver trängas, men det är också mycket roligare att gå på museum med barnen om de får lite mer frihet. Självklart har vi drillat dem stenhårt när det gäller att inte röra föremål, men att få fjanta sig lite och prata i normal samtalston om det man ser bäddar nog för den bästa sortens museiupplevelse. 

Betydligt otrevligare var Comboloppiset ute vid flygfältet... eftersom vi råkade köra förbi på vår omväg mot Gamla Vasa stannade vi till och jag gick in på en snabb fyndrunda. Usch, vilken trängsel! Jag sicksackade mig fram så snabbt jag kunde och försökte undvika de mest igenproppade gångarna, men kom ända ut igen med en klibbig känsla av att jag borde gå i karantän i två veckor efter den turen... Väldigt oväntat i jämförelse med de nästan öde loppisarna här i stan! Jag har aldrig direkt tyckt om stora folksamlingar och trängsel, men efter den här våren och sommaren har nog mitt finländska behov av utrymme fått blomma ut fritt... Puh. Med den känslan kan vi inte avsluta. Istället: Ett plock bland de vackra tingen i dagens museum. Kan vi komma överens om att det där är en magnifik kakelugn?

Och till sist - lunch och museum i all ära, men dagens bästa var ändå avslutningen hos i Kvevlax. Hurra för att träffa gamla, goda vänner igen för första gången på länge!

Första bildregnet från Galway

First things first: 

Till det här inlägget bör du nog leta upp Ed Sheeran's Galway girl och ha som soundtrack! 

"bohemian cool and traditional culture on the edge of the Wild Atlantic Way"

eller

"one of Ireland's most enjoyable destinations"

Så kan man beskriva Galway. Dagsutflykten till Galway var en av programpunkterna som fick mig att fnissa av förtjusning när jag läste dagordningen för vårt möte på Irland någon vecka före resan. Jag har ju hört om Galway, men hade inte förväntat mig att få tillfälle att åka dit. Är glad att det blev så!

Vi började på Galway City Museum med en guidad tur. I ärlighetens namn blev det kanske lite väl många guidade museer/guidade turer den dagen eftersom vi inlett med Turlough house och sedan fortsatte med en guidad walking tour i Galway... men helt ok, jag gillar ju sånt. Det som jag främst tog med mig från museet var faktiskt det guiden berättade när vi stod i ett fönster med utsikt över stadsdelen Claddagh, som ursprungligen var en fiskeby strax utanför stadsmurarna, på andra sidan River Corrib. Claddagh fungerade länge som ett helt avskilt samhälle med täta sociala nätverk, en irisktalande befolkning och egna, utpräglade traditioner - de hade till och med en egen kung under 1800-talet, när Irland ju egentligen var under brittiskt styre. Nuförtiden har Claddagh blivit en del av Galway. (Intressant läsning här.)

Sedan in mot stan! Med mer tid (och somrigare väder kanske) tror jag Galway skulle vara en stad man kunde gå runt och bara titta hur länge som helst. Det finns mysiga detaljer överallt - till exempel som Lynch's Castle här nedanför - Galways enda sekulära byggnad från medeltiden, som vanvördigt nog bebos av en Costa Coffee nuförtiden...

Gågatan, Shop street, var vindlande, trång och i våra ögon packad med folk och gatumusikanter till och med en grå torsdagseftermiddag i november. Jag tror faktiskt det kan vara en bra idé att undvika centrum av Galway i juli och augusti - jag kan bara tänka mig hur hysterisk trängseln kan bli då... Så grå novembertorsdag kanske är att rekommendera trots allt!

Vi delade på oss och sökte upp lunch - det var verkligen ingen brist på matställen där! Jag och min kollega Juuso följde i hälarna på ungerska Édit och Peter, som hade siktet inställt på att hitta irländsk chowder, alltså soppa med fisk och skaldjur. Bra val! Vi åt och gillade väldigt många "soup of the day" under veckan på Irland, men den här var något av det godaste på hela resan - krämig, mustig och rykande varm. 

Sedan var det dags att möta upp nästa guide för en walking tour med start vid universitetet. Vädret hade hunnit bli ganska ruggigt vid det här laget, men jag tyckte ändå det verkade vara ett mysigt universitetsområde. Intressant guide dessutom, bra berättare! 

Hehe, så jag i en grupp... sackar efter för att jag ska titta lite här och titta lite där och fota lite... och stanna för att ta en selfie. Något tillkämpat leende, vilket nog beror på att gruppen hade hunnit en bra bit längre fram och jag tyckte det skulle vara en aning jobbigt att tappa bort dem... så på med ett leende, snabb selfie och sedan jogga ikapp! Hah!

Känns lite som att jag har på mig min irländska stickamössa på varenda bild från den där resan? Har iofs fortsatt att använda den här hemma hela vintern, så känner mig riktigt vilse nu när jag råkade glömma den i Esse efter ett 40-årskalas i lördags... Vilken tur att jag också köpte ett stickat pannband som jag får ty mig till istället!

Vi vek också in i en riktigt vacker kyrka, Galway Cathedral som faktiskt färdigställdes först på 60-talet. Tidigare fanns det ett fängelse på platsen - en rätt fin symbolik, kan jag tycka.

Sedan gick vi tillbaka in mot centrum och därmed passar det att avsluta det här första inlägget från Galway. Nu är det nämligen dags att köra iväg till veckans pilatespass, som för tillfället är den enda träningsform jag utövar regelbundet och därför inte bör missas...

Vi återkommer till "City of Tribes"!

By

 

Ibland är vi verkligen snabba som sniglar. I flera veckor (månader kanske?) har vi tänkt att vi absolut ska se till att ta med barnen och gå på by-utställningen i Tobaksmagasinet. Det är en superbarnvänlig utställning med konst och installationer av barnboksillustratörer - och idag blev det äntligen av. Orsaken till att vi äntligen fick ändan ur vagnen var att vi råkade läsa på tidningen att utställningen är öppen t.o.m. idag... när vi var klara och gick var det ungefär noll minuter kvar till stängning, så vi kan bokstavligen säga att vi såg utställningen i sista minuten!

Tur att vi kom oss iväg! Det var verkligen en väldigt mysig och rolig utställning som vi gillade allihopa. Edvin hade varit hit med förskolan i januari, men tyckte att det var ännu roligare den här gången. Arvid skulle egentligen också ha varit med skolan, men missade det typiskt nog eftersom han fick en dag ledigt i samband med vår trettondagsresa till Norrfjärden.

Som en extra bonus insåg vi att en annan utställning nyligen har öppnat i grannrummet, Staden berättar. Jag vågar påstå att den också är helt klart sevärd för alla som är ens lite intresserade av Jakobstad, lokalhistoria och kanske lite finländsk historia överlag, så här Suomi100 till ära. En salig blandning av ryska skyltar, glasshistoria och föreningsliv!

Mera Stockholm

Efter söndagspromenaden delade vi på oss och jag vek in till ett museum jag knappt vetat om - Hallwylska palatset som ligger precis intill Dramaten. Wow! Tror det är en ny favorit. Det är inte så mycket för föremålen och utställningarna jag vill återvända, utan för de fantasieggande miljöerna. Palatset byggdes som privat hem i slutet av 1800-talet, då toppmodernt och utan ekonomiska begränsningar, men tanken var redan från början att det skulle bli ett museum på sikt.

Nu hade jag tydligen envisats med att fota utan blixt, så alla bilder är mer eller mindre suddiga, men håll med mig om att bilden ovanför mycket väl skulle kunna vara från Gryffindors sällskapsrum..? Jag var dessutom grymt imponerad av guiderna/museivakterna som verkade vara extremt kunniga, vänliga och begåvade berättare. En fascinerande plats!

Efter att ha gått en hel dag kändes det helt rätt att köpa med mig en färdigsmörgås och lite frukt från Hemköp och dinera på hotellrummet. Tillsammans med min nyköpta bok. En av resans bästa måltider, tror jag! Efteråt ville jag ändå ut igen och tog med mig kameran på en sväng.

Igen, det kändes lustigt att bara kunna kliva i skorna och gå ut en sväng - här. Annars har Sergels torg och Drottninggatan alltid varit en plats där jag - och alla andra - hela tiden är på väg någon annanstans. En plats att bara passera, flyta förbi i strömmen av människor. Jag föredrar fortfarande många andra delar av Stockholm, men det var roligt att bo här en gång!

Sedan fortsatte Stockholmsresan med det vi egentligen åkte dit för - två dagar på Skolforum i Älvsjö. Inget kan slå bokmässan i Göteborg, men det här var också en riktigt rolig mässa. Vi gick på rätt så många intressanta seminarier, botaniserade bland läroböcker och skolmaterial och lät oss inspireras. Ja, och så bunkrade jag reflexer så familjen lär klara sig i mörkret vintern ut... och kanske några kommande vintrar också. Hehe.

Hela resan var ett välkommet avbrott i vardagen - hur mycket jag än vill umgås med min familj så är det också väldigt behövligt att ibland få några dagar för att mest bara umgås med sig själv. Då blir man (jag!) också så mycket roligare att umgås med när man (jag) väl kommer hem!

Stockholm throwback

What to do när det inte riktigt lossnar några inlägg om nutiden? Nå, dra till med ett par reseinlägg förstås! Vilken tur att jag har en Stockholmsresa som är helt obloggad. Det var ett par alldeles strålande dagar - och då menar jag inte bara vädret. Även om det verkligen också var just strålande! Det var i månadsskiftet oktober-november, och det känns som om det gått en hel årstid sen dess. Det har det kanske också, för i Stockholm lyste höstlöven gula och häromdagen var det som sagt ner till -16 grader...

Resan var alltså kombinerad nytta och nöje - jag och min kollega Camilla hade fått stipendium för att resa iväg på mässan Skolforum och passade på att boka in en ledig helg före det. Bra drag, kanske det bästa på hela hösten!

Pinsamt nog inleddes vår resa med att vi... gick vilse. På väg från Centralstationen till Sergels torg. Hur? Hur!? Jag som dessutom gärna framhåller att jag har bott i Stockholm i inte mindre än tre somrar... det går tydligen ändå. Alltid bra att få orsak att ödmjuka sig lite. Till mitt försvar vill jag poängtera att flygbussen stannade i en anonym gränd nånstans bakom Centralstationen, och det fanns väldigt lite där som berättade om väderstrecken... Jaja. Sightseeing i misstag med kappsäck i släp har hänt mig förr och kommer säkerligen att hända igen. Händer det under klarblå himmel och om det tar mig förbi Tre kronor när vi ändå inte hade bråttom någonstans klagar jag inte. Och så småningom hittade vi ju fram!

Vi bodde på Scandic Klara, precis invid Hötorget. Det var ett ganska basic Scandic med ganska blygsamma små rum, men väldigt roligt att bo så centralt, det har jag aldrig gjort förr! Med det sagt är ju inte Drottninggatan och Sergels torg mina favoritdelar av Stockholm - men ändå! Kul! När vi hade lämnat in våra väskor var vi redan hungriga och passade på att gå över torget till Kungshallen. De hade inte ens öppnat när vi kom dit, så vi strosade runt på Hötorget en stund. Igen, det gjorde mig ingenting alls!

Kan förresten rekommendera att äta på Kungshallen ungefär två minuter efter elva om man nödvändigtvis ska äta där på en lördag - har aldrig varit med om en så lugn och stillsam måltid där! Efter maten delade vi på oss - jag hade råkat få bästa möjliga resesällskap, vilket kanske inte alltid är självklart när man reser med en kollega man känner halvbra från förr. Vi hade precis samma uppfattning om sällskap: det är roligt att göra saker tillsammans, men ingen av oss hade något emot ensamtid heller. Passade utmärkt då jag ju är en liten museinörd medan Camilla snarare var intresserad av en välsorterad golfaffär den här eftermiddagen.

Bilden här ovanför måste jag ta med fast jag, min amatör, lät kameran skugga min selfie... Ser ni hur glad jag är? Det ser jag i alla fall. Solen skiner och värmer, jag står ensam i Kungsan och har en halv dag att fördriva precis som jag vill innan jag "måste" passa nästa tid - som råkar vara en musikal på Göta Lejon. Underbart. Sådana luckor i tiden borde alla småbarnsföräldrar få med jämna (gärna hyfsat täta) mellanrum...

Det jag hade bestämt mig för att göra först var att titta in på Medelhavsmuseet vid Gustaf Adolfs torg. Blev alldeles till mig när jag insåg att man hade infört fritt inträde på statliga museer igen - och jag lyckades faktiskt pricka in tre stycken under resan, vilket inte är fy skam! Medelhavsmuseet valde jag mest för att jag aldrig hade varit dit förut. Även om de hade en och annan fascinerande mumie och vackra antika statyer blev det ingen ny favorit - däremot blev jag väldigt frestad av att återvända till museets café för att äta lunch nån gång! Skulle mer än gärna sitta länge i den mysiga miljön och knapra på min sallad... det såg dessutom väldigt gott ut. Synd bara att jag precis hade ätit. En annan gång!

Jag gick vidare, mest för att gå i det fantastiska vädret. Tänkte gå ut en sväng mot slottet, men råkade se att det var saker och ting på gång nere vid Medeltidsmuseet. Medeltidsmarknad! Självklart måste jag vika in dit också för att titta lite, även om jag varit till Medeltidsmuseet flera gånger förut och egentligen inte hade planerat det. Men det råkar faktiskt vara en gammal favorit, och nu dessutom med en väldigt mysig höstmarknad på gång både inne i och utanför museet. Fullträff!

I mitt liv just nu finns inget lyxigare än tid, och nu hade jag faktiskt ännu mera tid att fylla. Passade på att gå till en av mina ständiga Stockholmsfavoriter - Drottninggatans Bok & Bild. Där var jag... ehm, ganska länge. Igen, så skönt att för en gångs skulle inte behöva känna att någon väntar och att jag borde, borde, borde... Istället botaniserade jag i godan ro bland pocketböckerna och hittade dessutom ett par julklappar till barnen.

Och som om det inte var nog - sedan hade vi ju faktiskt ännu biljetter till Bullets on Broadway på Göta Lejon. (Se vad det är fråga om här!) OCH innan vi måste iväg hann jag ligga i hotellsängen och börja på med en av de nya pocketböckerna! (What?! Sånt händer aldrig!) Vi åt grekiska gyros på ett ställe i Söderhallarna, men tyckte så synd om stackaren som jobbade där - hans anställda var visst hemma med sjukt barn och han måste göra allt. Vilket inte verkade vara fysiskt möjligt ens. När han skulle hämta nåt från ett lager och gick raskt mot en dörr för att sedan rusa iväg allt han kunde i korridoren när han trodde dörren hade stängts efter honom fick vi nästan lust att städa upp lite på salladsbordet åt honom. Vi sansade oss och lät bli. Och gick på teater istället.

Bullets over Broadway! Jag hade höga förväntningar, som nästan infriades. Lite kan det ha påverkat helhetsintrycket att jag satt bakom en lång man, som i sin tur satt bakom en kvinna med mycket hög frisyr - vilket gjorde att Långa Mannen hela tiden satt och vred sig för att se förbi frisyren - och jag satt och vred mig för att se förbi Långa Mannen och Höga Frisyren... Med det sagt, det var en färgsprakande, medryckade och rolig show. Shima Niavarani var helt strålande och Johan Rheborg kunde steppa. Att historien var lite platt gör inte alltid så mycket om dansnumren är tillräckligt välkoreograferade! Slutet skulle jag ha skrivit annorlunda, men så var det ju ingen som hade frågat mig heller.

Det var det - en av höstens lyxigaste dagar! Kvalité, som mina elever skulle ha sagt.

Throwback... Saturday: Überseemuseum in Bremen!

För att nu göra något lite otippat denna höstlördag, min sista som 35-åring, tänkte jag blogga om Bremen. (Eller så är det inte det minsta otippat; det var nog mest en fråga om när!) Största delen av min sommar är ganska halvbloggad, och det stör mig - inte minst för att det visade sig att jag hade så dålig koll på den här sista dagen i Bremen att jag och Matias fick sitta en stund och pussla ihop det vi mindes för att till sist få en klar bild av vad vi gjorde och när och hur. Inte för att det spelar den minsta roll för varken mitt liv eller någon annans att jag minns hur vi gick och vad vi åt - men det stör mig. Det är så mycket av livet som bara trillar ut i marginalerna av minnet. 

Vi var alltså tre hela dagar i Bremen, och tacksamt nog är Bremen inte en stad som skulle kräva månader för att avverka alla måste se-listor. Det mesta av det bästa hade vi redan sett, och eftersom de lovat regn från förmiddagen försökte vi hitta på något roligt att göra inomhus. Det blev Überseemuseum, bra val! Det är ett museum som inte bara berättar om de olika världsdelarna, utan försöker skapa en känsla av att besökaren faktiskt ÄR där. Det lyckades ganska bra! Det är inget briljant high tech-museum, men jag tyckte om det. Gissar att Arvid och Edvin också skulle ha trivts där.

Är det någon som kan tyda skylten och vet var vi är på bilden här ovanför? Thailand? Vietnam? Det stod det faktiskt inte så noga, men jag kan tänka mig att någon som varit där-var-det-nu-är skulle bli supernostalgisk av godiset och förpackningarna. Annars tyckte jag allra mest om Afrika-avdelningen, som kändes fräschast och dessutom var allra mest informativ, med afrikanska dagstidningar, infoskyltar och videoberättelser av människor från olika samhällsklasser i Kenya (tror jag det var). Intressant! Och ännu roligare hade det varit om inte Josef prompt skulle slänga ner de afrikanska dagstidningarna genom gallret från andra våningen till bottenplan när jag ville läsa på skyltarna och lära mig saker...

Oh! Jag snackade förresten tyska med några skolkids som var på studiebesök! Okej, inte massor, men de frågade om Josef var pojke eller flicka - och när jag svarade att han är en pojke var de väldigt skeptiska eftersom han hade rosa på skorna... Haha. Minns inte om jag skrev det när jag bloggade om början av resan, men det var så roligt med tyskan. Jag har ju använt min skoltyska extremt lite i verkliga livet, och det jag har kunnat har jag till stora delar glömt, men ändå kändes det så naturligt att använda det jag kan. Lite som att det skulle räcka med några veckor i Tyskland så skulle det flyta på som bara va. (Jag vet, det där är en illusion som skulle krossas ganska omgående, men låt mig behålla den! Den känns ju så bra!)

Sen gick vi in en sväng till grannen Hauptbahnhof som jag varit in till tidigare på jakt efter en mataffär och ville visa Matias. Vacker station! Sen hämtade vi asiatisk take-away som vi åt i en park ("drakryggen") och fortsatte med att spana in lite affärer. Processen var följande när vi hittade en stor C&A med reaskyltar i fönstren: Matias stannade ute i solen med sovande Josef i vagn, jag gick in och rekognoserade, varpå jag hämtade Matias och visade honom vad han kanske var intresserad av. Han dissade en del och köpte en del, shoppingen avklarad! Galet stereotypt, jag vet.

På något sätt lyckas vi alltid hamna framför legohyllan i ett varuhus förr eller senare, var vi än är. Lite svårt att förklara eftersom den för det mesta ser ganska likadan ut från land till land, men vi dras visst dit. Matias hittade i alla fall ett par byggsatser att imponeras av och Josef började bygga - med legolådor...

Fortsättning följer!

De där dinosaurieskeletten

Hela orsaken till att vi började planera en Helsingforsutflykt för hela familjen var att jag nån gång i vintras råkade nämna att det finns dinosaurieskelett där - så om vi hade några måsten den här helgen var Naturhistoriska helt klart ett av dem! Med tanke på hur roligt jag tycker det är med museer har jag sett väldigt lite av Helsingfors stora museer - nästan ingenting alls faktiskt. Passade bra att pricka in ett av dem i alla fall!

Dinosaurieskeletten var spännande, men det fanns faktiskt mycket annat att se också. Det råkade vara gratis inträde den dagen (första fredagseftermiddagen varje månad, tips!) så det var ganska mycket folk, men inte så mycket att det skulle ha stört. Det som störde upplevelsen lite mer var att Edvin, som varit lite ur gängorna hela dagen (t.ex. sexårskrisen på väg till Domkyrkan) verkligen började sloka vid det här laget, så vi blev lite bekymrade för om han höll på att bli sjuk. När vi var klara vid museet ville han ingenting annat än att gå till lägenheten och vila (!), vilket inte brukar vara ett bra tecken - även om han gillade lägenheten väldigt mycket. Men vi gjorde just det, och när han fått vila nån timme började energin återvända...

..och det var tur, för vi ville gå ut och äta med mamma! Japp, precis när vi skulle berätta att vi spontanbokat en långhelg i Helsingfors, berättade hon att hon själv skulle dit ett par dagar. Vad är oddsen? Hon skulle ha trivts på Naturhistoriska, men just då hade hon andra planer. Men till kvällen passade vi på att bjuda henne på mat på Friends & brgrs för att fira inte bara morsdag i förskott, utan också att hon precis hade fått veta att hennes magisterspapper hade landat i postlådan där hemma. Hon har studerat biologi, geografi och pedagogik i flera år, både på heltid och vid sidan om jobbet, och nu har hon uppgraderat sin klasslärarexamen från 70-talet till en ped.mag. Grattis mamma! 

Det blev en riktigt lyckad kväll - efter maten köpte vi med oss glass upp till mammas hotellrum och beundrade den fenomenala utsikten. Bra dag, ännu bättre kväll! En och annan kris är bara att räkna med.