November har varit generös i år - generös med ljus, vackra landskap och snöknarr! Om november alltid uppförde sig så här tror jag att mina känslor gentemot den här månaden skulle vara betydligt varmare. Särskilt roligt är det att ha novembersnö den här veckan, för just nu har vi en fransk gymnasieelev boende hemma hos oss. Arvids skola har ett utbytesprogram med en skola i Nîmes, så den här veckan hälsar en fransk grupp på här i Finland, och sedan blir det svarsvisit till Frankrike i vår. Måste väl medge att jag var nervös på förhand - även om jag haft förmånen att umgås med elever i olika åldrar från olika länder rätt så regelbundet under de senaste fem åren är det något helt annat att ha en gäst hemma hos oss. Vi vill ju verkligen han ska trivas, även om vi har en del slitna hörn och tidvis ganska slitna humör också. Men ingen orsak till oro, han verkar trivas gott här och vi trivs också alldeles utmärkt med honom! Det är roligt att höra vad de hittat på under dagarna - och så roligt att Arvid vågade steget och anmälde sig.
En annan, lite oväntad effekt av att fungera som värdar den här veckan är att jag fått något av en aha-upplevelse. Jag har haft fullspäckat jobbschema och risken är stor att kvällarna i vanliga fall skulle ha blivit en ganska trist historia. Men nu har jag fått smak av hur vår familj kan vara om vi bara anstränger oss lite extra - en känsla för vardagen i ett hus där det städades grundligt förra helgen och där alla anstränger sig lite för att undvika klädhögar på golvet och diskberg i köket. En familj där man anstränger sig för att andas djupt en gång först istället för att fräsa till när ens familj går en på nerverna. En vardag där man umgås lite mer och jobbar lite mindre kvällstid (om än till priset av lite svettigare raster och lite mer ostrukturerade lektioner följande dag). Där vi försöker vara oss själva, men en lite bättre version. Hallå, det var inte dumt alls! Kanske värt att testa även vanliga veckor...
