In need of a vacation

 Denna dagen, ett liv!

1. Vi har haft besök av mäklaren som ska sälja vårt hus. Det betyder att de senaste dagarna har varit ett veritabelt arbetsläger för att kunna visa upp ett så snyggt hus som möjligt. Storbarnen har varit på barnläger och de där nästan-barnfria dagarna som jag i våras föreställde mig skulle gå ut på att ligga i en solstol och läsa, varvat med skogspromenader och god mat blev mest ett maraton i städning, röjning, målning och diverse fix. Det är kanske bara jag som är hispig, men mina nerver dallrade lite inför dagens besök! Imorgon får vi veta hur han värderar vårt hus. Mycket intressant med tanke på att vi är i färd att skaffa ett kännbart större huslån... Nu har vi i alla fall ett väldigt prydligt hem! Varför har vi inte alltid så här, kan man ju undra..?

2. Vår mellanunge hade skaffat sig ett brännsår under barnlägret (long story) och det visade han oss först igår kväll. Eftersom det var så pass stort åkte jag in med honom till jouren och fick höra att det är lugnt, men vi ska visa upp honom igen om det börjar vätska. Det hade det börjat idag, så vi fick inleda dagen med att åka in och visa upp honom igen. Med en laddning silverförband ska vi nog klara oss utan att träffa några danska läkare... för ja, IMORGON ska vi på sommarens Danmarksäventyr! Tajmingen är ganska urusel mitt i husköp och husförsäljning, men det kunde ju inte vi veta när vi bokade i våras...

3. Men det betyder att vi behöver pass. Och mitt i allt jobbkaos och all husyra i maj glömde vi bort att tre av oss behövde förnya våra pass för att få flyga... (Sen lär det vara osäkert om vi ens kommer att behöva visa passen när vi flyger inom Norden, men i teorin behöver vi pass, så att chansa känns inte så kul.) Vi var tillräckligt sent ute för att det skulle bli lite nervöst, men JA! Passen anlände idag! Men NEJ! Ett av passen hade vi inte fått någon försändelsenummer för, så även om det ligger på r-kiosken och väntar kan vi inte få det utlämnat utan numret som vi inte har fått... Så vi får inleda resan imorgon med en avslappnad liten utflykt till polisen (för att hämta numret) och r-kiosken (igen). Det kommer att lösa sig, men det kunde ju ha varit så mycket lättare... suck.

4. Packning nu då! Det är redan läggdags för barnen som sitter framför tv:n och vi kan väl lugnt säga att packningen inte är helt under kontroll. Det är på gång, men... återstår lite nattjobb.

I NEED A VACATION!

När vi köpte vårt drömhus

Det var söndag morgon och två veckor kvar i skolan. Jag hade gigantiska högar av jobb som absolut måste göras innan vitsorden skulle in några dagar senare. Det skulle nog gå. Visserligen fick jag se till att ignorera omvärlden och leva med tunnelseende några dagar framåt, men det skulle gå. Det var vad jag intalade mig när jag vaknade.

Vid frukostbordet bläddrade jag igenom tidningen och såg annonsen. Annonsen! Drömhuset som har legat som ett litet tankefrö i bakhuvudet ända sedan vi fick höra förra sommaren att ägarna höll på och renoverade ett annat hus. Nu låg det ute till försäljning och den allmänna visningen skulle vara dagen därpå. Min spontana tanke var fånigt nog INTE NU! Jag KAN INTE tänka på viktiga, avgörande saker som inte har med avgångsbetyg och vitsord att göra NU! Det här är inte RÄTTVIST! Sedan gick jag ut till Matias, gav tidningen åt honom och visade annonsen - "Du kan ju fundera på det här, men jag vill inte prata om det." (Moget, jag vet. Men jag höll på att få kortslutning.)

Sedan pratade vi. Vi tyckte lika. Eftersom vi känner ägarna ringde jag ett kanske lite osammanhängande samtal bara för att berätta att vi var seriöst intresserade. Dagen därpå gick vi på visningen som var helt galen; i ett skede lär det ha varit kö in till huset och hela gränden var full av bilar. Vi gick och kände efter. Vi blev förälskade. Vi cyklade hem och visste att vi skulle lägga ett bud, även om vi sade till varandra att vi ska sova på saken. Att det skulle bli budgivning och ett svindlande pris kändes nästan givet med tanke på att huset hade varit fullt av folk, så det kändes fortfarande inte särskilt realistiskt att det skulle bli vårt.

Följande dag ringde vi mäklaren och bjöd det begärda priset. Vi fick veta att vi säkert skulle höra något under veckans lopp. På jobbet försökte jag fokusera precis så stenhårt som jag hade planerat, men det gick väl sådär - de här dagarna var jag spänd som en fjäder och hela tiden gråtfärdig av blandade känslor som hotade att rinna över. ( I slutet av den veckan var jag ett vrak och det är kanske först nu, efter en vecka sommarlov, som jag börjar känna mig normal igen...) Vi behövde inte vänta mer än en dag - sedan fick vi besked att vårt bud hade godkänts! [...!!!] De kunde ha väntat på fler bud, men valde att låta det gå till oss redan två dagar efter visningen. Det kändes stort. Det gör det fortfarande!

Jag kunde skriva i flera timmar om det här: om huset vi föll för, om huset vi kommer att lämna, om alla pusselbitar som fallit på plats, om allt vi hoppas på och ser fram emot - men jag återkommer. Helt säkert. Till sist bara några svar på frågor som folk brukar ställa när de hör om vårt infall:

- Nej, vi flyttar inte ännu, utan till hösten.
- Nej, det är inte ett nybyggt hus i gammal stil som det stod i annonsen. Det är i själva verket från 1840 och flyttades till Sandsund i början av 1990-talet!
- Ja, barnen fortsätter att gå i samma skola; vi flyttar nämligen inte längre än en kilometer bort... De får alltså en kilometer till skolan istället för 200 meter! Äntligen lite vardagsmotion. ;)
- Ja, lite sorgligt känns det att flytta ifrån huset där vi bott i fem år och renoverat en hel del. Men det kändes hela tiden som att vi kanske inte skulle stanna här.
- Ja, vi ska lägga ut vårt nuvarande hus till försäljning inom kort. Vi fixar och donar och håller tummarna!

(Det här är två av många bilder från visningen, men eftersom det är någon annans hem ännu i några månader till låter jag bli att visa fler här just nu.)

Castell de Bellver, Palma

Sportlov på Mallorca, dag 5

Efter att ha blivit bortskämda med fantastiskt försommarväder i flera veckor känns det nästan lite chockerande nu när det blivit kallt och blåsigt här. Hu! Jag tror det passar bra med en utflykt till Mallorca. Vi tar en kort en!  

Det är något med slott och borgar som lockar, precis som med utsikter. Så när jag läste om att det finns en 1300-talsborg med utsikt över Palma tyckte jag det var ganska givet att den skulle ses. Castell de Bellver är inget krävande utflyktsmål; det tar inte länge att se det mesta och för oss blev det dessutom gratis. (Fritt inträde både för barn och för lärare... woop, woop! Men kostar inte många euro annars heller.)

 Fact, fun or not: Borgen är rund, vilket tydligen ska vara unikt bland spanska borgar.

Utsikten kan man inte klaga på, den var precis så bra som den beskrivits! Tyvärr var vädret ganska ruggigt och ostadigt och det var inte så skönt som man kunde ha hoppats att stå och spana ut över Palma. Dessutom började familjeharmonin krackelera lite ungefär här. Det är väl tur att man inte minns allt man varit oenig om, men mest av allt var vi i otakt. Vissa var klara, andra var inte. Vissa var på väg ut till bilen redan när andra hade tänkt se museet på första våningen. Sånt händer i de bästa av semesterfamiljer.

Men mellanmål löser visst allt, så vi satte oss på en mur ute vid parkeringen och åt en omgång smörgåsar medan vi laddade om och blev sams igen. Sedan tog vi ny sats och bestämde oss för att köra in till Palma en sväng. Det återkommer vi till i nästa Mallorca-inlägg!

Sommarlov!

Sommarlov! Nu har vi allihopa haft våra skolavslutningar och har hela sommarlovet framför! Lite jobb väntar ännu för oss vuxna, men i stort sett - sommarlov. Så behövligt, så nödvändigt med lite vila nu. Josef gick och blev lite halvsjuk idag igen och jag höll på att börja gråta av ren trötthet - efter den här våren vill vi ha friska barn! Den bacillmättade våren skulle ju övergå i en frisk sommar nu. Punkt. Det verkar sist och slutligen inte ha varit desto värre, men av våra erfarenheter tidigare i vår kan det lika gärna bli så att familjen turas om att vara sjuk i en halv evighet också, hur oskyldigt det än börjar. Och det GÅR inte, det är alltför mycket på gång nu. Roliga saker. Viktiga saker. En del roliga och viktiga saker. Låtom oss hoppas på det bästa.

(Jag inser att jag verkar överdramatisk. Det brukar vara ett säkert tecken på att jag bör ta en tidig kväll. Så - hej pyjamas! Hej bok! Hej sängen!)

Hair

Jag vet att det börjar vara extremt uttjatat, men jag bara måste... Det är MYCKET nu. Mycket! Ikväll var jag till frissan, på femte försöket. Jag är faktiskt allvarlig; jag har haft fem olika tider vid två olika frissor och först idag, nästan en månad efter den första tiden blev jag klippt. Det säger något om de senaste veckorna!

Jag ska väl medge att jag egentligen tyckte att mitt hår var ganska snyggt som det var, kändes lite surfer boho sådär. Långt och rufsigt, liksom. Tyvärr också så risigt att det började bli rentav smärtsamt att borsta igenom det, så nu måste jag faktiskt säga att jag känner mig ganska fräsch. Och lätt! Och välvårdad!

När jag ser på fotot känner jag mig också ganska skållad av solen. Bilden ljuger - fullt sådär röd är jag inte - men jag har faktiskt lyckats vara ute ganska mycket de senaste dagarna trots fullspäckat program. I eftermiddags hängde jag till exempel på stranden med mina nior som snart (!) kommer att gå vidare med sina liv. Det var helt klart en av mina bästa lektioner med dem, även om jag hade sand mellan tänderna efteråt.

Dessutom testade jag, tillsammans med mina kolleger, golf igår, och det vet man ju hur knaprigt brunbrända golfare är i skinnet. Golf var faktiskt jätteroligt, roligare än jag hade förväntat mig! Alla osynliga regler på golfbanan är fascinerande, men jag känner mig kanske lite för boho för att klä mig i pikétröja (äger nog ingen). Men själva spelet förstår jag helt klart tjusningen med! Faktiskt så pass att jag anmälde mig till en lärargolfdag nästa vecka... något green card lär det inte bli, men att smyggolfa lite när tillfälle ges kan jag helt klart tänka mig!

När det händer

Jag har flera gånger satt mig ner och börjat skriva ett inlägg, men jag tror minsann jag har fått kortslutning. Förra veckan var den mest intensiva och mest omtumlande vecka jag varit med om på länge och nu är jag så oerhört glad över att skolåret alldeles strax är slut, för nu känner jag mig som en urvriden trasa. Ännu för en och en halv vecka sedan kände jag att det var lugnt, jag hade flow och skulle minsann klara av att jobba en bra bit in på sommaren jag, ifall någon skulle komma och kräva det. Sedan kom förra veckan. Det var provrättning och vitsord till långt in på natten, men mitt i allt det - som egentligen borde ha fått allt mitt fokus - hände något annat stort (!) och som reaktion på allt det slog kroppen tillbaka med en brakförkylning i slutet av veckan. Nu vill jag lägga mig i vår nya Baden-Baden och bara andas. Andas. Andas.

Ja, det där stora var något bra.
Nej, vi väntar inte tillökning.
Jag återkommer när det har satt sig lite.

När man har ett spa helt för sig själv

Mallorca, sportlovet 2018 - dag 5

För tydlighetens skull har vi alltså inget spa för oss själva just nu - nu har vi bara ett fläckvis renoverat sjuttitalshus med en välanvänd plastbassäng med Angry birds i cykelförrådet till vårt förfogande. (Men det har vi för oss själva!) Men i vintras - då! Vår lägenhet på Mallorca hörde alltså till spahotellet Hotel Son Caliu Spa Oasis och även om lägenheterna är en helt annan prisnivå än spahotellet (är fortfarande barnsligt nöjd över vilken fin lägenhet vi fick för vår blygsamma budget) så hade vi fri tillgång till spa-avdelningen med bastu, gym och framför allt - en jättefin inomhusbassäng.

Här kommer några bilder därifrån! För det mesta känns det ju inte direkt socialt godtagbart att stå och fota en fridfull spaavdelning med halvklädda människor som är där för att slappna av, men den här förmiddagen var vi faktiskt ensamma i bassängen! I frånvaron av andra hotellgäster kunde inte låta bli att tänka att om jag var en snuskigt rik megastjärna kunde jag ha en sådan här spaavdelning i källaren på mitt mansion. Det skulle jag kunna tänka mig, faktiskt.

Skönt också att låta barnen plaska och hoppa från kanten bäst de ville för en gångs skull, annars försökte vi dämpa dem åtminstone lite. Visserligen var dagen uppdelad så att barn var välkomna fram till kl 14, men ändå... roligare att låta dem härja precis som de ville - i en helt egen pool!

Utomhuspoolen var för övrigt också jättefin, men det kändes inte riktigt aktuellt att testa den i månadsskiftet februari/mars... Att stå och titta på den kändes alldeles lagom!

Fanfarer, tack!

Och den allra bästa nyheten den här morsdagshelgen kunde jag faktiskt inte skriva om under rubriken "Gnällbloggen", så det får bli ett helt eget inlägg:

JAG HAR BLIVIT MOSTER IGEN!

Och det är helt fantastiskt roligt!

Gnällbloggen

*Varning: Innehåller mest bara gnäll! I övrigt rätt så tråkigt inlägg skrivet av en privilegierad förälder som för det mesta har friska barn. *

Tja, folk brukar ju tala om vabruari, men vi var faktiskt riktigt friska i vintras! Istället är det våren som brukar vara högsäsong för sjuka barn hos oss... Så även i år. Vi vuxna och till viss del Arvid har klarat oss ganska bra, men nu har först Josef och sedan Edvin haft vårens andra magsjuka och vi börjar bli TRÖTTA på det här!

För att illustrera: Ylva och Anders skulle komma till Finland och hälsa på, men det blev inte i påskas som de två föregående åren. Vilken tur tänkte vi, för under påsken avlöste ju Josef och Edvin varandra med både influensa och magsjuka. Mycket bättre att de kommer till första maj-helgen! Det blev av olika orsaker inte den helgen heller, och vilken tur tänkte vi, för hela första maj låg Josef och spydde. Istället skulle de komma till Kristi himmelsfärd - så bra, tänkte vi. Fast nu är det Edvin som dras med en magsjuka som visserligen inte är så elak, men seeg. Fjärde dagen idag som hans mage inte är glad...

Eftersom Y&A som vanligt skulle bo hos svärfar, inte hos oss, kom de ändå till Finland (men en dag senare eftersom de också har varit krassliga), men den här helgen blev inte riktigt de där sköna livsnjutardagarna vi hade hoppats på... Igår träffade vi dem bara en stund på kvällen - utomhus. Idag är jag hemma med Edvin medan resten av familjen leker i lekpark med kusinerna. Inte kommer vi att kunna åka på morsdagslunch i Purmo imorgon heller.

Men för att vara lite Pollyanna: Vilken TUR att vädret är så underbart att det går att umgås utomhus! Och vad VACKERT allt är! Och vad SKÖNT att gå utanför dörren och mötas av underbar sommarvärme! Och det ÄR ju bara en vanlig magsjuka. Och åtminstone just nu är ju RESTEN av familjen åtminstone frisk! Och SNART ska det väl svänga ändå!

Sandåsen

Ibland skäms jag lite över hur dålig koll jag har på min näromgivning och hur ofta jag bara håller mig till färdigt upptrampade stigar - i både bokstavlig och bildlig bemärkelse! Jag behöver liksom ha någon som ger mig en spark i baken och säger vart jag ska gå ibland. Denna någon brukar ibland vara min kompis Linda, som har växt upp här i Sandsund och dessutom har föräldrar som är riktiga friskusar och rör sig mycket i skogarna häromkring.

Igår föreslog Linda att vi skulle ta bilen några kilometer och gå ut i skogen vid Sandåsen. Jag kör förbi sandtagen på väg till jobbet varje dag, men jag har liksom inte insett att det finns en massa vägar och stigar däromkring - och en massa sandtag och pottar som inte syns från vägen. Det visste Linda! Det blev en promenad på drygt 8 km som jag absolut inte skulle kunna återskapa (det finns ett riktigt virrvarr av stigar där, men Linda sade också att det inte spelar så stor roll vilken man tar, för man kommer ändå till ungefär samma plats...) Däremot kommer jag absolut att stanna till här på väg från jobbet ibland! Jag kan ju alltid börja med att gå en liten bit och sedan samma väg tillbaka... Det kändes lite som att hitta en skatt att inse att det finns så här vackra omgivningar så nära till!