Tredje bildbomben från Dublin

Ja, ni läste rätt - det blir ännu en Dublinsk bildbomb, om än lite mer lätthanterlig än de två tidigare. Mitt tåg mot Ballina skulle gå först på eftermiddagen och jag hade ingenting jag kände att jag "måste" göra, så det bäddade för en behaglig dag! Efter en riktigt långsam morgon mötte jag upp min kollega Juuso som hade landat i Dublin på morgonen. Det var kul att träffas, men vi delade ändå på oss eftersom han ville göra i stort sett det jag hade gjort dagen innan. Jag bestämde mig för att börja med en sväng till National Museum of Decorative Arts and History som låg nästan granne med "min" lägenhet. Tyckte namnet lät lovande, så varför inte? 

Blev ändå inte särskilt imponerad. Jag tyckte mest det var långa, förvirrande korridorer och lite för mycket militärhistoria, så med tanke på att jag ändå bara hade några timmar i Dublin innan tåget skulle gå bestämde jag mig rätt omgående för att sticka in till centrum istället. Det här är kanske orättvist efter att ha besökt bara två, men jag tyckte att museerna i Dublin var ganska o-minnesvärda. Finns annat jag hellre gör om jag kommer tillbaka!

Hade tänkt hoppa på spårvagnen som gick alldeles utanför, men biljettautomaten som skulle finnas vid hållplatsen fanns inte, så jag bestämde mig för att börja gå och se om det skulle finnas en hållplats med automat längre fram. Det fanns det inte, och så småningom insåg jag att jag hade gått så långt att det var lika bra att fortsätta. Det funkade också, även om det började småregna.

När det började regna ordentligt kom jag så passligt fram till Jervis Shopping Centre, så passade på att gå in under tak. Passade också på att sätta mig på ett café med "soup of the day". Kände mig vid det laget ganska frusen, blöt och sliten efter allt gående, så den gjorde gott. Om det här hade varit ett dataspel hade man kunnat se hur den gröna energimätaren hade gått spikrakt uppåt i takt med att jag åt!

Det började bli dags att gå tillbaka till lägenheten för att hämta väskorna och träffa min kollega, men eftersom jag ändå hade lite extra tid passade jag på att gå ner till floden för att bonga ännu en av Dublin toppsevärdheter, Ha'penny Bridge. Som med så många "toppsevärdheter" förstod jag inte grejen med den, även om det var en helt trevlig bro. Som gick helt bra att gå över. Anyways - been there, seen that, got the t-shirt. 

Jag gick över bron för att se lite av färgstarka stadsdelen Temple Bar, men dels kom inte området till sin rätt denna gråmulna dag, dels gick klockan stadigt framåt, så jag gick tillbaka mot lägenheten. Där träffade jag min kollega och så gick vi mot tågstationen. Där strålade vi också samman med våra ungerska och polska kollegor och jag började känna att den här biten av resan skulle bli riktigt, riktigt rolig!

När vi kom fram till Ballina på kvällen kände vi oss ganska möra, men då hade vi ännu en trerättersmiddag att orka med! Det var bara att byta om, skvätta lite vatten i ansiktet och förbereda sig på att träffa en hel hög nya människor. Det blev en fantastiskt trevlig kväll! Hela gänget fick träffas för första gången och vi satt på en urmysig restaurang och åt jättegod mat. Tyvärr hade jag struntat i kameran den kvällen, så inga bilder... Men det kändes jättekul att Erasmusträffen äntligen hade startat på riktigt!

Andra bildbomben från Dublin

Trinity College University - det enda jag hade bestämt mig på förhand för att jag "måste" se i Dublin. Kan helt klart rekommendera ett besök för den som är ens lite intresserad av antingen universitet, arkitektur eller historia!

Det är säkert helt trevligt att bara vandra runt på egen hand, men jag hoppade på en guidad rundtur som var riktigt intressant. Jag hade tur, för under lågsäsong är det bara guidningar ett par dagar i veckan, men den dagen var de i full gång - och nästa tur skulle starta tio minuter efter att jag gick in genom porten. Vår guide var en italiensk dramastudent som hade en massa intressant att berätta om universitetet, historien och studielivet.

En anekdot jag gillade handlade om den missnöjde mannen på fotot ovanför. Han hette George Salmon och var rektor för universitetet i slutet av 1800-talet, när kvinnor fortfarande inte var välkomna på universitetet. Så var det och skulle det förbli - enligt honom. För vem vet vart det annars barkar av..? “If a female had once passed the gate, it would be practically impossible to watch what buildings or what chambers she might enter, or how long she might remain there.”

Han svor på att kvinnor skulle tillåtas studera på Trinity över hans döda kropp. Så blev det också. 1904 ändrades reglerna som dittills hade utestängt kvinnor - en månad efter Salmons död. Idag är cirka 60 % av de studerande kvinnor. Inte underligt att han ser så missnöjd ut.

(Intressant artikel här!)

Under den här resan lärde jag mig så mycket om gaeliska/iriska! I Dublin är språket inte alls lika starkt som på västkusten dit jag senare fortsatte, men det är ändå väldigt synligt på skyltar och anslag. Skulle gärna ha velat ha en grundkurs i uttal av någon av lärarna på vår (gaeliska!) partnerskola - det skulle vara kul att om inte annat kunna uttala texten på skyltarna rätt! En annan gång kanske...

Efter rundturen var jag genomfrusen och dessutom ganska hungrig, så fortsatte med att leta upp ett café som visade sig vara tätt befolkat av studenter snarare än turister. Kände mig som hemma där jag satt med min tonfisksmörgås och ägnade mig åt people-watching som bäst! Kunde nästan ha varit på Gado i Åbo i början av 2000-talet...

Sedan tyckte jag i alla fall det var dags för dagens stora "måste" - Trinity College Library. Eller, ska vi vara noga tänkte jag närmast på Old Library med sitt "Long room" (innovativa namnval där, hehe) - Trinity College Library är ett helt normalt, fungerande universitetsbibliotek. Jag hade sett bilder av The Long Room på förhand och ville gärna se det själv. Det var verkligen något utöver det vanliga! Men faktum är att jag föredrar ett vanligt bibliotek där böckerna får röras... är hellre i ett bibliotek fyllt med bokmalar eller studerande på jakt efter något att läsa än i ett bibliotek fyllt med turister med selfiesticks. Om jag nu får säga det utan att låta snobbig. (Ja, jag hörde det själv!) Men javisst - det var ett enastående vackert bibliotek och redan vetskapen om hur värdefulla samlingarna är gjorde det fascinerande.

En annan punkt på Dublins måste se-listor brukar vara Book of Kells, den medeltida avskriften av evangelierna. Den var fin! Men kanske inget jag stod länge och tittade på... däremot lär boken bläddras igenom så att de vänder blad med jämna mellanrum. Så de verkliga entusiasterna kan alltid återkomma och se ett nytt uppslag då och då...

I närheten av Trinity College finns också National Library, som lär vara ett annat vackert bibliotek om man nu en gång slagit in på den banan. Där hade jag dock ingen lycka, för det var tillfälligt stängt och jag fattade inte riktigt varför. Där jobbar för övrigt den ende otrevlige irländaren jag träffade under min vecka. (Han dumförklarade mig totalt när jag inte fattade att det var stängt trots öppen dörr, normal öppethållningstid, inga anslag och folk där inne... men säkert hade jag missat något!) Är ändå hyfsat nöjd med statistiken eftersom alla (!) andra jag träffade var vänliga och hjälpsamma, även i storstaden Dublin!

Istället gick jag in i grannbyggnaden, National Museum of Archeology. I ärlighetens namn är jag inte så intresserad av förhistoria, men det var en vacker byggnad och väldigt skönt att komma in i värmen en stund! Det mest minnesvärda var att de hade några "bog men", alltså bevarade människolik som hittats i mossar. De fanns inne i avgränsade små hytter, antagligen så ingen skulle behöva se på dem i misstag, men det var just det jag gjorde när jag gick in i en för att kolla vad som fanns där inne... huh, kan erkänna att jag hoppade till och hjärtat bultade lite extra en stund! Jaja, jag lärde mig i alla fall vad "bog" och "turf" betyder, tydligen väldigt användbara ord att kunna i County Mayo senare under veckan.

Vidare ut i råkylan - där jag frös lite för mycket om fingrarna för att dra fram kameran så värst mycket... Men jag hittade fram till Grafton street och köpte mig en varm crepe med Nutella och blåbär - helt oskojat en av resans höjdpunkter! (Just så lätt är jag att få nöjd ibland...) Gick runt en sväng i St Stephen's Green som finns i bortre ändan av Grafton Street och hittade en eller ett par butiker att gå in i.

Så småningom gick jag tillbaka mot floden, hittade ett thaiställe där jag åt och en Penney's där jag gjorde ett par fynd. Efter att ännu ha promenerat hemåt i kvällen var jag inte alls förvånad över att jag hade 25 000 steg på min mätare den dagen!

Första bildbomben från Dublin

Vardagen är här igen, min familj är och handlar och jag har huset för mig själv. När jag tänker på saken har det inte hänt särskilt många gånger sedan vi flyttade... Tänkte passa på att slänga in en första omgång med bilder från Dublin!

Jag tyckte om Dublin! På förhand hade jag fått höra lite olika kommentarer om staden - att det är slitet och lite sjabbigt, men också att det är en charmig stad som är mysig att strosa runt i. Själv var jag mest skeptisk till att resa dit i november, men tänkte att jag alltid kan parkera på ett café med en kopp varm kakao i en och en halv dag om vädret är helt odrägligt. Det behövde jag tack och lov inte. Lite ruggigt och blåsigt var det visserligen, men regnade knappt alls - Mia är nöjd!

Dessutom var det tillräckligt julskyltat för att jag skulle kunna rekommendera staden i november till och med i ruskväder. (En annan sak jag hade hört om Dublin var förresten också att det är en okej stad, men att Galway är ännu trevligare. Skulle jag tvingas välja skulle jag kanske ta Galway, men jag gillade båda. Tror egentligen att jag helt enkelt gillade Irland i stort!)

Att bo i Dublin är tydligen dyrt - både för bofasta och besökare. Jag löste det genom att hyra ett airbnb-rum hemma hos ett trevligt par som berättade att många som bor i Dublins centrum har råd med sina lägenheter tack vare att de hyr ut ett rum till exempel genom airbnb. Bra för oss som tycker om det sättet att bo, men visst känns det fel att det ska vara nödvändigt! Lägenheten var ganska nära Euston station, alltså en bit ifrån centrum, men det var en skön promenad för en ytterst ledig Mia som varken hade klockslag eller planer och mest ville se sig om ändå.

Tänk! Det där kan ha varit min skönaste, mest avslappnade dag på hela höstterminen. Jag hade verkligen ingenting jag måste! Eller ja, jag hade bestämt mig för att jag måste se Trinity College Library, men det kändes rätt så överkomligt - och väldigt självvalt. Det var hur som helst extremt välgörande med en sådan novembermåndag (!) mitt i min hektiska höst!

Dublin är rätt behagligt i och med att det inte finns särskilt många sevärdheter som absolut måste ses, särskilt för den som är ointresserad av öl. Jag räknade Trinity College Library som en sådan, och möjligen Grafton Street. I övrigt är det bara att strosa runt och se var du hamnar! Om jag reser till Dublin igen och solen skiner skulle jag antagligen ta tåget ut till Howth för att gå längs med stranden, och har jag med mig min familj skulle jag nog pricka in The National Leprechaun Museum. Den första sevärdheten jag råkade på var den ståtliga Christ Church Cathedral och sedan fortsatte jag upp längs med Dame Street mot Trinity College.

Jag vågar nästan påstå att alla kommentarer jag fått stämde - Dublin var nog lite slitet och sjabbigt, men det var också charmigt och mysigt. (Är dock glad för att jag bodde i en hemtrevlig lägenhet och inte på ett sunkigt vandrarhem!)

Shoppade gjorde jag också nästan genast - jag hittade en butik med irländska souvenirer, Carrolls, som var rätt bra för att vara en souvenirkedja, lite skrot och mycket stickade kläder! I vårt nyinflyttade hus hade jag nämligen inte hittat någon varm mössa när jag packade, så jag skaffade omgående en sådan. Livet kändes ännu bättre i snålblåsten när jag kunde byta ut min tunna tygmössa mot något rejält och stickat! Sedan gick jag vidare mot Trinity College, som jag berättar mer om i nästa bildbomb...

Dags att avrunda!

För en stund sedan fick jag ett jobbrelaterat sms, så nu är kanske julledigheten officiellt slut? Jag har knappt jobbat alls trots stora planer på att organisera inför vårterminen. Jag har packat upp mycket lite. Bredvid skrivbordet står fortfarande ett par sopsäckar fulla med handdukar, ytterkläder och sommarskor som råkade hamna i det här hörnet när vi flyttade in. Samma ordning gäller i köksskåp och klädbyråar - allt står där det råkade hamna vid flytten. Konstigt nog har ingenting gjorts åt det heller under jullovet...

Det är okej. Istället har jag vilat, läst, diskat, ätit gott och träffat familj, släkt och vänner. Mina delmål (jobba undan, packa upp, organisera saker) var ändå sekundära, mitt viktigaste mål var att hinna i kapp mig själv. Det verkar ha fungerat, för nu känns det helt okej att dra igång en ny termin imorgon!

Läsåret 2018

Årets boklista! 

När jag bläddrar bakåt i min anteckningsbok ser jag till min förvåning att jag har skrivit upp hela 60 titlar för det här året, och det är mycket för att vara jag. De två senaste åren har jag läst 46 respektive 44 böcker, så lite konstigt verkar det. En förklaring är nog ändå att jag har plöjt igenom rätt många tonårsböcker i höst eftersom jag börjat undervisa i modersmål och litteratur igen efter att ha haft bara engelska i några år - och tonårsböcker går onekligen snabbare att läsa än Dostojevskij. Jag läser faktiskt rätt få tegelstenar, borde kanske ha som målsättning att få in en eller ett par riktigt långsamma böcker det här året. Det skulle säkert vara karaktärsdanande? En annan orsak till att det blivit fler böcker är kanske också att vi periodvis haft streamingtjänster som Nextory och Bookbeat, vilket gjort att jag lyssnat mer på ljudböcker. (Ja, jag räknar ljudböcker som läsning även om det är i en annan form!)

Ett område där det helt klart finns utrymme för förbättring är också jämställdheten bland författarnamnen. Jag vet att jag vanligtvis läser mer kvinnliga författare, men blev lite chockerad av att hela 49 av böckerna var skrivna av kvinnor. Sedan ska jag inte ens gå in på hur många av författarna som inte är svenska, finlandssvenska eller angosaxiska... där finns det rent pinsamt stort utrymme för förbättring! Är osäker på om det överhuvudtaget är någon enda i min lista som kan räknas dit.

En tiondel (6 st) av böckerna läste jag på engelska, resten på svenska. Det är en aning mer engelska än ifjol, men det förvånade mig (igen!) hur liten andel av det jag läser faktiskt är på engelska. Det känns som om det skulle vara mer...

En bok jag inte kunde släppa:
Sara Lövestams "I havet finns så många stora fiskar". Utan att bli för uttalat otäck ger den en väldigt olustig insikt om hur utsatt ett barn kan bli utan ett stadigt skyddsnät.

En bok som fick mig att gråta:
Johanna Holmströms "Själarnas ö". Vilken makalöst gripande bok, läs den!

En bok som fick mig att skratta:
Emmy Abrahamssons delvis självbiografiska bok "Hur man förälskar sig i en man som bor i en buske" var rolig! Sedan blev jag tyvärr besviken när jag läste hennes "Hur man gör succé på dårhus", där var det antingen författaren eller huvudpersonen som ansträngde sig alldeles för hårt för att vara rolig, så den fick mig tyvärr inte att skratta alls. Men läs om mannen i busken, den är charmig och kul när man vill ha något lättläst!

En bok som var värd besväret:
"Att föda ett barn" av Kristina Sandberg. Boken är i stort sett skriven som en flera hundra sidor lång inre monolog som ibland känns babblig, ibland rent osammanhängande. Berättarstilen var helt klar en tröskel för att ta till mig berättelsen, men när jag väl hade kommit in i läsningen tyckte jag väldigt mycket om den. Och inte trots språket, utan på grund av det! Trots att jag läste boken i somras har jag fortfarande inte fortsatt med andra och tredje boken i trilogin, vilket kanske ändå avslöjar att det känns lite motigt att få in rätt våglängd igen.

En bok som inte var värd besväret:

Tyvärr, jag fick inte ut särskilt mycket av Brita Zackaris "Jag hatar att träna". Den fick mig inte att träna varken mer eller mindre än innan jag läste den. Innehöll väldigt lite substans.

En bok som lärde mig något nytt:

Åsne Seierstads "Två systrar" var fängslande och lärorik. Efter att ha läst den visste jag åtminstone lite mer om inbördeskriget i Syrien, islamsk radikalisering och IS. Även om jag mest av allt insåg att hela situationen är så komplicerad att det skulle krävas en mycket större insats för att verkligen förstå.

En bok jag inte blir klok på:
Arkan Asaads "Stjärnlösa nätter". Jag vet egentligen inte vad min inre konflikt handlar om, men kanske mest att jag tyckte huvudpersonen var så osympatisk fast jag kände att jag borde tycka annorlunda. En välskriven och intressant bok ändå, fast jag tror egentligen inte jag tyckte om den.

En bok jag var fel målgrupp för:
Helt klart Ted Forsströms och Kaj Korkea-Ahos "Zoo! Virala genier". Den läste jag för att jag skulle börja ha modde med sjuor igen och det kändes obligatoriskt att ha koll på den. Nu är jag ju inte en trettonårig läsare av hankön, men eftersom jag undervisar rätt många sådana är jag kanske ändå rätt målgrupp, åtminstone sekundärt. Själv läste jag den av pliktkänsla, men de av mina elever som läst den verkar tycka om den!

En karaktär jag minns:
Eleanor Oliphant ("Eleanor Oliphant mår alldeles utmärkt" av Gail Honeyman). Tillknäppt, inrutad och svårtillgänglig, men under berättelsens gång visar det sig att det finns många lager i hennes person. Rekommenderar varmt boken!

En karaktär som jag skulle vilja träffa:
Tioårige Auggie som är huvudperson i R.J. Palacios "Undret". Visserligen lite väl gullig ibland, men en empatisk och reflekterande tioåring med större utmaningar än de flesta andra tioåringar.

En bok jag vill flytta in i:
Först och främst - jag vill inte flytta alls utan trivs bra där jag är just nu! Men ska jag välja tar jag Hogwarts, även om det kan vara ett lite slitet svar. I år har jag läst Fången från Azkaban och Den flammande bägaren högt för Arvid och Edvin. Just nu lite Harry Potter-paus med andra högläsningsböcker innan vi tar itu med nästa...

En mening/ ett citat som jag strök under:
Åh, jag är säker på att jag markerade vissa passager i "How to stop time" av Matt Haig, men nu har jag lånat ut boken så kan inte kolla! Rekommenderar boken i alla fall, så får ni själva hitta citat!

En bok jag spillde kaffe/ mat/ glass/ solkräm på: 

Återigen, ingen! Jag må ha skrynklat till en och annan sida, men i stort sett har jag inte varit mer bokförstörande än jag brukar.

Årets resebok:

Före sportlovsresan till Mallorca lånade jag som vanligt en hög reseböcker för att bli inspirerad, men den bästa var nog Malin Berghagens "Mallorca i mitt hjärta". Den väckte reslusten i mig!

Den sista bok jag läste 2018:
Katarina Wennstams lilla bok (får man kalla det pamflett utan att känna sig föråldrad?) "Har du ingen humor? En snabbguide till jämställdhet".

Den första bok jag läser 2019:
Vi börjar året ovanligt biografiskt med "Becoming" (Michelle Obama) som ljudbok och "Hjälp jag är utmattad" (Clara Lidström och Erica Dahlgren) i pappersform.

En bok jag ser fram emot att läsa:
The Humans (Matt Haig) och The Tattooist of Auswitch (Heather Morris) följde båda två med mig hem från Irland och jag ser fram emot att hinna ta fram dem! Jag har höga förväntningar på dem båda!

En bok jag annars bara vill rekommendera:
"En droppe midnatt" (Jason "Timbuktu" Diakié)

Och en bok till som jag annars bara vill rekommendera. 
"One" (Sarah Crossan)

Med myrsteg mot vårterminen

Det här jullovet har varit så skönt. Vi funderade på att renovera, men lät bli. Vi funderade på en kort resa, men lät bli. Vi funderade på ännu kortare utflykter, men lät bli. Istället har vi gjort precis vad vi behövde mest - vi chillade. Jag har kunnat bestämma mig för att göra eller inte göra saker utan att först göra upp en kalkyl över hur det kommer att påverka resten av dagen och morgondagen. (Det känns lite galet att inse att det är just så jag brukar göra till vardags.)

Det är ett skönt liv att låta timmarna gå och det känns (tyvärr) fullständigt verklighetsfrånvänt. Att det var helt nödvändigt antar jag också har visat sig i att jag blev jättejättetrött när mellandagarna lugnade ner sig och de där oplanerade dagarna kom. En del dagar har jag sovit mycket och däremellan varit lite för trött för att njuta av att vara lat. Men det är lugnt, så visste jag på förhand att det skulle bli. Jag vet att jag pressade på lite för mycket före lovet, men jag antar att det är hälsosamt med en påminnelse om att det faktiskt var för mycket. Och jag lät tröttheten komma och tänkte att det inte är stress som är farligt, det är brist på återhämtning. So let's do återhämtning. 

Ännu har 3/5 i familjen några dagar kvar av jullovet och jag är lite lycklig över att jag är en av dem. Men det är ändå dags för en reality check eftersom skolbarnen i huset börjar på redan imorgon. Vardagen kommer, men hur ska den se ut? Jag vill ha mer jullov i mina vardagstisdagar. Jag vill ha tid för att spela blokus, se på tv, gå ut i dagsljus, träffa folk jag gillar och i största allmänhet bara göra saker som faller mig in. Det finns alldeles för lite utrymme för det i min vardag och det måste ändra. Jag får lite, lite panik av att inte ha en plan nu när vårterminen väller in, men jag får tänka på saken. Ännu har jag några dagar på mig att sitta framför brasan och lista ut det!

2018 i listform

Återanvändning är hett, som ju alla vet. Därför är det väl inte mer än lämpligt att återanvända den urgamla årslistan nu när det börjar bli dags att summera året? Vi kör!

Gjorde du något 2018 som du aldrig gjort förut? 

Ja. Jag drog igång ett Erasmusprojekt, köpte ett drömhus och besökte Legoland.

Genomdrev du någon stor förändring? 

Ja. Huset! Visserligen flyttade vi inte långt, så vardagsrutinerna ändrade inte mycket, men det har ändå varit en märkbar förändring i vardagen. Positivt på så många sätt, till och med fast vi flyttade ifrån vår bastu!

Blev någon/några av dina vänner blivit föräldrar i år?  

Min systerdotter Anni föddes i maj! Ett par kompisar fick också tillökning, roligt med alla små som dyker upp i världen.

Vilket datum från år 2018 kommer du alltid att minnas?   

Jag kommer åtminstone att göra mitt bästa för att minnas 11.5 som är min systerdotters födelsedag! Och 27.10 är det datum vi sov första natten här i huset - visserligen skulle jag bli förvånad om jag minns det exakta datumet om några år, men nu har jag det på pränt här i alla fall!

Dog någon som stod dig nära? 

Nej. Tack!

Vilka länder besökte du?  

Spanien (Mallorca) på sportlovet, Danmark i juni, Sverige i augusti (Norrfjärden) + september (Göteborg) och slutligen Irland i november. Inget dåligt år på resefronten! Det har varit väldigt olika resor, men gemensamt för dem alla är att de har varit roliga, givande och lärorika på sina egna sätt och vis.

Bästa köpet? 

Det största köpet var helt klart huset och jag är rätt säker på att det var det bästa! På en lite annan skala är jag hemskt nöjd med att ha gjort slag i saken och äntligen skaffat icebugs. Magiskt bra att gå på halkiga vägar med!

Gjorde någonting dig riktigt glad? 

Ja! Så mycket. Att gå i skogen, att se världen, att lära mig nya saker och och att se mina barn lära sig nya saker. Att läsa, att äta, att jobba, att vara ledig. Att få fast anställning och flytta in i en gammal bondgård.

Saknade du något år 2018 som du vill ha år 2019? 

Jag har fått så mycket 2018 att det känns nästan girigt att begära mer. Men jag önskar mer tid att tänka efter, mer ordning bland mina saker (= färre bananlådor!) och (än en gång) en träningsrutin som jag inte kompromissar med. Och fred och rättvisa och respekt till världen, tack!

Vad önskar du att du gjort mer?  

Jag önskar att jag hade hälsat på min mommo på Purmohemmet mer och prioriterat träning även när tiden egentligen inte finns - jag avslutar året med spänningar i axlar och nacke som är helt självförvållade på grund av att jag valt annat än motion.

Vad önskar du att du gjort mindre?

Tagit med jobb hem. Överhuvudtaget önskar jag att jag hade kunnat jobba mindre, speciellt nu på höstterminen - ibland har barnen låtit snarast förvånade när jag inte haft något i jobbväg som måste göras på kvällen och det känns ju helt klart fel. Samtidigt underlättar det förstås att jag verkligen gillar mitt jobb. Vilken mardröm det skulle vara att sätta så mycket tid och energi på något man inte ens tycker om!

Favoritprogram på TV (eller Netflix - det har ju faktiskt blivit 2018)? 

Har plöjt igenom rätt många avsnitt av Call the Midwife i höst, så just nu är det den enda jag kommer på...

Bästa boken du läste i år?

Kanske How to stop time av Matt Haig? Den var inte perfekt, men jag tyckte verkligen om den.

Och nu när jag plockar fram min lista (så nördigt, men jag är så glad att jag har den) upptäcker jag några guldkorn till:
Själarnas ö (Johanna Holmström)
Everything, everything (Nicola Yoon)
En droppe midnatt (Jason "Timbuktu" Diakité)
Damkören i Chilbury (Jennifer Ryan)

Rekommenderar dem alla! Och kan avslöja att jag också har en halvskriven lista om mitt bokår 2018...

Vad var din största framgång på jobbet 2018? 

Att initiera och sparka igång vårt Erasmusprojekt. Visserligen har jag fått väldigt bra uppbackning, men är stolt över att ha vågat ge mig in på något nytt och obekant, särskilt när det inbegriper en massa byråkrati! Nu är det bara att ro i land det också...

Din största framgång på det privata planet? 

Med risk för att låta tjatig - att jag (vi!) vågade språnget och flyttade hit.

Största misstaget?

Saknar jag helt självinsikt när jag har svårt att komma på något större misstag här? Misstag i någon mån gör jag mer eller mindre dagligen, men det hör till. Det finns inget stort jag ångrar.

Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?  

Gladare, vågar jag nästan säga!

Vad spenderade du mest pengar på?  

Igen, huset. Och en ny(are) bil i ungefär samma veva. Därefter kommer resorna med familjen, om vi räknar bort vardagsutgifter. Ja, vi har spenderat en del i år, det har vi. Puh!

Något du önskade dig och fick? 

Jag fick flytta till ett gammalt hus med en massa charm. Jag får bo nära skogen och jag får ha en stor gårdsplan. Jag får ha öppen spis i köket och jag får ha en massa luft och yta. Jag fick äntligen fast anställning! Vi fick vårt Erasmusprojekt beviljat och jag fick stipendium för bokmässan. Jag har fått resa både med familjen och på egen hand. Det är mycket jag önskat mig och fått 2018!

Något du önskade dig och inte fick?  

Nej, åtminstone inget jag uttryckligen önskat! Det är ju helt otroligt.

Vad gjorde du på din födelsedag 2018? 

Jag hade nyligen kommit hem från bokmässan i Göteborg och störtdykt rakt in i en ny jobbvecka, så jag firade väldigt stillsamt. Jag antar att jag firades av familjen, men mest av allt minns jag hur skönt det var när jag bestämde mig för att inte försöka klämma in något särskilt firande just då! Det var den sista födelsedagen jag firade på Aspvägen, förresten - bara ett par veckor före flytten.

Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre? 

Det har varit ett väldigt bra år, men ännu bättre kunde det nog ha blivit med ett dunderstarkt immunförsvar för samtliga i familjen. Ett sånt skulle sitta fint inför 2019!

Vad fick dig att må bra? 

Sova tillräckligt långa nätter. Jag har faktiskt försökt få till tidigare kvällar i höst, och även om det inte är någon radikal förändring så har det åtminstone gått mot rätt håll. Så skönt också att ha så stora barn att vi faktiskt får sova på nätterna numera!

Vem saknade du? 

Min svärmor. Vi har varit utan henne i flera år nu, men hennes omtanke om oss och framför allt våra barn fattas oss ännu!

De bästa nya människorna du träffade?  

Här får jag kanske säga Erasmusgänget på Irland! Jag hade ju haft kontakt med många av dem ända sedan i vintras, men det var ändå över förväntan roligt att träffas. Det känns stort att inte bara ha fått lära känna lärare från runtom i Europa, utan dessutom samarbeta med dem.

Mest stolt över? 

Nu ska jag försöka att inte upprepa mig ännu mer än jag redan gjort (läs: jag skippar Erasmusprojektet och flytten här) och säger helt enkelt mina barn. De växer så det knakar, både i klädstorlek och som människor. Tänk att få vara en del av hela deras uppväxt! Det är ett under i sig.

Vad tänker du göra annorlunda nästa år?

Jag ska göra ännu mer för att kunna lämna jobbet på jobbet oftare och ha kvällarna för annat. "You don't have to work harder, you have to work smarter", skrev jag upp i min kalender efter någon föreläsning vi hade. Det tror jag på, nu gäller det bara att lista ut vad "smarter" innebär rent konkret... Jag tänker också få in mer promenader i skogen. Dagliga är nog att sikta för högt, men några gånger i veckan i alla fall. Det borde inte vara svårt nu när vi bor granne med inte bara skog, utan också stigar som hålls upptrampade året om!

Fäboda!

Vad hitta på en jullovsdag när alla mår bra och har lust att hitta på något, men vi ändå känner att vi borde hålla oss borta från folk ännu lite till? Ut på tur! Jag trodde att det var gråmulet idag - ända tills vi kom fram till den höga himlen över Fäboda. Så otroligt vackert! Dessutom var det nästan onormalt skönt för att vara vinter ute vid havet - det var noll grader och nästan ingen vind. Visst blev det lite kallt om fingrarna när vi åt våra trangia-nudlar, men något annat är väl knappast att räkna med. Så glad att vi kom oss iväg!

Jullov alltså. Tänk att få ägna dagarna åt att göra precis vad vi vill?? Jag vet att det inte skulle vara samma sak om man jämt hade lov, men nu känns det nästan overkligt skönt. Tänk att jag i något skede tyckte vi borde dra igång nåt renoveringsprojekt under jullovet! Tack och lov att vi skippade den tanken ganska omgående - det var nog bara mitt uppskruvade "mitt-i-terminen-jag" som höll på att gå i spinn. SJÄLVKLART skulle vi inte göra något annat än precis vad vi vill just nu.

En annan sak jag tänkte på var hur Österbotten ibland känns som ett ganska ointressant hörn av världen - med tanke på Erasmusprojektet och mobiliteten vi ska stå värdar för nästa vinter har jag gått och funderat en del på vad vi har att visa upp. Sedan kommer det dagar som det här och vårt hörn av världen känns inte det minsta ointressant längre! Världen, världen. Så mycket vackert det finns!

Julhelgen

Det sprakar i kakelugnen, barnen har somnat och julhelgen går mot sitt slut. Jag studsar alltid till när folk skriver något cyniskt om hur julen ska ut senast idag och hur skönt det ska bli att slippa alla tomtar. Sorry, say what? Det är ju nu den sköna delen av julen börjar - när allas julnerver lugnat ner sig och allt som är kvar är att äta julgodis och njuta av ledigheten. Här kastas det inte ut några granar på minst ett par veckor ännu! Skulle kanske kännas annorlunda om man hade hunnit med att sakta in och njuta av advent, men för mig är det nu julen är som bäst. 

I år firade vi både julafton och juldagen hemma hos mamma och pappa - med traditionsenligt pyjamasparty däremellan! Mysigt, mysigt. När jag började tänka på att summera julhelgen 2018 slog det mig att jag en gång i världen gjorde en listsummering... efter lite grävande visade det sig att det var 2011, vilket känns nästan som tidernas begynnelse. Men jag kör den igen, med ett par modifieringar! (Som vanligt - mest för min egen skull. Är rätt klar över att nyhetsvärdet för allmänheten inte är så högt!)

Alltså - julens...

NERVER PÅ HELSPÄNN: Vårt mellanbarn dagen före julafton. Puh! Vi blev alldeles matta hela familjen, tror jag. Och ett annat, lite oväntat, barns nerver dallrade betänkligt den där sista halvtimmen innan julgubben äntligen gjorde entré...

GODASTE: Julbordet på Stennabba på julaftonen. Tidigare har jag inte varit någon vän av julbord (som barn åt jag bara plommon och riven morot på julafton), men jag har börjat tycka om fler och fler av rätterna. I år var jag lite extra förtjust i skinkan, mammas rödsallad, ris á la Malta och allt det andra. Och ja, jag är fortfarande svag för plommon och riven morot...

KONKURRENT I KATEGORIN "GODASTE": Följande måltid, om det är okej att kalla en buffé med kakor och julgodis för en måltid. (Jag tänker att - ja, det är det?) Det är den tid på året då Amanda totalt skämmer bort resten av familjen med godsaker! Tack!

HIGH(S): Måltiden på julaftonen. En stor del av min familj, inklusive min farbror och min morbror, på plats, gott och trevligt och roligt på alla sätt och vis. Så skön stämning! 

En annan high var att ta med Josef och hälsa på min mommo på Purmohemmet. Det blir alldeles för sällan jag hälsar på, men det gör mig alltid så glad de gånger hon ger mig ett leende, säger något smått eller bara tindrar lite med ögonen. Ibland känns det som att jag bara sitter och för en (rätt tjatig) monolog, men den här gången gick vi på rullstolspromenad i korridorerna och tittade på tomtar och speldosor. Jag tror mommo och Josef uppskattade ungefär samma saker... 

Och en till - det fann så många highs! - vi lyckades nämligen få barnen att öppna sina julklappar under ordnade former! Efter att julgubben sagt tack och hej drog vi oss tillbaka till vårt lilla hörn och tvingade barnen att öppna klapparna en i taget och titta ordentligt på julklapparna innan de rev upp nästa. Det fungerade jättebra, vilket fick mig att känna mig som en ytterst präktig förälder. Tja, nån gång ska ju det också hända... 

LOW: Att Arvid blev magsjuk på juldagskvällen. Tacksamt nog var alla friska på julaftonen i alla fall! Tur också att största delen av släkten hunnit bege sig vidare från Stennabba vid det laget, men jag hoppas verkligen att ingen hann smittas. Och så fick vi avstå från annandagens släktkalas och skjuta upp/eventuellt ställa in en och annan mellandagsträff. Börjar bli utled på denna december månad och alla sjukor! Må de inte komma med över till 2019! 

BÄSTA JULKLAPP (kategori barn): Frågar vi Josef är det helt klart det loppisfyndade Batman-duplot! Arvid och Edvin har redan hunnit plöja igenom ett par av sina julklappsböcker (Harry Potter och det fördömda barnet respektive Handbok för superhjältar, del två och tre). Ett gigantiskt legohuvud alternativt en tröja med de där superpopulära vändbara paljetterna  kan ha varit Edvins favorit och Arvids kanske cernitleran eller settet med ritkol. Fast nu gissar jag bara, eftersom de redan somnat för ikväll. 

MÄRKLIGASTE: Nässelfjärilen som flög runt i Sion på juldagskvällen. Den måste ha varit något förvirrad! Jag, Edvin och Josef var till Sion på De vackraste julsångerna, vilket var helt trevligt förutom när jag fick meddelande om att Arvid hade blivit sjuk på riktigt. Arvid och Matias hade stannat på Stennabba eftersom Arvid var så hängig, men vi trodde ju bara han var lite off efter förkylningen förra veckan... Suck. Men det var fint med julsångerna! Och nässelfjärilen!

MINSTA OCH SÖTASTE TOMTENISSE: Systerdotter Anni. Det är ett hårt liv när man är sju månader gammal och så söt att ingen i rummet kan slita blicken från dig!

LATASTE: Annandag jul här hemma. Visserligen blev den lite latare än vi ville eftersom vi var tvungna att stanna hemma från julkalaset i Lillby, men alla mådde bra och det var riktigt, riktigt skönt med en lat dag i vårt eget julhus.

PERSON JAG SAKNAT: Svärmor Maj-Britt. Ännu en i raden av julaftnar när vi måste nöja oss med att tända ett ljus på hennes grav istället för att fira julafton tillsammans med henne. Svärfar Ingemar firade jul i Sverige och tomrummet efter Maj-Britt blev så väldigt påtagligt när vi fortsatte till ett tomt hus efter gravgården bara för att göra ett snabbstopp och pyssla om hans värmesystem. Josef kommer inte att ha något minne alls av julafton med fammo och för Arvid och Edvin kommer det att bli allt mer avlägset ju fler jular som passerar. Det är så det är, livets gång. Men vi hade ju så hemskt gärna velat annorlunda.

GRATTIS: Till lillebror Johannes och hans Sandra som sov första natten i sitt nya hus nu i julhelgen!

JULPYNT: Julgranen, alltid julgranen! Både vår egen och mina föräldrars.

EFTERSMAK: Varm och god, även om den där slängen av magsjuka för Arvid ger en viss bismak. Men att ha min stora familj att fira jul med är fantastiskt - så tacksam för det! Hjärta hjärta.