torsdag 12 januari 2017

Too-ticki


Sedan igår kväll bor Too-Ticki här med oss!


Det är full fart på den här katten, kan vi säga. Jag tror inte att vår maklige Tintin var så här snabb i tassarna ens när han var kattunge... Men söt är hon!


tisdag 10 januari 2017

Plötsligt händer det



Det händer stora saker i den här unge mannens liv! I söndags tappade han sin sedan länge så sneda framtand vid frukostbordet innan vi skulle köra hem från Norrfjärden. Det har han längtat efter - nästan lika mycket som att kunna säga R. Och ikväll kunde han plötsligt det också! Vi läste r-boken Rulle och raketen när han plötsligt klarade av att rulla sina r i trrr. Ännu får han ta i med hela kroppen för att att det ska bli rätt ljud, men det lär väl bli enklare så småningom. Helt fantastiskt att se hur det ibland bara kan lossna, och så kan de plötsligt nåt de inte kunde för en stund sen, de små liven.

tisdag 3 januari 2017

Mera Stockholm


Efter söndagspromenaden delade vi på oss och jag vek in till ett museum jag knappt vetat om - Hallwylska palatset som ligger precis intill Dramaten. Wow! Tror det är en ny favorit. Det är inte så mycket för föremålen och utställningarna jag vill återvända, utan för de fantasieggande miljöerna. Palatset byggdes som privat hem i slutet av 1800-talet, då toppmodernt och utan ekonomiska begränsningar, men tanken var redan från början att det skulle bli ett museum på sikt.

Nu hade jag tydligen envisats med att fota utan blixt, så alla bilder är mer eller mindre suddiga, men håll med mig om att bilden ovanför mycket väl skulle kunna vara från Gryffindors sällskapsrum..? Jag var dessutom grymt imponerad av guiderna/museivakterna som verkade vara extremt kunniga, vänliga och begåvade berättare. En fascinerande plats!


Efter att ha gått en hel dag kändes det helt rätt att köpa med mig en färdigsmörgås och lite frukt från Hemköp och dinera på hotellrummet. Tillsammans med min nyköpta bok. En av resans bästa måltider, tror jag! Efteråt ville jag ändå ut igen och tog med mig kameran på en sväng.


Igen, det kändes lustigt att bara kunna kliva i skorna och gå ut en sväng - här. Annars har Sergels torg och Drottninggatan alltid varit en plats där jag - och alla andra - hela tiden är på väg någon annanstans. En plats att bara passera, flyta förbi i strömmen av människor. Jag föredrar fortfarande många andra delar av Stockholm, men det var roligt att bo här en gång!



Sedan fortsatte Stockholmsresan med det vi egentligen åkte dit för - två dagar på Skolforum i Älvsjö. Inget kan slå bokmässan i Göteborg, men det här var också en riktigt rolig mässa. Vi gick på rätt så många intressanta seminarier, botaniserade bland läroböcker och skolmaterial och lät oss inspireras. Ja, och så bunkrade jag reflexer så familjen lär klara sig i mörkret vintern ut... och kanske några kommande vintrar också. Hehe.

Hela resan var ett välkommet avbrott i vardagen - hur mycket jag än vill umgås med min familj så är det också väldigt behövligt att ibland få några dagar för att mest bara umgås med sig själv. Då blir man (jag!) också så mycket roligare att umgås med när man (jag) väl kommer hem!


måndag 2 januari 2017

Läst 2016

2016 har blivit 2017 och jag bläddrar igenom min bokdagbok för att se hur mycket jag minns av det jag läst. Eller dagbok och dagbok - det är helt enkelt en lista över böcker jag läst. I en bok. För ett par år sedan hade jag hittat en boklista som jag justerade och fyllde på lite här i bloggen, och den tänkte jag ta till heders. Men först lite statistik:

År 2016 har jag läst 46 böcker, vilket väl är ungefär vad det brukar bli. Skulle gärna läsa mer, men det här är i stort sett vad som ryms in på ett år just nu. (Popsugars läsutmaning har 52 punkter, så om jag ska lyckas med den får jag lägga på ett kol ändå!) Som jag gissade har jag läst övervägande kvinnliga författare: i min lista finns 34 kvinnor och 13 män (jo, det är rätt räknat, för en bok var skriven av en kvinnlig + en manlig författare...)

Överlag verkar jag inte riktigt ha utmanat mig själv på bokfronten, för listan innehåller ganska mycket lättläst: chick-lit, deckare och "ur verkliga livet". Kanske jag borde ge mig själv i nyårsutmaning att blanda in åtminstone lite mer svårsmält läsning bland det som är mest nöje?


En bok jag inte kunde släppa:
Mörka platser av Gillian Flynn. Den kvinnan kan skriva så obehagligt. Och så fängslande. Hu! Senare läste jag också Gone Girl och Vass egg (som tydligen heter Vassa föremål i senare utgivning), så vi kanske kan konstatera att Flynn fick mig på kroken det här året. Gone Girl är också ruskigt skickligt uppbyggd, men jag fängslades ändå ännu mer av Mörka platser, kanske för att jag läste den först?

En bok som fick mig att gråta:
En man som heter Ove av Fredrik Backlund. Jag var sent på bollen som vanligt, men det berodde på att jag helt hade missförstått vilken typ av bok det här var. Jag tänkte att det var en prutthurtig gubbskröna, men det var den inte alls. En bok med hjärtat på rätt ställe!
 
En bok som fick mig att skratta: 
100 balla ställen i Stockholm av Valle Westesson. Okej, den fick mig kanske inte att skratta högt, men åtminstone att le brett. Det var så otippat nördiga platser som Westesson beskrev, och han gjorde det på ett så roligt sätt att jag tycker den platsar här. Ingen vanlig Stockholmsguide. Kommer knappast att besöka några av ställena han beskrev om det inte riktigt slumpar sig, men kan ändå rekommendera boken för alla som gillar nördar och nördfakta!

En bok som var värd besväret:
Jag lyssnade på Linda Olssons Det goda inom dig i bilen, och det tog ganska länge innan jag kom in i den (kanske inte rätt bok att lyssna på i korta snuttar i bilen), men när jag väl gjorde det var det en väldigt vacker berättelse.

En bok som inte var värd besväret:
Här måste det bli Ann Söderlunds Men vi knullar ju ändå inte. Den är väl tänkt att vara en samling skojiga texter med igenkänningsfaktor, men jag minns ingenting av den och tänkte redan när jag läste den att den inte riktigt var värd besväret. Inte för att det var något stort besvär, vill minnas att det gick ganska snabbt...
 
En bok som lärde mig något nytt:
Karin Alfredssons Den sjätte gudinnan är visserligen fiktion, men den lärde mig i alla fall lite mer än jag visste innan om hur det är att leva som förtryckt kvinna i Indien. (Alfredsson verkar ha en bakgrund som seriös journalist, så jag hoppas på att boken är verklighetsförankrad. Eller egentligen önskar jag att den skulle vara en halvgalen dystopi eftersom den ger en väldigt mörk bild av tillvaron på den indiska landsbygden...)

En bok jag inte blir klok på:
Håkan Nessers Himmel över London. Den gick inte att slölyssna på (jag lyssnade på den som ljudbok i bilen), utan det hände flera gånger att jag måste backa tillbaka för att lyssna igen och se vad jag hade missat. När jag var klar med den begrep jag fortfarande inte hur den satt ihop och kunde inte börja med någon ny "bilbok" på ett bra tag eftersom jag måste klura vidare på den här. Ändå tyckte jag om den! Tror jag. Eller gjorde jag? Ni ser, perfekt stoff för myror i huvudet.
 
En bok jag var fel målgrupp för: 
Här är jag frestad att slänga in nån bok jag helt enkelt inte var imponerad av, men ska jag vara ärlig så har det nog inte berott på att jag varit fel målgrupp, utan bara att boken varit fel för mig. Hittar inte direkt någon titel i min lista som passar in här, men det är kanske också ett tecken på att jag inte har utmanat mig själv tillräckligt i år?

En karaktär jag minns:
Titelpersonen i Alan Bennetts Lady in the van (som jag läste på svenska, fastän någon tydligen hade glömt att översätta titeln..?) är minnesvärd. Mrs Shepherd är en minst sagt excentrisk, obekväm person med starka åsikter, en skåpbil och... en speciell syn på personlig hygien. Ändå beskrivs hon inte som en tokrolig karikatyr, utan en riktigt fascinerande personlighet.

(Nu när jag googlar ser jag att det finns en filmatisering från 2015! Med fantastiska Maggie Smith i huvudrollen!)

En karaktär som jag skulle vilja träffa:
Nu blir det faktiskt inte en fiktiv karaktär jag nämner här, men jag tycker det skulle vara väldigt intressant att sätta mig och prata en stund med Natascha Kampusch. Även om hon levde i en fruktansvärd tillvaro under sin uppväxt verkar hon ändå ha blivit en reflekterande, klok människa. 3096 dagar tyckte jag var mycket läsvärd också som bok sett, men uppföljaren 10 år i frihet var ganska taffligt skriven. Fel samarbetspartner kanske?

En bok jag vill flytta in i:
Nu är det kanske inte riktigt så här den här frågan var tänkt... men kan inte låta bli att svara Förvara smart - organisera ditt hem av Paulina Draganja (som har bloggen Förvaringsdrottningen). Så välordnat! Så funktionellt! Så genomtänkt! Jag blev verkligen inspirerad av att läsa boken, men på grund av tidsbrist och förkylningar har vi hittills inte kommit så mycket längre än till tanken...

En mening/ ett citat som jag strök under:
"För jag har insett en sak: det finns inget fult eller förbjudet i att vara osäker och ändra uppfattning. Tvärtom, faktiskt. Att byta åsikt är ju ett tecken på att en utveckling skett och att man gått framåt som människa. Åtminstone är det ett tecken på att man gått någonstans." Ur Amanda Audas-Kass Till alla goda människor och vanliga dödliga.

En bok jag spillde kaffe/ mat/ glass/ solkräm på: 
Jag läser oftast lånade böcker och brukar försöka att inte lämna spår i dem! Kommer åtminstone inte ihåg något missöde...

En bok jag ser fram emot att läsa:
Det är inte lite som ligger i min bokhylla och samlar damm i väntan på att läsas och ännu mer som trängs i min mentala bok-kö. Inom en snar framtid tänkte jag plocka fram Ian McEwans Domaren. Och så hörde jag också att Merete Mazzarella kommer ut med en ny bok om typ meningen med livet. Vem vill inte läsa en bok om meningen med livet av Merete Mazzarella?

En bok jag annars bara vill rekommendera:
Jag gillade verkligen The storied life of A.J. Fikry av Gabrielle Zevin, det är lite boy meets girl, men på ett mycket mänskligt sätt. Och så slutar det inte bara fluffigt och gulligt. Och så ingår det mycket boksnack i boken. Lättläst på ett bra sätt!

Och en sista bok som jag annars bara vill rekommendera: 
Den ovillige fundamentalisten av Mohsin Hamid. Den skiljde sig från mängden och jag gillade berättarstilen.

söndag 1 januari 2017

Gott nytt år!


Gott nytt år! Jag önskar verkligen att år 2017 blir ett år av motreaktioner mot alla stolligheter som världen kom dragandes med 2016 (hej främlingsfientlighet, hej brexit, hej terroristdåd, hej trump och hej huvudlösa regeringsbeslut här i landet också). Jag tror 2017 får bli ett år när världen kommer till sans och allt det goda tar sin plats.


Vårt år har i alla fall varit ett riktigt bra år. Jag är ju förtjust i mina (numera säkert ganska föråldrade) årsöversikter och kommer helt säkert att knåpa ihop en sån småningom. Eller mer än en egentligen, för när jag tänker på saken tror jag faktiskt att 2015 lämnade på hälft...

Arvid fick feber i torsdags och är fortfarande inte riktigt i skick, så det blev en stillsam nyårshelg för oss - inte för att vi hade några planer ändå, egentligen, men det blev ännu lite mindre. För att låta hjärnan få lite syre tog jag i alla fall med mig Edvin till Fäboda igår på eftermiddagen. Det började inget vidare i halkan: redan här hemma när jag stod och plockade undan saker ur bilen försvann plötsligt mina fötter nånstans bakom mig och så låg jag raklång på marken. Det gick förvånansvärt bra ändå, blev bara lite öm här och där. Men väl ute vid Fäboda rörde jag mig med stor försiktighet på isfläckarna... Mäktigt väder ändå! Blåsten piskade och vågorna fick isflaken och isbitarna att bölja.

Sedan firade vi den lugnaste nyårsaftonen i mannaminne. Vår nyårsmiddag bestod av havregrynsgröt och rester (japp, det går också!) och sedan blev det film, brasa och lördagsgodis. Arvid, som hade varit jättetrött hela dagen, plingade till lagom till läggdags och satt pigg och glad uppe och åt popcorn och såg nyårssändningar med oss till närmare ett... Skönt att se att han är på bättringsvägen i alla fall!


fredag 30 december 2016

Throwback: Ljusterapi i Stockholm (30.10)

Solljuset dansar på fjärden,
Det glittrar för stort och för smått,
För träkåken uppe på Söder
Men även för Konungens slott


När jag bokade in en resa till Stockholm i månadsskiftet oktober-november var det inte direkt sol och blå himmel jag tänkte mig, utan snarare regn, mörker och stressade stockholmare. Ibland är det så skönt att ha fel! Den här söndagen blev kanske den mest avkopplande på hela hösten. (Eller året..?) Börja med en stadig hotellfrukost och gå sedan ut i ett höstsoligt Stockholm - det kan nästan inte slå fel!
 
(För den som inte minns var alltså jag och min kollega Camilla till Stockholm på Skolforum, men började med en ledig helg för nöjes skull - bra drag!)


Vi började med att gå genom Gamla stan till Slussen. Gamla stan brukar inte vara min favoritdel av Stockholm, men den här soliga söndagsförmiddagen visade sig gränderna från sin bästa sida! Vid Slussen hoppade vi på Djurgårdsfärjan över till Djurgården - vi velade lite om vi skulle hoppa av vid Skeppsholmen eller Djurgården, men bestämde oss till sist för Djurgården. (Vilket lyxproblem!) 


Djurgården gör mig alltid lite nostalgisk, och vi stannade och fotade lite på min genom tiderna bästa pausplats - skolans lärarrum i all ära, men att sätta sig på den här bryggan med ett mellanmål och en bok på mina raster när jag sommarjobbade på Grönan slår ungefär allt. Varmt som det var hade jag egentligen haft något alls emot att sitta kvar och lyssna på vågklucket mot bryggan en god stund...



... men vi gick vidare längs med vattnet. Höstsöndag som bäst!


Utanför Junibacken hittade jag en av mina idoler. Börjar mer och mer inse vilket enastående fruntimmer Astrid Lindgren var, inte bara en begåvad sagoberättare! (Strax före Stockholmsresan läste jag Astrid Lindgren i Stockholm av Anna-Karin Johansson - kanske inget revolutionerande för den som har full koll på Astrid redan från förr, men jag tyckte det var intressant läsning. Rekommenderar!)


När vi närmade oss Djurgårdsbron bestämde vi att det var dags för lunch och satte oss på ett café fullt av (andra) turister och flanerare. Vi åt en soppa som var så gräddig att vi båda kände oss lite stinna resten av dagen, men utsikten kunde inte ha varit bättre!


Sen gick vi vidare längs med Strandgatan och sprang oförhappandes på en f.d. kollega - men att springa på österbottningar i Stockholm är iofs aldrig särskilt oväntat... Ändå lustigt att hon och hennes kollegor dessutom visade sig bo på samma hotell som oss! När vi kommit till Nybroviken delade vi på oss och jag fortsatte med...

... ja, vad? Stay tuned!

onsdag 28 december 2016

Kom ti byji


Det blev visst en dag i Purmo igen! Moffa håller ju oss med ved som vi tacksamt tar emot, och på julkalaset började han antyda att vi inte varit så flitiga med att hämta på sistone... vi lovade att komma snart, och det blev idag. Inget fel alls på vintervädret! Klart, rosaskimrande och nån grad under noll. Underbart. Medan moffa och Matias plockade ved testade A&E pulkabacken utanför. Vilket glid! Och vilken backe! Måste nog få med oss pulkorna dit flera gånger i vinter...


Kunde förstås inte heller låta bli att gå ner till skolan som håller på att byggas. Visserligen kändes det lite nostalgiskt när min gamla skola revs, men det är jättespännande att se hur den nya skolan blir! Nästan så det är lite synd att det inte är den skolan mina barn går i...


Mommo, som har intervallvård på demensavdelning vissa veckor, är hemma den här veckan, så vi fick sitta med henne en stund också. Hon har gått från att fråga samma frågor om och om igen till att sitta mer passiv numera, men har hon bara moffa i närheten är hon så nöjd, så nöjd. Ålderdomen alltså. Den drabbar så olika.


Ja, och sen fortsatte vi till Stennabba för att äta (jättegod) köttsoppa (som alla mina barn bara gnällde över) och leka lite med kusiner. Det var den dagen! Även om jag har ett långt jullov i år känner jag att det kommer att svischa förbi ganska snabbt ändå...



måndag 26 december 2016

Popsugar reading challenge


Häromåret började jag på med en läsutmaning (Helmet kanske?). Det gick helt okej ett tag, men sen glömde jag bara bort det hela och jag tror aldrig att jag ens bloggade om hur det gick, fast jag hade tänkt det. Nu såg jag den här listan och fick lust att hoppa på den istället! Rätt många av punkterna är så pass breda att det kan vara realistiskt. Kanske? Vi får se hur det går!

Nu är bara frågan om jag ska starta direkt eller hålla mig fram till nyår? I och för sig har jag så irriterande lite läsro (trots jullov och allt) att det kanske inte gör så stor skillnad egentligen...

(Popsugar Reading challenge)

söndag 25 december 2016

En god jul


Jag vill helst inte idealisera en charmigt rörig jul med huset sprängfyllt av folk. Jag vet ju om att det för många inte är bara att knäppa med fingrarna och ställa till med en sådan jul. Jag vet (av erfarenhet) också att det kan vara en balansgång mellan livligt och kaotiskt för den som har förmånen att få den julen, och det är inte alltid bara härligt... En lugn, eftertänksam jul är något jag kan längta efter, samtidigt som jag verkligen uppskattar våra stora jular i Överpurmo.



I år höll sig julhelgen på rätt sida om livligt/kaotiskt-strecket - vilket är imponerande när det är cirka tjugo personer, varav åtta barn, samlade i ett och samma hus. Det var mycket julnerver, men inga större sammanbrott. Och som jag kan tycka om min familj! Och mitt hemhemma i Överpurmo. Så glad att kunna fira jul där och med dem! Precis som vi gjort i flera år nu så sov vi över allihopa, i årets största pyjamasparty... Jag och Josef sov på en tunn madrass under ett bord, en hund mådde dåligt på natten och glas gick i kras inför nattningen, men ändå - mysigt!


Samtidigt har vi ju också den andra sidan av det hela, och det är att vi inte behövde (eller fick) dela upp julen på båda våra familjer; det här är andra julen utan svärmor Maj-Britt, svärfar var bortrest och Matias bror bor inte här i landet. Så kan det också vara. Det är en sorg att vi gått miste om svärmors omsorgsfullt ordnade julbord och att det kanske bara kommer att vara ett dimmigt minne för Arvid och Edvin så småningom - men det gör mig lite extra tacksam för de sammanhang vi ändå har i julhelgen. Julaftonen började vi i alla fall med att tända ljus på svärmors grav och hälsa på Matias moster för att önska henne god jul.

Efter julmaten gick jag dessutom tillsammans med Jenny och Amanda för att tända ljus på "våra" gravar i Överpurmo och blev sentimental än en gång för dem vi saknar till jul. (Ålderstecken? Livskris? Något som hör till julen?) Hur som helst skönt med frisk luft, även om det nollgradiga vädret inte var julvackert direkt. Och tur att man inte behöver vara snygg när man är ute längs vägarna i glesbygden!


En fråga som alltid är på tapeten till jul är julklappar - för många, för dyra och alldeles moraliskt förkastligt. Tanken ligger onekligen nära till hands när så många får sina julklappar i samma vardagsrum... bilden illustrerar känslan rätt bra, så jag var bara tvungen att ta med den (- ursäkta på förhand till medverkande som inte tycker att det är en smickrande bild...) Men jag kan ändå inte låta bli att tycka att det är roligt att kunna ge julklappar som prickar rätt. Tänk ändå, vad roligt att ha möjlighet att stå vid leksakshyllan och välja ut något roligt till sina barn! Vi har visserligen styrt upp julklapparna till de vuxna lite, men ändå. Och så måste jag ju också medge att rätt mycket som våra barn fick var sånt de ändå skulle ha fått förr eller senare - skridskor, sovsäckar och kläder... då kan jag tycka att det känns bättre att ge de där sovsäckarna i julklapp istället för att bara gå och köpa ett par när de behövs. Att de kanske uppskattas lite mer så?


Stilla natt i Zion har hört till julaftonskvällen i flera år nu, och jag sparkade mig själv i baken och gick fast ögonen nästan gick i kors efter att jag hade hållit på och nattat barn i ett par timmar... Glad att jag for ändå, för som vanligt var det mysigt, stämningsfullt - och lite extra roligt att se pappa som Pappa Panov.

Kanske jag håller på och idealiserar vår stora, röriga jul nu i alla fall? Det kan hända. Efter att ha vaknat och råddat runt hemma hos mamma och pappa på förmiddagen fortsatte vi med ännu mera folk i ett ännu mindre vardagsrum, och det gick också bra. För första (?) gången någonsin kom inte mommo och moffa till Stennabba på julaftonen, men istället hade moffa dragit ihop ett hejdundrande släktkalas, både med alla de vanliga som vi brukar träffa mest hela tiden och dessutom en del släktingar som vi träffar väldigt sällan. Trevligt och juligt det också! Även om den här trebarnsmorsan kände sig lite matt när vi kom hem igen ikväll... Matt men tacksam!


fredag 23 december 2016

Dan före dan

Det blev en bättre dag, det förstod vi redan när Josef vaknade i morse och kom upp mjukt babblande på sitt vanliga sätt - det var långt borta hela dagen igår. Matias har bara haft lite, lite feberkänningar och dagen har rullat på, även om Josef inte varit mild och blid precis hela dagen. Vi har lyckats med det mesta vi hade tänkt, och det börjar kännas som jul!

Jag önskar verkligen att vi hade kunnat inleda julen några timmar tidigare, men nu har vi åtminstone bara tre övermänskligt pigga och upptrissade barn att natta och några få paket att slå in, så får vi också slå oss ner framför granen. Det där med de tre upptrissade barnen är i och för sig något som kan ta i princip oändligt länge... I bästa fall blir det före midnatt!

Vi får ta det som det kommer helt enkelt - god jul!


(Bilden är från ifjol, men jag gissar att lely-kalven står på sin post igen när vi kommer till Purmo imorgon...)