fredag 16 september 2016

Det jag läser och det jag vill läsa

Äh, när jag nu bröt bloggtystnaden igår kan jag väl lika gärna fortsätta nu? Till exempel skulle jag kunna skriva om något annat jag också har alldeles för lite tid för just nu - nämligen böcker. Jag läser en del, men skulle gärna femdubbla min dagliga boktid. Lite hinner jag ändå klämma in på kvällen innan jag somnar - och framför allt, i bilen på väg till och från jobbet! Det är en fördel med att ha 20 km istället för 6 km, som på mitt förra jobb... Att få lite egentid med en ljudbok mellan jobb och familj är helt klart värt tiden och bränslepengarna det tar!


Jag brukar sällan ha flera böcker på gång samtidigt, men just nu har det råkat bli så. För det första håller jag fortfarande på med Tigrar i rött väder (Liza Klaussman) - den är bra, men jag kom av mig när Sophie Kinsellas ungdomsbok Var är Audrey? hoppade på mig i skolbibban en dag. Den har jag läst ut och lämnat tillbaka, därför finns den inte på bild, men jag rekommenderar den! Läser väldigt lite ungdomsböcker nu när jag inte jobbar som moddelärare, men Audrey var ett fenomenalt bra sätt att få in mig på området igen. Sympatiska karaktärer i en mysig (!) berättelse om psykisk sjukdom, allt kryddat med humor och tonårsromans. What's not to like? När jag lämnade tillbaka den råkade jag få med mig deckaren Vila i frid (Sofie Sarenbrandt). Helt bra spänningsläsning, men till och med jag - som annars brukar vara ganska lättlurad - förstod lite för snabbt vem som var mördaren.

I bilen lyssnar jag just nu på Projekt Rosie (Graeme Simsion), också i kategorin "lättsmält feelgood". Den berättas av genetikern Don Tillman, som är en utomordentligt inrutad man som visserligen inte har någon diagnos, men inte heller någon social kompetens - även om han lyckas vara väldigt sympatisk ändå. Han behöver en fru. Han gör upp en enkät för att hitta sig en fru. Det går sådär halvbra med enkäten, hur vetenskaplig den än är. Den är också rolig. Och hemtrevlig. Och det lyckliga slutet hägrar här också. Det gör ingenting!

(Oh! Det finns en uppföljare ser jag nu! The Rosie Effect!)


För att väga upp allt myspys håller jag faktiskt också på med biografin Bonhoeffer - präst, martyr, spion (Eric Metaxas). Också den väldigt bra, även om den varken är rolig eller feelgood. Däremot är det en målande och fascinerande beskrivning av Tyskland under tiden före andra världskriget (och under, förmodar jag, men så långt har jag inte hunnit ännu). Bonhoeffer var teolog, präst och uttalad Hitlermotståndare och levde i en tid när en helt galen människo- och samhällssyn sakta men säkert etablerades i Tyskland. Det är skrämmande läsning på många sätt, men också väldigt intressant.

Så småningom vill jag också hugga in i på böckerna jag klickade hem häromveckan. Jag köper väldigt lite böcker nuförtiden (bibliotek for the world!), men det händer att jag gör undantag. Tid (Alex Schulman & Sigge Eklund) har jag velat läsa sedan den kom ut, och det jag bläddrat mig fram till verkar lovande. Den andra boken är Djävulen är en lögnare (Sara Razai) - Sara var min tutor när jag började på litteraturvetenskap och en av många smarta människor som hängde där. Hon var dessutom väldigt cool, vilket bevisas av att hon numera förutom lärare och fyrabarnsmamma dessutom är författare. Kliar i fingrarna att börja läsa, men borde nog avsluta åtminstone någon av böckerna jag håller på med först...


Tja. Sen har jag också en tungt vägande (ha) bokhög från biblioteket liggande, och fortfarande en bunt kvar av böckerna jag lånade av Linda i vintras. Förutom de många egna böcker jag aldrig lyckas komma fram till eftersom jag hela tiden släpar hem nytt från bibban. Jag lär återkomma...

torsdag 15 september 2016

Två år med Josef!

På den här bloggen har det visst inte hänt mycket sedan skolan började! Det är inget jag bestämt - ingen medveten bloggpaus eller genomtänkt datafasta. Mina dygn är bara så överfulla av jobb, familj och allt jag skrivit in i kalendern att det inte finns någon tid över för att tänka och skriva ner. Det har hänt att jag loggat in på bloggen, stirrat tomt framför mig och loggat ut igen. Det är - som alltid - svårare att kliva över tröskeln ju längre mellanrummen blir.


Men - armadis i he - om jag någonsin ska börja blogga igen så är det idag. Vår gullunge, vår  vildhjärna, vår lillknatte fyller två år. Grattis Josef! Jag har inte skrivit någon navelskådande vad-är-på-gång-rapport på länge, men nu får det vara dags. Två år, och nästan två år, är en intensiv ålder. Det är så mycket att vara entusiastisk för!! Så mycket att berätta!! Så mycket frustration när ingen fattar vad du menar!! Så mycket glädje i att skutta omkring!! Så mycket spänning när en katt springer förbi!! Och så, ibland, behöver man krypa in i mammas eller pappas famn och tanka kärlek.


Han har lärt sig så mycket, Josef. Han älskar att hjälpa till - och det är mycket lättare att be honom duka bestick på bordet än att fråga storebröderna... Besticken kanske hamnar lite huller om buller, men stoltheten är stor för det. Annat han kan:
- klättra upp på arbetsbänken för att klämma munnen full av xylitolpastiller när ingen märker det.
- ha stenkoll på var vi har allt i kökslådorna.
- vara med på ett hörn utan att riva saker när bröderna bygger lego.
-  hämta papper och penna för att rita precis som bröderna.
- dra på sig skorna och mössan när han vill ut.
- sitta lugnt och läsa en bok utan att äta upp den eller riva sönder den.
- bita sin mamma i näsan och komma undan med det.

Snart pratar han också så vi kommer att sakna tiden då vi kunde räkna upp hans några, gulliga ord. Tvåordsmeningar använder han ofta, men det händer att det blir mer. Igår tyckte Matias precis att Josef sa "Pappa, kan du laga" när han kom med en trasig leksaksbil. Det går så snabbt nu! Orden kan vi inte räkna längre, men några som jag vill spara (för mig själv!) är:

hejå! = hejdå
tatt = tack
pimm! = telefon (dvs pling)
kick! = klick (varje gång jag sätter fast bilbältet)
denn = igen
mema = mera (mat)
pipi = sjukt
tona/fona = skorna
tass = majs
yss-yss = russin (eller ost)
bate = maten
nan = banan
äpp-äpp = äppel
batte = vatten (eller mjölk, eller annat som dricks)
bott = gott
vann = varm
tatta = katt
foff = hund (och alla andra djur, förutom katt)
fatt = fast
e = ner (på golvet)
i ha = vill ha
ha den = vill ha den (förstås)
ita = rita
täta = läsa
bi-ba = bilar och andra fordon
pappa = pappa
mamma = "mamma" om jag är i närheten, "pappa" om bara han är i närheten, och på dagis använder han det ibland för moster Amanda som jobbar på hans avdelning...

Det var det. Han är en glad unge. Må han alltid vara det!

söndag 28 augusti 2016

Veneziansk

...men att räkna upp vad jag gjort på sistone är ju åtminstone roligare om det nyss har hänt, eller hur? Så här kommer "detta har jag gjort"-inlägget om årets villaavslutning. Redan dagen efter!

(Icke-österbottningar som känner sig lite borttappade nu kan klicka här.)


Vi har alltså ingen villa själv. Jag vacklar lite mellan att tycka att det är lite småtrist och att det är väldigt skönt att inte ha ett hus och en tomt till att sköta om, men just på villaavslutning behöver vi faktiskt inte alls sakna någon egen. Vi har nämligen en stående inbjudan (sedan... så långt tillbaka jag kan minnas) till pappas kusiners villa, och de senaste åren har vi tagit upp traditionen från att jag var liten. Då satt jag mest och läste medan syrran Hanna rusade omkring och smällde smällare; nu är jag här med mina barn (och lyckas aldrig läsa en enda rad fast jag alltid har med en bok - och fast bokhyllorna i villan är frestande överfulla!) I somras var vi faktiskt dit och njöt av sommaren också en vacker julidag, vilket gjorde att det kändes ännu mer logiskt att säga tack och hej till sommarsäsongen här!


Just det här året blev det varken simtur, kanot eller raketer eftersom det var stormväder på gång. Yr.no sade 10-11 sekundmeter, och det stämmer säkert. Visst skulle det ha varit fint med en vacker sensommardag, men lite spännande var det ändå med ruskväder! Och det gick ingen större nöd på oss - istället för att simma och paddla och ha oss satt vi inne i timtals och åt och umgicks med en kort promenadpaus i mitten för att ladda om aptiten. Inte så dumt det heller!


Det är lustigt med traditioner som går långt tillbaka - när jag var liten hörde det till att faffa och fammo och fammos syster med man alltid var där, och även om den generationen varit borta i flera år redan känns det som att de ändå är lite, lite delaktiga. Gränsen mellan då och nu blir lite mer utsuddad, och det känns - hemtrevligt.


Och nu är sommarsäsongen ordentligt avslutad, och hösten kan börja på riktigt. (Som om den inte redan hade gjort det...) Det firar vi med en bild från den där varma, soliga villadagen i juli!


Tack och hej, älskade sommar! Vi ses snart igen!

onsdag 24 augusti 2016

Vänner och blåbär

Ja, det går undan här! Å ena sidan går veckorna i överljudshastighet, å andra sidan känns det som om det är flera månader sedan skolan började istället för en och en halv vecka. Tid, alltså, det är väldigt relativt. Har tänkt så många gånger att jag borde - och vill - blogga, men när jag satt mig ner är det ingenting som rinner ur fingrarna. Nada. Det känns lite tråkigt att räkna upp saker vi gjort, särskilt när jag för tillfället inte ens kan lätta upp med bilder - får inte upp vårt bildredigeringsprogram pga för lite hårddiskutrymme - och tankar som går djupare än det hinner jag liksom aldrig tänka till slut.

(Kan eventuellt bero på att jag tänker för långsamt..?)

I väntan på mer inspiration tänker jag i alla fall räkna upp tre saker som gjorde förra helgen värdefull.

1/fredag. Jag gick på Juthbackamarknaden, fyndade en grillkorv (varken mer eller mindre) och, framför allt, hängde med min kompis Jane länge och väl. Annars bor hon i Åbo, som är alldeles för långt från Sandsund.

2/lördag. För första gången sedan maj fick jag till en promenaddejt med min kompis Linda (som bor 4 km härifrån, vilket ju borde betyda att det är enkelt att träffas - eller?) Vi gick längs med vandringsleden som finns här i Sandsund och det var så vackert! Varför har jag aldrig gått där förut? Jag som går här och saknar skog runt mitt hus? Får kompensera nu när jag insett att den finns. Dessutom fanns det ställvis så mycket blåbär att vi stannade varannan meter för att äta... Borde nog gå tillbaka med något att plocka i också!

3/söndag. Vi fick besök av min kompis Emma och hennes Olga. Så roligt att träffa dem - de bor annars i England, som - wait for it - verkligen är alldeles för långt borta från Sandsund. Det också. Men det bästa med vänner som bor opraktiskt långt borta är ju att man faktiskt anstränger sig lite extra för att träffas när det går - det lite för lätt att tänka att vänner som bor närmare till alltid finns kvar nästa vecka. Och nästa månad. Det borde jag bli bättre på!

fredag 19 augusti 2016

Strålande start


Oavsett om jag var peppad eller inte på förhand så blev det en första skolvecka av det här i alla fall. Och det blev bra! Jag tror hela familjen har haft en riktigt rolig start - och allra mest har det nog varit Edvins vecka. Vi andra fortsätter ju mer eller mindre som i våras, men för honom är det mesta nytt. Och som han har strålat! Förskolan, som han nog var lite nervös för utan att riktigt medge det, har gått fenomenalt bra. "Ett problem bara", sa han en morgon, "Det är så kort tid på förskolan!" Dessutom började han med musiklekis i måndags (samma dag som förskolestarten!), och det var han nog minst lika nervös för. Det var också en succé, och strålande glad var han när han förklarade och visade på sin kantele vad han lärt sig den där första gången! Hoppas året fortsätter lika bra - för oss alla!

tisdag 16 augusti 2016

Kom igen, solen och peppen

Ja, nu är det definitivt ingen skarv mellan sommar och höst längre. Alla skolor har börjat, regnet häller ner och delar av familjen är/har varit småförkylda. Jag känner mig lite snuvad på det där härliga skolstartsvädret som gör att jag älskar augusti. Nu blev det liksom sen oktober direkt, och det... gör mig lite trött. Eller så kan det vara småbarnslivet. Okej, när jag tänker efter är det antagligen mest småbarnslivet.

Hur som helst har jag fått anstränga mig lite mer än vanligt för att uppbåda den där nystartsivern som brukar dyka upp i mitten av augusti. Nya böcker! Nya pennor! Nya elever! En tom kalender att fylla! Det brukar räcka för att peppen ska infinna sig, men i år har det gått lite trögare. Inte så att jag egentligen har något emot att skolan börjar - jag fick träffa ett par fenomenalt sympatiska nya klasser idag och stod och log spontant för mig själv när jag bläddrade i niornas nya lärobok. Tänk ändå att ha ett roligt jobb att gå tillbaka till! Nu gäller det bara att få till lite mer tid för att andas och tänka egna tankar så blir det riktigt bra, det här.

tisdag 9 augusti 2016

I skarven mellan sommar och höst

Den här veckan är en märklig gråzon mellan sommarlov och terminsstart. Vi kom hem från Sverige och hade en skön, lat, ledig söndag med sol och blå himmel. Så blev det måndag. Och vardag. Vi vuxna försöker göra någon nytta och förbereda så gott vi kan inför hösten medan barnen försöker... sysselsätta sig. Det är inte riktigt sommarlov längre, men skolstarten är det nästan en vecka kvar till. Vilken tur att Arvid och Edvin fick leka med kusinerna i Nykabi medan jag försiktigt klev in i mitt klassrum och kollade läget i eftermiddags!

Sverigeresan var bra, som den brukar. Det var roligt att umgås med min familj (eller de delar av den som var med på resan), Guoletsjaure var lika vackert som vanligt och stigen upp till Tjidtjak lika välbekant som alltid. På hemvägen fick vi två soliga, roliga heldagar i Norrfjärden också. Där gjorde vi följande:


Upptäckte Bruksbadet i Alterälven. Rekordmysig liten badplats! Vi lyckades tappa bort två (av badplatsens) badbollar så de flöt iväg till en vassrugg på andra sidan älven, men när Matias hämtade dem kom han tillbaka med tre bollar, så vi var visst inte de första som inte hade full koll. Vi kunde inte låta bli att komma hit båda dagarna! Och som vädret ser ut nu är jag inte helt förvånad om det blev sommarens två sista dopp... men hoppas kan vi ju, på en värmebölja för att fira läsårsstarten.


Flyttade en bod. Eller, själva flytten hade jag faktiskt ingenting med att göra, men männen i sällskapet höll sig sysselsatta så till den milda grad att Matias inte ens kom sig in till Piteå överhuvudtaget denna gång. Bra blev det på den nya platsen!

Strosade på stan. I Piteå, alltså. Och på mitt absoluta favoritloppis, PMU i Öjebyn. Några fynd här, några fynd där. Allra roligast var det nästan att fika på PMU med Arvid och Edvin och att åka in till Piteå på tumis med Arvid på fredagen! Vi var båda två väldigt nöjda med att för en gångs skull ge Akademibokhandeln mycket tid...


(Tårtan fick Arvid och Edvin dekorera. I början var den mönstrad och stilren, i slutet... tja, då hade de använt ALLT som fanns att använda. God var den!)

Nattade barn. Och såg till att barn var nöjda, mätta, torra, glada, rena, snälla... Det kan bli intensivt ibland med fem barn (varav tre småbarn) under samma tak, men sista kvällen somnade de tillräckligt tidigt för att vi vuxna skulle orka med ett barnfritt parti Mexican train på seino. Hurra!

måndag 25 juli 2016

På vift i Seinäjoki


Och på tal om att vi haft ett späckat sommarprogram kom jag ju på att jag har ett halvfärdigt inlägg från bostadsmässan också - det var alltså förra tisdagen som vi lämnade barnen i Överpurmo och själva stack iväg till Seinäjoki. Så bra dag! Jätteroligt att göra något bara vi två, jätteroligt att spana in inspirerande hus och jätteroligt att dissa mindre inspirerande hus!

(Bara mobilbilder den här dagen... har blivit lat sedan jag skaffade en telefon med acceptabel kamera!)
 
 

Tidigare när vi varit på bostadsmässor har inredningen ofta varit ganska likriktad, med rena linjer och vitt och grått och stora ytor. Den här gången tyckte vi faktiskt att det märktes att mässan hade satsat lite extra på hantverk - åtminstone de första husen vi gick in i var lite mer personliga, så vi fick ett bra första intryck! Vi fick inga storslagna idéer, men blev faktiskt lite inspirerade att fortsätta med vårt renoveringsprojekt i snigelfart. Fotade en och annan inredningsdetalj som vi tänkte sno!

   

Jag kan förstå att det är många som byggt sina drömhus i mässområdet. Min stora invändning var samma som alltid på bostadsmässan - HUR kan man smälla upp stora, vackra hus praktiskt taget PÅ varandra? Bilden ovanför är tagen på balkongen till ett hus som hade fantastiskt fina uteplatser, typ på alla sidor av huset och både i marknivå och på andra våningen. Men var vi än stod så stirrade vi rakt in i någons köksfönster... Det förutsätter att man verkligen gillar sina grannar! (Eller så är det bara jag som är lite hemlig av mig.)



Vissa hus var det köer till, men överlag var det ganska behagligt på mässområdet. Ingen desto värre trängsel, inte för varmt, inte för kallt... bra dag, helt enkelt! Enligt systeryster lär det ha varit varmt och kvavt igår, det lät mindre trevligt.


Och så måste jag ju lista våra inofficiella trendspaningar:

- Ribbstolar i vart och vartannat barnrum. Vill också ha! Vet bara inte var vi skulle få den att rymmas.
- Det är tydligen totalt ute med duschskåp och -väggar. Låt vattnet flöda fritt bara!
- Kök på andra våningen. Jag är lite tudelad. Å ena sidan var det ofta väldigt luftiga, vackra kök/allrum, men å andra sidan blir det ju lite opraktiskt + att första våningen ofta kändes trist och trång med bara smårum.
- Träpanel i 3D-mönster fanns i flera hus. Jag gillade! Det där mysiga med sjutti- och åttitalspaneler, men modernare. (Finns på första bilden och bilden här nedanför.)
- 3D i taket i flera sovrum också. Där blev jag inte lika förtjust, för oftast kändes det bara väldigt bling-bling. (Inga bilder av det.)
- Och vi hittade vår kökstapet i ett kök! (Passar mycket bättre i vårt kök, tycker jag - hehe. Matias stod för övrigt och stirrade på köket hur länge som helst när jag bad honom se om han känner igen nåt. Han såg inte tapeten. Vet inte hur vi ska tolka det - det var ju faktiskt han som tapetserade vårt kök..?)


Ja, och så hittade jag den perfekta soffan till vårt småningom nyrenoverade vardagsrum. Synd bara att den... tja, kostar pengar och så.


Annars gillade jag att se att ett par (eller åtminstone ett?) hus hade inrett med välfyllda bokhyllor, och Matias tyckte att det allra roligaste var att bonga slarviga lister och badrumsgolv som sluttade åt fel håll. Och dagens bästa var glassarna vi åt när blodsockret höll på att sjunka för lågt. Jag var övertygad om att vi på sin höjd skulle komma igenom hälften av husen, för alla hus började flyta ihop i en enda röra och jag hade helt tappat sugen. Men pling! Köp en massiv lösglass åt mig och sätt mig på en bänk en stund, så är energin på topp igen!

 

As good as it gets


Det här är så bra det kan bli. Jag är ingen hemmakatt egentligen, men just nu skulle jag vara fullständigt nöjd med att tassa runt här hemma ända fram till skolstart. Plocka jordgubbar, cykla med storbarnen, läsa, gå barfota hela dagen, äta i trädgården.

En stor del av sommaren har jag varit om inte stressad, så åtminstone ganska speedad. Vi har haft fullspäckat program de flesta veckor, renoveringen av vardagsrummet har suddat på i sakta mak och resten av huset har sett ut därefter. Dessutom tog det betydligt mer tid än jag hade räknat med att vara med och arrangera Tillsammanslägret på Humle i början av juli (roligt ändå - kommer definitivt att göra om det). Det har varit så gott som bara roligt sommarprogram vi haft, så jag klagar inte, och det är inte heller något jag kan komma på att jag hellre hade lämnat bort. Men ändå är det ju ganska mycket ståhej kring oss, även när vi "bara" är hemma... Så jag njuter verkligen av att känna mig fullständigt avslappnad idag, i synnerhet när jag råkade få lite tid alldeles ensam nu på kvällen. Det skadar inte heller att vädret är enastående skönt. Även om jag i princip gillar  årstidsväxlingarna i Finland skulle jag inte ha något emot att byta ut åtminstone ett par månader av mörker och kyla mot... det här!

Men jag kommer ju faktiskt inte att tassa runt och äta vattenmelon i min trädgård tills skolan börjar, vare sig jag vill eller inte. Vi har ju vår sedvanliga fjällresa på kommande, och även om jag känner att jag har svårt att slita mig från sommaridyllen utanför min dörr blir det säkert bra det också. Även om det utlovas regn och typ elva grader i Vuoggatjålme lagom tills vi anländer. Hm. Vi hoppas på att vädersajterna har fel, det har ju hänt förr den här sommaren!

måndag 18 juli 2016

Med mina kids

  
Här är dagens minst nyskapande sanning: det är så roligt att umgås på tu man hand med barnen! De är för all del fina i flock också, men de kan vara så väldigt... mycket extra allt. En och en lugnar de ner sig och verkar alltid minst ett år mognare än de gör när vi alla är tillsammans i en enda röra. Idag inledde Arvid och jag Jakobs dagar med att cykla in till stan och gå på storloppis i strålande (!) sol. Så kul! På eftermiddagen var istället Arvid på simskola, så då gjorde Edvin och jag jordgubbssmoothies till mellanmål och satt och njöt på terrassen. Det är ju bra att de har sällskap av varandra, men tumistiden med dem behövs också.

Bilderna är från i fredags, när jag tog med båda storbarnen på sommarteater - Alice i Underlandet. (Rekommenderas varmt! Färgglad och rolig föreställning, kanske den bästa jag sett i Purmo! Tre föreställningar kvar, tror jag. Boka här!) Utflykter med två barn som jag ibland inser håller på att bli stora och ganska kloka, sånt är också roligt.


Och på tal om med alla, med något och utan barn: i morgon ska Matias och jag göra något alldeles oerhört - vi ska sticka iväg alldeles på egen hand till Seinäjoki. I Åbo skickade Jenny och Kittan iväg oss för att äta ute på tu man hand efter att vi hade barnvaktat åt dem när de sprang halvmaraton (det har jag visst inte bloggat om?), och då tyckte jag först att äääh, vi har ju precis varit flera dagar i Bremen... Sedan slog det mig att vi faktiskt var tre i Bremen, och en av oss var en ganska dominant ett och ett halvt-åring. Även om det var enklare än att ha med en än tre var det inte direkt barnfritt... 

När vi började tänka efter insåg vi att vi inte hade skaffat barnvakt för att t.ex. gå ut och äta tillsammans sedan Josef. Alltså vad?! Jag som ändå inbillar mig att vi har varit ute på vift en del, men när jag tänker efter brukar vi så gott som alltid ta med Josef, känns liksom enklast så. Barnvakt har vi ibland, men alltid för att täcka upp i vardagspusslet, inte för onödigheter som att prata ostört och så. Men i morgon, så! Då ska vi spatsera runt på bostadsmässa utan vagn, utan blöjor, utan tjat. (Och förhoppningsvis med bara en liten aning dåligt samvete.)
 

 (Men visst är de fina i flock också. Speciellt när de går hand i hand på kvällspromenad. Och låtsas att jag jagar dem. Edvin: "Mamma kommer! Vilken fasa!" Haha.)