Hemester-semester i Norrfjärden

Vi är vana med att avsluta sommaren till fjälls, men av olika orsaker blev det ingen fjällresa för någon i familjen i år. För att nu i alla fall få uppleva lite Norrlandssommar bestämde vi oss för att avrunda sommarlovet hemma hos Ylva och Anders i Norrfjärden istället. Dessutom började det bli riktigt, riktigt länge sen sist! Under flera år var vi dit och hälsade på minst två gånger per år, vissa år ännu mer, men förutom ett kort endagsstopp på väg hem från fjällen för ett år sedan är det faktiskt så mycket som ett och ett halvt år sedan sist! Då hälsade vi på tillsammans med faffa/svärfar över trettondagshelgen mitt i smällkalla vintern, så det var lite annorlunda aktiviteter den här gången... 

Det känns som en så oerhörd förmån att känna att dörrarna är öppna för oss närhelst vi känner för en Norrfjärdenresa! Vi har varit där så mycket vid det här laget att vi börjar känna oss som hemma - behöver vi tvätta, så startar vi en maskin. Behöver vi något i köket vet vi var skålarna finns. Om något behöver handlas, handlar den som har vägarna förbi affären. Vi stortrivs i alla fall med att leva i storfamilj några dagar när vi är där, förhoppningsvis känner våra värdar likadant! 

Tänkte bjuda på en lista över saker vi gillar när vi är i Norrfjärden!

Bada i Alterälven

Vi har badat vid Bruksbadet i Nybyn förut, men den här gången - mitt i värmeböljan - slog nog alla rekord! Under vårt första dygn i Sverige hann vi bada hela tre gånger där; kvällsdopp, morgondopp och kvällsdopp igen! Sedan blev vädret svalare och vi lugnade ner oss lite, men sen hann vi ännu med ett kvällsdopp sista kvällen. Bruksbadet har nog blivit en av mina absoluta badplatser och jag tror hela familjen håller med! Det är barnvänligt, fin botten, vacker omgivning - och eftersom det är en älv känns vattnet alltid fräscht, samtidigt som det strömmar så stillsamt att inte ens jag tycker det är läskigt. Finns dessutom omklädningsrum, gungor och leksaker som det är fritt fram att använda. Efter allt simmande som den här sommaren bjudit på är det dessutom jätteroligt att se hur modiga A&E har blivit med att hoppa och dyka i vattnet, och flytbryggan där är perfekt för sånt. De är så orädda! Älskar att se hur de växt och blivit riktiga blötdjur i sommar! Det har inte alltid varit självklart, inte ens för en månad sedan...

(Edvin var förresten lite extra fascinerad av det han kallar "Spökande stugan" precis bredvid badplatsen... Antar att huset har hört till bruket i tiderna. *googlar* Se där! Det gjorde det!)

PMU
PMU är en välgörenhetsorganisation som, om jag förstått det rätt, har second hand-butiker över hela Sverige. Den vi brukar besöka (om den råkar vara öppen när vi är där) finns i Öjebyn en bit in mot Piteå. Fint och fräscht loppis med hög fyndfaktor! Nu försöker vi ju faktiskt göra oss av med mer saker än vi skaffar med tanke på kommande flytt, men att det följde med några bokfynd hem var faktiskt helt oundvikligt. Det är minimum. Arvid hittade dessutom ett par coola 90-talssolbrillor! I vanliga fall brukar vi också fynda barnkläder, virkade dukar och en och annan vas.

Vi var förstås också in till Piteå, där jag tydligen inte överhuvudtaget fotade, men det är också en favorit. Väldigt trevlig stad! Kul att fynda kläder tillsammans med Ylva, extremt sällan jag går på stan tillsammans med någon som är mer än tre äpplen hög. Eh... en sak som också hör till kategorin "while in Norrfjärden" är ett besök på Dollar Store. Det är lite pinsamt, men det hör liksom till med en sväng där för att köpa på sig lite billigt schampo och godis. Den överpeppade bilden är dock ironisk, obs obs obs! Den tog vi egentligen som ett inside joke att skicka till syster Amanda som tycker om Dollar Store om möjligt ÄNNU mer än vi gör!

Kalas
Ja, det kan kanske te sig lite märkligt, men vilken tid på året vi än åker till Norrfjärden så blir det födelsedagskalas. För det är liksom alltid någon som har fyllt år sedan vi sist sågs eller kommer att göra det före nästa gång. Gissningsvis träffas vi nästa gång på lillajul, vilket betyder att vi passade på att fira Matias, Josef och undertecknad. Under vår snabbvisit förra sommaren hade A&E fått dekorera en tårta och när vi pratade om vad de ville göra allra helst i Norrfjärden den här gången kom "dekorera tårta" allra högst på listan. Sagt och gjort! Och det blev så snyggt, med en racerbana med publik och allt. Tänk, så kreativ man kan bli med en påse lösgodis!

Och presenter också - Josef var nog den som tindrade allra mest, för han fick sin första alldeles egna Lego-byggsats!

Mexican Train
När tystnaden äntligen lagt sig och vi vuxna pustar ut, då sätter vi oss på altanen med te, snacks och dominobrickor. Mexican train är beroendeframkallande, men jag är rätt övertygad om att det inte går att spela någon annanstans än i Norrfjärden. Det är semester för mig!

(Edvin när han såg bilden: Vad är det i den här skålen? Det är ju godis! Men det är okej. När barnen sover brukar vuxna äta godis.)

Stora Nolia i Piteå

Noliamässan är visserligen inget vi brukar göra, även om Matias och jag var dit på tu man hand en gång för några år sedan - men vi var dit den här gången, så det får ändå en plats på listan. Vår sista heldag i Norrfjärden var Noliamässans första dag, och eftersom Y&A också gärna ville gå tyckte vi det lät kul. Barnen samlade godis som riktigt mässproffs och tyckte det var roligt att spana på husbilar och grävmaskiner. Själv tyckte jag också det var ganska kul, men just den dagen hade jag tappat rösten och börjat känna mig ganska hängig (vilket sedan hängde med nästan en hel vecka - tur att jag inte visste det då!), så det var kanske inte idealt med ett smockfullt mässområde. Jag kände mig ganska mör när vi väl körde tillbaka till lugnet i Norrfjärden... Bäst gillade jag att gå runt i mathallen och plocka smakprover!

Bara vara

Näst efter "dekorera tårta" önskade Edvin att "bara vara". Och ja, det är ju så skönt att bara vara! Det är verkligen semester, att bara kunna vara och känna sig hemma - men utan att vara hemma, där det alltid finns tusen saker att ta itu med! Bonus att se hur de tre minsta knattarna leker tillsammans och gillar varandra!

TACK för den här gången Y&A&A&A! Nu ska vi bättra oss och inte vänta lika länge till nästa visit!

(Insåg precis att tre av bilderna i det här inlägget visar minst en tumme upp. Det är på gränsen till fånigt, men samtidigt berättar det rätt mycket om vad vi tyckte om vår borta-hemester!)

Egeskov slott (efter stängning)

Att vi stannade var på slottet efter stängning var alltså inte särskilt rebelliskt, utan helt tillåtet. Även om alla byggnader och utställningar stängde kl 17 var det helt okej för besökare att stanna kvar på området till solnedgången. Vi hade precis hunnit se vad vi ville se inomhus före stängning, så nu var det perfekt att stanna kvar lite till efter!

Den enda missen var kanske att vi nog hade bullat upp med mer mellanmål (och dricka!) om vi hade vetat om att vi skulle vilja stanna kvar hela kvällen. Att sommarkvällen skulle vara så vacker. Och trädgårdarna så prunkande. Och lekparken så rolig. Men vi klarade oss på lite bananer och kex och kokade snabbnudlar i lägenheten några timmar senare!

Först fick barnen leka, leka och leka, sen gick vi runt slottet - vilket inte var någon liten promenad!

Jag fotade nog slottet ur alla tänkbara vinklar, men jag försöker begränsa mängden lite... blir ändå en veritabel fotobomb jag kastar ut här! Maken till fotogeniskt slott är svår att hitta.

Här och där fanns konstverk i trädgården... självklart.

Och självklart fanns det buskar klippta till sniglar på utsidan av vallgraven. Självklart!

Som om inte sniglarna var nog, vaktades slottet också av svanar. Svanar med ulliga, gulliga ungar, vilket gjorde att jag hade mycket stor respekt för mamma Svan!

När vi till sist började bli lite trötta och hungriga och äntligen kloka nog att inse att vi ännu hade nån timme kvar att köra till vår lägenhet i Ammitsböl begav vi oss ut till parkeringen. Trötta, men väldigt nöjda. Egeskov var nog en av mina favoritplatser i Danmark, och den här kvällen var nog en av sommarens vackraste!

Lite roligt var det att misstolka busskylten med flit. Är det här man ska lämna allt sitt bus innan man går in på slottet? Eller är det kanske så att man får parkera sitt bus här innan man kör i väg - för att få det lugnt och harmoniskt i bilen kanske? Jaja, det är lam humor. Jag vet. Men icke desto mindre väldigt roligt.

Sedan fortsatte vårt Danmarksäventyr, med en plats som genererade minst lika många bilder som Egeskov. Legoland!

Egeskov slott

Varning för semesterbilder!

--- Danmark, dag 2 ---

Danmark! Jag tror faktiskt att Egeskov slott kan vara orsaken till att Danmarksbloggandet efter resan i juni kom av sig. Eftermiddagen/kvällen på Egeskov genererade sådana mängder med bilder att det började kännas som ett helt projekt att slimma ner det till ett överkomligt blogginlägg. Det lyckades jag inte heller med, utan det får bli två - men nu ska det i alla fall bli av!

Vi hade tipsats om Egeskov och jag kan varmt rekommendera det vidare! Eftersom det blev en kortare natt än planerat (den uppmärksamme läsaren minns kanske att vårt flyg till Köpenhamn var flera timmar försenat) kom vi också iväg senare än planerat och när vi kom fram var det inte såå länge kvar till stängning. Till vår glädje fick vi veta att det bara är utställningarna (och biljettförsäljningen) som stänger vid stängningsdags, sedan är det fritt fram att stanna kvar på området ända till solnedgången. Perfekt för oss, vilken tur att vi inte skippade det hela på grund av den sena starten!

Ända fram till 1960-talet var Egeskov i första hand ett jordbruk, men när jordbruket rationaliserades började Egeskovs ägare småningom göra det till en turistattraktion. Det finns lite av varje på slottsområdet, allt från flera olika typer av trädgårdar till utställningar till veteranbilsmuseum till lekparker... och allt är så välskött och polerat, utan att kännas plastigt. Visst, det fanns nån slags mysko Draculagrotta (!?!) i en av byggnaderna - den var nog nån slags hjärnsläpp som hade passat bättre på ett kringresande tivoli i b-klass... men i övrigt: så genuint! Och intressant! Och bildskönt!

För att säkert hinna med det viktigaste styrde vi rakt mot själva slottet. Det byggdes i mitten av 1500-talet, som tydligen var en orolig tid - därav vallgraven och skottgluggarna. Vi började med utställningarna i portbyggnaden, där de hade utställningen Fra slotsfruernes gemmer som visar hur kläderna såg ut i slutet av 1800-talet - för allt från springpojkarna till herrskapet. Intressant!

(Edvin gillade särskilt hattarna. Givetvis!)

Själva slottsbyggnaden är faktiskt också hem för de nuvarande ägarna, även om delar av det varit öppet för besökare i flera decennier. Det första rummet vi kom in i var kanske också det mest överraskande. Vet inte vad jag ska tycka om rummet som var fyllt av jakttroféer från Afrika och Indien! Fascinerande. Och lite... skruvat, kanske. Jag kan inte låta bli att tänka på bilden som cirkulerade på FB i början av sommaren, av den amerikanska kvinnan som poserar med en ovanlig giraff som hon skjutit. Jag uppskattar älgköttet pappa jagar på höstarna, men jakttroféer... nä, jag kan faktiskt inte förstå grejen.

Gillade också att slottet inte var inrett i äldsta möjliga stil, utan varvade lite olika tidsperioder! En hel del verkade vara inrett i 1800-talsstil.

Uppe på vinden fanns en leksaksutställning. Och allt var så snyggt planerat - istället för att leksakerna stod i vanliga, tråkiga hyllor och montrar var de utplacerade i inramade bubblor. I like!

Från vinden såg man också ut över trädgården åt olika håll, inte heller någon tråkig syn...

Lite mer creepy var trädockan som enligt sägnen aldrig får flyttas från sin plats på kudden, för då störtar Egeskov slott i vallgraven på julnatten. Det hela verkar ganska random, hade gärna hört mer om bakgrunden till den spådomen!

Sedan fortsatte vi med de andra utställningarna. Eller museerna borde jag kanske skriva, för det finns ett veteranbilsmuseum, ett motorcykelmuseum, ett Falck-museum (med gamla ambulanser och liknande) och ett konstgalleri (som vi missade - eller skippade, minns inte vilket).

Veteranbilsmuseet var förvånansvärt intressant! Så mycket coola bilar! Bussen ovanför kopplade Arvid och Edvin förstås till en viss scen i en viss film... helt förståeligt! Fanns också en rosa (!) Farmor Anka-bil, men den hade vi tydligen inga bra bilder av.

Vilken samling, alltså!

Det sista vi hann göra medan slottet officiellt var öppet var att gå på promenad bland trädtopparna! Det är en 100-meterspromenad på en gångväg/hängbro mellan olika plattformar uppe bland trädkronorna. Egentligen inte så läskigt, men kul!

Och precis när vi kommit ner och funderade på om vi skulle gå en gång till blev klockan fem, slottet stängde och de låste grinden till spiraltrappan upp. Men vi hade inte bråttom, utan stannade kvar ett par timmar till på området! Fortsätter bildbomben i nästa inlägg...

Den eviga sommaren

"Den eviga sommaren" heter sommarteatern som spelats i Nykarleby i juli. Den var jag och såg i söndags tillsammans med min moster och moffa och vi var lika grundligt imponerade alla tre! Det är så roligt att se en sommarteater där allt sitter - allt från musiken till skådespelarna. De biografiska bitarna kändes kanske lite långsamma, men det vägdes upp av de mer färgstarka surrealistiska bitarna där Topelius sagohjältar traskar in i historien. Skulle rekommendera den varmt om det inte hade varit sista föreställningen vi såg!

Men en sak pjäsmakarna lyckades osannolikt bra med var väl ändå namnet. Sommaren 2018 har verkligen känts som just det - den eviga sommaren! Jag kan inte minnas någon sommar sedan jag blivit vuxen då jag känt mig så avslappnad och känt av SOMMAREN så intensivt som i år. Rätt mycket kan det väl bero på den osannolika värmeböljan vi haft. Vi har simmat, simmat, svettats och druckit saft i skuggan. Det har varit underbart!

Det blir snabbt lite förutsägbart när värmen kommer på tal, precis som med andra lite mer extrema väder. Det blir liksom "Team värme" och Team anti-värme" och så debatteras för- och nackdelar, som om vi hade något annat att göra än att tacka och ta emot! Och visst har också jag varit bekymrad för grödorna som torkar bort, skogsbränderna som härjar och alla stackare som mår dåligt av hettan... men personligen har jag njutit. Det går ju faktiskt att göra både och. Vara bekymrad för problemen med överhettade äldreboenden och ändå sträcka ut armarna och låta mig smekas av värmen. Veta om att jag kommer att få huvudvärk till kvällen och ändå bli glad när prognosen visar att vädret ser likadant ut imorgon.

Men det är förstås en lyxsituation att kunna njuta av den här sommaren - vi har ju varit lediga och kunnat välja att åka till stranden eller sätta oss i skuggan bakom huset och läsa när det varit för varmt för att göra något annat. Jag förstår verkligen de som varit uppgivna när de är tvungna att jobba och prestera när kroppen bara vill smälta ner i ljummet havsvatten.

Men se där, nu gjorde jag det själv. Jag började debattera för OCH emot värmen! Så går det. Gillar läget gör jag i alla fall och försöker tanka mig själv med den här mjuka värmen så länge det går - tids nog får vi dra fram tjocktröjorna igen!

 (Alla bilder i inlägget är från en av alla sköna sommardagar, häromveckan när vi hälsade på våra vänner på deras sommarstuga i Kantlax. Vi simmade i tre omgångar och mätte havsvattnet till 26 grader. Vi testade SUP på en gammal surfbräda, aktade oss för getingar och låg och guppade i småvågorna utan att någonsin bli frusna. Det ska jag tänka på när jag skrapar vindrutan på bilen en mörk morgon i november. )

Signerat

Ja, nu har vi gått och gjort det. Vi har sålt huset! Vi har skrivit under, skrivit under och skrivit under igen. Från och med den första november, senast, är det här inte längre vårt hus. Hallonbuskarna, varmgaraget, kökstapeterna och terrassen bakom huset är inte vårt hemma längre.

Jag blev förvånad i förmiddags när jag tänkte på det inbokade mötet hos mäklaren - det var mer känslosamt än jag trodde! Att vi ska flytta har ju stått helt klart ända sedan början av juni, så det här borde ha varit en ren formalitet. Och visst är vi glada att försäljningen gick så smidigt och att vi fick det ordnat redan nu - för att inte tala om hur glada vi är för att köparna inte hade några problem alls med att få tillgång till huset först efter att vi hunnit få tillgång till vårt nya! Men nu är det ännu ett steg närmare det slutgiltiga. Och nej, jag är inte bra på förändringar.

Ibland tänker jag att vi inte är riktigt kloka som går och flyttar, inte nu när vi äntligen trivs! När vi renoverat och fixat och byggt terrasser och anlagt jordgubbsland. Den som gapar efter mycket..? Samtidigt vet jag att det inte var ett misstag; det var alldeles för mycket som föll på plats alldeles för smidigt. Det kommer att bli bra! Det vet vi. Att den fnissiga nyförälskelsen från i våras har lagt sig är kanske inte så konstigt eftersom jag inte varit där sedan konditionsgranskningen (inte inomhus alltså - har händelsevis förlagt en och annan kvällspromenad åt det hållet i sommar...) samtidigt som vi avnjuter tidernas kanske skönaste sommar just nu - här i vårt sjuttitalshus.

Jag är glad över att flytten blir först i höst, det betyder att vi får njuta av och så småningom avrunda sommaren här. I oktober kommer jag ändå inte att ha någon lust att äta frukost på vår nya terrass och det kommer att vara enklare att flytta. Då är det bara ta sina lådor, flytta och bo in sig. Easy! Ja, bo in sig... Här tog det flera år. Är så nyfiken att jag nästan spricker när jag funderar över hur länge det tar på nya stället innan det känns som självklart hemma..?

Värmebölja i Åbo, del 2

Även om Åboresan inte var så lång var den tydligen för lång för att rymmas i ett inlägg! Här kommer fortsättningen. På onsdag morgon åt vi frukost med Sverigekusinerna och vinkade hej så länge till dem - de skulle köra direkt upp till faffa i Jakobstad, men vi hade en viktig sak kvar att göra i Åbo... 

Kokoo!

Förutom vattenbussen ut till Runsala hade jag också hittat det tipset när jag googlade i bilen på väg ner till Åbo. Gissa om det började glittra i ögonen på vissa familjemedlemmar när jag berättade om det..! Det är en korsning av legobutik, byggplats och lekland. Inte stort eller fancy, men p-e-r-f-e-k-t för våra legonördar. Man betalar lite inträde, sen får man bygga hur mycket och hur länge man vill och så går det att köpa med sig lego i lösvikt också. Vi konstaterade nästan direkt att vi inte skulle hinna med det på tisdag, men att vi kunde stanna i Åbo tillräckligt länge på onsdag för att de skulle få bygga hur länge de ville innan vi körde hem. I teorin tyckte alla det var ett rimligt förslag, men i praktiken... oj, vad det var länge till onsdag kl 12 när de skulle öppna! 

Tur att det gick att distrahera lite med Akademen på förmiddagen i väntan på öppning! (Jag hittade ett fyndbord och bar hem några kilo böcker... igen. För böcker väger väl ändå inte så mycket sen när vi ska flytta..? Hrm.) Ett tips för den som inte tänkt betala in sig på Kokoo är att åtminstone gå en sväng till Forum och se på montern där de byggt upp en legovariant av Ruisrock. Jättekul att se på alla detaljer! (Och den som är uppmärksam noterar kanske att Ruisrock-bilderna är tagna kvällen innan, för annars skulle inte Ylva och Adil vara med på en av dem...)

Vi bestämde att Matias och barnen skulle botanisera bland legolådorna medan jag tog ledigt från familjelivet en stund... Jag började med att testa en restaurang vi skippade kvällen innan eftersom vårt sällskap på nio personer inte riktigt rymdes in. Bra drag, kan varmt rekommendera Taco Nito på Auragatan! God mat, kall läsk, en pocketbok och  flera timmar att göra precis vad jag ville med i en av mina favoritstäder... så avslappnad har jag nog inte varit på hela sommaren! Underbart! Tror hela familjen njöt lika mycket. Och TRE timmar tog det innan Matias ringde och sa att de var klara! Efteråt studsade barnen runt av iver när de skulle berätta om vad de byggt och vad de köpt och vad de hittat i lådorna. Fem legodiamanter av fem möjliga fick Kokoo!

Är så glad för den här Åboresan, något av det bästa vi gjort i sommar! Det är märkligt hur det ibland blir så att man bara slappnar av och gör det man har lust med och i efterskott inser att man hunnit göra massor utan att det överhuvudtaget känts stressigt... som nån slags parallell tideräkning. Det händer inte ofta, men det hände den här gången i Åbo!

Hemkomsten blev inte lika lustig - Josef blev magsjuk igår, fjärde gången sen april... Inte min favoritpusselbit i familjelivet. Och det innebar att vi för säkerhets skull helt lät bli att träffa Ylva och Anders under deras stopp i Jakobstad, ville inte sprida något vidare om vi kunde låta bli. Men snopet var det, vi hade ju tänkt fortsätta med vårt sköna sommarhäng i Österbotten... Men samtidigt kan jag inte klaga - så skönt att vara hemma istället för på resande fot när ett barn däckar!! Och vi hade ju hunnit umgås i Åbo och har själva en resa till Norrfjärden inplanerad i slutet av sommarlovet... så tajmingen kunde ha varit bättre, men den kunde lätt ha varit mycket sämre också! Idag mår sjuklingen bra, så nu hoppas vi bara att resten av familjen hålls i skick. Det finns ju så mycket sommar att njuta av!!

Värmebölja i Åbo, del 1

Att uppleva tropisk värme i Åbo - det var nåt nytt! Även om jag har bott sex (läs)år i Åbo har jag aldrig bott där över sommaren, och verkligen inte när temperaturerna stigit över 30 grader... Jag är liksom mer van med snöslask och vintermörker. I början av veckan var vi på minisemester i semestern och hängde lite i Åbo med våra Norrlandskusiner. De har varit på en imponerande roadtrip till både Helsingborg och Stockholm innan de kom över till Åbo där vi mötte dem och visade en av våra favoritstäder för dem innan de fortsatte upp till Jakobstad (och imorgon, vidare norrut hemåt). De kom med båten på tisdag morgon, men vi körde ner redan på måndag för att hinna vara där lite längre.

I värmen som slog emot oss när vi steg ur bilen fanns egentligen bara ett alternativ - bada! Vi bestämde oss för ett kvällsdopp på min gamla favorit, simstadion vid Samppalinna. Vi var inte de enda som kommit på den tanken, om vi säger så... Det var visserligen en trevlig kväll, men jag föredrar det där magiska i att simma utomhus i en uppvärmd bassäng i krispig och klar septemberluft, eller kanske som en försmak av sommaren en vacker dag i maj. (Ja, de har lång sommarsäsong!)

På tisdagen anlände de efterlängtade kusinerna och vi inledde dagen med frukost i vårt lilla hotellrum. Mysigt, men aningen svettigt och röjigt - vi insåg att vi snarast möjliga behövde hitta en skuggig lekpark! Det kändes inte klokt att gå ut - i Finland! - tidigt på förmiddagen och nästan golvas av värme. Det blev en annan gammal favorit, som också råkade vara närmast till vårt hotell. Jag har bott på två sidor av Puolalaparken och den är fortfarande en av mina favoritplatser i Åbo.

Efter lek i mesta möjliga skugga och lunch i luftkonditionerat köpcentrum skulle vi testa på nåt nytt som jag hade snubblat över när jag googlade på Åbotips. Så bra grej, se det här som ett tips! Åbos lokaltrafik har börjat med en vattenbuss ut till Runsala till priset av en vanlig bussbiljett. Det var kanske jag som var mest uppspelt vid tanken på att få turista lite från vattnet, men jag fick med mig Ylva och mina barn. (Familjefäderna körde bilarna ut till Runsala så vi skulle komma lite snabbare tillbaka och kusinerna behövde en tupplur i bilen.) Obs för den som tänkt ta mig på orden - notera gärna att det inte går att betala med kort, vilket vi aningen nervöst konstaterade efter en språngmarsch i hettan tillsammans med tre barn, med bara ett par minuters marginal... glad blev jag av att hitta en bortglömd sedel i mitt telefonfodral!

Väl framme vid Folkparken var det inte direkt svalare... det första Edvin gjorde var att leta upp skugga, även om den var i minsta laget. Tur att inte han heller är så bred! (Den här bilden... kan vara sommarens mest talande!)

En annan bra grej (som vi inte testade på riktigt) var att Åbo tydligen har börjat med citybikes! På stranden vid Runsala hade de en pop up-station som jag antar att är där så länge båten går... tänk vad mysigt att ta båten ut och sen cykla tillbaka in till stan!

Sen blev det en eftermiddag på stranden! Det var faktiskt mitt första dopp utanför en bassäng i år, så skönt... När vi var lagom möra fräschade vi upp oss lite och begav oss ut på stan för att hitta mat - onormalt sent för att vara två trötta barnfamiljer, men det var något med värmen som gjorde att det ändå kändes fullt rimligt... Vi trillade in på Pincho Nation, som vi verkligen gillade! "Det här är världens bästa restaurang, det är ju precis som ett tivoli", tyckte Edvin. Ja, lite så. Och god mat också. Blir alldeles hungrig när jag tänker på det. Perfekt sätt att avsluta en riktigt svettig, somrig, skön och avslappnad Åbodag!

(fortsättning följer)