Vi började med att inse att vi redan var hungriga efter den blygsamma matsäcken vi hade haft med oss som båtfrukost. Vi var för sent ute för hotellfrukost och bestämde oss för att det fick bli den lyxigaste tidiga lunch Östermalm kunde erbjuda. Eller tja, det blev alltså McDonald's/Subway på Fältan... Mysigt i alla fall att sitta på uteservering med utsikt över Karlaplan! Josef, som för tillfället älskar bussar, var också mycket nöjd med utsikten...
Dagens plan var att se Vasamuseet (barnens önskemål) innan vi körde vidare mot Kolmården. Eftersom det inte är så bara att parkera på Djurgården lät vi bilen stå och gick mot museet istället. Som jag kan gilla det promenadstråket!
Det är faktiskt tre år sedan hela familjen var i Stockholm senast, och då var vi också till Vasamuseet. När vi frågade (stor)barnen om det är något speciellt de vill göra i Stockholm den här gången innan vi kör vidare var det - kanske något överraskande - Vasamuseet som var deras omedelbara önskemål. Så det fick det bli! Vi vuxna tycker också det är fascinerande med den tragiska historien om det stolta skeppet som förliste efter bara några hundra meter. Tycker också det är roligt att museet vidgar perspektiven lite och berättar lite mer allmänt om livet i 1600-talets Stockholm också.
Helt avslappnat gick det ändå inte att flanera runt eftersom Josef var på sitt springigaste humör. Försök nu bara stå och titta på detaljer eller informationsskyltar med en sjövild tvååring som vill och (tror att han) kan göra allt själv! Överlag är det mycket som blivit lättare nu när Arvid och Edvin är så pass stora, men det finns fortfarande dagar när vi känner oss väldigt mycket som en... småbarnsfamilj.
Haha, kunde inte låta bli att lägga in den här bilden också...
Mia: Men se, vilket fint ställe! Här ska vi ta en bild, kom med nu ungar!
Arvid och Edvin: Gnnnh...
Efter Vasamuseet kunde vi inte riktigt förmå oss till att lämna soliga, vackra Djurgården och gå direkt till bilen, så vi tog en promenad istället. Lite glass mittemot Skansen, people watching och livsnjuteri i största allmänhet. Den eftermiddagen fick mig att undra över varför någon någonsin vill göra något annat än sitta på en picknickfilt på Djurgården och njuta hela somrarna..?
Nåja, till sist sansade vi oss och återvände till bilen för att köra iväg mot Kolmården. Det vi inte hade räknat med var att det skulle ta en timme att ta oss igenom city! Kanske kunde vi ha valt en annan rutt, kanske hade vi otur eller kanske borde vi helt enkelt ha tagit till oss varningen vi faktiskt hade fått om rusningstrafiken... Nåja, vi hade i alla fall folk att spana på!
Resten av körandet gick bättre, men lättnaden var ändå stor när vi äntligen körde upp bredvid den gula stugan vi skulle bo i. Hur kommer det sig att det alltid är den sista biten som är grinigast och omöjligast, oavsett hur långt man kör..?
Dagens stora missbedömning var ändå inte rusningstrafiken, utan det att vi plötsligt insåg att vi var så nära stugan att det nog inte skulle dyka upp fler mataffärer på vägen... Så klantigt, för det var ju inte så att vi inte skulle ha kört förbi en och annan affär på väg från Stockholm! Den närmsta butiken hade vi fått veta att skulle ligga i Krokek, men vi hade inte kollat upp så noga hur långt det var dit. Drygt tjugo minuter med bil visade det sig...
Jag lämnade man och barn att packa upp, bädda och installera sig i stugan och körde själv iväg mot Krokek. Till saken hör att vi inte har någon gps utom den på Matias telefon... som jag inte hade med mig. Krokek hittade jag, men som jag snurrade på där utan att hitta någon affär! Det krävdes både att jag stannade och frågade om vägen och ringde Matias och bad honom kolla på sin telefon innan jag hittade fram... Det var väldigt vackra omgivningar, men jag måste medge att jag inte uppskattade dem särdeles mycket just då! Nåja, lite efter nio (svensk tid!) var jag äntligen tillbaka så vi kunde börja med den mycket försenade middagen... den gången tyckte vi det var försvarbart med snabbnudlar!
