tisdag 6 december 2016

99 år och -16 grader


Det är något skumt (pun intended!) med den här årstiden. Knappt hinner solen visa sig, så börjar det skymma igen! Och eftersom jag är ganska usel på att fota i mörker så är min bildbank just nu ganska dunkel... men idag får jag kanske skylla mig själv eftersom det faktiskt har varit gnistrande vackert ute. Ändå har jag hållit mig inne eftersom både jag och en del andra i familjen fortfarande är ganska förkylda. Och eftersom det var -16 grader när vi steg upp och inte överhuvudtaget tinat särskilt mycket sen det. Jag som precis tyckte någon sa att det skulle bli plusgrader och regn hela veckan. Fattar ingenting? Men föredrar ändå det här - vackert framom slask, alla gånger!

Ja, här bloggar jag i hopp om att guldkornen ska strömma fram. Det gjorde de visst inte idag, så jag nöjer mig med att gratulera republiken Finland på 99-årsdagen. Må det hundrade året bli ett år av medmänsklighet och kloka beslut.

måndag 5 december 2016

Lillajul


Det som skulle bli en av månadens stressigaste dagar på jobbet blev plötsligt en hemmadag istället... Vi har ju varit lite krassliga, och nu har det tydligen bitit på mig också. Har ingen hög feber, men tydligen tillräckligt för att sova bort hela förmiddagen och sedan lunka omkring ganska håglöst här hemma resten av dagen... Så gick det med det! Ett blogginlägg kanske jag lyckas få ihop i alla fall, trots att jag känner mig ganska trögtänkt. Väldigt skönt att det är ledig dag imorgon så jag inte måste gå och väga min energi hela tiden - jobba eller inte jobba?

Men om vi inte är i toppskick här i huset idag (Edvin är också hemma med feber, och Josefs förkylning + ögoninflammation verkar inte ha några planer på att ge sig) så kan vi åtminstone glädjas åt att lillajul blev frisk och riktigt lyckad! Det enda jag skulle kunna klaga på är tempot...


Snabbreferat: Ylva, Anders & co anlände till svärfars sent på torsdag kväll, och vi joinade dem för fredagsmys i Skata så fort vi hade fått trivialiteter som skola, jobb och dagis undanstökade på fredagseftermiddagen. På lördag var det julbasar i Betania och sedan fortsatte vi med att tända ljus vid svärmors grav, och sedan fira lillajul hemma hos oss (briotåg, julpyssel, god mat och mystiska tomteluvor som vi hittade på terrassen...)

På söndagen blev det ännu mer intensivt: adventsgudstjänst inklusive pepparkaksbak på söndagsskolan, adventslunch på Epoque, snabbvisit på Mariahemmet för att önska Matias moster Rode trevlig första advent och så - när Ylva och Anders sa hejdå och begav sig till Skata för att packa ihop och köra hemåt - körde vi raka vägen till Nykarleby för trippelkalas. (Syster, syster och systerson passade på att fira sina novemberfödelsedagar med ett mysigt adventskalas.) Trevligt, trevligt, men när vi körde hem på söndagskvällen kände jag mig inte SÅ upplagd för att börja ställa inför måndagen... Ylva och jag fantiserade längtansfyllt om en vacker dag om nåt år när vi skulle kunna lyckas gå ut och äta (och prata!) bara vi vuxna, utan att avbrytas ungefär tre gånger per mening... tids nog. Men en bra helg blev det!


söndag 4 december 2016

Livet med en tvååring

Att ha en tvååring kan vara så väldigt olika. Det kan vara enkelt och roligt och det kan få en vanlig dödlig att åldras i förtid. Min mycket ovetenskapliga slutsats är att nyckeln till framgång är att ha en frisk, glad och nöjd tvååring som sover när hen ska sova. Det hade vi för en månad sen. Det kunde visserligen vara intensivt och lite extra allt när han var vaken, men han kunde sova som en stock på dagen och ändå somna nån gång inte så långt efter åtta på kvällen. Tack och gonatt, alla glada och nöjda. Vi kunde sitta uppe och jobba eller i bästa fall sätta oss i soffan med netflix och popcorn.

Men så, för kanske två veckor sen, var det något som klickade till och plötsligt var han uppe (i bästa fall pigg och glad, i värsta fall trött och grinig) till minst halv elva-elva-tiden på kvällarna - ofta längre. Vi fattade ingenting. Det är en urusel kombination med att vi båda två haft ganska fullspäckat på jobbet och egentligen hade behövt all den där nattningstiden för att jobba, vilket vi nu fått börja med omänskligt sent... Vi är ganska slitna nu.

Nåja, vi har skurit ner ganska kraftigt på hans middagsvila och det börjar småningom ge resultat. Igår somnade han före nio!! Men de senaste dagarna har ögoninflammationen kommit tillbaka med ny kraft och dessutom har han blivit så förkyld att det är nästan komiskt med allt snor och ögonklet, så det han gillat mest den här helgen har varit att sitta i "mamma fanni" (mammas famn) och torka snor på min axel. (Bilden är alltså inte från den här helgen...) Inte direkt den där helgen för återhämtning, städning, adventsfix och att jobba undan som jag hade tänkt mig... 


Tur han är söt i alla fall. Har har bland annat börja prata massor! Det som mest av allt får mitt hjärta att smälta är att han börjat säga sitt namn - åtminstone nästan i alla fall. "Ofef" är close enough!

Annat fint han säger:
kicka = klippa
ita = rita
jäsa bok = läsa bok
pöpö = klementin (ibland kan han sträcka sig till pöpö-tiin)
päppä = äppel
päjo = päron
naan = banan
tissi = katt
hossa-sa = hoppsan-sa
pipi dä = sjukt där
kåko = snorkråka - men det gäller även rinnande snor, ingen diskriminering där...
Manna = Amanda, hans moster och dagistant i ett. Henne pratar han mycket om!

torsdag 24 november 2016

Dagens snabbmakaroner

Nej, det blev ingen Timshel-spelning igår ändå. Att jag var utan sällskap gjorde inte så mycket, inte heller att det skulle ha varit mitt i nattningen - men att jag dessutom hade ganska mycket jobb kvar för kvällen och ett barn med feber och ett med ögoninflammation samtidigt som jag själv kände mig tung som en sten efter flera korta nätter... dit for det det. En annan gång kanske!

On the bright side - när jag kom hem idag hade Matias röjt i kaoset, tagit in köksmattan som legat ute i varmgaraget ända sedan köksrenoveringen förra vintern och satt upp tro, hopp och kärlek. Vi är redo för lillajul! Dessutom i finsällskap av Norrfjärdenkusinerna. Visserligen finns det viss risk för en riktig bacillcocktail eftersom vi har feber och ögoninflammation här i huset och de är relativt nytillfrisknade från magsjuka, men vi tvättar händerna och hoppas på det bästa! (Och den här gången är det kanske lika så bra att de som vanligt bor hemma hos svärfar, så utbyter vi inte baciller dygnet runt...) Ser hur som helst väldigt mycket fram emot helgen och att få ta ut lite jul i förskott!

tisdag 22 november 2016

Torka

Hela den här hösten har bloggen gått på sparlåga. Visst har jag slängt in ett inlägg då och då, men inte särskilt ofta och inte särskilt inspirerat. Den här hösten har varit och är intensiv (på ett bra sätt!), men jag är osäker på om det är hela orsaken. Bloggvärlden har blivit så proffsig på sistone! Själv följer jag nästan bara sådana jag redan följt i minst ett par år - det känns just nu som en ganska dålig, och framför allt tidskrävande, idé att bege mig ut på okända bloggvatten - men på något sätt har jag tydligen fattat att bloggar anno 2016 har djuplodande, genomtänkta texter och/eller bilder som är tillräckligt bra för att platsa på någons vardagsrumsvägg. Kul! Inspirerande! Kanske. Det är bara det att jag inte på något sätt har tid för nåt annat än snabbt nerkrafsade, halvtänkta inlägg. Dessutom är jag fortfarande inte nöjd med formatet fast jag renoverade lite här tidigare i höstas. Min blogg, bloggvärldens snabbmakaroner. Underbart.

Men jag mårar åpå. Det får vara torka ett tag, för jag vet att det förr eller senare kommer att blänka till (igen) och jag kommer att bli ivrig över chansen att få leverera mina snabbmakaroner till amatörinlägg.


Läget annars? "Ni e så kulturell", tyckte syrran häromdagen. Det är vi faktiskt just nu! Förra veckan vann (!) jag teaterbiljetter - mera om det senare - i lördags var vi på färgsprakande Spektakeldag i Campus Allegro och idag spelade Edvin och hans musiklekisgrupp kantele inför fullsatt Schaumansal på konserten Lilla Rusk. Bara roligt, inte läskigt, tyckte han. Ja, han tyckte faktiskt så pass mycket om att stå på scenen att han gick upp igen när folk hade börjat gå ut, bara för att få stå och känna på det lite till...

Ja, och imorgon tänkte jag gå på Timshels skivrelease på After Eight, även om det är mitt i nattning och jag inte verkar få nåt sällskap. Desperat försök: Vill nån hänga med? Jag lovar, det kommer att bli bra. Sök fram Timshel och Hubble Jive på Spotify om ni inte tror mig. Lovin' it.

lördag 12 november 2016

Givandets glädje. Ha!

Inför jul brukar Hoppets stjärna samla in julpaket till familjer i behov av hjälp i Lettland och Litauen. De år jag lyckas komma ihåg det i tid brukar jag försöka packa ett paket - visst funkar det att betala in till ett konto också, men det här är dessutom ganska roligt. Idag började jag på med att plocka i lådan.

I den bästa av världar skulle jag få skriva något glittrigt här om hur barnen tycker det är roligt att dela med sig också. Ja alltså... Det var mer i stil med "sådär goda flingor får vi ALDRIG", "ta inte den där tvålen, den är så fin" och "varför lägger du dit så MYCKET". Inte min stoltaste stund. Men kanske desto nödvändigare att verkligen packa ett riktigt paket istället för att sätta sig vid datorn och betala in på ett konto när barnen somnat...

onsdag 9 november 2016

Trumpdagen

Igår var det en av mina sjuor som frågade mig hur jag tror att det kommer att gå i USA:s presidentval. "I honestly have no idea", svarade jag och trodde på det själv. Det var först i morse när jag vaknade till nyheten att Trump såg ut att vinna som jag insåg att jag utgått från att det inte skulle bli så. Ouch, vilken väckning. Jag kände mig skakad redan innan jag klivit upp ur sängen. Jag hade sist och slutligen trott att det amerikanska folket skulle låta förnuftet styra. Det jag kallar förnuft alltså - nämligen att inte släppa den mannen till makten. En man som redan under valkampanjen har klantat sig så ofta och så gravt att bara en bråkdel skulle räcka till för att få ut vilken normal politiker som helst i kylan. Varför? Hur? Va!?

Det som gör mig allra mest obehaglig till mods är egentligen inte personen och den taffliga kandidaten Donald i sig utan ännu mer det massiva stöd han fick - och vilka uttryck det har tagit sig. Det är inte bara Trump, utan det är högerpopulismen i Europa och det är det allt mer svartvita samhällsklimatet. Det är nya vindar som blåser, och de säger att okunskap är minst lika bra som kunskap för den är åtminstone ärlig. Innehållet i ett budskap är mindre viktigt än hur det förpackas. Det ligger så väldigt mycket frustration och pyr (också) i västvärlden, och jag hoppas den får utlopp på fredliga sätt.

Finns så mycket att säga om det här, men just nu har jag varken tid eller extraenergi. Jag låter bli och nöjer mig med att läsa om det. Här finns till exempel en intressant analys.

måndag 7 november 2016

Krazy

Ibland känner jag att den där lärargrejen jag håller på med mest av allt är en väldigt tidskrävande  bisyssla. Min huvudsyssla, förstår ni, är tydligen att vara (bl.a.) administratör för företaget Familjen. Jag minns inte riktigt när jag ansökte om det jobbet eller när jag senast fick lön i reda pengar, men det är väl sånt som händer.

Igår, efter att vi hade bjudit svärfar på söndagslunch (som inte jag hade lagat, nu ska vi inte få det att låta värre än det är!) hade vi en hel del söndagstid kvar. Inga planer överhuvudtaget, inte ens på att gå utanför dörren i den här kylan. Utmärkt chans att göra sköna saker, skulle man kunna tro. Vad gjorde jag? Jo, jag lämnade in jultidningsbeställningar, planerade dagvårdstider fram till jul, beställde förskolefoton och packade utflyktsväska. Allt utom utflyktsväskan borde ha gjorts för länge sen. For the record måste vi också notera att Matias var minst lika upptagen med att sysselsätta barnen, laga mat, elda i pannan och vad han nu sprang omkring med. När barnen hade somnat stirrade vi hålögt på varandra och satte på tv:n.

Just nu är Matias och alla barnen ute på den vanliga kulturella måndagsturnén som inbegriper både konstskola och musiklekis och jag har egentid. (Vilket behövdes för att jag inte skulle smälta ner i en ynklig pöl på golvet.) Min egentid har jag ägnat åt att städa i köket, tvätta kläder, sortera kläder, ordna inför morgondagen och försöka sälja en vinterhalare på fb-loppis - och ja, nu också att blogga om det. Men det är ändå ganska skönt, för det är ingen som pratar med mig. Snabbar jag mig lite hinner jag kanske se lite på morgondagens undervisning också innan mitt kaos trillar in genom dörren.

Den här tillvaron just nu alltså. Det är visst det här som menas med ruuhkavuodet.*

*"rusningsåren"

lördag 5 november 2016

Allhelgona med de levande


 "Och jag vet att de som har lämnat oss har förstått att vi är som fladdrande lågor så länge vi är här."

I mitt facebookflöde dök den nästan värkande vackra Koppången med Helen Sjöholm upp - tillsammans med det här citatet från sången. Fladdrande lågor. Jag vet inte om det är för att jag håller på att bli vuxen, eller om det är för att sorg och saknad kom närmare än vi ville när vi förlorade svärmor Maj-Britt för ett och ett halvt år sedan, men det har blivit så mycket mer påtagligt för mig att det är just det vi är. Jag kan sakna känslan av att tro att mina viktigaste alltid ska finnas till. De flesta, faktiskt nästan alla, har jag kvar och det är jag oerhört tacksam för. Men det är som om någon slags förankring gått av så att jag inte kan ta någon för givet längre. Det stör min trygga vardagsbubbla, men jag försöker balansera på rätt sida om paniken.

Idag firade jag i alla fall allhelgona mest med de levande, och det kändes precis som det ska. Matias stannade hemma med vår förkylda lillknatte medan jag tog med mig A&E till (min) mommo och moffas där faktiskt ganska många av mina viktiga människor hade samlats halvspontant idag. Sedan tände mamma och jag ljus vid fammo och faffas grav och jag kände lite hemlängtan - till Överpurmo. Det här med att vara vuxen, det känns så överskattat ibland.


måndag 24 oktober 2016

Bullets over Broadway


Just nu känns det inte illa alls. Jag har precis bokat musikalbiljetter till lördag kväll, och då brukar jag inte klaga! Jag är faktiskt på väg att lämna landet - i ett par dagar. Jag och min kollega Camilla ska på Skolforum i Stockholm i början av nästa vecka, men passar på att flyga redan på lördag morgon för att... ja, göra det man gör en helg i Stockholm. Vad gör man? Det jag vet är:

1) att vi bokat biljetter till Bullets over Broadway på Göta Lejon. Hurra!
2) att en massa museer i Stockholm tydligen har återinfört fritt inträde. Hurra!
3) att vädret verkar bli okej för att vara senhöst. Hurra!

Är så enormt peppad. Ja, för Skolforum också förstås. Men först den lediga helgen!
(Och innan jag kan lämna jobbet och familjen och fosterlandet i fyra dagar: späckade dagar. Nu gäller det att vara på hugget ett tag - för att få pusta ut sedan.)