torsdag 31 december 2015

Lucka 9-11

Advent är för länge sedan över, men min adventskalender är inte ens nära lucka 24. Vilken tur, så inte allt roligt tar slut efter julafton... Här slänger jag in flera luckor på en gång. Även om jag har tänkt skriva en riktigt klassisk årsöversikt så småningom så blir det här också ett sätt att summera 2015. 

Lucka 9: En bild från din arbetsplats/skola


När jag började mitt nya jobb i höstas och fick reda på att jag skulle ha ett eget klassrum som ingen annan använder tyckte jag det var helt fantastiskt - vilken lyx att ladda upp med egna böcker, pappershögar och pärmar i klassen och inte ens behöva städa undan efter sig! När jag dessutom hörde talas om att mitt klassrum hade skolans finaste utsikt var jag väldigt nöjd - där jag undervisar ser jag i stort sett alla stadens sevärdheter: kyrkan, ån och vattentornet. Det tröttnar jag inte på!

(Okej, jag borde ha en bild av själva utsikten, men den hittar jag ingenstans, så det får duga med utsidan av huset... inte heller så illa, speciellt inte en solig morgon!)

Lucka 10: En bild på ditt favoritplagg just precis nu


Den här frågan känns egentligen ganska ospännande eftersom jag för tillfället har en mycket praktisk inställning till mina kläder. Det är roligt om de är snygga, men annars... tja, too bad. Det finns liksom inte utrymme för mer passion än så. Men de här skorna är jag svag för! Det är inga dyrgripar (jag köpte dem på Skopunkten i somras och hoppas verkligen att de är mer hållbara än priset kan antyda!), men jag gillar att gå i dem. De är bekväma, och känns lite Pippi Långstrump och lite 90-tal på ett bra sätt.


Lucka 11: En bild på en person du saknat i år


Det här har jag skrivit om gång på gång, men det är oundvikligt när det börjar bli dags att summera året. Jag har saknat min svärmor Maj-Britt. Ända sedan 20 april har vi saknat henne - tillsammans, tack och lov - och 2015 kommer vi alltid att minnas som året vi miste fammo.

---------
Emily Dahls adventskalender

söndag 27 december 2015

Lucka 8: En bild från i år som bäst beskriver din vardag


 Vad som är "vardag" har ju ändrat flera gånger under året, vilket gör den här rubriken lite knepig. Året började med mammaledighet, fortsatte med ett par veckor korta inhopp, sen ett längre, följt av ett långt sommarlov och till sist nytt jobb på ny skola. Men kärnan i mina vardagar är ju inte heller mitt arbete - även om det visst är en viktig del - utan den är förstås min familj. Den är ju de här kramiga, gulliga, härjande, irriterande, kloka och roliga ungarna. De som ska ha mat, kläder, kärlek och högläsning både vardag och helg.

---------
Emily Dahls adventskalender

fredag 25 december 2015

Lucka 7: En bild du tagit som du själv tycker mycket om


När jag började bläddra bland årets bilder för att hitta något för den här luckan hade jag ingen aning om vad jag letade efter. Jag hade en känsla av att det skulle bli något med mina barn, eller kanske nån färgglad bild från en resa. Det blev en färgglad bild av mitt barn! (Men hemma.) För om det finns en oemotståndlig bild från 2015 så är det baby J. som flugsvamp.

...............................
Här finns alla rubriker:

Lucka 1: En bild från en dag du aldrig kommer glömma
Lucka 2: En bild på något gott du ätit i år
Lucka 3: En bild på någon du älskat i år
Lucka 4: En bild du tog när du kände dig sorgsen/deppig/ledsen
Lucka 5: En bild på dig som någon annan tagit
Lucka 6: En bild från en resa du gjorde under året
Lucka 7: En bild du tagit som du själv tycker mycket om
Lucka 8: En bild från i år som bäst beskriver din vardag
Lucka 9: En bild från din arbetsplats/skola
Lucka 10: En bild på ditt favoritplagg just precis nu
Lucka 11: En bild på en person du saknat i år
Lucka 12: En bild från i somras som väcker din sommarlängtan
Lucka 13: En bild ifrån ett avgörande ögonblick i år 
Lucka 14: En bild som du inte minns att du har tagit. 
Lucka 15: En bild på en person som får dig att skratta 
Lucka 16: En selfie/ett självporträtt du tagit i år 
Lucka 17: En bild från i höstas som ger dig höstfeeling 
Lucka 18: En bild på något fint du fått i år 
Lucka 19: En bild från din semester/ditt sommarlov 
Lucka 20: En bild från ett äventyr du gjort i år 
Lucka 21: En bild på någon som du ska fira jul tillsammans med 
Lucka 23: En bild från ditt hem 
Lucka 24: En bild som bäst beskriver din december


 (Från Emily Dahl)

torsdag 24 december 2015

God jul!

God jul! Må julfriden ha hittat er alla.

I Överpurmo står julgodiset på bordet och för ovanlighetens skull ser vår julafton ut så att vi faktiskt hinner vänta på kvällen och julgubben. Skönt är det att inte fira hemma - för då skulle jag antagligen inte kunna låta bli att slänga in en maskin tvätt i förbifarten och Matias skulle definitivt inte kunna låta bli att installera ugnen och spisplattorna... Här spelar mamma piano och jag ska strax läsa för barnen. Idylliskt, non? Det är det.

(Lite ångrar jag gårdagens rant, för helst vill jag ju framstå som just så avslappnad som jag inte kände mig igår - speciellt nu när jag faktiskt har taggat ner... men strunt i det. Det får stå.)

Njut av julen och var snälla med varandra!

onsdag 23 december 2015

Hur fult är det att julstressa?

"Ta det luuugnt, stressa inte ihjäääl dig för julen, man behööver faktiskt inte damma i varje hörn!"

Har det inte blivit lite fult att vara trött före jul?
Det är visst nu man ska ta ett chill pill och sluta gnälla, för julen kommer ju faktiskt oavsett.

Jag blir väldigt provocerad av sådana kommentarer. Det blir jag faktiskt. Det beror inte på att jag inte skulle hålla med - det behöver verkligen inte dammas i varje hörn! Stress är en oerhört dålig julkänsla. Problemet för mig är istället (just nu) att om vi inte vill att varje rum i vårt hus ska vara kaos, så är vi så illa tvungna att röja upp lite just nu. Även om vi råkar vara trötta. Jul blir det ändå, men hade vi inte ansträngt oss lite hade vi vaknat i fullständigt kaos på julaftonsmorgonen, utan vare sig julklappar eller julmat. December har varit en intensiv månad och det mesta här hemma (utom renoveringen) har försummats. Vi har inte lyckats vara ute i god tid, för god tid är det vi har haft minst av. Mitt jullov började idag, och Matias har renoverat största delen av dagen samtidigt som barnen jobbat hårt på att stöka till i minst samma takt som vi städat. Att ta ett chill pill och strunta i dammet i hörnen funkar liksom bättre om man till vardags ens lyckas HITTA sina hörn.

Nu är det kaos i delar av huset (tyvärr ganska centrala delar... typ köket och vardagsrummet), men ställvis är det faktiskt dammfritt och trevligt. Jag har till och med möblerat om i både sovrummet och spisrummet idag, vilket överraskade oss alla, tror jag. Jag är dessutom väldigt glad för att vi fick upp tro, hopp och kärlek i fönstret idag - bara två veckor senare än vanligt. Så här mitt i en köksrenovering ger vi oss själva dispens för ganska mycket, men visst känner jag att vi borde ha hunnit mer. Att jag ville hinna mer. Det är okej. Det som däremot gör mig riktigt irriterad är istället att det känns som ett misslyckande att inte vara avslappnad och harmonisk så här dan före dan.

Jag är inte harmonisk. Jag är ganska trött. Jag har snäst av folk i onödan idag. Jag kommer att stiga upp från datorn alldeles strax och fortsätta fixa ännu lite till. Det är okej. Men kom inte och påstå att det beror på att jag inte fattar att det inte behöver vara kliniskt rent överallt!

#rantoftheday

tisdag 22 december 2015

Lucka 6: En bild från en resa du gjorde under året


Hade jag läst listan lite framåt kunde jag ju faktiskt ha använt bilden i lucka 5, men nu får det bli ännu en bild från samma resa. Den här bilden är från osannolikt färgsprakande Ventnor på Isle of Wight. Jag kan förstås inte lova att Ventnor är lika vackert under årets alla dagar, men åtminstone den förmiddag i juni när vi strosade runt där blev vi helt tagna av alla färger - blommorna, husen, havet, himlen... Att bläddra igenom bilderna från den dagen känns som en riktig vitamininjektion så här i midvintertid. Det finns mycket vackert i världen!

...............................
Här finns alla rubriker:

Lucka 1: En bild från en dag du aldrig kommer glömma
Lucka 2: En bild på något gott du ätit i år
Lucka 3: En bild på någon du älskat i år
Lucka 4: En bild du tog när du kände dig sorgsen/deppig/ledsen
Lucka 5: En bild på dig som någon annan tagit
Lucka 6: En bild från en resa du gjorde under året
Lucka 7: En bild du tagit som du själv tycker mycket om
Lucka 8: En bild från i år som bäst beskriver din vardag
Lucka 9: En bild från din arbetsplats/skola
Lucka 10: En bild på ditt favoritplagg just precis nu
Lucka 11: En bild på en person du saknat i år
Lucka 12: En bild från i somras som väcker din sommarlängtan
Lucka 13: En bild ifrån ett avgörande ögonblick i år 
Lucka 14: En bild som du inte minns att du har tagit. 
Lucka 15: En bild på en person som får dig att skratta 
Lucka 16: En selfie/ett självporträtt du tagit i år 
Lucka 17: En bild från i höstas som ger dig höstfeeling 
Lucka 18: En bild på något fint du fått i år 
Lucka 19: En bild från din semester/ditt sommarlov 
Lucka 20: En bild från ett äventyr du gjort i år 
Lucka 21: En bild på någon som du ska fira jul tillsammans med 
Lucka 23: En bild från ditt hem 
Lucka 24: En bild som bäst beskriver din december


 (Från Emily Dahl)

måndag 21 december 2015

Lucka 5: En bild på dig som någon annan tagit


Jag letar igenom bildarkivet 2015 och inser att 1) resten av min familj är på bild väldigt mycket oftare än jag är det och 2) när jag väl är på bild har jag oftast en söt baby i famnen. Inget fel på söt baby, men här är faktiskt ändå en bild av bara mig - det är kall juni i England och jag är precis så glad som jag ser ut att vara för att vara tillbaka i vackra Cambridge. Den staden fastnade jag för redan när jag var dit första gången två år tidigare, och i somras tog jag med mig familjen och upptäckte lite till. Bägge gångerna har det bara varit snabbvisiter på en dag, så jag har en känsla av att jag har mycket osett där ännu. Vilken tur att vi har vänner som bor bara en halvtimme därifrån...

(Det påminner mig om att jag har flera obloggade dagar kvar från den resan... vilken guldgruva! Det kanske får bli ett jullovsnöje om jag nu nån gång lyckas få jullov...)
...............................
Här finns alla rubriker:

Lucka 1: En bild från en dag du aldrig kommer glömma
Lucka 2: En bild på något gott du ätit i år
Lucka 3: En bild på någon du älskat i år
Lucka 4: En bild du tog när du kände dig sorgsen/deppig/ledsen
Lucka 5: En bild på dig som någon annan tagit
Lucka 6: En bild från en resa du gjorde under året
Lucka 7: En bild du tagit som du själv tycker mycket om
Lucka 8: En bild från i år som bäst beskriver din vardag
Lucka 9: En bild från din arbetsplats/skola
Lucka 10: En bild på ditt favoritplagg just precis nu
Lucka 11: En bild på en person du saknat i år
Lucka 12: En bild från i somras som väcker din sommarlängtan
Lucka 13: En bild ifrån ett avgörande ögonblick i år 
Lucka 14: En bild som du inte minns att du har tagit. 
Lucka 15: En bild på en person som får dig att skratta 
Lucka 16: En selfie/ett självporträtt du tagit i år 
Lucka 17: En bild från i höstas som ger dig höstfeeling 
Lucka 18: En bild på något fint du fått i år 
Lucka 19: En bild från din semester/ditt sommarlov 
Lucka 20: En bild från ett äventyr du gjort i år 
Lucka 21: En bild på någon som du ska fira jul tillsammans med 
Lucka 23: En bild från ditt hem 
Lucka 24: En bild som bäst beskriver din december


 (Från Emily Dahl)

söndag 20 december 2015

Från julmys till... en helt vanlig måndag på jobbet. What?


Eftersom svärfar kommer att fira jul i Sverige smygstartade vi julfirandet redan ikväll. God mat, hemlagat julgodis och lite julklappar i förskott. Väldigt skönt att sätta sig ner och strunta i renovering och röra och ogjorda saker en stund. Men vi hade helt klart en person för lite bland oss. Ifjol frågade jag Maj-Britt om vi inte skulle ta med oss en del av julmaten, eller kanske komma tidigare och hjälpa till - hon bara småskrattade och viftade bort det. "Ännu orkar jag, jag säger till sen när det behövs". Då föreställde jag mig ännu att vi skulle ha många år på oss att ta hand om henne när hon skulle ha blivit gammal och svag, precis som hon har tagit hand om oss när vi varit stressade och trötta av småbarnspusslet. Det blev inte så. I år ordnade vi med gemensamma krafter all mat, och det är med stor tacksamhet vi tänker på henne.

Mysigt har vi haft det i vilket fall som helst! Och i mitt Facebookflöde duggar jullovsstatusarna tätt och jag känner hur hela min hjärna egentligen tagit jullov och jag bara vill gå här hemma och ordna i kaos och slänga glitter över de osorterade högarna och dammråttorna. Men nejdå. Imorgon väntar en helt vanlig skoldag från 8.30 till 14.40. Låt mig gissa att vissa elever smygstartat jullovet i själ och hjärta precis lika mycket som jag gjort..? Morgondagens strategi får nog bli spel. Och lekar. Och vara nöjd om lektionerna passerar under någorlunda ordnade former. Japp. Nu ska jag bara skrapa ihop all min energi, så är jag redo! (Inte egentligen, men det går ju alltid att låtsas. Och när jag vaknar 6.45 imorgon bitti är jag säkert superpeppad!)

lördag 19 december 2015

Lucka 4: En bild du tog när du kände dig sorgsen/deppig/ledsen


Det är ju sällan jag fotar när jag är ledsen - det är mest de vackra, roliga tillfällena som fastnar på bild. Jag skulle väldigt gärna fota mer annars också, men just nu känns det för det mesta som att jag har minst två händer och ett par hjärnor för lite för att använda kameran mer kreativt än "titta, här är mina gulliga barn". Bilden är från gravgården på allhelgona, när vi tände ljus och lade en krans på svärmors/fammos grav. Saknaden efter henne har präglat resten av året efter vår omtumlande april, och vi kommer säkert att leva med tomrummet efter henne länge framöver.

...............................
Här finns alla rubriker:

Lucka 1: En bild från en dag du aldrig kommer glömma
Lucka 2: En bild på något gott du ätit i år
Lucka 3: En bild på någon du älskat i år
Lucka 4: En bild du tog när du kände dig sorgsen/deppig/ledsen
Lucka 5: En bild på dig som någon annan tagit
Lucka 6: En bild från en resa du gjorde under året
Lucka 7: En bild du tagit som du själv tycker mycket om
Lucka 8: En bild från i år som bäst beskriver din vardag
Lucka 9: En bild från din arbetsplats/skola
Lucka 10: En bild på ditt favoritplagg just precis nu
Lucka 11: En bild på en person du saknat i år
Lucka 12: En bild från i somras som väcker din sommarlängtan
Lucka 13: En bild ifrån ett avgörande ögonblick i år 
Lucka 14: En bild som du inte minns att du har tagit. 
Lucka 15: En bild på en person som får dig att skratta 
Lucka 16: En selfie/ett självporträtt du tagit i år 
Lucka 17: En bild från i höstas som ger dig höstfeeling 
Lucka 18: En bild på något fint du fått i år 
Lucka 19: En bild från din semester/ditt sommarlov 
Lucka 20: En bild från ett äventyr du gjort i år 
Lucka 21: En bild på någon som du ska fira jul tillsammans med 
Lucka 23: En bild från ditt hem 
Lucka 24: En bild som bäst beskriver din december


 (Från Emily Dahl)

Lucka 3: Bild av någon du älskat i år


Det känns enastående förutsägbart att välja en bild av sina barn för den här rubriken, men jag kan inte låta bli. De här tre personerna har jag älskat i år. Jag har älskat dem så det värker. Ibland är det lätt att göra det - dagar när vi bara skrattar åt hur roliga och fina de är. Andra dagar slits vi mot varandra, det gnisslar och det skramlar. Ibland växer jag med utmaningen, andra gånger blir jag grinig, sur och barnsligt provocerad. Jag längtar efter att få sova en ostörd natt, men egentligen är det ju just det här jag vill. Att få vara en pusselbit i deras uppväxt.

...............................
Här finns alla rubriker:

Lucka 1: En bild från en dag du aldrig kommer glömma
Lucka 2: En bild på något gott du ätit i år
Lucka 3: En bild på någon du älskat i år
Lucka 4: En bild du tog när du kände dig sorgsen/deppig/ledsen
Lucka 5: En bild på dig som någon annan tagit
Lucka 6: En bild från en resa du gjorde under året
Lucka 7: En bild du tagit som du själv tycker mycket om
Lucka 8: En bild från i år som bäst beskriver din vardag
Lucka 9: En bild från din arbetsplats/skola
Lucka 10: En bild på ditt favoritplagg just precis nu
Lucka 11: En bild på en person du saknat i år
Lucka 12: En bild från i somras som väcker din sommarlängtan
Lucka 13: En bild ifrån ett avgörande ögonblick i år 
Lucka 14: En bild som du inte minns att du har tagit. 
Lucka 15: En bild på en person som får dig att skratta 
Lucka 16: En selfie/ett självporträtt du tagit i år 
Lucka 17: En bild från i höstas som ger dig höstfeeling 
Lucka 18: En bild på något fint du fått i år 
Lucka 19: En bild från din semester/ditt sommarlov 
Lucka 20: En bild från ett äventyr du gjort i år 
Lucka 21: En bild på någon som du ska fira jul tillsammans med 
Lucka 23: En bild från ditt hem 
Lucka 24: En bild som bäst beskriver din december


 (Från Emily Dahl)

Lucka 2: Bild av något gott du ätit i år


Många av bilderna en kalendern kommer säkert att bli repriser, men lite upprepning inför nyåret brukar väl gå an? Wallenbergaren jag åt i Gothia Towers var väldigt (väldigt!) god, och det skadade inte heller att utsikten var helt fantastisk. Eller att den här lunchen låg inbäddad mitt i flera dagars botaniserande på bokmässan. En av mina favoritmåltider det här året!

...............................
Här finns alla rubriker:

Lucka 1: En bild från en dag du aldrig kommer glömma
Lucka 2: En bild på något gott du ätit i år
Lucka 3: En bild på någon du älskat i år
Lucka 4: En bild du tog när du kände dig sorgsen/deppig/ledsen
Lucka 5: En bild på dig som någon annan tagit
Lucka 6: En bild från en resa du gjorde under året
Lucka 7: En bild du tagit som du själv tycker mycket om
Lucka 8: En bild från i år som bäst beskriver din vardag
Lucka 9: En bild från din arbetsplats/skola
Lucka 10: En bild på ditt favoritplagg just precis nu
Lucka 11: En bild på en person du saknat i år
Lucka 12: En bild från i somras som väcker din sommarlängtan
Lucka 13: En bild ifrån ett avgörande ögonblick i år 
Lucka 14: En bild som du inte minns att du har tagit. 
Lucka 15: En bild på en person som får dig att skratta 
Lucka 16: En selfie/ett självporträtt du tagit i år 
Lucka 17: En bild från i höstas som ger dig höstfeeling 
Lucka 18: En bild på något fint du fått i år 
Lucka 19: En bild från din semester/ditt sommarlov 
Lucka 20: En bild från ett äventyr du gjort i år 
Lucka 21: En bild på någon som du ska fira jul tillsammans med 
Lucka 23: En bild från ditt hem 
Lucka 24: En bild som bäst beskriver din december


 (Från Emily Dahl)

fredag 18 december 2015

Bloggkalender, lucka 1

Adventskalendrar... är det alltså jättejätteviktigt att de börjar 1.12 och avslutas 24.12..?

Kanske vi kan tänka oss att rucka på det där lite? Till exempel så att den börjar 18.12 och slutar när den slutar? Oui? I slutet av november googlade jag nämligen bloggkalendrar och blev inspirerad av den här (Emily Dahl, från ifjol). Hade väldigt goda intentioner inför advent... och sen blev det en sån där december månad som inte riktigt ger utrymme för nöjesbloggande. Rubrikerna har ändå varit lite för lockande att helt lämna, så nu har jag tänkte ge mig på dem. Temat är alltså året som gått.

Och här kickstartar jag med lucka 1:
En bild från en dag du aldrig kommer att glömma


Bilden är tagen när 2014 precis har blivit 2015, lillasyster Jenny precis har blivit gift och Josef, 4½ månad, precis har somnat i min famn på småtimmarna. Jag har firat nyårsaftonen tillsammans med familjen och släkten, vi har ätit, skrattat och dansat. Snön smälter bort och marshallerna brinner. Vi har blivit tårögda av det lyckliga brudparet och vi har fått årets godaste soppa i förrätt. Josef har mest sovit medan hans ännu yngre kusin har hållit sina hålögda föräldrar sysselsatta. När raketerna hade smällts av hämtades Arvid och Edvin av fammo och faffa - då ännu helt självklart att fammo fanns där för våra barn. Ett av mina bästa nyårsfiranden hittills!
....................
Här finns alla rubriker:

Lucka 1: En bild från en dag du aldrig kommer glömma
Lucka 2: En bild på något gott du ätit i år
Lucka 3: En bild på någon du älskat i år
Lucka 4: En bild du tog när du kände dig sorgsen/deppig/ledsen
Lucka 5: En bild på dig som någon annan tagit
Lucka 6: En bild från en resa du gjorde under året
Lucka 7: En bild du tagit som du själv tycker mycket om
Lucka 8: En bild från i år som bäst beskriver din vardag
Lucka 9: En bild från din arbetsplats/skola
Lucka 10: En bild på ditt favoritplagg just precis nu
Lucka 11: En bild på en person du saknat i år
Lucka 12: En bild från i somras som väcker din sommarlängtan
Lucka 13: En bild ifrån ett avgörande ögonblick i år 
Lucka 14: En bild som du inte minns att du har tagit. 
Lucka 15: En bild på en person som får dig att skratta 
Lucka 16: En selfie/ett självporträtt du tagit i år 
Lucka 17: En bild från i höstas som ger dig höstfeeling 
Lucka 18: En bild på något fint du fått i år 
Lucka 19: En bild från din semester/ditt sommarlov 
Lucka 20: En bild från ett äventyr du gjort i år 
Lucka 21: En bild på någon som du ska fira jul tillsammans med 
Lucka 23: En bild från ditt hem 
Lucka 24: En bild som bäst beskriver din december

torsdag 17 december 2015

Nattliga arrangemang

Imorse när jag vaknade låg jag, alla barnen och Tintin i vår säng. Matias sov i Edvins säng.

Ikväll somnade Arvid i vår säng, Josef i Edvins säng och Edvin i soffan. (Julnerver?) Var vi själva ryms när det nån gång blir läggdags för oss får vi se.

Santa please, om jag får önska vill jag gärna ha lite mer uppstyrda sovarrangemang i julklapp. Att sova ensam en hel natt utan att någon vill mig något skulle vara underbart. Att kunna lägga sig tidigare på kvällarna och sova längre på morgnarna skulle också vara ganska fantastiskt. Åtminstone så nätterna skulle snitta på något närmare åtta än sex (!) timmar per natt. Det här funkar nämligen inget vidare.

Mvh,
trött mama

lördag 12 december 2015

Jul på Södermalm

Julstämningen har väl inte direkt kört över mig som en ångvält hittills i år. Den har faktiskt knappt visat sig. Vårt kökslösa hus är upp och ner, och förutom att det spratt till lite i julnerven under lillajulhelgen har det varit ganska pliktskyldigt jag har ställt in mig på jul. Vissa år är jag julfantast, andra inte. Trevligt blir det med jul i vilket fall som helst, men i år peppar jag tydligen inte hela advent.


Idag gjorde jag i alla fall vad jag kunde och tog med Arvid och Edvin på Jul på Södermalm. Ett av mina favoritgrejer inför jul! Först gled vi runt inne på stadsmuseet och beundrade skeppsmodeller (som vi brukar beundra en gång om året eller så) och sedan armbågade vi oss in i museets uthus för att titta på "julen i bondstugan" där det sitter en ganska läskig julbock och tar emot. Som kompensation fick barnen smaka polkagrisar i den gamla butiken.


Vi kunde knappt röra oss två meter utan att träffa någon bekant. (Edvin hjälpte till genom att peka och ropa om jag höll på att missa någon bekant och Arvid tyckte efteråt att jag varit trååkig för att jag pratat så länge med alla. Tja. Det är väl det vuxna ska göra och barn ska tycka.) Vi tog oss i alla fall till After eights mysiga julmarknad och beundrade oss runt hela innergården. A&E blev experter på att hitta smakprov. (Pepparkakor och julgodis drog mest, bröd inte lika mycket.)


Sedan vet jag inte om Allegro X-mas (med en massa konstnärer och designers) är nytt för i år eller nytt bara för mig, men där var det också pintjockt med folk. Och en miljon vackra saker! Fanns så många prints som jag hade velat klä väggarna med att jag fick beslutsångest och inte köpte någonting. Arvid köpte en virkad morot och ett korsstygnskex. Edvin dansade till hornorkestern som spelade.

Yeah!

Sen kom vi hem och kom på att vi nog borde ha planerat något i matväg med tanke på att vi för tillfället inte heller har någon spis/ugn. Josef var mammig till tusen och storebröderna var i luven på varandra hela tiden. Eller ungefär tills vi gav dem lördagsgodis och tryckte igång Frozen. Tack Frozen. (Och tack Mango house som räddade kvällsmaten.)

fredag 11 december 2015

På gång i köket

TGIF! Thank. God. It's Friday.

Och halsen är bättre och jullovet är nära och Matias och barnen hade städat big time i barnrummet när jag kom hem från jobbet idag. Josef har haft ordentligt med feber i två dagar nu, men han äter, dricker och leker, så vi är inte alltför oroliga. Att halva huset fortfarande är upp och ner kan jag ignorera ikväll och koncentrera mig på att... tja, göra viktiga saker som att sjava runt i säckiga mysbyxor.
 
Nu är det dags för fredagsmys...


Renoveringsuppdatering:

Golv och tak i köket är åtminstone färdiga. Lookin' good. Nu är det bara allt däremellan som fattas.

Alla våra (gamla) köksskåp är uppställda i vardagsrummet. Kylskåpet och mikron likaså. Och våra nya skåp, fortfarande i platta paket. Det känns inte så värst aktuellt att hänga upp tro, hopp och kärlek där till lucia, som vi brukar...

I köket har vi tillfälligt kopplat in vår gamla spis och vår diskmaskin.
(Underbart med diskmaskin! I några dagar hade vi varken diskmaskin eller diskho eller rinnande vatten i köket.) Vatten tar vi från lillvessan. Det blir man också van med ganska snabbt.

Att fixa all el som ska fixas innan spånskivorna kan läggas på plats och skåpstommarna börja monteras visade sig ta längre än förväntat. (Vilket vi borde ha förväntat oss!)

Fläkten vi hade beställt kom häromdagen, men visade sig vara bara en fläktkåpa, så den är returnerad och en fläkt som faktiskt är en fläkt är beställd. Bänkskivorna anlände också i veckan och står nu som tre stora paket i spisrummet. Det ska onekligen bli skönt sen, när köket förstår att hålla sig i köket!

onsdag 9 december 2015

Maxifun och mindre kul


Igår gjorde jag något jag aldrig gjort förut. Inte fallskärmshoppning, inte kamelridning, inte macaronbakning. Lekland! Med perfekt timing lyckades jag och två kompisar (och våra sammanlagt åtta barn) få till en lekträff en helt vanlig tisdagseftermiddag. Med tanke på att Maxi fun är mindre än fem kilometer hemifrån och lär vara ett mycket bra lekland är det kanske lite konstigt att jag aldrig varit dit. Arvid och Edvin har varit ett par gånger, men aldrig med mig.

Det var... kul för barnen! Vi vuxna lyckades inte riktigt umgås så mycket som vi hade föreställt oss (våra yngsta är 1, 1 och 2 år och mår inte bra av att trilla nerför alltför många klätterväggar), men lite roligt var det ändå att klättra runt med knattarna. Det som var mest överraskande var att det faktiskt var roligt för de minsta också - jag tänkte på förhand att Josef mest var med som extraperson, men han tyckte faktiskt också det var jättespännande att klättra runt. Klart det måste bli premiär för pastelliga jätteklätterställningar när man nu en gång lärt sig gå!

Det som är mindre kul är min hals. Efter att jag var förkyld för en månad sedan har den inte blivit riktigt bra. Förra veckan tog jag faktiskt ett anginatest* eftersom det är mycket sånt som går i skolan nu. Tyckte nästan det var synd att det var negativt, hade varit en ganska enkel förklaring på halsont och allmän trötthet de senaste veckorna... Nu har halsen dessutom blivit tjugo gånger värre och jag kan varken tala eller svälja utan att det gör ont. Mycket irriterande! (Och mycket tråkigt att läsa om, jag beklagar..!)

*Angina, är det en finlandism? Halsfluss kanske?

måndag 7 december 2015

Josef, (nästan) 15 månader

Han är så rolig, den här lille mannen! Tänk att vi fick ännu ett roligt och klokt barn i vår familj. (Säger hans mamma, fullständigt opartiskt.) Nästa tisdag blir han 15 månader, och jag har tänkt skriva en babyrapport ända sedan han blev 14 månader. Än en gång har vi en period då det händer massor hela tiden. Det är fantastiskt roligt och enormt utmattande på samma gång.


För en vecka sen började han gå på allvar och nu övar han flitigt med långa, en aning skakiga steg. Han började en gång för kanske en månad sen också, men slutade efter nån dag när det ändå inte blev mer än ett par steg. Kanske han inte tyckte det var värt besväret..? Ganska snabb har han blivit, och när han faller studsar han genast upp igen. Han började gå lite senare än sina bröder, men det har varit riktigt skönt att han väntade tills han blev lite klok också. Dessutom har det gått ganska bra nu direkt, han kanske väntade tills han kunde? Storebror Arvid hade en period i början då han föll handlöst hela tiden, så pass att vi köpte en sån där stoppad "gåhjälm" i tyg på loppis. (Den var förstås till ingen nytta alls, minns inte ens om A lät oss sätta på den.)

När Josef inte går tar han till sin gamla, beprövade metod, nämligen att gå på knäna. Det har han gjort nu i flera veckor, till omvärldens förtjusning. Vill han riktigt sätta fart så spänner han ut magen som en liten general och pinnar på riktigt snabbt. Kryper gör han ibland också, om han har lust.

För det mesta är han en riktig solstråle, och de flesta som träffar honom brukar tycka att han verkar så glad och nöjd. Och det är han nog. På dagis har det gått bra hela hösten, vilket var över alla förväntningar! Nu i slutet av terminen har vi pusslat så han har bara 1-2 dagisdagar/vecka ett tag, men det har inte gjort nån skillnad - han har varit lika nöjd att bli lämnad där fast det blivit mer sällan. Jag kunde inte föreställa mig att den första terminen med en liten på dagis skulle vara så här okomplicerad! Ganska frisk har han också fått vara, ett par snälla snuvor bara. (Peppar, peppar, hoppas på en frisk fortsättning också! Nu blev jag plötsligt vidskeplig.)

Även om han är glad och harmonisk överlag så visar han helt klart temperament och säger ifrån när det behövs. Det som gör honom allra argast är om bröderna håller fast honom eller om någon rör hans mat (alt. vägrar ge honom av sin mat). Då kan han skrika till så det isar i öronen - men han brukar inte vara långsint. Han bara markerar vad som är okej, och det är ju inte så dumt när man är minst av tre bröder och nästminst på dagis!

Mat ja - han är ju matfrisk också, vår unge! Han vill gärna sleva/plocka i sig själv, och äter det mesta. Gurka tycker han är lite trist, men något annat kan jag inte komma på att han ratar... Bröd och klementiner älskar han.

Här hemma kan han sova 2-3 timmar i vagnen på eftermiddagen, men på dagis sover han inte mer än en. Han har en ful liten ovana att vakna nån timme efter läggdags och vilja vara uppe med oss tills vi lägger oss (minst!), och det är lite tröttsamt, men han brukar åtminstone vara på gott humör.

Han pratar massor, och jag har en stark känsla av att det är mycket tanke bakom om vi bara skulle förstå... Mamma säger han, och appa (men vem han säger de orden åt och om är lite slumpartat). Bota (bok) och ita (rita) tror vi att han kanske säger, men vem vet. Och typ Tätä för Tintin, som han älskar att krama. (Tur att vi har en snäll och ganska härdad katt!)

Ja, här kom då en lång och förälskat rosenskimrande 15-månadersrapport. Trötta är vi, och vaktar gör vi, men hittills har han inte varit någon krånglig unge, vår Josef! (Efter åtta år som småbarnsförälder vet jag att uppskatta de perioderna. Det kan komma... andra sorters perioder. Men då har jag i alla fall njutit av den här!)


fredag 4 december 2015

Fredagsmys

Count your blessings:

1. Edvins julfest
2. Tung, vacker snö
3. Urblåst kök till helgen

(Och någon har gjort det hemtrevligt för sig i det gamla skåpet med Harry Potter, dagbok och virkning.)


tisdag 1 december 2015

Lillajul!

Jag tycker verkligen om lillajul, startskottet för advent. Det är en så kravlös högtid - det går att göra det hur mysigt som helst, men det är ingen panik om man nu hellre skippar den. Under ganska många år kändes den inte så viktig, men numera har det blivit roligt igen med lillajulgran, pyntstart och mystisk lillajultomte som bullrar på dörren och lämnar fyllda tomteluvor efter sig... ja, inte så mycket för min egen del då, men för all förväntan som sjuder här hemma dagarna före!

I år hälsade Ylva, Anders och deras barn på i helgen - svärfar ska fira jul med dem i Sverige i år, så vi passade på att fira i förväg nu istället. Eftersom de inte har nån lillajultradition får vi köra hårt på vår! (Jag vet inte ens om det är någon utanför min familj som gör grejen med tomteluvorna??)


Förutom de efterlängtade tomteluvorna blev det en helg full av bra saker tillsammans. Julbasar, adventsgudstjänst, ljus på gravgården och en massa god mat både hemma och borta. De firade lillajul här för två år sedan också, och det är märkligt att tänka på hur mycket som hänt sedan det. Å ena sidan tände vi ljus på Maj-Britts grav istället för att sätta oss vid hennes dukade bord, och å andra sidan har barnaskaran växt till sig ganska radikalt - på de här två åren har vi blivit tre fler i sällskapet. Livet!

Helt plötsligt känns det som väldigt avlägset - och väldigt rofyllt - att hålla reda på bara två barn. När vi åt risgrynsgröt på julbasaren i Betania var det inte mycket till bordssamtal... eller rättare sagt, samtalet bestod av det absolut mest nödvändiga: "Har ni fler servetter? Var är haklappen? Kom tillbaka och ät klart! Akta, nu flyger mjölkglaset!" Basaren är alltid mysig, men det var några ganska stirriga vuxna som fortsatte med dagen efteråt... Hur som helst är det jätteroligt att vi haft möjlighet att träffas så pass ofta nu medan småbarnen är så små att de växer så det syns. De verkar också ha väldigt roligt tillsammans, de små liven!


Friends & brgrs förresten! Dit gick vi efter adventsgudstjänsten på söndag. Jag älskar inte hamburgare, så det har inte blivit av att gå dit, men nu är jag såld. Så gott!

fredag 27 november 2015

Fredag i vårt kök!

Vad göra när det lackar mot lillajul och halva köket är bortrivet? Häng julbelysning över spånskivorna!

Det gjorde i alla fall min man, och jag tycker att det blev riktigt mysigt här. (Allt är relativt.) Vi får Sverigebesök över helgen och hade tänkt slå på stort, pynta och riktigt fira jul i förskott, men... den tiden har inte funnits, alls. Tack och lov hade Matias tid att städa och fixa lite idag i alla fall! Inte för att våra gäster skulle vara särskilt krävande av sig, men det är nu bara inte roligt att slappna av i kaos.


En FB-vän skrev häromdagen att hon tycker om att gå förbi hus där det tänds ljus, för där vet hon att det finns luft i vardagen - man orkar göra något utöver det allra mest nödvändiga. Först kände jag mig provocerad, sedan insåg jag att jag kände mig provocerad för att vi bara tänt ljus en handfull gånger de senaste veckorna, mitt i mörkaste november. Men så har vi inte heller haft det där utrymmet, den extra luften i vardagen som egentligen behövs för att det ska vara sunt. Min poäng här var kanske att jag väldigt sällan städar för någon annans skull - att vi hinner städa visar helt enkelt att vi haft tillräckligt med luft för att göra det trevligt omkring oss.

Och på tal om det börjar det äntligen falla en del pusselbitar på plats i köket. Efter att jag ringt och beställt golvmatta till köket föll en tyngd från mina axlar. Vi har i princip bestämt oss för hur vi gör med bänkskivan och tapeterna beställer vi på måndag om vi inte hunnit ändra oss före det. Den senaste veckan har vi satt ganska mycket tid på diverse efterforskningar, men nu börjar vi ha det! Hurra! Vi KAN ha ett fungerande (eller kanske till och med helt färdigt?) kök till jul!

onsdag 25 november 2015

En dag i mitt liv

Vaknade lite för sent efter en natt med ganska vaken Josef.
(Vaknade för övrigt under baby i E:s säng; på min sida i dubbelsängen låg Arvid, Edvin och Tintin i en prydlig rad och sov tungt.)
Familjen iväg före åtta.
Körde i snöslask.
Hade lektioner.
Skrattade.
Krånglade med projektor som inte ville funka.
Blev hes.
Förbjöd elever att kasta snö på förbjudet område.
Fick våta fötter.
Testade igen med projektorn som låtsades som ingenting och funkade perfekt.
Rekognoserade golvmattor, tapeter, bänkskivor och kakel.
Insåg att jag blir sen till dagis.
Ringde och bad så hemskt mycket om ursäkt för att jag blir sen till dagis.
Hämtade en febrig Josef som inte var febrig imorse.
Hämtade en blöt men glad Edvin.
Kom hem.
Märkte att jag i misstag hade åkt iväg med vår gömda nyckel så Arvid hade fått vänta en halvtimme i varmgaraget tills vi andra kom hem.
(Vårt varmgarage är faktiskt ganska varmt och mysigt.)
Hittade odrucken tekopp från imorse med påsen fortfarande i blöt.
Hällde ut.
Lyssnade på berättelser om dagen som gått. Snabbåt korv, makaroner och gurkskivor.
(Inte gott.)
Blev bara lite sen till frissan.
Somnade (!) i hårtvättsstolen.
Handlade ägg, smör och persimon.
Snabbkoll i spegeln för att se hur håret egentligen blev.
(Som förr, men fräschare.)
Snorig, ledsen Josef.
Pyjamasar.
Tandborstar.
Godnattbok.
Godnattkram.
.
.
.
Nu sitter jag här och allt som finns kvar på listan är att förbereda morgondagens undervisning, bestämma golvmatta, tapeter och bänkskiva till köket samt leta fram kläder tills imorgon bitti. Ja, och gärna städa och förbereda inför lillajul också. Sen är det klart för idag! Cést tout!


Livet är lite extra allt just nu, men trots allt på ett bra sätt. Sådana här dagar är inte hälsosamma i längden, men idag slogs jag ändå flera gånger av hur bra jag har det just nu - hur mycket glädje det finns i min vardag.

Tack.

----
Vad hörde jag? Någon som sa att det är ganska tråkigt att läsa om folks vanliga vardagar? Oh well.

tisdag 24 november 2015

Allt det där vita


Äntligen! Snö! Ursäkta, alla som hatar snö i skorna (det gör jag också), men vinterhalvåret i Finland skulle verkligen vara helt meningslöst utan det där vackra vita som förvandlar landskapet från blötgråtrist till andlöst vackert. Att barnen för en gångs skull faktiskt vill vara ute i timtal är också välkommen omväxling.


Det blev skidpremiär för den här säsongen för A&E. Av någon anledning låg de mest i snön med skidorna i vädret, men det verkade vara minst lika roligt som att faktiskt ta sig framåt. Alla väderleksrapporter verkar vara överens om att det blir plusgrader och smältväder nu, men... de kan ju ha fel..?


torsdag 19 november 2015

Köksresan


Dagarna går för fort! Pausa, pausa! Att vi åkte iväg till Haparanda och Norrfjärden på en långhelg istället för att pusta ut mellan förra veckan och den här gjorde kanske inte heller underverk för tempot i vår familj... men vi hade roligt! Ja, faktiskt. Shoppa kök på Ikea? Det roligaste vi gjort på länge. Not kiddin' ya! Det hade jag verkligen inte förväntat mig när jag laddade med skräckblandad förtjusning inför alla kriser, all trängsel och alla äktenskapliga grinigheter jag föreställde mig på förhand.

  

Det ska nämligen hända nu. Köket. Ett av de eländiga orenoverade områden som vi blundat för; vi har kisat med ögonen och nynnat och försökt att inte tänka på allt som känns stort och omständligt med en total köksrenovering. Efter att ha kollat runt och undersökt olika alternativ sedan i somras (!) landade vi till sist i en ikea-lösning. Vårt kök kommer inte att bli unikt, men jag tänker mig att det kommer att bli en ren fröjd att laga mat i ett nytt kök, ett som är vårt. Vi har hört bara bra saker om Ikeas kvalitet, tyckte utseendet var bland de bästa av förslagen vi sett på och sparade dessutom en knasigt stor summa jämfört med det nästbästa alternativet. Lite krångligare visserligen, men krångla till saker har vi ju gjort förr...

På fredagen hade vi ordnat med ledigt och körde iväg tidigt mot Haparanda. Svärfar Ingemar följde med i sin paketbil, och efter att vi hade gått ett snabbt första varv på Ikea (köttbullar och ugnsköp) delade vi på oss så att Ingemar körde iväg i förväg till Norrfjärden och kusinerna med alla tre barnen (GULD värt!) och så lämnade vi kvar på Ikea med hans paketbil. Barnen fick ha en rolig långkväll med faffa, Ylva, Anders och knattekusinerna medan vi fick tänka kök i lugn och ro.

  

Matias hade satt många (!) timmar på att planera köket på förhand - vi hade visserligen planerat tillsammans, men alla efterforskningar och allt petjobb i Ikeas köksplaneringsprogram hade han tagit på sig (också det - GULD värt!) så vi var ganska väl förberedda. Hade dessutom världens flyt när vi gick till köksavdelningen och bad om att få hjälp; först fick vi höra att de skulle ringa upp när nån rådgivare var ledig, gissningsvis om en timme. Men innan vi hann gå dök det upp en försäljare som kollade och märkte att hon hade tid med oss genast. Perfekt! Väldigt bra service också, inget att klaga på! Vi gick igenom alla detaljer, ändrade vissa småsaker och bestämde en del som vi inte ens tänkt på, typ vilken sorts sockel vi skulle ha. Sedan fick vi fördriva tiden en stund medan hon satte ihop en inköpslista åt oss. (När händer det egentligen - att man har tid att bara gå runt och kolla för nöjes skull på Ikea? Det händer åtminstone aldrig oss...)

Och sen kom då skedet vi hade fasat lite för - dessutom med lite mindre tid kvar till stängning än vi hade hoppats på. Plocklagret. Och det var här jag blev riktigt förvånad! Istället för att tycka att det var jobbigt och stressigt hade vi jättekul! (För den som kan sin tv-tablå: Jag kände att vi kanske skulle klara Amazing Race med hedern i behåll ändå!) Klockan tickade och listan var lång, men vi lyckades vara systematiska, effektiva och riktigt snälla med varandra. Yey! Två olika produkter var slut i lagret, och vi har hunnit märka att (hittills) en vara blivit fel, men vi kan vara riktigt nöjda med vad vi fick med oss. Med fem minuter till godo till stängning körde vi ut vår last till bilen!


I ett skede hade vi funderat på att stråla ihop med Y&A för en minihelg i Haparanda/Torneå, men när vi visade sig vara svårt att hitta boende för så pass många så bestämde vi oss helt enkelt för att köra lite till och åka på snabbvisit till Norrfjärden (2 h från Haparanda) istället. Kort blev det ju, men en riktigt skön bonushelg! På lördagen åkte vi in till Piteå allihopa, och kusinerna fick röja loss tillsammans. Annars var jag tvungen att sitta och rätta prov en stor del av dagen/kvällen, och det var ju inte perfekt, men så går det när man klämmer in en miniresa mitt i periodbytet...


På söndagen kändes det minst sagt lite plötsligt att packa ihop oss igen och köra hemåt, men vi kommer i alla fall att träffas snart igen... Tips för hemvägen förresten: den som orkar köra ändå till Kemi före lunch äter gott på Hoa Phong Lan - Orkidean Kukka!

 
  

------------------------
Ännu lite bonusmaterial för den som är intresserad... Orsaken till att vi köpte kök i Haparanda är alltså att det blev en betydlig prisskillnad jämfört med att köpa exakt samma på finska Ikea. Tydligen är det väldigt mycket som skiljer i pris, faktiskt åt båda hållen (t.ex. spottar att ha i vitrinskåpet är istället väldigt mycket billigare i Finland). Det hade jag ingen aning om på förhand! Kan alltså löna sig att göra lite efterforskningar och taktikera om man som vi bor ungefär mellan ett finskt och ett svenskt Ikea... Däremot hade vi tagit reda på att det inte gick att få hemkörning från Sverige (stämde inte helt, visade det sig sen), men det gick ju ändå betydligt mer smärtfritt än vi hade förväntat oss. Däremot planerar vi en tripp till Tammerfors så småningom, bl.a. för att Ikea i Sverige inte håller sig med diskskåp, som det däremot går bra att köpa på Ikea i Finland... Ja, det skulle förstås gå att beställa hem, men jag tänker lite som så, att om det ändå kostar ungefär samma så är det väl ändå roligare med en utflykt till Tammerfors..? (Och så undrar jag varför vi har lite fullt upp, hehe...)

måndag 9 november 2015

Bloggråd?

Förutom novembervädret - en annan sak som gör att det känns lite tråkigt att blogga är att min blogg ser så trist ut. Gammalmodig. Små bilder, halvtråkigt format. Vad ska jag göra åt det? Måste jag byta bort blogspot? Till vad i så fall?

Hjälp!

(Det är inte en retorisk fråga, utan nu håller jag tummarna på att få ett smart svar!)

November

Jag har tappat sugen här på bloggen, tydligen. Det är nu bara så mycket november. Livet är bra, men dagarna så oerhört grå. Rent bokstavligt alltså - det ligger som ett grått täcke runt oss hela tiden, och man borde väl mysa till det med kamomillte och tända ljus och mjuka filtar... men det är inte mitt tempo just nu! Jag vill faktiskt inte ens ha det tempot just nu, utan nu vill jag helst få saker gjorda. Jag längtar efter flow. Och världen runt mig uppmuntrar inte direkt till det just nu, och då blir man mest bara trött. Otakt.

I väntan på att jag och omvärlden ska komma i takt igen nöjer jag mig med att slänga in ännu en text jag skrev om bokmässan i MST - den handlar om sorg och hopp och hopplöshet och är väl inte heller så sprittande. Men den matchar i alla fall novembervädret.



.....................


Det som ger hoppet liv

– Det sista som överger människan är inte hoppet som det brukar sägas, utan det är livet. Människan kan förlora hoppet men ändå leva vidare. Det är ett fruktansvärt liv. 

Lars Björklund har arbetat länge som sjukhuspräst och många gånger sett människors hopp dö, men han har också sett att hoppet kan återvända. I sin nya bok ”Det som ger hoppet liv” som han berättade om på bokmässan i Göteborg i september beskriver han fem förutsättningar för att nytt hopp ska födas för en människa som förlorat hoppet. 

– När jag var ung ville jag sprida hopp som sjukhuspräst. Det fungerade väldigt bra – för lättare ortopediska åkommor. Men när jag konfronterades med föräldrar som hade mist ett barn tvingades jag inse att det inte var så lätt. Människor i en sådan situation ber inte om hopp, utan de ber främst om att inte bli lämnade ensamma i sorgen. Om de inte överges så kan nytt hopp födas så småningom, även om det tar tid. 

Björklund tänker att vi alla föds med hopp, men vad händer sedan? När hoppet rådbråkas eller dör har han märkt att det finns vissa förutsättningar som ökar chansen för att för att tröst och nytt hopp ska kunna födas.
För det första är det viktigt att se verkligheten som den är. Verkligheten kan ha förändrats radikalt och te sig ny och gåtfull, men det för att kunna hantera det som hänt är det avgörande att kunna förankra sig i den nya verkligheten. 

Den andra förutsättningen är upp till omgivningen. Mitt i katastrofen är det svårt att komma igen för den som blir övergiven. Björklund uppmanar den som finns i närheten av en person i kris att vara trofast.
– Det kan vara frustrerande att fortsätta att besöka någon om ”inget händer” och läget verkar vara det samma varje gång. Då är det lätt att tro att ens besök är meningslösa. Men för den som är i sorg är det i själva verket avgörande att någon delar vanmakten utan att försöka fly från det svåra.

Den tredje förutsättningen är kärleksfull omsorg.
– Det finns krävande omsorg som kräver ett tack. Däremot finns också kärleksfull omsorg som tar vid där en människa själv inte orkar. Den omsorgen kräver inget tack. En person som kan visa kärleksfull omsorg tar emot vår svaghet utan att för den skull ta av vår styrka. Han eller hon lämnar oss fria när vi är redo att gå. 


En fjärde förutsättning är att tillåta de känslor som väcks.
– Att få höra ”du ska inte vara arg” eller ”du ska inte vara ledsen” kan vara förödande. Känslor är inte moraliska; de är före moralen. Moralen kommer in när jag försöker avgöra vad jag ska göra av mina känslor.
– När en människa känner sig kränkt föder det vrede – ”varför ska just jag drabbas?”. Men det är svårt att slåss med livet, så därför kanske man istället ger sig på de människor som finns nära... Vreden är släkt med kärleken, och därför vågar man visa sin vrede för den som inte överger.
– Det måste vara okej att vara arg, ledsen och rädd i en kris, men det är också viktigt att få bejaka glädjen. När jag känner mig bekräftad och älskad så föds glädje, även mitt i katastrofen. 


Den femte och sista förutsättningen för nytt hopp är att hitta ett språk för det man varit med om. Det gör inte det hemska mindre hemskt, men det gör det möjligt att separera sig själv från sorgen. Sorgen blir personens följeslagare istället för att fullständigt ockupera honom eller henne.
– Ska man tysta en människa ska man ta ifrån henne språket. Utan språk tappar vi all kraft.

Avslutningsvis konstaterar Björklund att det är svårt att skriva en bok om hoppet, för det finns verkligen det som är bara förfärligt. Det finns de som förblir i hopplösheten. Men om de här fem förutsättningarna uppfylls, så är det möjligt att gå vidare, att landa i en ny verklighet. Livet har ingen statisk mening, men det föds mening – hela tiden.

torsdag 5 november 2015

Den lille mannen


Den här ungen alltså! Han lär sig så mycket hela tiden. Idag har han legat i hårdträning i grenarna "stå stadigt" och "gå med stöd". Det är inte så att han är tidig - båda bröderna har varit snabbare med att börja gå - men det händer så mycket just nu. När vi frågar honom "Jaså, du ska börja gå du?" så svarar han genom att nicka med eftertryck. Jag tycker precis han brukar kalla mig mamma och härma ord kan han också. Om han har lust. Det är en rolig tid, det här! Oj, så jag kommer att sakna den när han väl har lärt sig att gå, springa och prata hål i huvudet på oss.

onsdag 4 november 2015

Det är mycket man inte måste

En annan punkt på bokmässeprogrammet som jag inte ville missa var Tomas Sjödin. Jag har hört honom förr och läst ett par böcker av honom. Det är en klok man, och dessutom en som är väldigt välformulerad. Det var han nu också! 

Mitt presskort gjorde mig lite lycklig under mässdagarna, och orsaken till att jag hade ett sånt var att jag hade lovat skriva ett par texter till MST om mässan. En av texterna var från Tomas Sjödins seminarium, och den tänkte jag helt kallblodigt klistra in här...
---------
Att kunna se skillnad på måsten och måsten

Tomas Sjödin har gjort sig känd för att predika långsamhet. I sin förra bok Det händer när du vilar (2013) lyfte han fram livskraften som vila kan föra med sig. I sin nyutkomna bok, krönikesamlingen Det är mycket man inte måste, fortsätter han på samma linje. På bokmässan i Göteborg i september var han inbjudan för att hålla ett seminarium som också hette just det – det är mycket man inte måste. 

Sjödin är tydlig med sin utgångspunkt: Det finns inget kravlöst liv. Det finns ingen kravlös kärlek, ingen kravlös vänskap och inga kravlösa arbetsrelationer. En kravlös tillvaro är heller ingenting att sträva efter eftersom allt som betyder något i livet för med sig krav i någon mån. Den ekvation som han försöker lösa är istället att ge utrymme till det som alstrar energi och beskära det som istället stjäl energi – alltså att lyckas skilja ”måste” från ”måste”. 

Efter en snabb titt på bokhandlarnas bästsäljarlistor har Sjödin kunnat konstatera att den som vill veta att hen verkligen har levat inte får ligga på latsidan. Böcker med titlar som ”101 saker du måste göra innan du dör” blandas med ”bara vara”-böcker och resultat blir en ganska förvirrande helhet.
– Om jag gör en av de där sakerna man ”måste” göra innan man dör så finns ändå tusen jag inte gör. Det föder en sorg över det ogjorda.

Istället uppmuntrar han till att prioritera det han kallar ”de omistliga måstena” eller kärleksmåstena.
– Sammansättningen av orden ”kärlek” och ”måste” spränger nästan sig själv. Men det är med kärlek som kraven förvandlas till lust och passion. När man älskar är det ganska mycket man måste.

En intressant tanke som går emot många av de populära fånga dagen-slagorden är att istället se ett längre perspektiv. 

– Livet är en lång historia, det måste få ta plats. Ibland måste man dra ut sin livslinje lite längre än man gör till vardags. Det gäller att se på sitt liv utgående från att man har en historia och eventuellt också en framtid. Hur påverkar detta mitt och vårt liv på lång sikt? Det är hög tid att ifrågasätta det överskattade nuet. Om nuet betonas för mycket blir det endimensionellt och istället för att njuta av det så fjättras vi istället i ögonblicket. 

Sjödins råd är att istället stanna och se hela livslinjen. Att se på sin historia och sin framtid innebär också konsekvenser för nuet.
– Sätt dig ner med den du älskar och ta upp svåra frågor. Håller vår livsstil för ett långlopp – om nu vårt liv skulle bli ett sånt? Dagarna som går blir vårt liv, och det är viktigt att ställa frågan i tid: Är det detta liv vi vill ha?

Avslutningsvis uppmanade Sjödin sina lyssnare att gå efter det som är viktigt.
– Gå i din längtans riktning! Det ger dig mod att plocka fram sekatören och beskära när det behövs.