onsdag 21 februari 2018

Costa Blanca 2017, dag 7 - Mandelblom och berg


Pust! Egentligen hinner jag verkligen inte sitta här och frossa i blommande bergssluttningar från förra året. Så mycket som ska hinnas med innan veckan är slut! Men då passar det bra med en bildbomb från förra årets sportlov. En dag hyrde vi alltså bil och begav oss ut i bergen ovanför Villajoyosa och söndagskörde lite. För mig var det en av resans absoluta höjdpunkter! Nu när jag gick igenom bilderna kan jag konstatera att jag tydligen försökte fånga varje mandelblomma och varje bergssluttning jag såg på bild - och det mesta är inte ens rakt fotat, utan taget genom bilrutan medan jag antagligen tittat mig snurrig på vyerna...


De här bilderna kan kanske inte göra landskapet rättvisa, men de mäktiga bergen som just då - i början av mars - var inbäddade i rosa och vita blommor var något av det vackraste jag sett. Nu har jag ju aldrig varit till Mallorca, men jag tänker mig åtminstone att landskapet där inte är helt olikt det vi såg runtom Costa Blanca ifjol. Jag hoppas i alla fall på att få uppleva vårblommor i mars i år igen!

(Nu har jag fått för mig att det här är mandelträd, men egentligen kan jag ha helt fel. Är det någon som vet?)


Picknicksmörgåsarna vi åt i gräset under allt det rosa var kanske ingen kulinarisk fullträff, men på nästan alla andra sätt en av årets bästa luncher!



Årets första nyckelpiga träffade vi också på!


Mängder med cyklister råkade vi också på - för det mesta susade de förbi i (förhoppningsvis bara bildligt) halsbrytande fart. Om jag förstått det rätt kommer åtminstone cyklister att vara någon bristvara på Mallorca heller!




Vi passerade ett par små bergsbyar, men vi stannade bara för en och annan fotopaus. Däremot hade vi siktet inställt på byn Guadalest, som vi hade läst mycket om på förhand. Den var också en upplevelse, men det berättar jag om i nästa inlägg istället!



fredag 16 februari 2018

Costa Blanca 2017, dag 6 - Penon de Ifach och gokart på ett tak


Nedräkningen har börjat ! Nu är det helg och det betyder att det bara är en enda arbetsvecka kvar till sportlovet - och bara en dryg vecka kvar till vår Mallorcaresa! Den här veckan har passerat på ungefär tjugo sekunder och de flesta kvällarna har har suttit uppe till småtimmarna och rättat prov och skrivit feedback, så vid det här laget börjar jag känna mig ganska sliten och stirrig. Inte så illa med ett hägrande äventyr på en Medelhavsö då!

För att peppa riktigt inför resan har jag tänkt blogga till slut om vår förra sportlovsresa, som ju gick till Villajoyosa på Costa Blanca. Jag har bloggat om halva resan, men någon gång i juni gav jag tydligen upp och stannade vid lunchtid på Edvins sjuårsdag. Nu kommer resten!


Det blir ju faktiskt vinter i Spanien också. Vi hade väldigt bra tur med vädret nästan hela tiden (hoppas hoppas hoppas det lyckas i år igen!), men just på Edvins födelsedag var det faktiskt regn och snålblåst och inte alls särskilt skönt ute. En riktig födelsedagsbonus blev att vi fick hyrbilen vi skulle ha följande dag lite på förhand, så vi bestämde oss för en biltur. Vi körde lite norrut längs kusten till Calpe, som är mest känt för klippan Penon de Ifach. Själva staden var kanske inte så speciell, men klippan var något extra!

Strandpromenaden verkade också trevlig, men vi anade ju att vädret inte gjorde den riktigt rättvisa... inte direkt något myllrande strandliv den dagen! Men mäktigt med vågorna som slog in och vinden som tag fart ända utifrån Medelhavet.


Klippan och området runt den är ett naturreservat, och vi läste faktiskt att det finns en vandringsled som går upp på klippan. Det måste vara en upplevelse! Varken vädret, sällskapet eller tidpunkten var rätt för någon klippvandring den gången, men under andra omständigheter... vem vet, kanske nån gång i framtiden?

Som vanligt försökte vi vara lite skojiga och ta en hoppbild för att få det att se ut som om vi höll på att blåsa bort (så kändes det!), men som vanligt blev det mest misslyckade bilder. Den ovanför är den bästa, vilket säger något om hur det gick med det projektet! Nu när jag ser på bilden kan jag inte låta bli att skämmas en liten aning i efterskott inför de två promenerande farbröderna i bakgrunden...


Calpes strandpromenad i all ära, men just den här dagen behövdes inte någon längre stund för strandlivet. En av oss (dock inte födelsedagsbarnet!) hade dessutom blivit rejält purken av det ruggiga vädret och eventuellt någon annan outgrundlig orsak, och när den personen blir rejält purken, då krävs insatser. (Det var alltså inte jag heller... inte den gången!) Så vi hoppade in i bilen igen och körde tillbaka mot "hemåt". 

Vi var däremot inte på väg hem till lägenheten riktigt ännu, utan vi hade siktet inställt på köpcentret La Marina utanför Benidorm. Vi hade läst om ett lekland på taket och hade lovat att låta sjuåringen gå loss där. En fullträff! Först fick både födelsedagsbarnet och bröderna välja något kul i en leksaksaffär och sedan gick vi upp till taket och körde gokart tills det blev mörkt. Ja, det fanns alla möjliga studsmattor och karuseller att stoppa sina mynt i, men det blev gokart för hela slanten. Gång på gång på gång... Det var en nöjd sjuåring (och nöjda bröder) vi tog med oss hem till lägenheten ett par timmar senare!


lördag 10 februari 2018

Spam

Jaha. Nu blev jag tvungen att ställa in så att jag alltid godkänner kommentarer innan de visas på bloggen. Trist, men så fort jag publicerar ett inlägg rasar det in spamkommentarer från ett par lyckliga kvinnor som i all vänskaplighet vill rekommendera en viss häxdoktor som gjort underverk med deras äktenskap. Tack, men NEJ TACK! Det enda lustiga med det är att autoöversättningen inte riktigt kan skilja mellan "stavning" och "trollformler" (spell...) och det blir onekligen komiskt att läsa om vilka underverk denne doktors fantastiska stavning kan åstadkomma. Stavning är grejer, det. Ändå. Föredrar att inte ha spam om trollkonster på min blogg.

Men säg gärna hej i kommentarsfältet - jag lovar att godkänna alla kommentarer från riktiga människor, även om de handlar om stavning!

torsdag 8 februari 2018

Damkören i Chilbury


Puh! Den här veckan bara fortsätter och fortsätter! Förra helgen var fantastisk på så många sätt, men så värst mycket vila och avslappning blev det inte. Ser så löjligt intensivt fram emot sovmorgon på lördag att jag blir helt orimligt panikslagen vid tanken på att något ska dyka upp och förstöra den. (Om du har tänkt ringa mig om något viktigt tidigt på lördag morgon... gör det inte. Just don't.)

En sak som åtminstone har piggat upp mina kvällar och dessutom fått mig att lägga mig liiite tidigare än jag annars skulle ha gjort (ändå toksent) är en överraskande njutbar bok, Damkören i Chilbury av Jennifer Ryan. Jag plockade den på mig på måfå på bibban utan desto större förväntningar och sedan låg den och dammade här hemma tillräckligt länge för att antagligen vara hopplöst försenad nu... Men när jag väl började på visade den sig ge en minst lika skön känsla som att sjunka ner framför brasan med te och popcorn en fredagskväll med en ledig helg framför. (Ni hör vad jag längtar efter..?)

Den handlar om kvinnorna som får samhället att rulla i den engelska småstaden Chilbury under andra världskriget. England bombas och männen krigar medan kvinnorna tar på sig nya roller och bryter sönder gamla mönster. Jag känner bara sympati för varenda en av huvudpersonerna, kanske delvis för att hela boken berättas i brev- och dagboksform. På pärmen står det att tv-rättigheterna har köpts av bolaget bakom Downton Abbey och jag önskar innerligt att Damkören i Chilbury verkligen kommer att få bli kostymdrama av den kalibern. Det skulle den göra sig bra som!

söndag 4 februari 2018

#amandahjärtamathias


Vilken dag det blev - syster Amanda och Mathias vinterbröllop blev precis så sagolikt som någon kan ha hoppats. Vädret var bitande kallt, men kompenserade med att vara andlöst vackert. Kärlek låg i luften och om Amanda annars också är en person som sprider glädje, så vibrerade nästan luften kring henne och hennes brudgum av glädje igår. Älskade lillasyster.


Helgen har varit minst sagt intensiv - jag började med obligatorisk fortbildning igår, men smet tidigare för att hinna locka håret i racerfart... Dessutom var vi fjärde dagen i sträck i Kållby samlingshus idag när vi var och städade bort efter festen. Men visst - idag låg betoningen nog mer på att äta festrester och umgås... Med måndag morgon på kommande alltför snabbt kommer jag därför inte att skriva speciellt mycket, men allt det där vackra, varma, lyckliga ni ser på bilderna - det är sant. Det var så.


Om vigseln var rörande vacker, var festen rolig och varm. På förhand nämnde Amanda vid något tillfälle att hon var lite nervös för att ingen skulle ha något program, men det hade hon inte behövt oroa sig för - det blev lekar, tal och sånger hur mycket som helst. Förstås, hur skulle det annars bli med de människor A&M har runt sig? Själv bidrog jag med en kahoot om Amanda och Mathias, vad annars kan man när man nu en gång är högstadielärare..? (Vad är kahoot?)


Istället för en klassisk bröllopstårta hade de istället bett vänner och familjemedlemmar att bidra med tårtor, så tårtbordet var sällsynt spännande. Så mycket gott. Jag tror vi alla åt oss ganska stinna... och då fanns det ännu massor kvar att fortsätta med idag!


Vid niotiden lockade det egentligen inte alls att gå ut i den bitande kölden med bara strumpbyxor på benen, men det var värt det. De hade ordnat med både sprakastickor (tomtebloss) och lyktor att skicka iväg upp i luften och det blev riktigt stämningsfullt. Kunde dock inte låta bli en lättnadens suck när alla väl var inne igen utan brännskador! Lyktorna var nämligen ganska lättantändliga, bland annat en som bruden försökte skicka iväg...


Småningom började vissa kusiner hämtas av sina respektive farföräldrar, Josef somnade i min famn och Arvid "skulle bara se lite på tv" och somnade under ett täcke i lekrummet. (Han hävdar fortfarande att han inte sov, men i så fall "vilade" han nog i ett par timmar utan att svara på tilltal... kanske gjorde han det, kanske.) Edvin däremot, han sög ut allt av festen! När han var det enda vakna barnet kvar gick han runt och strålade som en liten sol när han försåg sig med chips, smygdansade lite till bandet och njöt av att hänga med oss vuxna. I något skede insåg jag att vi hade missat chansen att ta ett familjefoto, men om det är den största missen under kvällen får det så vara.


Se där, inte kunde jag ju låta bli att skriva heller. Men nu är det dags att duscha bort allt hårspray ur håret och försöka varva ner lite innan en ny arbetsvecka börjar. Jag avslutar med en syskonbild - tänk vad jobbigt det kunde vara ibland på 1990-talet med så många småsyskon och tänk vad perfekt det är att ha dem nu!


(Cred för nästan alla bilder till Matias...)

måndag 29 januari 2018

2017 (del 2)

Vi fortsätter vår throwback till 2017!

April

Äntligen kunde Edvin ha sitt efterlängtade sjuårskalas för kompisarna, nästan en månad efter själva födelsedagen. Vi började på allvar planera Tillsammanslägret som skulle gå av stapeln på Humle i juli och jag träffade för första gången pappas kusin Lisa från Ottawa. Det var kul att se bekanta släktdrag och inse att de kanadensiska släktingarna jag hört talas om faktiskt finns på riktigt! En lastbil mejade ner folk på Drottninggatan i Stockholm, vilket tillsammans med vårens attacker i London och Manchester placerade ett mörkt moln över våren.


Desto roligare var det att fira förlovningskalas för syster Amanda och hennes Mathias! Snön vräkte ner hela april och det var ingen vår alls i luften, men jag tyckte mest det var lustigt. Påsken var förkyld, men annars alldeles utmärkt. Ylva och Anders och deras barn kom från Sverige för att fira påsk med oss, och det gjorde vi grundligt med påskhäxor och mängder av godis.


Jag stack iväg till Helsingfors en helg och förenade nytta med nöje. Det var seminarier om litteraturpedagogik, men också pjäsen Tove på Svenska teatern, konst rakt in i hjärtat på Ateneum och skönt söndagsflanerande tillsammans med Erika innan jag tog tåget hem igen. Sedan avslutade vi april genom att fira valborg med söndagsskolutflykt i virvlande snöyra!


Maj

Det blev maj, och första maj firade vi i Purmo. Vi hälsade bland annat på mommo och moffa. Det tror jag kan ha varit sista gången vi hälsade på medan mommo bodde hemma, men det visste vi förstås inte då.


Jag tog med mig Arvid och Edvin på familjelördag på Wasa teater och såg Aladdin. Dessutom shoppade vi loss på legobutiken PiiPoo, hälsade på vänner och hade överlag en strålande dag, men vi var också till sjukhuset där mommo hade lagts in på grund av en infektion dagen innan.


Matias och jag anlitades som förlovningsfotografer för A&M i en skogskant i Överpurmo. Maj var en karusell av vårfester, utflykter och avslutningar och vid ett tillfälle lyckades jag ta med Edvin till hans musiklekisvårfest en timme för sent, lagom till slutet... inget som inte kunde lösas med ett cafébesök. Morsdagen firade vi med morsdagslunch i Zion i Purmo och Edvin började spela fotboll. Vi gick på orienteringsskola, Arvids klasskväll på brandstationen, gospelkonsert och... en massa annat.



Juni

Juni innebar skolavslutning och SOMMARLOV! Det betydde att Edvin avslutade sitt år på förskolan och Josef avslutade sin tid på småbarnsavdelningen, så lite sentimentalt blev det allt. Jag började lovet med att röja i klassrummet och jobba undan lite, men dessutom blev mommo sjuk igen och den här gången så allvarligt att vi var osäkra på om hon skulle klara det. Det gjorde hon, men efter den gången på sjukhus har hon inte längre varit i tillräckligt bra skick för att kunna bo hemma ens i intervaller, utan bor numera på Purmohemmet. Arvid och Edvin inledde sin sommar med ett efterlängtat barnläger på Humle - det första för Edvin!


Vi åkte iväg på bilsemester till Sverige: Stockholm-Kolmården-Jönköping-Tom Tits i Södertälje. Det var intensivt men roligt! Mina favoriter på resan var att hälsa på våra vänner i Jönköping för första gången, se elefanter och få en glimt av sommar-Stockholm.


Jag provade ut och beställde nya glasögon, vilket kändes ganska revolutionerande efter elva år med mina gamla glasögon, de första och enda jag någonsin haft... Planeringen av Tillsammanslägret fortsatte och jag tog nya tag med träningen igen. Arvid fyllde tio år och därmed kunde vi också fira tio år som föräldrar! Vi börjar känna oss ganska vana vid det här laget.

lördag 27 januari 2018

Presidentval. Imorgon. Kör!

Jaha, snabbfotad som man är sitter jag som bäst och funderar över vem jag ska rösta på imorgon. En magkänsla har jag väl haft rätt länge, men att verkligen läsa in mig och bestämma har jag lämnat till "senare". Senare är kanske nu, ifall jag tänkt gå och rösta imorgon... Tänker att jag ännu borde ta mig tid att se lite av Yles svenska valdebatt som sändes häromdagen, men vi får se. Rätt mycket har jag ändå hört om den via tidningar och radio, och så, hrm, lockar det kanske liiite mer att se ett avsnitt av The Handmaid's Tale.

Nu har jag i alla fall läst runt lite och äntligen fyllt i Yles valkompass. Några tankar:

1. Det är påfallande få frågor Laura Huhtasaari (för icke insatta: populistpartiet Sannfinländarnas kandidat) har lyckats motivera. Det känns lite som att hon suttit och gissat utan att egentligen kunna grunda sig på något resonemang. Aldrig att jag skulle rösta på en presidentkandidat som inte ids/kan/vill motivera sina svar, även om hennes åsikter skulle sammanfalla med mina. Tur att de sammanfaller ytterst lite med mina åsikter, så inget dilemma där.

2. Många av kandidaterna svarar hemskt lika och ligger väldigt nära varandra när valkompassen jämför hur väl deras svar överensstämmer med mina. Betyder det att de (nästan) alla är väldigt mainstream, eller är det så att de flesta helt enkelt är ganska sansade människor med åsikter som inte sticker ut åt något håll? Överlag är det rätt många av kandidaterna jag skulle kunna acceptera som president. Inte alla dock. Inte alla!

3. Allt det här med att Sauli Niinistö sitter så säkert att det knappast blir en andra omgång och att folk kanske inte ens ids gå och rösta. Är det verkligen så? Vad är det som gör att han sitter så stadigt? Kommer valdeltagandet att bli lågt eller kommer folk att ta sig i kragen och rösta ändå? Jag tycker det ska bli hemskt intressant att se. Niinistö har inte på något sätt misskött sig och han verkar kunnig och kompetent när det gäller utrikespolitik, men samtidigt tycker jag han har varit rätt så anonym när det gäller värdefrågor. Eller så är det jag som missförstått och förväntar mig ett ledarskap presidenten inte ska ha i Finland idag. Kanske.

Intressant ska det i alla fall bli imorgon kväll. Och - kom ihåg att rösta!

Yles valkompass

fredag 26 januari 2018

2017 (del 1)

När man minst anar det - en riktigt klassisk årsöversikt á la 2017! Det här var riktigt mysigt att fixa med sådär en trött fredagseftermiddag när man kommit hem från jobbet och varken orkar ta itu med kaoset som kallas vårt hem eller jobbet som bara låtsades ta slut efter sista lektionen. Voilá: Årets tre första månader 2017!

Januari


Vi inledde starkt med årets första resa och hälsade på i Norrfjärden några dagar över trettondagshelgen tillsammans med svärfar Ingemar. Det blev fina dagar som avslutade jullovet för den gången! Sverigekusinerna hade en riktigt dålig vinter när det gäller sjukdagar och vi hade ju bl.a. ägnat oss åt feber tidigare under jullovet, men just de dagarna var alla friska och glada och vi kunde suga det sista årets julmys. Det var bister men vacker januariköld och vi lekte på Nimby's i Piteå, gick på loppis och startade traditionen med julklappsleken. 


Väl hemkomna hämtade vi vår efterlängtade nya familjemedlem - Tooticki, som dittills hade bott i ett föuskontor inte långt härifrån. Det var mycket krut i henne genast från början, så det var tur att barnen gärna hjälpte till att förbruka lite av hennes överskottsenergi!

I postlådan trillade det in en elevanmälan inför skolan för Edvin. Ute var det snölöst och glashalt; vi skidade inte men skrinnade desto mer. Arvid gick på simskola, äventyrsjumppa och konstskola, Edvin gick på musiklekis. Vi hälsade på vänner i Kvevlax och lät mest vardagen ånga på som den brukar i januari.

Februari


Även i februari ångade vardagen på som den brukar i februari. Det var jobb, skola, dagis och hobbyer - och däremellan tv-kvällar, eld i spisen, popcorn i mikron och en och annan bok. Vi åt älgstek nästan varje söndag och Arvid blev allt duktigare i vattnet på simskolan och så gick vi både på dansteater och barnboksutställning. Jag hade lyckats misslyckas med min planering på jobbet så att det var väldigt intensivt under ett par veckor i februari. Lagom till sportlovet kom det äntligen lite mer SNÖ... men då hade vi redan börjat packa för sydligare breddgrader. 


Ja! Vi skulle ju faktiskt sticka till Spanien över sportlov, närmare bestämt Villajoyosa lite norr om Alicante. Där hyrde vi en lägenhet och levde livets goda dagar i en dryg vecka. Vi besökte chokladfabrik, gick på promenader längs med Medelhavet och njöt av vad vi ansåg vara behagligt försommarväder. Nu slår det mig att jag fortfarande (!) inte har bloggat om resans sista dagar, det kanske får bli lagom uppvärmning inför denna vinters sportlovsresa..!


Mars


Edvin fyllde sju år under resan och firade med att köra go-cart på taket till ett shoppingcenter utanför Benidorm. Vi begapade Castell de Santa Bárbara i Alicante och hyrde bil en dag och körde runt uppe i de undersköna bergen som blommade i vitt och rosa. 


Här hemma slet våra kattvakter sitt hår på grund av vår sjövilda kattunge. En dag kom Amanda och Mathias hem till sönderklösta tapeter i det relativt nytapetserade vardagsrummet... stackars Amanda som inte ens gillar katter... Fullständigt kaotiskt kan de ändå inte ha haft det, för de förlovade sig i vårt kök lördagen 4.3, på Edvins födelsedag!


Sedan kom vi hem och vårvintervardagen fortsatte. Matias och jag hade förlovningsdag och insåg att det var femton år sedan vi förlovade oss. Vi firade med en tulpanbukett. Vi hann ha släktkalas för Edvin och jag var på skolans friluftsdag till Vuokatti och återupptäckte hur roligt det kan vara med slalom. Sen fick vi ett magafar som tog oss alla i tur och ordning, så Edvins kompiskalas fick skjutas upp rätt länge... Edvin och jag var på utflykt till Fäboda och det började bli vår i luften!

To be continued, det här var kul!

torsdag 25 januari 2018

Kalla mig Trollöra

De där vinterbacillerna jag nojade över i föregående inlägg? Ja, nu har de fällt en man - Arvid har haft feber och hunnit vara hemma tillräckligt länge (två dagar) för att bli totalt uttråkad. Tur för alla att han verkar vara i skolskick tills imorgon! Men det är lugnt, en hel vecka kvar till bröllopet... nu hoppas vi bara att det inte tar hela varvet runt familjen, för då kan det vara lite knappt med en vecka!

Medan vi väntar och ser hur det går med den saken kan vi alltid begrunda mina öron ett tag. Det började för nästan en vecka sedan med en irriterad fläck först på mitt ena öra, sedan det andra. Det spred sig småningom till hela (!) öronen, som nu är röda, torra, knottriga, svullna (!) och kliiga. Yikes! Det skulle vara komiskt hur fula de är om det inte kändes lite för obehagligt för att skratta. Inte nog med det, nu har jag dessutom utslag i nacken och framför öronen också. Var ska detta sluta?

Jag hoppas att det inte är någon galen barnsjukdom utan satsar istället på att det är en allergisk reaktion som lägger sig så småningom. Lite misstänker jag på en gammal flaska blonderande schampoo som jag hittade när jag städade badrumslådorna i slutet av jullovet. Det luktade skunk, men jag tänkte att det är lika bra att använda upp det... eventuellt inte ett av mina bättre val i livet. Nåja, schampoot är kastat, antihistamin och kortisonsalva inhandlade och snart ska jag väl ha normala örsnibbar igen. Men lite sörjer jag att morgondagens frissatid måste skjutas upp, för jag vågar inte låta någon hårfärg komma i närheten av den här skruttiga huden på ett tag...

(Försökte ta bildbevis av min rödprickiga nacke men lyckades bara sikta på min hästsvans... skills.)

lördag 20 januari 2018

So much beauty in the world, än en gång


Dagar som den här kan jag verkligen inte låta bli att tycka om vintern. Visst, snö kan ju vara lite blöt och kall och opraktisk. Men framför allt så oerhört vacker! Vissa år har jag fått en känsla av att våra vintrar för alltid kommer att vara gråslaskiga och halkiga, men den här vintern har lyst upp statistiken med fluffig pudersnö och snötyngda, vykortsvackra träd. TACK för den!


Idag har vi haft en skön (nästan) heldag på Stennabba, lugn och behaglig. Amanda bakade semlor och cheesecakes till bröllopet på löpande band och pappa bjöd på tårta som han hade testbakat till tårtbuffén. Den var inte illa alls. Och den påminde mig om att vi också har lovat att bidra med en tårta - vi som hade tänkt använda det som ursäkt för att testbaka tårtor hela januari! Får nog sätta igång nu... Ser väldigt mycket fram emot vinterbröllop om två veckor!

(Och är bara en liten aning nojig för alla vinterbaciller som flyger runt och bara väntar på att sätta käppar i hjulen...)


Dessutom hade vi tagit med skidor till barnen och kameran till mig, så vi höll oss ute och tankade lite sol en stund, trots -16 grader... Annars har vi suttit med ögonen klistrade på konståknings-EM tre kvällar i sträck och tänker att vi kanske skulle försöka komma oss iväg till skolans rink imorgon. Det gäller att passa på i helgen när man annars sällan hinner hem i dagsljus för tillfället!


lördag 13 januari 2018

Ögonblick att spara


Josef sover nästan alltid mellan oss mot slutet av natten. Det brukar för det mesta vara riktigt mysigt. Han bökar inte runt lika mycket som sina storebröder och brukar ofta slänga en mjuk liten arm runt min arm och borra in näsan mot min axel. Det är ren lycka.

Häromdagen vaknade jag istället av att någon slet och drog i mitt huvud. Josef. Jag lyfte bestämt bort hans arm, men han var genast tillbaka och drog hårdhänt i mitt huvud och min hals. Det upprepades flera gånger och hans ansiktsuttryck (i sömnen!) blev mer och mer irriterat, tills han väste (fortfarande i sömnen) "jag vill ha EN TILL!". Haha! Är oerhört nyfiken på vad han drömde just då och vad han egentligen tänkte att mitt huvud var!

(Annat roligt av Josef: Läxar upp mig väldigt stöddigt när jag kallar tigrar för tigrar. Det är faktiskt "jejon"! Och han älskar fortfarande finkläder och går motvilligt och mycket sällan med på att ha mjukisbyxor. Riktiga fickabyxor ska det vara - och helst finskjorta till, även om han kan sträcka sig till att ha vanliga tröjor till vardags.)

söndag 7 januari 2018

Nedräkning för jullovet


Det är med blandade känslor jag räknar ner timmarna till måndag morgon 8.30 när vårterminen drar igång igen. Å ena sidan har vi haft ett långt och skönt jullov och jag VET att det inte alls är dåligt att återvända till ett jobb man trivs med. Å andra sidan... är det ju ännu skönare att vara ledig. Jag köpte världens skönaste pyjamasbyxor häromdagen och har inte alls hunnit gå omkring i dem tillräckligt länge ännu, känner jag!

Januaridelen av jullovet var precis lika skön som decemberdelen. Visserligen blev familjen (mest Josef) mer eller mindre förkyld på slutet, men inte värre än att vi njöt av våra lediga dagar ändå - och jag är så glad att vi fick ett nästan helt friskt jullov! Vi har projekt hallförvaring på gång (looking good!), jag har varit till simhallen med Edvin och så har vi hunnit inleda skridskosäsongen på skolans is. 

I torsdags började faktiskt A&E vårterminen, men när de hade avslutat sin korta skoldag stack vi iväg till Vasa, en av jullovets höjdpunkter! Josef var febrig och väldigt kraxig just den dagen, så Matias stannade hemma med honom och vi blev bara tre i bilen. Som vanligt var det oerhört roligt att hitta på något tillsammans med mina storbarn, även om det inte var riktigt det vi hade planerat på förhand den här gången. 

Vi pausade vid stenparken i Oravais, spanade lite i affärer (barnen fick spendera sina jultidningspengar på lego) och åt bullar på konditori, men dagens viktigaste var att vi skulle hälsa på Amanda och Mathias som precis har flyttat in i sin lägenhet i Vasa. De hade tagit de sista sakerna till lägenheten kvällen innan, men man kunde ha trott att de bott där i flera månader redan. Är så imponerad av hur hemtrevligt de fixat så här snabbt! Vi fick till och med vara med om den historiska första riktiga måltiden i lägenheten - tacos förstås! Mycket hedrad. Dessutom satt vi och fixade med bordsplacering till bröllopet och det blev så roligt att jag höll på att glömma att mina barn faktiskt hade skola morgonen därpå... Lite sent blev det, men det var det värt!

(Edvin hittade drakjackan på bilden och glittrade så lyckligt att jag inte kunde låta bli att köpa den åt honom. Har aldrig sett honom så glad för ett klädesplagg förut!)

Jag avslutade dessutom lovet med en riktig konfettismällkaramell! Men det inlägget tar jag en annan dag.