måndag 25 maj 2020

These are a few of my favourite things


Hur är läget nu då? Tackar som frågar, det är riktigt bra! Det har varit intensivt sedan skolan slog upp sina dörrar igen, men nu är alla betyg satta och vi glider i nerförsbacke mot skolavslutningen. Men samtidigt som jag vet i teorin att jag kan ta det lugnt nu är min hjärna alldeles för snurrig för att kunna ta in det. Jag brukar ofta känna mig låg i brytningen mellan skolår och sommarlov när mina ramar och min riktning försvinner och jag tror inte direkt det blir lättare att landa den här gången... Det får ta sin tid helt enkelt! 

Jag anar redan nu att det här blir ett rätt spretigt inlägg, för här sitter jag med en tilltagande huvudvärk (eftersom jag aldrig förstår att dricka tillräckligt med vatten) men har tydligen bestämt mig för att det ska skrivas ändå. Plockar helt enkelt bra saker som fastnat i min telefon de senaste dagarna. Tänkte mig ett riktigt feelgood-inlägg - varsågod!


1. I helgen smet jag ut med tidning och frukostbricka för årets första utomhusfrukost. Fler lär det bli!


2. Den här snubben som växer ca tre centimeter mellan varje gång jag tittar på honom. Efter arbetsdagen i lördags (för jo, vi nöjer oss inte med att öppna skolan igen, vi kör dessutom skoldag på lördag terminens sista helg... heh) gick vi två ut på prommis tillsammans och det var en sån höjdare. Vi skulle bara gå en sväng till Ekopunkten men det blev en riktigt långpromenad med långa stopp för lek på både förskolans och skolans gård. Han var så glad och så pratig att jag inte kunde annat än bli detsamma. Det är alltid så roligt att hänga med bara ett av barnen, det ska nog bli ett av mina mål den här sommaren - mera tumistid med dem alla tre!


3. Moffa som med pillemarisk blick plockar fram ett fotoalbum och visar hur han klippt in sig själv på en bild med mommo från innan de träffades. På bilden fanns från början en "skriftskolfriar" som moffa tyckte gott kunde klippas bort, så han högg in på en bild där han själv hade fotograferats med sin kusin... Vem behöver Photoshop? Vi har inte glömt coronaavstånden, men i söndags ringde jag och föreslog att vi skulle ta med oss en sockerkaka och komma på "ettmeddaskaffi" i solen. Min moster hade också fått samma idé och det slutade med att det blev ett riktigt släktkalas på moffas veranda. Jättemysigt - och än en gång, tack och lov för årstiden! 


4. Den här utsikten mellan min bil och min arbetsplats. Lovin' it. Parkerar nästan aldrig på min egen parkeringsplats invid skolan, utan ställer hellre bilen på andra sidan Kraftverksbron för att få en treminuterspromenad... ibland kan det vara så klart och stilla som på den här bilden! 


5. Visst lovade jag ett spretigt inlägg? Bara för det så avslutar jag med en bild som en gång för alla bevisar att inte ens katter alltid lyckas bli snygga på bild. Har skrattat så tårarna runnit åt Too-ticki på den här bilden... Jag som skulle passa på när hon låg i solen och såg sådär kattsnygg ut, ni vet, med det upphöjda lugnet som bara katter kan få till. Ända tills kameran kom fram. Haha! 

söndag 17 maj 2020

Hej skolan!


Vilken dag det var i torsdags! Jag parkerade bilen tidigt och gick över kraftsverksbron med nystruken skjorta och en minutiös planering i väskan. Det kändes som första dagen på terminen, samtidigt som  björkarna knoppas och visar att det snart är dags att knyta ihop läsåret, sätta vitsord och säga hejdå till niorna. Med alla nya rutiner kändes det som första dagen på ett nytt jobb, samtidigt som det kändes hemtamt och roligt att äntligen få träffa mina gamla, bekanta elever igen. Om det varit svårt att hålla reda på veckodagarna ibland på sista tiden, så var det svårt att hålla reda på vilken tid på året det var i torsdags! 

Jag avundas inte rektorerna och alla andra som har satt ihop det jättepussel som gjorde det möjligt för oss att gå tillbaka till skolorna nu. Vilket arbete! De flesta normala rutiner är satta ur spel och raster, luncher och klassrumsplaceringar har stuvats om. I princip är det tänkt att eleverna ska träffa bara sin egen klass och hållas i ett eget hemklassrum, medan vi lärare istället flyttar runt. Tack vare att gymnasiet fortsatt med distansundervisning har vi i alla fall gott om plats att sprida ut dem! Jag kom till skolan och förväntade mig kaos medan jag ställde in mig på att åtminstone ge ett lugnt intryck... men det behövde inte ens fejkas! Dagen gick så lugnt och smidigt att jag knappt kunde tro det var sant. Istället var det en ovanligt rolig dag på skolan! Jag tror att det här extraordinära läget - åtminstone för mig - har öppnat upp lite och gjort att det känns mindre viktigt att hinna med och minnas allt det där inrutade som man (jag) lätt fastnar i, istället är det bara att hänga med och göra de här två veckorna till en så positiv och givande tid som möjligt för alla. 

Och på tal om den korta tiden... tro mig när jag säger att jag börjar ha det upp i halsen när folk (mestadels utanför skolan) hävdar - som om de alldeles själva hade kommit på det - att det är onödigt att dra igång skolan för bara två veckor. I won't even... Men bland alla andra viktiga funktioner som jag ser att de här två veckorna har så ser jag det också som en testperiod. Jag kanske gått och blivit pessimist den här våren, men jag tror ju knappast viruset har försvunnit någonstans till augusti, och att fortsätta hålla skolbyggnaderna stängda under en oöverskådlig framtid går bara inte. Men de här två veckorna kan lära oss mycket om vad som funkar och vad som inte funkar - och vilken effekt det eventuellt får för smittspridningen. Viktiga lärdomar inför höstterminen helt enkelt. 

Själv känner jag mig inte orolig över att jobba i skolan i nuläget, inte här i trakten. Visst finns smittan här också, men ändå så begränsat att jag inte kan tycka att det vore skäl att hålla stängt som det ser ut nu. Kanske skulle jag vara mer orolig om jag jobbade i huvudstadsregionen? Sen får vi se till hösten! Tröskeln för att snabbt stänga en skola vid behov ska ju vara låg, vilket ju redan (!!) har testats i Sibbo och Borgå. Men vi har ju redan ställt om snabbt tidigare och nu tror jag vi är rätt redo om det skulle bli nödvändigt att göra igen. Men vi får förstås hoppas att det inte ska bli nödvändigt!

Puh! Det blev bara skola på bloggen idag tydligen, trots att (eller för att?) jag har haft en väldigt vilsam och händelselös helg... Har lärt mig rensa avloppen till handfaten i båda toaletterna, klippt Edvins hår och bakat sockerkaka med två barn. Alldeles lagom med action för denna helg - nu laddar vi för måndag morgon igen!

tisdag 12 maj 2020

Ett foto i timmen

Ända sedan vår hemmatillvaro började på för två månader sedan har jag tänkt att det skulle vara kul att göra ett EFIT-inlägg om en alldeles vanlig dag med distansundervisning för hela familjen. Det började bli hög tid nu, så här nästsista dagen innan skolorna slår upp sina dörrar igen! Inte var den riktigt typisk heller, för jag har faktiskt varit på språng en hel del medan det annars lätt har kunnat gå en vecka utan att jag varit ute i världen under den här tiden. Inte blev det ett i timmen heller - det började bra på förmiddagen, men sedan gick det som det brukade gå senare på dagen... men good enough! 


8.00 - Rise and shine! Visserligen ringde väckarklockan redan 7.15, men ska vi vara helt ärliga visste jag väl redan när jag ställde larmet att jag skulle ställa fram det... Men vid 8 var jag i alla fall uppe och hade hunnit väcka en sömnig Josef genom att ligga bredvid honom och gosa en stund. Bästa möjliga start på dagen! Visserligen har det blivit många sena jobbkvällar, men samtidigt är jag så tacksam för de lugna, stressfria morgnarna vi har haft den här tiden! Idag började min skoldag 8.30, men alla dagens uppgifter och instruktioner hade jag schemalagt redan i söndags och det är först lite senare på förmiddagen som det börjar droppa in elevarbeten att ge feedback på. Och inte går det särskilt mycket tid åt till jobbpendling på morgnarna nu heller...


9.00 - Finlands landskapstyper! Edvin och Matias är de morgonpigga i vår familj just nu, men idag hade nog Edvin överträffat sig själv. När Josef och jag kom ner vid åtta hade Edvin ätit frukost, klätt på sig och låg i kökssoffan och läste om Finlands olika landskapstyper... Jag fick förhöra honom medan jag åt mina frukostflingor! Sedan satte vi oss och kollade igenom hans uppgifter i Classroom och funderade på vad han skulle hinna göra före sitt meet med klassen 9.30.


10.00 - Infospäckat meet. Sedan var det dags för mig själv att starta ett meet med min egen klass. Efter att ibland ha haft lite svårt att fylla ut våra veckovisa "klassträffar" hade jag en minst sagt diger kom ihåg-lista inför skolöppningen nu... En del elever ser fram emot att äntligen få se folk i skolan igen, medan andra helst hade fortsatt med distansundervisningen. Men de allra flesta är nånstans mittemellan och tycker att det är helt okej - precis som distansundervisningen också har varit. 

Och ja, jag har tre skärmar i aktiv användning på bilden. Och ja, mitt stativ är en upp-och-nervänd gammal plastkorg. Perfekt för att få chromebooken i rätt höjd för ett meet! Like a pro. Det är sånt man kommer fram till efter att ha vinglat upp den på diverse bokhögar och andra improviserade ställningar i ett par veckor... 


11.00 - Expressjobb. Efter vårt klass-meet fick jag jobba i expressfart eftersom tiden var begränsad. På bilden skrev jag om erasmusprojektet till skolans läsårsberättelse - sällan har jag så snabbt och effektivt fått ihop fullt duglig text! Det gjorde jag medan jag satt och väntade på en elev som inte dök upp på meet för ett avtalat samtal där... Däremellan textade jag med elever, läste inlämningsuppgifter och planerade framåt så mycket jag hann.


12.00 - sällsynt utflykt ut i samhället! Barnen har verkligen inte varit mycket ute i världen de senaste två månaderna. Arvid och jag räknade ihop att han varit ute på ärenden två gånger sedan skolorna stängde..! Cykelköp i slutet av mars och så var han med mig och storhandlade en gång... det är allt! Men nu blev det i alla fall ett frissabesök, för när Arvid säger att han skulle vilja bli klippt så bokar hans mor en tid omedelbart. Inser nu att jag bara tog en före-bild, men ingen efter... det blev ingen dramatiskt förändring, utan bara lite kortare. Men bra! Småbröderna klipper jag (oh, Edvins hår är högt uppe på att göra-listan före skolöppningen...), men Arvids längre hår vågar jag mig inte på.


14.00 - Ute på vift. När blev det så här långt till Nykarleby? Jag skojar inte, vägen dit känns ungefär tre gånger så lång som jag mindes den... Kan ha något att göra med att jag bara varit till skolan på ärenden två gånger under den här tiden. Men nu skulle vi faktiskt ha planeringsmöte inför skolöppningen, så vi samlades i smågrupper utspridda över hela skolan. Där satt vi cirka fem personer, utspridda i var sitt hörn av mitt klassrum... kändes märkligt att veta att alla mina kolleger också satt i andra smågrupper i olika vinklar och vrår i skolan utan att jag alls såg till dem. Lite så är ju också upplägget nu när vi återvänder, det är inte tänkt att vi ska sitta och umgås med folk... kaffepauserna får vi spara till sommarlovet är det sagt!


16.30 - Hej skolan. Passade också på att fixa lite i klassrummet och kopiera upp grejer jag kommer att behöva när jag nu ändå var i skolan. Kände att det ändå ska bli ganska kul att återvända, trots alla nya rutiner och trots att jag ändå trivs ganska bra här hemma! Grönt håller det också på att bli!


17.30 - Hejdå skolan. Började kännas som hög tid att avrunda... men först dags att storhandla innan jag lämnade stan. En sak som det här undantagstillståndet har fört med sig är att vi helt lagt om våra vanor när det gäller att handla mat! Jag har alltid hävdat att jag föredrar att småhandla (och att det blir mindre svinn av det), men nu när vi försöker hålla det till en gång i veckan så märker jag att det faktiskt är ganska skönt att få skippa det veckans alla andra dagar... även om det är svettigt och ett helt projekt att få det gjort den där ena gången!


18.30 - Lite lyxigt ändå när man kommer hem halv sju, att det står mat på bordet och väntar? Och inte bara mat, utan en jättegod älgsoppa? Mm.


19.30 - Valde skogen. Det fanns ju så mycket jag kunde ha gjort den där tiden - kommit ikapp med dagens elevarbeten, hjälpt Edvin att skriva in morgondagens uppgifter i Stora häftet eller helt enkelt försökt få till en tidig kväll för Josef. Men jag behövde verkligen skogen. Så vackert ikväll, med sol som bara vällde ner genom trädkronorna! Och fast jag inte hann gå en riktigt lång promenad, så berättade min aktivitetsklocka att jag uppnådde 100 % aktivitet för dagen ungefär när jag kom tillbaka till ytterdörren, istället för sorgliga 52 % som den visade innan jag gick ut... 

Sen blev det nattning och jobb och test av Zoom tillsammans med min polska och min ungerska kollega inför en digital Erasmusträff imorgon... och nu är klockan elva och fler bilder än så här blev det inte idag. Tack för idag, see ya later!

tisdag 5 maj 2020

Fototema vatten

För flera veckor sedan läste jag om en fotoutmaning på Marias memoarer och tänkte att mm-hm, det där verkar kul. Nu har det hunnit bli maj, men eftersom jag hade ett halvfärdigt inlägg tar jag och avslutar ändå! Jag antar att utmaningen kunde tolkas ganska fritt, men jag tyckte det verkade roligast att följa Marias kategorier.

Det blev dock en helt ogenerad samling semesterbilder - kanske är det bara när jag är ute på vift som jag fotar vatten! Så den som händelsevis är allergisk mot sådana får scrolla vidare utan dåligt samvete. Själv tyckte jag i alla fall det var kul att sitta och gräva bland gamla pärlor. Så många roliga minnen! Det blev en välkommen verklighetsflykt den här våren, som kantas av orosmoln och en stängd värld....

Here we go, tack för utmaningen Maria!

Vattenstänk


Den här bilden gör mig så glad! Dels för att det blev en lyckad bild och dels för att det var ett så roligt tillfälle - när vi hade ett helt spa för oss själva på Mallorca på sportlovet 2018! Vi hade budgetbokat boende i en enkel och liten, men fin lägenhet - men det bästa var ju att lägenheterna hörde till ett spahotell bredvid, så vi hade också tillgång till deras spa! Barn fick också bada under vissa bestämda tider, vilket vi hann utnyttja flera gånger, men i en relativt liten bassäng och till tonerna av avslappnande instrumentalmusik får man ju försöka dämpa sig lite och respektera andra som är där för att ta det lugnt... Döm om vår förtjusning en förmiddag när vi kom in och märkte att vi var ensamma om härligheten och kunde låta barnen hoppa, plaska och tjoa bäst de ville! Hurra!

Badvänligt


Lite lokalt måste vi ju få in i listan också, och då passar det väl bra med nejdens vackraste badställe. Visserligen är Fäboda många gånger ganska långt ifrån badvänligt, kallt och blåsigt som det ofta är... men ibland blir det faktiskt varmt där också! Och vackert är det alltid. Bilden är från 2012 och rätt mycket har hänt med Arvid sedan den här bilden... då hade han nyss fyllt fem! 

Drickbart


Här var det ingen fråga om saken - i den här kategorin måste det förstås bli en eller annan fjällbäck. Tänk att bara kunna sticka ner kåsan och dricka sig otörstig när man älgat fram längs med leden en solig sommardag på fjället. Eller så göra som Edvin gjorde i somras och lägga sig ner och dricka direkt! Åh, fjällen ändå. Sannolikt blir det inga sådana för oss i sommar, men då är det ju tur att vi redan har cirka två miljoner foton därifrån...

Kristallklart 


No words needed. Det var oundvikligt att den här kategorin också skulle få en fjällbild. Vuoggatjålmejaure, mitt på polcirkeln!

Två flugor i en smäll


Kom inte på någon klockren bild för den här rubriken, men jag valde den här som jag nästan tycker är tre flugor i en smäll - himlen, vattnet och stenarna som går perfekt ton i ton! Den är tagen på vår sköna morgonpromenad den sista dagen på Madeira i höstas. När de andra grupperna fick ställa väckarklockan tidigt för att rusa iväg till sina flyg hade vi nästan hela dagen på oss att bara njuta av Funchal... vilket inte alls är svårt. Vad jag längtar tillbaka till den där overkligt vackra ön, hoppas så på att kunna ta familjen med dit på semester någon gång i framtiden. Jag följer Visit Madeira på instagram och de droppar regelbundet ner fantastiska bilder med texten "Dream now, visit us later". Och jag ba - okej!

Underjordiskt vatten


Den här kategorin var svår! Men efter att ha rotat runt i mina minnen kom jag till sist på att Matias och jag ju faktiskt fick se Humpback Mountain i North Carolina från insidan när vi besökte Linville Caverns på vår roadtrip i den amerikanska södern 2006. De flesta bilderna därifrån var en ganska sorglig samling suddigheter, och inte innehöll de särskilt mycket vatten heller - men den här fick komma med. För den här droppformationen har faktiskt fått både färg och form av mineraler i de vattendroppar som tränger ner genom berget när det regnar... (Hittade den här videon när jag sökte, intressant tyckte i alla fall jag!)

Rinnande vatten


Rinnande vatten vid en sluss i annars så lugna River Cam i Cambridge. Det var en stilla vårkväll när båtarna hade lagt till och fåglarna kvittrade i alla buskar.

Smaragdgrönt


Det är nästan fem år sedan, men färgerna i Ventnor på Isle of Wight sitter fortfarande etsade på insidan av mina ögonlock. En så otroligt vacker plats att till och med en bild av soptunnor, en krånglande bil och en gammal presenning är ren och skär färgterapi. 

Färdas på vatten


Att gå över en hängbro är kanske inte riktigt att färdas på vatten, men det är åtminstone att färdas ovanpå vatten! En av våra favoritutflykter en fjälldag när vi inte riktigt orkar vandra långt och tungt är att ta bilen över gränsen till Norge. Stannar man vid Saltdal turistsenter finns det en vandringsled nere i Junkerdalsura i riktning mot gränsen. Det var den enda framkomliga vägen mot svenska sidan innan de nuvarande vägarna byggdes, men den var livsfarlig och även om det finns en led så brukar den till största delen vara avstängd på grund av rasrisk. Men en bit kan man gå längs det porlande, turkosa vattnet - och roligast är det ju att gå över de långa hängbroarna!


Det känns som om vi ändå borde få in ett fordon i den här kategorin, så det får bli ursnygga Mary John som jag såg på Mullet i County Mayo på den allra första Erasmusresan i november 2018. 

Vatten i rörelse


Vatten i rörelse - mer så än en av världens starkaste tidvattensströmmar Saltstraumen i närheten av Bodö blir det bara inte! Men det tog mig ett tag att komma fram till när vi egentligen var dit... tydligen var det  så långt tillbaka som 2009, när Arvid var två år och fortfarande den enda i både syskon- och kusinskaran! Det är också en fin dagsutflykt från Vuoggatjålme, men eftersom det är en rätt så lång körning har det inte blivit av på många år. Kanske skulle vara dags igen - nån gång sen, när vi får resa igen? 

För den som inte var bekant med min förstfödde son som tvååring kan jag berätta att han var en rymling. Jag har varken förr eller senare sett till en unge med ett så starkt driv att rusa iväg. Se bara på bilden nedanför! Ser ni mitt krampaktiga tag om hans sele, hans snabba ögon som spanar efter en flyktchans, den 40 meter höga bron över tidvattensströmmen och adrenalinet som pumpar i mig..?



Vattenfall


Jag kan inte låta bli att avsluta med ännu en fjällbild. Här sitter pappa och torkar visst strumporna efter att ha vandrat till Jurunbron, som man kommer till på en led från vår ständiga favoritplats Guoletsjaure. Gör så här: Kör till Silvervägens högsta punkt, parkera och gå därefter längs den markerade leden sju kilometer rakt in i fjällvärlden. Sätt dig när du kommer till en bro och en vacker fors. Klar! (Förutom att man aldrig bli klar, för det finns alltid ännu en topp och en krök och en sjö som ligger bara lite längre bort...)

Ja, det blev en ganska märkbar övervikt på fjällbilder! Kanske för att jag tänkt lite extra på fjällen nu när sommaren närmar sig, kanske för att fjällbäckar, fjällsjöar och fjällforsar gör sig så ovanligt bra på bild... Arjeplogsfjällen känns längre bort än någonsin just nu, men de är ändå en av mina platser på jorden. 

lördag 2 maj 2020

Fem år


Våren 2015 skakade om oss rejält. 

Fammo och svärmor Maj-Britt hade varit krasslig en tid, men vi utgick alla från att det var en ovanligt envis vårförkylning. Vi hälsade på med våra påskhäxor på påsklördagen, men vi stannade vid dörren, önskade glad påsk och bestämde att vi får skjuta upp påskmiddagen tillsammans tills hon blivit bättre i skick. Fem dagar senare kördes hon till intensivavdelningen i Uleåborg och fick diagnosen leukemi. Där hölls hon mestadels nersövd pga sitt kritiska tillstånd, men vi hann alla säga hejdå. Mindre än två veckor efter diagnosen somnade hon in, precis efter att vi hade gett oss för dagen och kört till hotellet med våra trötta barn efter en heldag på sjukhuset. Morgonen därpå vaknade jag efter en kvävande mardröm där både Maj-Britt och Josef, som då var sju månader, hade dött. Förvirrad och nymornad försökte jag reda ut för mig själv vad som var verkligt och vad som var dröm, och det värkte i mig när jag insåg att en del av det var sant. 

Fem år senare har vi lärt oss att leva utan henne i vår vardag, men det är fortfarande vemodigt att tänka på hur mycket av sina barnbarns uppväxt hon gick miste om. Hon, som alltid tyckte de allra minsta detaljer som hade med barnbarnen att göra var intressanta och viktiga. Hon var en naturbegåvning som farmor och jag önskar att hon hade fått stanna kvar i den rollen mer än de knappa åtta år som det blev! Men hennes kärlek och omsorg om familjen bär vi med oss. 

Idag är det precis fem år sedan hennes begravning, en vacker och ljus dag. Arvid och jag gjorde vårfint vid graven och pratade om hur mycket som hänt under de här fem åren sedan vi miste fammo.

Våren 2015 lärde mig att inte ta något för givet, att vi är tillfälliga på jorden och allt vi har bara är till låns - och att det också gäller mig och mina nära. Våren 2020 lär mig att samhällsordningar inte heller är orubbliga. Och även om jag hellre haft min svärmor kvar i livet i många år till, så har jag i alla fall lärt mig att livet fortsätter även efter tider som skakar om en. Det kanske blir annorlunda och fattigare än innan, men det hittar sina nya former. Det ger mig trygghet i otrygga tider. 


(På bilden Arvid och en ganska nybliven fammo som trivs tillsammans.)

torsdag 30 april 2020

Glada vappen!


Glad valborg! 

För många är det säkert en jättekonstig vapp den här våren, men för oss känns den ganska normal - om något har vi firat nästan mer än vissa andra år. Tack vare Edvins jumppaläxa (majlinda) köpte vi med oss grisar från lokalbageriet och for på picknick till Gamla hamn. Jag ville ju (som alltid) till Fäboda, men mina barn har av någon outgrundlig anledning börjat sätta sig på tvären så fort jag föreslår det. De tycker visst att vägen dit är alldeles för lång och krokig... Nåväl. Jag får ta mig i kragen och köra dit på egen hand nån dag! Gamla hamn funkade bra som kompromiss. Vi åt oss sockriga, klättrade på stenar, städade upp glasbitar och hade roligt ända tills Josef föll ur ett träd så luften gick ur honom, vilket lade sordin på stämningen en stund. Men allt väl redan innan vi var tillbaka i bilen, så det får helt klart godkänt som familjeutflykt! 

Sedan mutade jag barnen med godis också för att de skulle sitta med mig och se tv-sändningen med tillbakablickar till tidigare valborgar på Vårdberget i Åbo... egentligen ingen viktig tradition för mig trots allt, men av någon anledning känns det extra viktigt i år att rama in högtider och göra dem tydliga. 

Och så har vi ju fått veta att skolorna ska öppna om två veckor! Jag är nöjd och barnen lyckliga. Visst förstår jag att en del föräldrar känner sig oroliga, men här i nejden tycker jag ändå det känns ganska tryggt att öppna under kontrollerade former. Så kontrollerat det nu kan bli i en skola... och jag är definitivt inte avundsjuk på alla som ska pussla med skolskjutsar, matsituationer och andra strukturer för att det ska uppfylla kraven. Puh! Men bra blir det att få knyta ihop läsåret - inte minst för Arvid och alla andra som går ut sin skola i vår!

(Hur fortsätter mitt vilda och galna valborgsfirande nu, undrar alla? En skål flingor, en kopp te och en deckare av Ann Cleeves har jag tänkt mig. Känns alldeles perfekt.)


fredag 24 april 2020

Fredag - igen!


Veckorna går så snabbt nuförtiden! Ständigt är det fredagseftermiddag och dags för fredagstacos! För ja, alla rutiner som gör det tydligare för alla vilken veckodag det är har blivit viktigare och viktigare... tror vi har dukat fram tortillas varenda fredag sedan undantagstillståndet inleddes och sedan bänkat oss framför tv:n för att se Bäst i test efter att Josef somnat. 

Dagarna rullar på och det mest spännande just nu är att vänta på beskedet nästa vecka om hur det blir med skolorna efter 13.5. Vi får se! Personligen hoppas jag att de åtminstone delvis öppnar upp - för min egen del tänker jag på Arvid som så gärna skulle vilja avsluta sexan med sin klass innan han börjar högstadiet, mina nior som annars avslutar grundskolan så här snöpligt och ja, alla som skulle få en chans att knyta ihop, säga hej och hejdå och avsluta året ordentligt innan vi går på sommarlov.  Med tanke på smittspridning tycker jag inte det skulle kunna spela så stor roll med de där 2,5 veckorna om man bara följer strikta rutiner, förutsatt naturligtvis att alla elever och lärare i riskgrupp eller som har riskgrupp i familjen skulle få möjlighet att fortsätta hemma... Här i nejden är det ju relativt lugnt på coronafronten ändå. Samtidigt trivs ju både jag och min familj mer eller mindre med distansundervisning, så någon katastrof är det ju inte för oss om vi fortsätter lite till. Än en gång är jag glad över att bara få göra som jag blir tillsagd i den här frågan! 

På tal om de som har mer att säga till om hade regeringen presskonferens om coronaläget för barn idag. Bra grej, tycker jag! Mina barn, särskilt Edvin, tyckte det var jätteintressant - naturligtvis, undantagssituationen är ju faktiskt något som i allra högsta grad berör dem också.

En annan bra grej som kanske alla andra har haft koll på? Kolla kanalen The shows must go on på Youtube! Där finns det varje helg en Westend-musikal i fullängd tillgänglig i 48 h varje helg, som en generös gest nu i coronatider. Så bra! Den här helgen vet jag dock inte om det blir av att vi går på musikal i soffan, för den som visas är uppföljaren till Phantom of the Opera och eftersom ingen av oss har sett the Phantom är det kanske bakvänt att se uppföljaren först? Förra helgen tror jag det var just the Phantom som jag väldigt gärna skulle ha sett, så det var ju trist att jag fick nys om det här en vecka för sent... Men jag väntar med spänning på att få se vilken det blir nästa helg!

Och till sist ett erkännande - bilden är en fredagsselfie från förra veckan när jag såg betydligt mer representativ ut. Idag har jag inte haft några videomöten och ser ut därefter! Plus rödsprängda, rinnande ögon, något som blivit allt vanligare i takt med att mina timmar framför skärmen har ökat lavinartat... Ungefär så fager ser jag ut när jag välkomnar den här helgen!

torsdag 16 april 2020

Vådan av skrivbordsjobb

Hej och välkommen till en dag med distansundervisning. Vi börjar egentligen igår, när jag satt uppe och jobbade till midnatt eftersom jag varit optimistisk nog att prioritera saker som att baka bananbröd, storhandla och spela blokus med Josef dagtid (obs - på min undervisningsfria dag). Efter en alltför kort natt gled jag nästan genast ner i stolen framför datorn i morse, redo för några lektioner, ett par videosamtal, lektionsförberedelser, feedback och elevkontakter - och här sitter jag ännu, tio på kvällen! Men nu har jag avslutat för idag. Wohoo!

Nä, de flesta dagar ser inte ut så här. Tack och lov inte! Men det blir verkligen så uppenbart hur dåligt man (jag!) mår av att inte komma mig ut och röra på mig nu när det inte blir många steg av sig själv under en arbetsdag. Känner mig ungefär lika fräsch och vital som en skrumpnad gammal morot som gömt sig längst in i slaskskåpet sedan ifjol just nu - både till kropp och själ. Inte nog med att kroppen spänner och värker, dessutom kan jag bara inte hantera alla dåliga nyheter som dyker upp på min skärm när jag nästan undermedvetet klickar fram svenska Yle än en gång. Jag kan verkligen känna med alla miljontals människor som sitter i lockdown med mer eller mindre stränga utegångsförbud nu! Nu är det bara två dagar jag suttit inne och det på grund av mina egna prioriteringar - och jag känner redan att världen är en dystrare plats. Då är det skönt att veta att stor del av mitt tungsinne faktiskt kan avhjälpas med en riktigt svettig skogspromenad imorgon. Åh. Skog = högsta prio imorgon! (Okej, efter jobb, familj och... ni vet.)

Men för att avsluta dagen on the bright side... När jag storhandlade igår passade jag på att köpa både en foamroller och en spikmatta - jag slår till på allt som kan tänkas hjälpa mina spända muskler just nu! Själv har jag knappt hunnit testa dem, men något överraskande har mina två yngsta barn tagit spikmattan till sitt hjärta! Visst, delvis för att kasta den på en intet ont anande bror, men faktiskt också för att ligga och slappna av på. Det trodde jag inte att en femåring skulle uppskatta! 

Idag fick vi också matpaketen från kommunen. Som ersättning för de uteblivna skolluncherna delar kommunen nämligen ut ett paket med basvaror till varje skolelev och idag var det dags att hämta dem - ett var för Arvid och Edvin. Det som är på bordet är innehållet i det ena paketet, så det är dubbelt upp och 10 kg potatis därtill... Arvid tyckte det var så kul att packa upp att han lagade kvällsmaten (av mat från paketet) av bara farten! Visserligen skulle vi klara oss även utan skollunch/matpaket, men det gjorde mig ändå glad. Det känns generöst och peppande, en fin gest! Och säkert mer än nödvändig för många familjer i de här tiderna av osäkerhet och permitteringar. Vissa kommuner låter sina elever hämta dagliga matportioner från skolköket istället, men jag är glad att vår kommun satsade på det här alternativet istället. 

Men nu - vad gör jag egentligen? Jag som suttit framför datorn och jobbat i osunt många timmar idag, varför fortsätter jag med blogg när jag äntligen är klar? Nä, nu är det dags för dusch, te och... Netflix eller bok? Netflix eller bok..? Hm.


tisdag 14 april 2020

Intervjuer

Ni kanske också har stött på de här intervjufrågorna som synts på Facebook på sistone? Tanken är alltså att man ska intervjua barn man har i sin närhet. Sagt och gjort, Edvin och Josef fick ställa upp!



Jag intervjuade: Josef

1. Om du fick köpa vad du ville, vad skulle du köpa då?
- Tårta

2. Vad säger alltid mamma till dig?
- Jag kommer inte ihåg.

3. Vad ska du jobba med när du blir stor?
- Busschaufför

4. Var kommer bebisar ifrån?
- Jag vet inte

5. Hur gammal är man då man är vuxen?
- Ganska gammal, typ... hur många år är du? Ja, 39.

6. Om du var en superhjälte, vilken kraft skulle du ha då?
- Typ att man kommer nära andra, typ att man är osynlig.

7. Vad vill du helst äta?
- Pasta pesto

8. Varför ska man vara snäll mot varandra?
- Man ska vara det. För att annars är man dum.

9. Vad är du rädd för?
- Jag är rädd för vargar.

10. Vad är viktigt?
- Att göra ordning och reda.

11. Är det nåt du vill fråga mig?
- Jag vet inte...


Jag intervjuade: Edvin 

1. Om du fick köpa vad du ville, vad skulle du köpa då?
- Ett jättedyrt stort hus med swimming pool och två våningar.

 2. Vad säger alltid mamma till dig?
- Att jag ska sluta bråka.

 3. Vad ska du jobba med när du blir stor?
- Lärare

 4. Var kommer bebisar ifrån?
- Gud

 5. Hur gammal är man då man är vuxen?
- 18 år

 6. Om du var en superhjälte, vilken kraft skulle du ha då?
- Att kunna flyga

 7. Vad vill du helst äta?
- Tortillas. Eller vänta nu, fick det vara efterrätter också? I så fall godis!

 8. Varför ska man vara snäll mot varandra?
- För att inte folk ska bli ledsna.

 9. Vad är du rädd för?
- Fästingar

 10. Vad är viktigt?
- Att vara snäll mot varandra

 11. Är det nåt du vill fråga mig?
- Vad är ditt favoritgodis?

måndag 13 april 2020

Sista minuten-resa


Hehe, jag inser att rubriken kanske antyder att vi slagit till på en billig resa. Lite sol i vårvinter eller en härlig cityweekend kanske..? Vet inte ens om det finns billiga resor om man av någon orsak skulle vilja boka en i nuläget? I början av mars fanns det ju sjukt billiga erbjudanden, men nu gissar jag att det kanske snarare är tvärtom istället, att de få avgångar som finns är sjukt dyra. Ja, jag har ingen aning egentligen, så över till det jag egentligen menade med rubriken...

På sportlovet hälsade vi ju på kusinerna i Norrfjärden och nu är jag så hemskt glad för att vi gjorde det! För första gången någonsin är gränsen i Torneå/Haparanda faktiskt en gräns och inte bara en kul grej att påpeka för barnen när vi passerar. Som det ser ut nu är det ingen som vet när gränsen öppnar och vi kan träffas igen - i vår, i sommar eller någon gång i framtiden?  Så desto bättre känns det att vi faktiskt hann träffas den där sista veckan när allt kändes i stort sett normalt. Dessutom reste vi ju och umgicks intensivt med med svärfar Ingemar, som vi knappt borde träffa alls nu. Före sportlovet var nyheterna om coronaviruset lite oroväckande, men inte mer - och definitivt inget att oroa sig för i Österbotten eller i Norrbotten! När vi kom hem efter resan tog rapporteringen fart och vi började så småningom inse att det kanske var något som kunde beröra oss även här trots allt. 

Genast efter att vi hade kommit hem bloggade jag om början av resan här och här. Där och då tyckte jag det var skönt och avslappnande att låta systemkameran ligga orörd, men nu när jag lägger in bilderna på datorn får jag lust att sparka mig själv lite grann för att vi bara har mobilbilder nu... oh well. 


En obligatorisk programpunkt som särskilt Josef hade längtat efter ända sedan sportlovet 2019 var Leos Lekland i Luleå! Det protesterade ingen emot, så det blev en springig, hoppig måndag där. Ylva och kusinerna hade tagit ut en semesterdag för att kunna hänga med oss trots att de egentligen inte alls var lediga. Jag måste faktiskt erkänna att jag själv gillar Leos lekland - åtminstone en måndag förmiddag när ingen i trakten har sportlov! Vi var inte ensamma där, men det var inte många vi behövde samsas med direkt... Perfekt!


På förhand hade vi lämnat det öppet om vi skulle köra hem på tisdag eller onsdag, men rätt snart bestämde vi oss för att stanna den där extra dagen - tillvaron var helt enkelt för skön för att bryta upp från i förtid... Vi hade fantiserat om en dag i Kåbdalis, ett skidcentrum i Jokkmokk, på helt rimligt avstånd för en dagsutflykt. Men vi insåg rätt snabbt att alla var lite för trötta efter våra aktiva dagar dittills, så det får bli en plan för framtiden. Istället tänkte vi göra "ingenting". Lustigt nog hann vi med massor ändå - men i lugn och ro och utan stress. Ibland bara händer det - de där märkliga, overkliga dagarna när man "bara latar sig" och utan att märka det hinner med en massa roliga saker. Till exempel startade årets bokrea just den dagen, så Arvid och jag körde in till Piteå redan på morgonen för att hinna nappa på Akademibokhandelns morgonkampanj. Kul med vimlet och bokyran! Och så fyllde vi på både i vår egen bokhylla och i lådan med "bra att ha"-födelsedagspresenter. 


På eftermiddagen hade vi kommit överens om att vi skulle hämta kusinerna lite tidigare från förskolan, så Josef, Edvin och jag promenerade iväg. Det är ingen lång promenad, men det fanns många snöhögar som skulle bestigas längs med vägen! Och vi hade vintrigare, vackrare väder än vi haft en enda dag här i trakten den här vintern...


Kusinerna var supertaggade på att visa oss runt inne på förskolan, så vi fick en rundtur också! (Ja, det var en annan tid än en månad senare...) 


Ja, sen gick vi hem och den här vuxna personen hade tänkt ut ungefär hur länge allt skulle ta för att vi skulle hinna äta tidig kvällsmat och hinna iväg på vårt kvällsprogram... Då kalkylerade jag inte med fyra barn som behövde klättra i varje snöhög, balansera på varje snödriva och sätta sig och vila en stund när det började kännas långt hem... Haha! Men vi kom oss fram i alla fall och jag tror alla hade roligt trots att jag puffade på lite!


...vi skulle ju nämligen göra en sak till - vi ville hinna till Lindbäcksstadion en gång till och åka slalom! Den här gången fick Josef stanna hemma och leka med kusinerna, eftersom det var mest Arvid, Edvin och jag som var taggade för en kväll i backen (och Matias hängde med som sällskap). Eftersom det var en helt vanlig vardag hade de tyvärr inte öppet på dagen, men det var riktigt kul att kvällsåka en stund! Kändes också bra att Edvin fick åka lite till så han inte behövde avsluta säsongen med vurpan han hade gjort på söndagen... Vi gissade redan då att det inte skulle bli fler gånger den här vintern med tanke på hur dåligt med snö vi haft här i trakten, och så blev det också. Men två gånger är ändå helt godkänt!


Ja, sen avrundade vi och körde hem dagen efter. Vi pausade för lite köttbullar (och dans, tydligen) på Ikea och radade sedan in oss i bilen och körde den vanliga maratonsträckan hem. Är för övrigt ohemult nöjd med vad vi handlade på Ikea! Till exempel köpte vi en hörndel till bokhyllan så att vi äntligen kunde möblera som vi ville ha det i salongen, och så fick Arvid ett rejält skrivbord - länge efterlängtat och väldigt nödvändigt inför distansundervisningen som vi inte ens visste om då... Vi har faktiskt fortfarande en bokhylla till sovrummet som ligger kvar i sina platta kartonglådor, så den ser jag fram emot att skruva ihop nån gång när vi känner att vi har en stund över...


söndag 12 april 2020

Glad påsk!


Glad påsk till alla! Det är ingen vanlig påsk, men vi har haft det riktigt bra. Eller rättare sagt - har. Det är ju faktiskt annandag påsk kvar, så skönt! Jag vet inte hur många gånger jag trott att det är arbetsdag i morgon innan jag insett att vi fortfarande har en lovdag till. På grund av - eller tack vare - undantagsläget har vi hunnit vila och vara ute i mängder. Det vi inte hann med före påsk var städning och pynt, men vi väntade ju ändå inget besök... heh. Och det åtgärdade vi idag med en dryg timmes städrace, så nu kan vi åtminstone avsluta påskhelgen utan att vada fram bland skräp och leksaker... Det är gott nog! 


Eftersom vi ändå ville träffa våra föräldrar åtminstone så gott det går i den här konstiga situationen fick väderleksrapporten avgöra hur helgen skulle se ut. Början skulle vara solig, alltså fick planerna bli då! På långfredagen bjöd vi svärfar på kvällsmat i trädgården - det är ju verkligen ingen sommarvärme vi har, men med några varv in för att fylla på med kläder gick det bra att sitta ute och äta och prata! Snart börjar det kännas som att en viss nedkylning är ett obligatoriskt element i att träffas... Det känns ändå tabu att överhuvudtaget träffas, men vi kunde nog inte ha gjort det på ett mer regelrätt sätt såvitt jag kan förstå. (Och vi har det inte heller för vana - har träffat svärfar två gånger under undantagstillståndet och mina föräldrar en gång...) Återstår att se om ens det känns okej om några veckor! Läste på ÖT idag att det nu finns fem bekräftade fall här i stan, så inte ens i vårt lilla hörn av världen kan vi inbilla oss att vi är onåbara längre, om vi nu någonsin har gjort det. 


Påskhäxor var det ju inte heller läge för i år, men eftersom alla varit införstådda med det i flera veckor redan så tycker jag faktiskt alla tog det med ro. Vi hittade på lite annat påskroligt istället, t.ex. fick de göra påskkort som vi satte i några kompisars och grannars postlådor. Josef och jag tjuvstartade redan på långfredagen med kompisen som bor allra närmast och sedan cyklade vi runt på lördagsförmiddagen och levererade några kort till. 


Sedan var det dags för skattjakt! Ska vi vara noga är det väl på påskdagen som det skulle passa bäst, men ska det vara en kompensation för påskhäxandet får det så lov att bli lördagen... Matias fixade en GPS quiz, så kul grej! Det var en spårning som han kunde göra bara genom att ploppa ner kontroller på en satellitbild och sedan fick barnen hitta frågorna med hjälp av Arvids telefon. Perfekt sätt att göra en promenad lite roligare, kommer säkert att använda det igen! Den sista kontrollen var i vår vedlada och där hittade de en välfylld korg... som de tömde imponerande snabbt! Haha! 


Inte nog med uteliv där. På eftermiddagen hade vi bestämt med mamma och pappa att träffas vid Blomsterängsbacka, alltså vid deras skogsstuga. Så roligt att träffa dem för första gången på länge! I vanliga fall skulle vi förstås ha fortsatt kvällen med att åka hem till dem och sitta och värma oss framför brasan, prata eller bara sitta och läsa, kanske till och med låna deras bastu... nu fick vi nöja oss med skogen... det är så det är nu och det är bara att acceptera. Tack och lov för skogen och våren! Som jag redan har konstaterat flera gånger tidigare - det mesta vi måste ge upp nu under undantagstillståndet är antingen enkelt eller åtminstone möjligt för mig att vara utan, men att inte kunna umgås fritt med familjen utanför vår lilla kärnfamilj... det gör mig ledsen på riktigt. 


Pappa "hade sett en hare skutta förbi" vid ett röse bakom stugan och puffade iväg barnen för att "se om det ser till den där". Det gjorde de förstås inte, men eftersom det inte var någon vanlig hare så hittade de påskägg istället! Sedan visade pappa dem vidare till några andra ställen där haren hade hoppat förbi... bra utdelning! 


Och så grillade vi korv, satt och pratade och flyttade oss när träden skymde solen... och Josef hjälpte duktigt till att kasta in ved i ladan! Jag är ibland helt tagen av hur duktig han är, vår lilleman. Låter jag lite sådär mamma-subjektiv om jag gissar att han kommer att bli en sån som får saker och ting till stånd i framtiden? (Jo, kanske lite. Jag hör det själv.)


Det mest fantastiska med den där dagen är att när vi kom hem efter att ha varit ute i princip hela dagen, så gick jag inte in! Eller, bara för att hämta mina hörlurar och sedan gå ut igen på en skogsrunda i sällskap med mig själv och en ljudbok. Kvällen var bara alldeles för vacker för att strunta i! På kvällen hettade det i kinderna och kändes i hela kroppen att jag hade varit ute och i rörelse hela dagen. Eventuellt världens bästa känsla. 


Idag, på påskdagen, var det ruskväder precis som utlovat, så vi skyndade oss att rasta familjen på förmiddagen medan det snöade och inte regnade. Bra drag, för sedan har vi kunnat hålla till inne och se på ösregnet genom fönstret utan att känna någon stress för att vi inte varit ute! Blev en riktigt skön dag trots att ett av mina barn varit så fullständigt ORIMLIGT mellan varven att jag får SPUNK. Men orimlig är kanske vad man kan förvänta sig av en social tioåring som umgåtts så gott som bara med familjen i snart en månad... Gissar att vi inte är den enda familjen med viss friktion den här våren, så vi får väl ta ett djupt andetag helt enkelt... De flesta dagar fungerar ändå helt bra!


Avslutar med ett nostalgisvep!

Här skrev jag om den sköna påsken 2019, vår första påsk här i huset, tillsammans med Sverigekusinerna dessutom. Här och här skrev jag istället om påsken 2018 som var mindre härlig då jag firade långfredagen på jouren med en sjuk och ynklig liten skrutt. Påsken 2017 var däremot också prima, även den med Sverigekusiner i landet. Och sedan avslutar vi svepet med inläggen från 2016 och 2015 och våra på den tiden pyttesmå och väldigt söta påskhäxor!