These are a few of my favourite things

Hur är läget nu då? Tackar som frågar, det är riktigt bra! Det har varit intensivt sedan skolan slog upp sina dörrar igen, men nu är alla betyg satta och vi glider i nerförsbacke mot skolavslutningen. Men samtidigt som jag vet i teorin att jag kan ta det lugnt nu är min hjärna alldeles för snurrig för att kunna ta in det. Jag brukar ofta känna mig låg i brytningen mellan skolår och sommarlov när mina ramar och min riktning försvinner och jag tror inte direkt det blir lättare att landa den här gången... Det får ta sin tid helt enkelt! 

Jag anar redan nu att det här blir ett rätt spretigt inlägg, för här sitter jag med en tilltagande huvudvärk (eftersom jag aldrig förstår att dricka tillräckligt med vatten) men har tydligen bestämt mig för att det ska skrivas ändå. Plockar helt enkelt bra saker som fastnat i min telefon de senaste dagarna. Tänkte mig ett riktigt feelgood-inlägg - varsågod!

1. I helgen smet jag ut med tidning och frukostbricka för årets första utomhusfrukost. Fler lär det bli!

2. Den här snubben som växer ca tre centimeter mellan varje gång jag tittar på honom. Efter arbetsdagen i lördags (för jo, vi nöjer oss inte med att öppna skolan igen, vi kör dessutom skoldag på lördag terminens sista helg... heh) gick vi två ut på prommis tillsammans och det var en sån höjdare. Vi skulle bara gå en sväng till Ekopunkten men det blev en riktigt långpromenad med långa stopp för lek på både förskolans och skolans gård. Han var så glad och så pratig att jag inte kunde annat än bli detsamma. Det är alltid så roligt att hänga med bara ett av barnen, det ska nog bli ett av mina mål den här sommaren - mera tumistid med dem alla tre!

3. Moffa som med pillemarisk blick plockar fram ett fotoalbum och visar hur han klippt in sig själv på en bild med mommo från innan de träffades. På bilden fanns från början en "skriftskolfriar" som moffa tyckte gott kunde klippas bort, så han högg in på en bild där han själv hade fotograferats med sin kusin... Vem behöver Photoshop? Vi har inte glömt coronaavstånden, men i söndags ringde jag och föreslog att vi skulle ta med oss en sockerkaka och komma på "ettmeddaskaffi" i solen. Min moster hade också fått samma idé och det slutade med att det blev ett riktigt släktkalas på moffas veranda. Jättemysigt - och än en gång, tack och lov för årstiden! 

4. Den här utsikten mellan min bil och min arbetsplats. Lovin' it. Parkerar nästan aldrig på min egen parkeringsplats invid skolan, utan ställer hellre bilen på andra sidan Kraftverksbron för att få en treminuterspromenad... ibland kan det vara så klart och stilla som på den här bilden! 

5. Visst lovade jag ett spretigt inlägg? Bara för det så avslutar jag med en bild som en gång för alla bevisar att inte ens katter alltid lyckas bli snygga på bild. Har skrattat så tårarna runnit åt Too-ticki på den här bilden... Jag som skulle passa på när hon låg i solen och såg sådär kattsnygg ut, ni vet, med det upphöjda lugnet som bara katter kan få till. Ända tills kameran kom fram. Haha! 

Ready, set...

... och ganska redo för den här natten och för vår långa dag imorgon. Huset och rovdjuret på bilden får syster yster ta hand om och väskorna är så gott som packade. Turligt nog märkte vi till och med att vi inte hade bokat eller betalat för nåt incheckat bagage, vilket eventuellt hade kunnat vara lite jobbigt när vi står på flygfältet... Men nu är vi redo!

New in

Vi har ju gått och skaffat oss en innekatt, vi. Egentligen tycker jag det är helt tvärtemot all logik att hålla en katt instängd i ett hus, speciellt när Too-Ticki sitter i ett fönster och spanar på talgoxar, spänd i hela kroppen, öronen på helspänn och med ett lustigt kuttrande jaktljud som jag aldrig hörde Tintin göra. Tids nog får hon springa ut och jaga. Tids nog. Men just nu får hon stanna inne.

När Too-Ticki flyttade hem till oss insåg vi att vi måste ha en plan för att göra henne åtminstone lite mer hemkär än Tintin var, så vi bestämde oss för att ha henne som innekatt åtminstone fram till sommaren. Sen får vi se, men på det sättet kanske hon ändå präglas lite mer av inomhuslivet så att vi inte måste börja ägna våra somrar åt att söka efter en förrymd katt igen. Hittills har det gått bra och hon verkar inte ha blivit särskilt knäpp av det! Det kanske hjälper att vi har tre turbobarn som håller henne stimulerad...

Nu har vi också insett att det kräver lite prylar att ha innekatt. Åt Tintin köpte vi nog inte mycket mer än ett par matkoppar, men efter att ha fått städa kattsand som ligger utspridd över vardagsrumsgolvet tillräckligt många gånger fattade vi äntligen att vi nog behöver ha en ordentlig kattoa, och inte bara en gammal plastbalja med låga kanter... Samtidigt som vi beställde den råkade vi också beställa ett klätterträd. Egentligen skulle vi bara ha något för henne att klösa på, men det blev visst ett helt åbäke. Jag är inte övertygad om att jag gillar att ha den stora grejen mitt i vardagsrummet, men barnen tycker den är jättecool och katten verkar trivas. Så jag får väl ge mig. Det är inte så att den förstör någon avskalad, perfekt inredning ändå!

I brist på djupa reflektioner...

... lägg upp en kattbild. Alltid ett vinnande koncept, har jag förstått!

Februarilistan ser det dåligt ut med, men just nu hinner jag bara inte. Antingen tar jag upp den senare eller så inser jag bara att vissa projekt helt enkelt strandar. Min kvällssysselsättning på sistone har till rätt så stor del bestått av det Too-Ticki vaktar, nämligen provrättande och lektionsförberedelser.

Än en gång har jag lyckats planera så att alla prov och presentationer kommer i en enda stor klimp - men efter kvällens kommande kraftinsats ser jag ljuset - inga fler (riktiga) prov före sportlovet, som dessutom är här om åtta dagar! Ledighet, som jag längtat efter dig de senaste veckorna! Efter sportlovet kommer jag dessutom att ha några grupper mindre ända fram till sommaren, så jag tänker mig en betydligt mer avstressad tillvaro än jag haft i januari och februari. Den ljusnande framtid är min.

Too-ticki

Sedan igår kväll bor Too-Ticki här med oss!

Det är full fart på den här katten, kan vi säga. Jag tror inte att vår maklige Tintin var så här snabb i tassarna ens när han var kattunge... Men söt är hon!

Kattliv

Vi har ju haft en rymmarkatt, åtminstone under sommarhalvåret. På vintrarna trivdes Tintin bäst med att ligga i soffan och chilla, men när solen började värma kände han tydligen alltid skriet från vildmarken och stack iväg. I rätt många omgångar har han varit bortsprungen, förra sommaren hela tio veckor... han har inte heller varit särskilt bra på att komma hem igen, utan vi har alltid fått göra efterforskningar och hämta hem honom.Han är en riktig sol-och-vårare, tydligen fenomenal på att charma in sig hos folk som blir förtjusta och gärna ger honom mat (och kanske husrum också). Tintin har verkligen varit en idealisk katt, snäll och lugn och 100 % barnvänlig. Men rymningarna - det om något har verkligen varit nackdelen med att ha katt!

I våras, när det började kännas mer och mer som sommar, visste vi alltså att vi aldrig kunde vara säkra på att få in honom igen när vi väl släppte ut honom. Men vad gör man? Att börja hålla en utekatt instängd - hela sommaren - är knappast något alternativ. Och mycket riktigt, en dag i slutet av maj kom han inte hem igen. Däremot var vi inte så bekymrade i början. Vi fick inte napp direkt när vi försökte dra i olika trådar, men vi fick höra att han hade setts i somras i en annan del av Sandsund och tänkte att det nog ordnar sig.

Men så blev det höst, och fortfarande inga napp. Och ingen katt. Jag tror fortfarande mer på att han hittat någon ny familj där han helt sonika flyttat in än att något har hänt honom, men man vet ju aldrig. Hur som helst har vi börjat sakna katt i huset. Tintin i synnerhet, men katt i allmänhet. Så nu har vi slagit till! Ikväll var vi och valde ut en mysig kattfröken som ska få flytta hem till oss om nån vecka. Det ser vi fram emot! Hon var dunig och gullig och verkade tycka om att ligga i famnen och pysslas om. Vad mer kan man begära av en katt? Nu hoppas vi på att hon platsar i familjen lika bra som Tintin gjorde - och att hon är lite mindre rymningsbenägen... Vi hoppas fortfarande på att Tintin ska komma sig hem igen en vacker dag, men om han gör det får han helt enkelt finna sig i kattsällskap!

Men här är han ju!

Och just när jag på allvar börjat tro att vår katt kanske är borta på riktigt den här gången ringer våra f.d. radhusgrannar och berättar att han dykt upp och väntar hemma hos dem. Helt fantastiskt! Nu ligger han och hårar ner våra fåtöljer igen, trött och med fransigt halsband men högljutt spinnande. Kattskrälle, så glad att du är hemma igen. Akvariefiskarna får vänta.

Och väldigt tacksam för att vi har så hjälpsamma ex-grannar! De har gjort vårt liv som rymmarkattägare lättare många gånger sedan vi flyttade...

Kattskrälle. Kom hem.

Så här är det.

1) Jag tycker verkligen katter ska få ha sin frihet och röra sig utomhus om det bara är praktiskt möjligt. Skyll det på att jag är och förblir en lantis.
2) Att ha en katt som får ha sin frihet är verkligen en prövning för ömtåliga nerver.

Tintin är borta igen, och den här gången är vi oroliga mer på riktigt, eftersom han inte heller visat sig i närheten av sitt förra revir, radhuset (vi har snälla f.d. grannar som hjälper till med spaningarna). Efter att han var borta i flera veckor strax efter flytten i september (återfanns vid radhuset) höll han sig hemma hela vintern, men i maj var han borta ett tag igen. Då fick vi ganska snabbt reda på att han rörde sig runt radhuset, så det gällde bara att fånga in honom. När vi var till Sverige stack han efter ungefär halva veckan (trots omsorgsfulla kattvakter som antagligen skämde bort honom mer än vi gör), men dök upp igen morgonen efter att vi kommit hem.

Så när han försvann igen medan vi var i Barcelona (igen, trots omsorgsfulla kattvakter) var vi egentligen inte så oroliga. Förrän nu, när han varit borta i 1½ vecka och vi fått reda på att han inte setts till i sitt gamla revir heller.

Vad göra nu? Finkamma vägdikena i närheten?

Eländiga katt. Kanske akvariefiskar skulle vara enklare husdjur. Åtminstone vet man var man har dem.

När katten är borta

För bara en vecka sen klagade jag på att Tintin hårar ner så i våra svarta fåtöljer. Nu önskar jag bara att han skulle hoppa upp på fönsterblecket och be om att få komma in och håra ner lite till... Vi har nämligen inte sett till honom sen i lördags (tror jag det var), och nu börjar jag småningom bli lite orolig. Eftersom han försvann precis när sommarvädret kom var jag inte så orolig först, utan tänkte att han bara dragit ut på äventyr i värmen ett tag. Men... nu tycker jag nog att han har äventyrat klart. Kom hem! Borde kanske leta lite vid radhuset igen, det var ju där han höll till när han var borta de där veckorna i höstas...

Vardagsbild 3/5

Jag gillar mina svarta sofföverdrag. Jag gillar min katt. Jag gillar till och med att min (hårfällande) katt ligger och njuter av livet i mina fåtöljer. Menatteh... kombinationen är inte klockren!

Glad

Nå, hur som helst. Här har vi en frass som är glad att vara hemma igen! Sedan han återvände hem efter sitt äventyr känns det som att vår mysiga katt har blivit ännu fem gånger mysigare - sällskapssjuk och med stor aptit på mat, soffhäng och kli bakom öronen!

Cat is back!

Tintin är hemma igen!

Nej, den vilsna katten i Larsmo var tydligen en katt som varit vilse hela sommaren. Lite besvikna blev vi, men hann inte vara det så länge. Igår ringde nämligen vår f.d. granne och berättade att Tintin brukar sitta i deras fönster och vänta på sin kompis Findus. Vi som varit där och letat massor av gånger - då har han tydligen hållit sig undan... Han verkade så hungrig att hon tog in honom och ringde och kollade läget. Hurra!! Så igår kväll hämtade Mattus hem honom, och nu har vi en spinnande frass i soffan igen. Lite medtagen och slak hade han verkat först, men annars verkar han må bra. Att han kan jaga vet vi ju, men det är onekligen skönt att ha honom hemma i värmen igen när det blir kallare för varje morgon. Gissa om den katten kommer att bli bortskämd framöver..?

Mycket glad.

För övrigt har jag varit två dagar i Vasa. Höstkyla, hagel och regn. Och en kurs (svenska som andraspråk) som var riktigt givande och intressant, även om vissa delar riktade sig åt lärare som var mer insatta i ämnet än jag. Övernattning på Casa Henriksson, legobygge med min femåriga kompis och en morgonlänk ute vid Vasas blåsiga vatten. En god natt utan armbågar i sidan. Passa på att sitta på Språkcentret och prata bort lite arbetstid för mina gamla, goda kolleger. Lite loppis och lite ljudbok på mörka vägar. Inte illa alls! Fast nu borde jag iofs förbereda lite för morgondagen, ska visst jobba igen då...

Hoppas eller låta bli?

Alltså, jag vet inte hur realistiskt det är. Men tydligen är det en borttappad huskatt som liknar Tintin väldigt mycket som stryker runt kring nån sommarstuga i Larsmo. Såg vi, där bland diskmaskiner och soffor och hutlöst dyra muminmuggar på Findit. Visserligen kan vi inte säga av bilden att det är Tintin, men när vi kollar färgstrimmorna tycker vi inte heller att vi hittar något som säger att det inte är han.

Och personen som annonserar verkar inte kolla sin mejl så ofta. Väntar!

Orolig

När vi flyttade var vi lite oroliga för hur vår fyraåriga Tintin som bott (nästan) hela livet i radhuset skulle reagera. Skulle han misstycka, rymma iväg, börja sitta i radhusets köksfönster och vänta på att släppas in? Det verkade gå bra - han fick stanna inomhus i början, men när vi så småningom började släppa ut honom uppförde han sig exemplariskt och kom alltid tillbaka innan vi hann börja fundera.

Men nu har han varit borta sedan början av veckan, och det har aldrig hänt förut. Visst, han har varit ute på äventyr en dag eller två, men han har aldrig varit borta så länge. Även om han tycker om livet i det fria har han varit noga med att komma in och tanka lite blötfoder, människosällskap och soffslappande.

Vi tror att vi såg honom senast när Mattus borrade i badrummet en kväll och det lät ganska förskräckligt. Stackaren kom in genom dörren i en paus i borrandet, men tvärvände och rusade ut med svansen som en kvast efter sig när oljudet satte igång igen. Knappast blev han så rädd att han fortfarande skulle hålla sig borta, men min teori är att han kanske störtade iväg och tappade bort sig - det är ju inte långt mellan hans gamla revir och hans nya, men han kanske inte varit så mycket på den här sidan Sandsund, vad vet vi. Det som känns bra är iaf att Mattus (fixarefrasse) ordnade med ett halsband med telefonnummer åt honom innan vi flyttade, så det finns åtminstone en liten chans att få ett samtal om han börjar verka vilsen. Eller - om något har hänt och någon vänlig själ ser halsbandet.

Ah, att man kan vara så orolig för en lat katt som för det mesta tar hand om sig själv och för det mesta antingen är ute på äventyr eller ligger och sover i något varmt och mjukt hörn. Men då han nu råkar vara en ovanligt mjuk, snäll, laid-back, fin och spinnande katt.

Det finaste

Det finaste just nu:

Edvin som börjar tindra med ögonen när han får syn på Tintin. Tintin som förstrött går runt från rum till rum med en trofast, överlycklig krypbaby som en skugga. Tintin som sätter sig ibland, men blinkar lite och går iväg igen (utan ett ljud, utan minsta lilla skrap med klorna) när Edvin grabbar tag i hans päls. Och den trofasta skuggan som kryper efter.

(Att den lyckliga krypbabyn inte sovit alls idag bekymrar trötta mamman något. Men så länge lyckliga babyn är lycklig är trötta mamman nöjd.)

Kattnatt

Det är inte alltid lätt att leva med ett hispigt rovdjur i huset! Häromnatten höll Tintin och jag på att skrämma vettet ur varandra, vi som brukar vara så fredliga i vanliga fall. Jag gick i allsköns ro upp på vessan mitt i natten, ungefär den tid på dygnet när det är som mörkast.

Gick sömnigt tillbaka till sovrummet - och inom en bråkdels sekund hände följande: 1) jag steg på något mjukt och lurvigt, 2) jag kände hur nån klöste mig vilt på benet och 3) det dunsade i väggen några meter bort. Stackars Tintin hade alltså inte bara försvarat sig, utan också flytt från faran - i en sån fart att han glömde stanna när väggen kom emot. Jag vet att jag inte borde, men kan fortfarande inte låta bli att skratta när jag tänker på det... man skulle tro att ett mörkerseende rovdjur är lite smidigare!

...tyst det är i huset

Vad konstigt. Det här har inte hänt på ungefär tre år. Jag ska sova ensam hemma inatt. Och det har faktiskt inte hänt på tre år - att både Matias och Arvid har varit borta samtidigt! Oj, vad jag ska bre ut mig i sängen inatt...

Har en färdigpizza i ugnen, den ska snart ätas framför tv:n. Sen kanske jag fixar småsaker som borde fixas - men bara så länge jag vill. Sen, tja glass och tv kanske? Apelsiner och tv? Te och tv? Och sova tidigt. Och länge. Ha, det kanske märks att man är höggravid småbarnsmamma när det här känns som en lyxig minisemester! Högsta önskan - äta framför tv:n och sova...

(Men Tintin verkar också ha övergett mig, honom har jag inte sett på hela dagen. Han som skulle vara min vaktkatt inatt!)

Uppdatering: Vaktkatten på sin post! Det vill säga på vårt varma, sköna badrumsgolv...

Lättstött katt

Katter! Jag börjar tro att de lever upp till sitt rykte som lite lättstötta och arroganta. Idag fick Tintin vara ute en hel normal arbetsdag eftersom jag var i Vasa och Matias på jobbet som vanligt. Men han ville minsann inte komma in när han kunde, utan höll sig borta tills för en liten stund sen. Då såg Matias honom här utanför - men måste övertala honom att komma in genom att lyfta in honom. Varefter vår vanligen spinnande, gosande, runtfötternastrykande katt satte nosen i vädret och noga såg till att inte vistas i samma rum som någon av oss. Sårad stolthet.

Så nu är frågan - hur oskämmer man bort sin bortskämda katt? Typ utan att han flyttar härifrån...

Nio dagar med katt

Ja, kattägare har vi varit i hela nio dagar nu. Det var mest den manliga delen av familjen som var förtjust på förhand - själv var jag försiktigt positiv, men också ganska skeptisk. Jag tar tillbaka! Det är nämligen en riktigt exemplarisk katt vi fått. Snäll, väluppfostrad... och framför allt, mycket tålmodig! Det hjälper nog att den kommer från en fyrabarnsfamilj med dagbarn, för vad Arvid än gör med den (och det är - trots våra stackars föräldraansträngningar - nästan vad som helst) har den hittills varken fräst, bitit eller klöst. Nästan så jag tycker att den gott kunde klösa ifrån lite lagom när Arvid sätter sig på honom... Men det händer iaf att den åtminstone jamar ilsket och springer iväg ibland, så tydligen har han ändå några gränser för vad som är acceptabelt...

Frånsett (ibland) oömma lillhusse tror jag vår Tintin trivs bra här. Harmonisk verkar han. Och så har han hittat en bästis i grannhuset, så de chillar i grannens buskar mest hela tiden när de båda är ute samtidigt.