måndag 3 juni 2013

Min igelkott

Besök på förskolan idag - kanske inte så främmande och skrämmande eftersom det är det som varit hans dagis det senaste läsåret. Men ändå, stora ögon och spänning i ansiktet. För nu är det ju förskola. Han blir igelkott istället för kanin. Han får lära känna en massa nya igelkottar och de ska gå i förskola.Han är så redo för att lära sig mer och bli förskolebarn.

Det känns bra. Jag tror det blir ett bra förskoleår. Om vi nu bor kvar. Aaargh, detta eviga! Jag hade tänkt mig att vi har tid på oss att sikta lite löst med bopålarna tills skolstarten kommer emot, men så är det ju inte. Och skulle det vara så, så är det ändå inte länge till. Edvin har nog inga synpunkter ännu, men mellan tre och nästan sex år händer mycket. Till exempel utvecklar man en stark åsikt om var man vill gå i förskola. Och det är här. Om vi ska tänka oss att flytta nån annanstans ska vi allt se till att ha goda argument.

Svårt det här - när jag egentligen har ett ganska litet behov av att vara bofast för min egen del, men ett massivt behov för mina barns del. Hur väga? Hur avgöra för någon annan? Hur veta vad vi kanske vet sådär efterklokt om tjugo år?

Men ett vet jag - i vårt hem här ryms vi inte hur länge som helst.

3 kommentarer:

Netta sa...

Men det är väl klart som korvspad att man vill bo i Esse! ;-). Kompisar finns ju. Men det finns inte så många hus till salu, tyvärr.

Mia sa...

Haha, det förstås! :) Det är ju det där med husen här i trakten - om det skulle komma ut lite fler hus på marknaden skulle man ju kunna känna sig fram lite, men snart börjar jag tro att vi trots allt får bygga om det ska bli nåt...

Yvonne sa...

Bygg, bygg ett eget personligt hus...