En dag i Málaga (5.4)

Det lockade inte så lite att ta det lugnt första dagen i Fuengirola, bara vila lite och kanske strosa runt och se sig om. Men eftersom vi konstaterade att det var enda dagen då det passade att besöka Málaga - och jag mycket gärna ville se Málaga - bestämde vi oss ändå för en utflykt. Y&A valde det första alternativet, vilket verkade ännu klokare när vi såg vilket väder som väntades - regn, regn och regn. Men ska man se Málaga  så ska man se Málaga... och jag är glad att vi gjorde det, för det blev en av de bästa dagarna på resan! Åtminstone en ganska stor del av den. Kvällen var inte den bästa. Återkommer till det.

H.C. Andersén reste tydligen i Spanien nån gång. Undrar om någon kommer att resa någon staty till minne av min resa?

Det ösregnade när vi kom fram, men det ordnade sig. Det första vi gjorde när vi kommit fram var att gå in på varuhuset El Corte Inglès för att hitta toaletter - och på köpet hittade vi en jättefin leksaksavdelning! Där fanns mängder av rutschbanor och lekstugor som var uppbyggda som demonstrationsexemplar, så där roade vi oss kungligt ganska länge... Sen fick barnen välja varsin leksak, och det blev rolig sysselsättning ännu en lång stund. En legobyggsats och en grisboll senare vandrade vi vidare och försökte ignorera regnet och koncentrera oss på att det var en riktigt trevlig stad. Palmer och fina hus och grejer.

När vi blev hungriga runt klockan 12 hade minst en restaurang inte ens öppnat ännu, men det gick bra att beställa frukostmeny (!) på ett trevligt café. Något av det godaste jag åt under hela resan, och jag skojar inte!

 När vi hade ätit klart hade det hänt något - sol! Plötsligt var vädret vackert, och det blev varmare hela tiden; ett helt annat klimat än på förmiddagen. En liten bit från caféet fanns målet för vår vandring, Alcazaba. För eftersom Matias hade missat Alhambra ville vi passa på när nu Málaga har en egen morisk borg... Och dessutom verkar jag vara svag för moriska borgar! Alcazaba i Málaga är mindre turistanpassat än Alhambra, och istället lite mer spännande och äventyrligt. (Ibland onödigt spännande med småbarn som springer runt alldeles för nära kanter med låga murar...)

Alcazaba är faktiskt ännu äldre än Alhambra, största delen av byggnaderna är från 1000-talet. Bostadsdelarna är inte lika utsmyckade som Alhambra, men det märks att det finns mycket i stilen som går igen här.

Ännu högre upp på berget finns fästningen El Gibralfaro, men uppförsbacken verkade lite för jobbig för att det skulle vara värt det... Jag har dessutom för mig att det är mest utsikten som är speciellt därifrån, och vi tyckte att vi hade sett tillräckligt mycket utsikt från Alcazaba halvvägs upp på berget...

Barnen hade också roligt - det märktes att deras upptäckarlust också vaknade här. Här dansar de vid poolen... Och! Det blev så varmt att vi för första gången under resan kunde ha bara armar! Det blev faktiskt nästan för varmt; vi hade bara lite vatten med oss och jag hade inget att ha på huvudet - inte bra för den som är van med finländskt vinterhalvår...

 Utsikt, utsikt - det blev vi bortskämda med den här resan! Men vi gillar det. På bilden ovanför ser man Málagas katedral, som kallas La Manquita, krymplingen, för att den har bara ett torn. Det andra tornet hade ingen råd att bygga...

Strax utanför Alcazaba finns något ännu äldre, nämligen en romersk teater. Málaga (som antagligen hette något annat då) var nämligen en viktig hamn i Romarriket. Jag tyckte det var fascinerande! Sedan strosade vi in mot stan, som verkligen var riktigt fin! Vi såg på La Manquita på nära håll, men då var krymplingen så stor att det bara gick att fota lite i taget, precis som i Granada.

Vi bestämde oss för att dela på oss så att Matias och barnen tog tåget hem, medan jag skulle stanna lite till för att planlöst gå i affärer på egen hand. Efter att ha hållit koll på barn i flera dagar lät det fantastiskt skönt att bara ta hand om sig själv en stund. På kvällen skulle Ylva och Anders komma till lägenheten för att laga kvällsmat tillsammans. Bra plan!

Tyvärr blev det inte riktigt så, och även om det hade varit en toppendag fram till nu blev fortsättningen ungefär lika charmig som byggarbetsplatsen här ovanför. För det första: Jag hade druckit för lite, haft noll hatt på huvudet och burit en treåring på axlarna en stor del av dagen - i plötslig och oväntad värme. Redan innan vi skiljdes åt kände jag mig lite yr, men det blev bara värre och jag borde nog ha prioriterat ätbart, drickbart och vila. Istället gick jag in till ett köpcentrum. Det var trångt, svettigt och rörigt. Jag har nog aldrig varit så nära att svimma (på riktigt) som i Primark i Málaga. Av någon anledning gav jag mig inte, utan kollade vidare och hittade några saker att köpa innan jag gick till tåget - via en kiosk för att proviantera sportdryck och choklad, vilket bevisar att jag mot all förmodan ändå hade en liten gnutta sunt förnuft kvar.

På  tåget satt jag där ganska vimmelkantig när jag fick ett sms: Arvid hade blivit sjuk. Just när vi trodde att det där var ett avslutat kapitel. Ylva och Anders hade (bokstavligen) fått vända i dörren.

Nej, inte den bästa kvällen. Men dagen var i alla fall alldeles utmärkt!