Väl hemkommen från Blessed Mess-konserten. Det var som jag trodde, vackert! Och även om jag gärna skulle ha varit med och sjungit, så var det roligt att få höra kören som en outsider. När vi gick hem frågade jag försynt Matias om det alltid brukar låta så bra... och det brukar det tydligen. Men man missar mycket av helheten när man står inklämd bland sopranerna och mest hör sig själv.
Arvid gillade också musiken. Ganska länge i början såg han sig bara storögt och förundrat omkring och njöt av ljuset, musiken och de många skojiga människorna. Applåderna var lite konstiga, men han verkade bestämma sig för att det var honom alla applåderade åt och log lite nådigt till svar. Men när han började sjunga med fick jag gå ut med honom... och den senare delen av konserten turades Matias och jag om att vara ute i vestibulen med honom. Han har faktiskt börjat sjunga! Inte så värst tonsäkert ännu visserligen, men när vi sjunger för honom (eller när en hel kör sjunger för honom...) kan han, om han är på gott humör, börja sjunga med. Men det ska väl nog en välvillig mor till att kalla det sång, andra skulle kanske kalla det ett entonigt läte... men vänta bara!
3 kommentarer:
Jag tycker att det är lite frustrerande att inte veta hur kören låter när man själv sjunger med, precis som du skriver så får man ju inte alls samma upplevelse när man själv är en del av kören.
På tal om Arvids sjungande... Jag diskuterade barns sjungande med en kantorsutbildad kompis en gång, och hon berättade att barn lär sig att sjunga på samma sätt som de lär sig tala - dvs genom att härma personer i sin omgivning. Det här innebär att barn som hör människor sjunga falskt också själv kommer att sjunga falskt tills de börjar höra folk sjunga rent. Ja, alltså diskussionen tog sin början i att jag ville veta i vilken ålder barn lär sig sjunga rent, efter att ha pinat mig genom ett inslag i svt:s luciamorgon där en grupp dagisbarn sjöng så falskt att jag mådde illa.
Jag var iaf grymt fascinerad av vetskapen om hur barns sånginläsrning går till (t.ex. att barn som växer upp i familjer där det sjungs mycket kan lära sig sjunga förrän de egentligen lär sig prata). Var tvungen att intervjua mina egna föräldrar efteråt om mitt sjungande, och pappa hävdar att jag inte sjungit falskt som barn. Om de här teorierna stämmer kan jag med andra ord inte ha lärt mig sjunga av mamma, för hon saknar dessvärre sångbegåvning helt och hållet.
Klart han sjunger! :-) Åh grattis, vad roligt med ett sjungande barn! Han var så söt och go igår. :-) Men det är en bra början att han börjat sjunga redan.
Minns inte när Felicia började, men hon sjunger ju glatt ännu. Och rent skulle jag väl inte kalla det ännu, men inte direkt falskt heller, tonen bara inte följer orginalet riktigt. ;-) Däremot kan hon texterna bra, och om pappa sjunger lite fel så rättar Felicia glatt genom att sjunga samma slinga men som den "ska" sjungas. Nåja, "måne och sol" är ett undantag, för den har mest pappa sjungit för henne, så det blir "och blommor och blad, skapade Gud" istället för "blommor och barn". Jag skrattade tills jag grät när jag hörde T sjunga den så förra veckan. Vet inte varför det kändes så lustigt. Felicias nya favorit är "staffan var en stalledräng", men hon sjunger helst Pettson-versionen, "Findus var en stalledräng, vaktar sina hönor fem...". :-D
Får se vad Arvid får för favoritsånger. :-) Det ni sjunger nu lär han sig sen. Vi övar friskt, så F kan väl nog ett dussintal sånger nu redan, i alla fall bitar av dom. Men bäst kan hon dom vi sjungit längst. Imse Vimse vet jag att du sjunger för Arvid, kanske blir det Arvids största hit?
Å, Blessed Mess är ju kuliga. Var också med där ett tag när jag bodde i Vasa. Gillade att man sjöng så olika sånger och var så glad i just sjungandet och inte petade sig fram genom tonerna, eller hur jag ska säga. Kul kör, iallafall!
Det var ju oturligt om man börjar vara i överkant gällande åldern, i kören, när man är så till åren kommna som oss...Men kanske vi kan göra ny karriär där tillsammans när vi flyttar upp till Österbotten igen ? :)
Skicka en kommentar