Har tagit en paus i skrivandet (ja, det går helt okej med det) och varit på arbisträff på eftermiddagen. Under hösten har jag och Arvid varit på arbis babyträffar, med olika teman och föreläsare varje gång: utvecklingspsykologi, språkutveckling, barnmat och liknande. Bra sak, rekommenderas! Naturligtvis har vissa gånger varit jättebra och andra inte så värst bra, men överlag intressant. Tyvärr var det här sista gången...
Tre av gångerna toppar listan, det är när vi var till fysiostep på mammabarnjumppa, när vi talade om nära föräldraskap och idag när vi diskuterade språkutveckling och flerspråkighet. Kul att avslutningen var bra. :) Vi är ju inte så värst flerspråkiga, men det är intressant att höra om olika situationer i olika familjer! Vi har ju mest problemet att vi är så ofinskspråkiga att jag är rädd att det smittar av sig på Arvid, att han ska börja tycka att finska är något jättesvårt och otrevligt. Men vi får så lov att hitta finska hobbyer åt honom innan han börjar märka skillnad. :) Lite på sidan om kom dialekter på tal också - vi var tre enspråkiga familjer, alla (mammor) med dialektbakgrund, men de två andra har valt att tala standardsvenska med sina barn. För oss skulle det nog inte ha varit tänkbart - men kanske det beror på att vi inte har planer på att rota oss i Vasa? Fast nej, det skulle nog ändå bli dialekt. Förutom att jag tycker dialekten i sig är en rikedom, tycker jag också det är bra att upptäcka redan tidigt att det finns flera sorters svenska, som man kan använda i olika situationer. Det tycker jag Purmo skola är bra på också, att man lär sig använda standardsvenska på lektionerna så tidigt att det fortfarande är naturligt. Eller så var det i alla fall när jag gick där...
2 kommentarer:
Jag har fått höra att man genom att tala standardsvenska med barnen fråntar dem ett genuint modersmål - detta alltså om man själv är uppvuxen med dialekt som "huvudspråk". Vet inte hur pass det där är sant och hur pass mycket det är överdrivet dock.
Däremot är jag själv väldigt tacksam för att jag har fått med mig tre former av svenska från tidig ålder, det har absolut varit till stor nytta - nu senast i tyskainlärningen. Jag tycker också att det ger en ökad språklig kompetens, man är så van vid att det går att kommunicera med människor på olika språk eller varianter av språk att det blir naturligt.
När jag gick Regional variation för fyra år sedan fick jag lära mig att dialektal tvåspråkighet är ovanligt. Det förvånade mig lite, för mig var det ju en självklarhet. Jag blev nyfiken på det här och ville veta mera, för att förstå varför jag (och till viss del även min bror) pratar två dialekter istället för att endast hålla oss till den ena. Tyvärr verkar det här vara ett område som det inte har forskats så mycket i, fick höra av läraren att det skulle vara ett utmärkt graduämne...
Det låter ju riktigt spännande med babyarbis. Kul form och nyttiga ämnen för småbarnsföräldrar, kan jag tänka.
Det där Ika skrev om dialekter som modersmål är intressant. Åtminstone för mig är det på dialekt jag kan uttrycka mer känslor, förklara och förstå bättre. Vid tillfällen när det är viktigt att få fram sin åsikt (som när man exempelvis är riktigt glad eller arg) blir det att ta till dialekt också.
Nåja. Jag sku egentligen säga att du har en kul blogg! Måste lägga den i länklistan så jag lätt och smidigt kan börja kila in här och läsa om ert liv.
Skicka en kommentar